Vinområden  (Portugal).
[   Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

[ Minho (Vinho Verde) / Trás os Montes / Duriense (Douro, Porto) /
Terras de cister / Beira Atlântico / Terras do Dão / Terras da Beira / Lisboa /
Tejo / Península de Setúbal / Alentejo / Algarve / Madeira / Açores ]

Allmänt  (Portugal).
[   Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

Portugal är världens 11:e största vinland (år 2020) och producerar runt 6.4 miljoner hektoliter (hl) vin (jmf. med Italiens 49.1 milj, Frankrikes 46.6 milj, Spaniens 40.7 milj, USAs 22.8 milj, Argentinas 10.8 milj, Australiens 10.6 milj, Sydafrikas 10.4 milj, Chiles 10.3 milj, Tysklands 8.4 milj) och Kinas 6.6 milj.  Räknar man till ytan så är Portugal med sina 194 000 ha dubbelt så stort som Tyskland med 102 000 ha.  Räknar man dessutom produktionen per invånare så är faktiskt Portugal det största vinproducerande landet.  Hela 15 % av befolkningen är nämnligen på något sätt sysselsatta inom vinindustrin.  Vidare så är runt 59% av vinerna röda, 34% vita och 7% rosé.
[ Källa: OIV - International Organisation of Vine and Wine ]

Vidare så är Portugal världens största producent av naturkork, där man faktiskt svarar för så mycket som hälften av världsproduktionen, och detta på en tredjedel av världens korkeksodlingar.  Förutom till buteljering så används naturkork bl.a. till korkmattor, isoleringsmaterial och simbälten.
Det är för övrigt "Champagnemunken" Dom Pérignon, 1638-1715, som tillskrivs upptäckten att använda kork vid bulteljering av vin.  Se Champagne, Frankrike.
[ Källa: "25 Cork Industry Statistics, Trends & Analysis, Brandon Gaille 2018]

Vad som är speciellt med Portugal som vinland är att man värnar om sina traditioner och satsar helhjärtat på sina inhemska druvsorter.  Med dessa som bas, och med ett klimat perfekt för vinodling, så tillverkas många njutningsbara viner.  Framtiden ser ljus ut, både kvalitet och efterfrågan ökar från år till år.

Mest känd är man fortsatt för sina förstärkta viner från Douro, d.v.s. portvinerna, och - i mindre omfattning - de från Madeira, men här görs alla typer av viner.  Som i övriga europeiska länder så har nämligen mycket hänt de senaste 30-40 åren.  Samtidigt som den inhemska konsumtionen av enklare vardagsviner minskat så har de övriga vinerna blivit allt bättre och exporteras dessutom i högre omfattning.  Den minskade efterfrågan på starkviner har lett till att många av portugals bästa och fylligaste rödviner numera kommer från Duriense (Dourodalen, Douro).  Därutöver så görs bl.a. vita friska viner från Vinho Verde, Dão och Lisboa, söta förstärkta muscatviner från Setúbal, fylliga röda viner från Barreida, Dão och inte minst från Alantejo.

Douro (Alto Douro) och Pico (vindistrikt på Azorerna, bild nedan) står t.o.m. på UNESCO's världsarvslista. 

Vinmässigt är Portugal indelade i 14 vinregioner (samma som lantvinsområdena, Vinho Regional, IGP).  Dessa är sedan indelade i mindre klassificerade områden/distrikt (se Kvalitetsklasser).  

De 14 regionerna (tillika lantvinsområdena) är:
Regioner (2021/22):	Areal: [ha]	Produktion: [hl]
Minho	24 372	893 694	12.1%
Trás-os-Montes	10 701	106 029	1.4%
Douro e Porto	44 180	1 614 569	21.9%
Beiras	42 757
- Terras de Cister	2 215	65 378	0.9%
- Beiras Atlântico	13 259	180 630	2.5%
- Terras do Dão	13 409	286 821	3.9%
- Terras da Beira	13 874	261 418	3.6%
Lisboa	19 869	1 339 162	18.2%
Tejo	12 847	713 233	9.7%
Peninsula de Setúbal	8 027	548 124	7.4%
Alentejo	25 461	1 289 473	17.5%
Algarve	1 427	15 939	0.2%
Madeira	681	37 612	0.5%
Acores	1 708	6 458	0.2%
Totalt:	192 030	7 358 540	100.0%
[ Källa:  IVV - Instituto da Vinha e do Vinho. ]

Historia

Historiskt så har Portugal (åtminstone för vinvänner), varit synnonymt med sina två klassiska förstärkta viner, nämligen portvin och madeira.  Förutom dessa viner så var Portugal länge helt ointressant.  Traditionellt har man nämligen tillverkat mer eller mindre defekta viner.  Genom enkla undermåliga tillverkningsmetoder (såsom dålig sortering av druvor, krossning av hela druvor - även stjälkor och kärnor, jäsning utan temperaturkontroll, mm.) och för lång lagring på gamla träfat, så har man fått fram viner som varit oxiderade, brända, träiga och fruktbefriade.  Dom senaste årtiondena har dock mycket hänt, och just nu så finns här mängder av intressanta viner och (inte minst) vinproducenter.

