Vinområden  (Spanien).
[  Allmänt / Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

Allmänt  (Spanien).
[  Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor / Områden (inkl. karta)  ]

Spanien är världens tredje största vinland, efter Italien och Frankrike, och producerar 44.4 miljoner hektoliter (hl) vin (jmf. Italiens 54.8 milj, Frankrikes 49.1 milj och USA's 23.9 milj).  Produktionsdata gäller för vinåret 2018.  Räknar man till ytan så är Spanien faktiskt världens största vinland med sina 969 000 ha (Frankrike har 789 000 ha, 2018). 

År 2011 så gick Spanien för första gången (i modern tid) under miljonen hektar och år.

Mycket är på gång i Spanien, en utveckling som startat så sent som på 1990-talet.  Stora investeringar i både nya och gamla vingårdar, hävning av förbudet mot konstbevattning, samtidigt som trenden går mot modernare viner med fransk ek - istället för amerikansk - och betydligt kortare fatlagringstid.  Detta gör att de typiska riojavinerna, blekt röda, med söta toner av vanilj, tillhör det förgågna.  Även om dessa traditionella vinerna fortfarande finns, och kanske dominerar, så är det modernare, fruktigare och intensivare viner som är det som gäller. Detta gör att fler och fler producenter överger långlagrade (fat) viner, typ Gran Reservas.

Spaniens traditionellt låga skördeutag, och stora yta under vin, beror på det extremt torra klimatet - kalla vintrar och mycket varma torra somrar - tillsammans med att det varit generellt förbjudet att konstbevattna och hög genomsnittsålder på rankorna.  Från 1996 så är konstbevattning officiellt tillåtet, även om endast de mest välbärgade producenterna har råd med investeringarna.  Hur som helst så gör detta, tillsammans med moderna metoder för vinodling, att skördeuttagen lär öka framöver.

Vidare så är Spanien en "anarkistisk" röra av distrikt och regioner, och mycket av det mest spännande som är på gång, sker utanför, eller i de mindre kända av, de 67 officiellt DO/DOCa klassificerade områdena.  De områdena som idag är de mest prestige fyllda är, när det gäller röda viner;  Ribera del Duero i Kastilien-Leon (Castilla y León), Priorato och Penedès i Katalonien, och fortfarande Rioja.  Och när det gäller vita viner;  Rias Baixas i Galicien, Rueda i Kastilien-Leon (Castilla y León), Somontano i Argonien och Conca de Barberá i Katalonien.  Spanien är alltså mycket mer än bara röda Rioja viner...

Länge (1991-2000) var det också bara Rioja som ensamt innehade den högsta klassen, DOCa - Denominación de Origen Calificada, men år 2000 så blev Priorato välförtjänt uppflyttad (DOQ/DOCa i Katalonien 2000, DOCa konfirmation av centralmyndigheten i Spanien 2009).  Fler distrikt lär följa...

Historia.

För Spaniens del börjar vinhistorien redan på 1100-talet f.Kr. då Fenicerna grundade både hamnen Cadir (numera Cádiz) och staden Xera (numera Jerez), och planterade vinrankor på de omgivande kullarna.  Klimatet och tidens smak genererade söta viner med god lagringsbarhet.  Viner som är ursprunget till dagens spanska förstärkta viner.

Romarna (100 f kr - 400 e kr) utvecklade - som överallt där dom drog fram - både vinodling och vintillverkning.  Invaderande romerska legioner både planterade vindruvor och förde med sig nya metoder för både vinodling och vinproduktion.  Bland annat introducerade dom uppbindning av stockar, den öppna stenkars maceration / jäsning som fortfarande finns kvar på sina håll och amphorerna som transportkärl.

Mörka år följde under framförallt Morisk överhöghet (711-1492 e Kr).  Dessa besegrades dock i Granada 1492 vilket öppnade för export av vinerna.  Dock så var det först i och med Sir Francis Drake's plundring av Cádiz 1587, då han fick med sig 2900 fat, som Sherry "etablerades" i England.