Hur som helst så delar Portugal mycket av sin tidiga historia med Spanien och det är först efter att Portugal blev ett självständigt kungarike år 1147 som historien nedan skiljer sig från Spaniens.

Iberiska halvön och dess befolkning tros ha varit isolerat fram till ungefär 1000 f.kr. då nordvästra delen av halvön "ockupperades" av kelter som ägnade sig framförallt åt järnframtagning och fårskötsel.  Fortfarande är dom keltiska inslagen många framförallt i Minho och spanska Galicien. 

Ungefär samtidigt (800 f.kr) så koloniserades södra halvön av handelsfolket Fenicierna som bl.a. grundade Cadir och Xera (dagens Cádiz och Jerez i Andalucien, Spanien).  Fenicernas område inkluderade vad som i dag är södra Portugal (högst i höjd med dagens Estremadura).  Algarve var i alla fall helt inkluderat och staden Ossonoba (dagens Faro) tros vara av feniciskt ursprung.  Även om det troligtvis fanns vin dessförinnan så är det fenicierna som brukar få äran av att ha introducerat vintillverkningen i Portugal.

Tartessianer är ett folkslag som bodde i området innan fenicerna och som eventuellt introducerade vin på Ibersiska halvön så tidigt som 2000 f.kr.  Man vet att fenicerna handlade med dom - med staden Tertessos (Guadalquivirs utlopp), men alla historiska källor försvinner någon gång runt 600-500 f.kr. och man vet inte vad om hände folkslaget.  En teori är att dom blev utplånade av kartagerna som vill komma åt deras handel, en annan att dom helt enkelt återuppstod någon annan stans.  Legenden om Atlantis kan ha uppkommit som en följd av Tertessos försvinnande.

Sedan kom Romarna år 219 f.kr. med de första invaderande trupperna.  Det tog dom ungefär 200 år att lägga under sig hela den iberiska halvön som införlivades i det romerska riket och blev provinserna Lusitania, Gallaecia och Hispania.  Det som är dagens Portugal (Lusitania) gjorde under denna tid genom folkslaget Lusitanierna uppror och lyckades ett tag kontrollera stora delar av västra iberiska halvön.  Även Lucitanierna är lite av en gåta.  De tros vara av keltiskt ursprung och var ett krigande folkslag.  Enligt romerska källor lär exempelvis kartagerna haft Lucitanier som legoknäcktar.  Som på andra håll när romarna drog fram så introducerade dom mer avancerad teknik för både vinodling och vinframställning.  I Portugals fall så introducerade dom också vinodling i landets norra delar allteftersom de keltiska stammarna besegrades. 

Vid romarikets sönderfall (~400 e.kr.) så "invaderades" nordvästra delen av iberiska halvön av suevier (alt. suebier), en Germansk stam, som blev erkänd av romarna och som för övrigt var det första kungadöme utanför rommariket som slog mynt.  584 e.kr. så blev suevierna besegrade av visigotherna som då redan kontrollerade stora delar av iberiska halvön.

På 700-talet (närmare bestämt år 711) så invaderades halvön av morerna som lyckades förgöra det visigothiska kungadömmet. Visigothernas sista kung Roderic dödades i det första inledande slaget.  Snart (på bara några år) var hela halvön förutom Asturia (längst uppe i nordväst) under morisk kontroll.  Utvecklingen av vinodling och vinproduktion stannade av och under vissa tider var den till och med förbjuden.

Hela halvön blev aldrig morisk och fröna till återtagandet skapades redan några årtionden efter den ursprungliga invasionen.  I Asturia så gjorde nämligen en visigothisk adelsman - Pelayo (Pelágio das Astúrias) - hårt motstånd och lyckades så tidigt som 722 krossa en morisk här.  Riket som skapades växte och 775 var hela nordväst inkluderat.  842 hade riket expanderat så långt söderut som till Lissabon.  914 flyttade man huvudstaden till León och kungadömet León var skapat, i vilket delar av dagens norra Portugal ingick som ett grevskap. 

I slutet på 1100-talet så vann morerna ett stort slag mot León och dess kung Alfonso VI, som då bad burgunderna om hjälp.  Hjälp fick man från burgundern Henry (Henriques i Portugal) som både gifte sig med Alfonsos dotter Teresa och fick grevskapen Portugal och Coimbra.  Allt som belöning för att ha hjälpt Alfonso att erövra Galicien och områden i norra Portugal.  Henry slogs sedan för självständighet men den största bedriften var nog den son som paret fick - Alfonso Henriques.