Mjöldaggens och framförallt Phylloxerans (vinlusens) härjningar i Frankrike 1870-talet ledde till att vinerna i Norra delen av landet, framförallt i Rioja, utvecklades.  Detta i och med att franska vinmakare kom "flyende" med både kunnande och vinrankor.  Den tradition av fatlagring som finns härrör från den här tiden.  Två pionjärer som kan nämnas, och som introducerade Cabernet Sauvignon i Spanien, är Don Camilo Hurtado de Amézaga (Marqués de Riscal, Rioja) och Don Eloy Lecanda Chaves (Vega Sicilia, Ribera del Duero).

När vinlusen till slut kom till Spanien (i slutet av 1800-talet) så hade lösningen (ympning på amerikanska rotstockar) redan upptäckts, vilket gjorde att man klarade sig undan med endast små avbrott för omplanteringar.

Det spanska appellationssystemet fastslogs 1932 då även de första 18 DO-distrikten fastslogs.  Innan dess så hade faktiskt Rioja som första distrikt 1926 etablerat både regelverk och kontrollmyndighet, Consejo regulador.  Det dröjde dock ända till 1945 innan ytterliggare distrikt tillkom.  Nu (2013) är vi uppe i minst 67 st.  Den högre kategorin DOCa tillkom 1988, men än så länge har bara två distrikt upphöjts, Rioja 1991 och Priorato 2000/2009.  Dessutom finns numera möjlighet för enskilda vingårdar att att få en ursprungsbeteckning och det finns numera 20 st sk Vinos de Pago.

Spanska inbördeskriget, och inte minst andra världskriget, innebar att vinerna föll i "glömska".  Spanska vinerna, framförallt Rioja, återupptäcktes i början på 1970-talet, då övriga världens vinpriser gick i taket. 

I modern tid räknas annars EG medlemsskapet 1986 som den viktigaste enskilda händelsen påverkande den Spanska vindindustrin.  Investeringar och den inre stora marknaden satte fart på försäljningen, och för den del också på kvalitetsutvecklingen.  Bojkottningen av franska viner under 1990-talet (Mururoa-sprängningarna) satte ytterliggare fart på försäljningen, och framgången, för de spanska vinerna.

Ett stort lyft för vinnäringen är att man, som redan nämnts, från 1996 tillåter konstbevattning.  Detta tillsammans med modern odlingsteknik gör att skördeuttagen lär öka framöver.  (enskilda DO har dock egna regelverk...)

Klimat.

Stor variation i klimat, det förekommer allt från fuktigt kustklimat till torrt (ökenaktigt) medelhavsklimat, och allt däremellan, gör att landet har goda möjligheter att producera många olika typer av viner.  Och det odlas faktiskt också vindruvor för vinframställning i nästan alla delar av landet, från Galicien och Navarra i norr till Andalusien i söder.

Man kan definiera fyra klimatområden, nordvästra delen (inkluderande Galicien) som har fuktigt kustklimat med mycket nederbörd, östra kusten söderut till Alicante som domineras av varmt och soligt medelhavsklimat, och som övergår i fastlandsklimat ju längre inåt landet man kommer.  I Centrala högplatån (La Mancha) är mycket heta somrar och kalla vintrar typiskt.  Slutligen, söder om Alicante (Andalusien) så är det varmt och extremt torrt.

Spanien är faktiskt så nära man kan komma ett idealiskt vinland, den låga latituden (varma breddgraderna), tillsammans med den höga altituden (en stor del av vingårdarna ligger ovanför 650 möh, exempelvis Castilla y León och Castilla-La Mancha), gör att klimatet i stora delar är utmärkt för vinodling.  Detta innebär kalla vintrar och mycket heta somrar, där druvorna "sluter sig" över sommaren och behöver en förlängd växtsässong på sig för att mogna.  Detta gör att druvorna får både bra färg och mycket extrakt, tillsammans med hög syra.  Det enda problemet är risken för torka.

Regional uppdelning.

Spanien delas upp i (konstitutionen från 1978) i 17 autonoma regioner (motsvarande våra landskap), vilka har relativt stort självstyre.  Dessa regioner består sedan av 50 provinser, 97 ursprungsbetecknade områden/vindistrikt (s.k. DOP's) - kvalitetsvinerna - som i sin tur är uppdelade i de fyra kvalitetsnivåerna DOCa (2st), DO (67st), Vinos de Pago (20st) och Vinos de Calidad (2st), och i 42 registrerade områden med skyddad geografisk beteckning (s.k. IGP's) - lantvinerna.  Blir lätt lite rörigt, men se listan under kvalitetsklasser nedan...

Regionerna och de 20 största vindistrikten listas nedan.

De bästa vinerna kommer dock från norra Spanien med regioner som;  Ribera del Duero i Kastilien-Leon, Priorato i Katalonien, Rioja, Galicien och Navarra.  Flaskornas form ger ofta en indikation på vilken typ av vin de innehåller, flaskor av bordeauxtyp har ofta ett kraftigare innehåll, emedan flaskor av bourgognetyp ofta innehåller ett mjukare vin.

Kvalitetsklasser.
[  Allmänt /  Kvalitetsindelning / Druvor / Områden (inkl. karta)  ]

EU fick en ny vinlag gällande från och med augusti 2009 (egentligen flera regleringar från 2006/2008) där det mesta (för oss slutkonsumenter) är sig likt.  Istället för att dela in vin i kvalitetsvin och bordsvin, som man gjorde förut, delar man numera upp vin efter huruvida det saluförs med geografisk beteckning eller inte.  Vin med geografisk beteckning delas sedan in vin från skyddat ursprungsbetecknat område (DOP - denominación de origen protegida) och i vin med skyddad geografisk beteckning (IGP - indicación de origen protegida).  Därutöver återfinns vanligt enkelt bordsvin (vino/vino de mesa).

Dessförinnan så var den senaste spanska vinlagen från 2003 då bl.a. kvalietsvinernas två ursprungsbeteckningar Denominación de Origen Calificada (DOCa) och Denominación de Origen (DO) kompletterades med Vinos de Calidad (VCIG) och Vino de Pago (VP).  Vinos de Calidad är lite av en trappa för regioner som vill ta första steget mot att bli en egen appellation (en DO) medan Vinos de Pago som är en möjlighet för enskilda vingårdar att erhålla en egen appellationsstatus motsvarande DO eller DOCa.

Den centrala vinmyndigheten Instituto Nacional de Denominaciones de Origen (INDO) som ligger under jordbruksministeriet (MAPA- Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación) har fått en mer administrativ funktion.  Varje autonom region kontrollerar nu sina egna appellationer genom sina respektive jordbruksmyndigheter.  Detta efter modell från Katalonien och dess INCAVI - Institut Català de la Vinya i del Vi, och från Castilla-La Mancha genom IVICAM - instituto de la Viña y el Vino de Castilla-La Mancha.  Endast appellationer som sträcker sig över flera autonoma regioner kontrolleras av den centrala myndigheten.  Detta gäller idag Rioja, Jumilla och Cava.

Även innan 2003 (eller 2009) års vinlag var den spanska kvalitetsbedömningen en ganska ny företeelse, åtminstone med europeiska mått mätt.  Den centrala myndigheten INDO bildades så sent som 1972, men dessförinnan fanns redan det spanska appellationssystemet med sk "denominerade" områden som är från 1932 då också dom första 18 DO-områdena skapades. 

Myndigheternas administration av appellationerna sker delvis genom ett nätverk av lokala organ, Consejos Reguladores (ett i varje DO-område).  Consejos Reguladores består av odlare, producenter, oenologer, mm, och övervakar att reglerna följs samtidigt som det fungerar som en intresseorganisation.  När ett nytt område DO klassas så skapas både ett Consejo Regulador och ett reglemento, vilket är en serie av regler/lagar som blir den nyskapade områdets "bibel".

Idag finns följande kvalitetsnivåer:

"Kvalitetsvin" - vin från skyddat ursprungsbetecknat område (DOP):
   »  DOCa  Denominación de Origen Calificada
   »  DO  Denominación de Origen
   »  VP  Vinos de Pago
   »  VC/VCIG  Vinos de Calidad con Indicación Geográfica
"Lantvin" - vin med skyddad geografisk beteckning (IGP):
   »  VdlT  Vino de la Tierra  (spanskt lantvin)
"Bordsvin":
   »  VdM  Vino de Mesa  (bordsvin)

DOCa, Denominación de Origen Calificada. 
Detta är den högsta klassen.  Instiftades 1988, men började användas först 1991 när Rioja som första område "belönades" med DOCa klassning.  Rioja var länge ensam på täppan, men år 2000 så blev även Priorato uppgraderad (år 2009 även konfirmerat av centralmyndigheten i Spanien), så idag så finns det alltså 2 DOCa klassade områden.  Lägre skördeuttag, nogrannare urval av druvor, och vidmakthållande av en hög kvalitetsnivå (under många år) är några av kraven för att uppgraderas.  Ribera del Duero och Rías Baixas är några andra kandidater som brukar nämnas.  Obs! att även enskilda vingårdar genom klassningen Vinos de Pago nedan kan få den här högsta klassningen.

DO, Denominación de Origen. 
Denna klassen, bestående av klassiska spanska viner, motsvarar Frankrikes AOP/AOC eller Italiens DOC.  Denna klass skapades i samband med att det spanska appellationssystemet instiftades 1932.  Samtidigt upprättades de första 18 st DO-distrikten.  Idag (2020) finns 67 olika DO klassade områden.  Varje område har specifika krav på bland annat; druvsorter, avkastning och tillverkning.  Consejo Regulador är det lokala organ (finns ett i varje område) som övervakar att reglerna följs, samtidigt som det fungerar som intresseorganisation för vinodlarna.  Alla DO viner (godkända) får en liten etikett bak på flaskan med logotypen för den lokala Consejo Regulador, dess officiella sigill och flaskans serienummer.

VP, Vinos de Pago. 
Ny ursprungsbeteckning från 2002/2003.  Vinos de Pago står för ursprungsbetecknade vingårdar och kan ges till enskilda vingårdar om "synnerliga" skäl uppfylls.  Bl.a. handlar det om möjligheter att få göra vin på andra druvsorter än de som är tillåtna i de distrikt där dessa vingårdar ligger (om traditionen ändå funnits på den enskilda vingården).  Dessutom måste kvaliteten vara mycket hög.  Först ut var DO Dominio de Valdepusa där Marqués de Griñon har utmärkt sig för sina högkvalitativa viner på Syrah, Cabernet Sauvignon och Petit Verdot, och DO Finca Elez som gör Spaniens kanske bästa viner på Chardonnay. 

Det finns idag (2020) 20 urprungsbetecknade vingårdar fördelade på 12 st i Castilla-La Mancha, 4 i Valencia, 3 i Navarra och 1 st i Aragonien.

Castilla-La Mancha	Finca Élez Dominio de Valdepusa Guijoso Dehesa del Carrical Campo de la Guardia Pago Florentino Casa del Blanco Pago Calzadilla Pago del Vicario La Jaraba Los Cerrillos Vallegarcia	2003 2003 2004 2006 2009 2009 2010 2011 2012 2014 2016 2015
Navarra	Pago de Arínzano Prado de Irache Pago de Otazo	2007 2008 2008
Valencia	Los Balagueses Chozas Carrascal El Terrerazo Vera de Estenas	2011 2012 2013
Aragonien	Pago Aylés	2010

VCIG, Vinos de Calidad Con Indicación Geográfica. 
Ny ursprungsbeteckning från 2003.  Vinos de Calidad Con Indicación Geográfica står för kvalitetsviner med en geografisk benämning och kontrolleras genom Órgano de Gestion som är ett nya lokala organ.  Reglerna är mycket mindre stringenta än vad som gäller för DO viner och klassningen ses lite som ett trappsteg mot DO för dom lantvinsområden som har sådan strävan.  Efter fem år kan man ansöka om DO status.  Det finns idag (2020) 8 registrerade VCIG områden (Cangas, Granada, Lebrija, Sierra de Salamanca, Valles de Benavente och Valtiendas).

VdlT, Vino de la Tierra. 
Vin med skyddad geografisk beteckning (IGP), Vinos de la Tierra ("Lantvin"), motsvarar frankrikes Vin de Pays.  Vinos de la Tierra täcker 42 st registrerade områden som siktar på DO-klassificering och där producenterna enats om gemensamma normer gällande druvor, alkoholhalt och vinifikation.  Vidare så måste vinområdet (ursprunget) anges på etiketten.  [Vino de Mesa con Derecho al Uso de una Indicación Geográfica]

VdM, Vino de Mesa. 
"Bordsvin".  Detta är den lägsta klassen för de enklaste vinerna, utan krav på vare sig ursprung eller tillverkning.  Helt enkelt vin gjort på druvor från oklassificerade vingårdar eller vin som förlorat sin klassning på grund av "blandning" (blandning av vin från olika klassificerade zoner). 

Lagringsregler.

Generellt gäller för alla spanska viner med undantag för bordsviner (Vino de Mesa) att vin som lagras på ek måste lagras på fat som är 600 liter eller mindre.  Lagring specificeras genom beteckningarna;  Noble som innebär minst 12 månaders lagring, Añejo minst 24 månader, och Viejo minst 36 månader.  Den här lagringen kan ske antingen på fat, flaska eller kombinerat.

För DO respektive DOCa viner gäller,

Vin som åldrats på ek måste spendera sin mognadstid på 330 liters fat eller mindre, men i praktiken så används mumera mestadels standard fat (barrica) på 225 liter, gjorda av amerikansk eller fransk ek.

• Vin Joven (Sin Crianza).  Vin gjort för omedelbar konsumtion, oftast butleljerat direkt efter klarningen, och som alltså inte lagrats nämnvärt på ek.  Joven skall ersätta Sin Crianza, som betyder vin som inte har legat på ek, eller legat mindre tid än vad som gäller för Crianza viner.
• Vino de Crianza innebär att röda viner måste lagras minst två år, varav minst sex månader på ekfat (I Rioja och Ribera del Duero gäller minst tolv månader på fat).  Vita och roséviner måste lagras i minst ett år, varav sex månader på fat.
• Reserva är viner (ofta av) bättre årgångar där de röda måste lagras minst tre år, varav minst 12 månader på fat.  Vita och roséviner måste lagras minst två år, varav minst sex månader på fat.
• Gran Reserva produceras endast av de bästa årgångarna och de röda skall lagras minst fem år, varav minst 18 månader på fat, och resten på flaska.  Vita och roséviner lagras minst fyra år varav minst sex månader på fat.  Calidad Varias Cosechas är ett vin som innehåller flera årgångar.

Andra "typer" av lagring som förekommer i Spanien är Solera lagring, där lagringen sker i en serie av fat innehållande olika gamla viner [se mer under Andalusien], och Rancio viner, där faten inte fylls ända upp och vinet tillåts oxidera.  Rancio viner är en kvarleva från 1500-talet som fortfarande tillverkas och är populärt i norra Spanien.

Druvsorter.
[  Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor / Områden (inkl. karta)  ]

De viktigaste druvsorterna är (utifrån uppodlad areal 2018):
[ Källa: MAPA, Ministerio de Agricultura, Pesca y Alimentación ]

Blå druvsorter:			Gröna druvsorter:
Tempranillo  - Tinto Fino  - Tinto del Pais  - Tinta de Toro  - Ull de Llebre  - Cencibel Garnacha Tinta (Grenache) Bobal Monastrell (Mourvedre) Garnacha Tintorera Syrah Cabernet Sauvignon Merlot Mencia Tinto de la Pámpana Blanca Cariñena, Mazuela Prieto Picudo Graciano  ...	21.3 %           6.2 % 6.2 % 4.2 % 3.3 % 2.0 % 2.0 % 1.3 % 0.9 % 0.7 % 0.6 % 0.4 % 0.2 %		Airén Viura (Macabeo) Pardina Verdejo Palomino Cayetena Blanca Moscatel Alejandria Xarello Parellada Chardonnay Pedro Ximenez Albariño Beba Sauvignon Blanc Montua, Chelva Malvasia Riojana Zalema Palomino Fino, Listan Blanco  ...	22.3 % 5.6 % 2.6 % 2.3 % 1.2 % 1.2 % 1.1 % 1.1 % 0.9 % 0.9 %

Tempranillo är Spaniens stora druva och huvudsaklig druvsort i flera av Spanien vindistrikt, bl.a. Rioja, Castilla-León (Ribera del Duero), m.fl.  Tempranillo kallas också för Tinto Fino, Tinto del País, Tinta de Toro, Ull de Llebre, och Cencibel (beroende på odlingsområde). 

Se mer om druvor under respektive region.