Portugals födelse skedde nämnligen 1128 då Alfonso Henriques (Alfonso I) besegrade sin mors Teresa av León och Fernando Perez de Travas styrkor vid Sao Mamede.  Segern ledde till att Alfonso 1139 proklamerade sig som kung av Portugal och 1143 blev landet erkänt av katolska kyrkan.  Riket var dock litet för fortfarande så kontrollerade morerna större delen av landet.  1147 så införlivade Alfonso städerna Santarém och Lissabon i sitt rike.  Faktum är att en del av korstågen stannade till här och hjälpte Alfonsos styrkor driva tillbaka morerna.  1249 så drevs dom sista morerna ut från vad som idag är Portugal.

"Storhetstiden" - handel istället för krig.  Mycket pga den isolering som ovänskap med Spanien gav, så blev Portugal tvunget att rikta blickarna ut mot havet istället.  Man blev helt enkelt en stor sjöfarar- och handelsnation.  Bl.a. etablerade engelsmännen handelshus i städer som Oporto och Lissabon.  När närliggande Castillien invaderade landet så bildade man tom en millitärpakt med engelsmännen.  Med hjälp av 500 engelska bågskyttar kunde man till slut besegra Castillien i ett slag (slaget vid Aljubarota) 1385.  Ett år senare (1386) så undertecknades Windsor-avtalet som skapade kanske världens längsta millitära allians.  Utnyttjad både under 2:a världskriget och så sent som 1982 under falklandskriget.

Hur som helst så gav avtalet också att João I (John I), Portugals kung, gifte sig 1387 med Phillippa av Lancaster (greven av Lancasters dotter).  Paret fick åtta barn däribland Edward, som skulle bli nästkommande kung, och inte minst Henrique greven av Viseu, mest känd för eftervärlden som Henrik sjöfararen.  Förutom att han själv blev en upptäckare så samlade han runt sig navigatörer och kartritare, och lade därmed grunden till den sjöfararnation som Portugal blev.  Inte minst viktigt blev den här tiden för vinproduktionen.  Då sjömännen tog med sig viner ut i världen så följdes detta av en efterfrågan på just portugisiska viner.  Förbindelsen med engelsmännen fortsatte och man konkurrerade tom ut bordeauxvinet (I slutet av 1700-talet så importerade England hela 27 000 ton Portugisiskt vin mot 1 600 ton franskt).

I början på 1500-talet så var Portugal stort, på fyra kontinenter vajade portugisiska flaggan stolt.  Vid den här tiden var fisket viktigt och en av stapelvarorna i Portugal var torsk och fiskade den gjorde man i Norra Atlanten med den tidens kanske största fiskeflotta.  Dessutom köpte man torsk av engelsmännen och betalade med bl.a. vin.  Portugal blev snart den huvudsakliga marknaden för engelsk fisk, och engelsmännen organisserade egen utskeppning av vin från framförallt norra portugal.  Flera av vinerna som Engelsmännen drack är sedan länge borta och finns bara kvar till namnen i historieböcker.

I mitten av 1500-talet var landet i kris.  Expansionen utomlands hade dränerat landets resurser och 1578 så dödas kung Sebastião under ett slag mot morerna i Nord Afrika.  Då ingen arvinge fanns så passade Philip II av Spanien på att ockupera landet, en ockupation som varade i 60 år (Habsburg dynastin).  Slutet kom då Philip III försökte göra Portugal till en Spansk provins.  Då detta hade lett till förlorad makt för adeln gjorde dom uppror och tillsatte João IV (John IV) som kung.  João's anspråk på makten var genom farmor grevinnan Catherine av Breganza (själv sondotter till kung Manuel I, men också kusin till Philip II av Spanien).  Under den här tiden blev Oporto lite av centrum för handeln med England.  Efter Portugals återvunna frihet stärktes banden med England ytterliggare.

I mitten av 1600-talet var dock vinexporten näst intill obefintlig, men 1667 så förändrades allt genom att Frankrike införde tullar på engelska varor.  Engelsmännen - gm kung Charles II - svarade med att förbjuda import av franska varor, inklusive vin.  På tio år ökade exporten av vin från Portugal från 120 tunnor till 6 880 tunnor.  När sedan även krig bröt ut mellan England och Frankrike 1689 så var lyckan given för Portugals vinindustri.

Helt nöjd var man dock inte med de portugisiska vinerna och för att hitta bättre viner så började handelsmännen (brittiska handelshus) själva att engagera sig i vinproduktionen.  Detta ledde till att många företag redan på 1600-talet etablerade sig i Portugal, däribland Warre's (1670) och Taylor-Fladgate (1692).  Engelsmännen  organiserade vintransporterna nedför Dourofloden och ordnade lagringsmöjligheter vid Gaia (Portos tvillingstad, numera stadsdel) - Vila Nova de Gaia.

Under den här tiden (senare delen av 1600-talet) "uppfanns" portvinet som ett konserveringssätt.  För att öka hållbarheten så gjorde man nämligen som i Madeira, man spritade helt enkelt upp vinerna med lite druvsprit innan utskeppningen.  Från början var vinerna billiga och såldes på barer och pubar som "Brown Port".  Namnet portvin kommer från skeppningshamnen Oporto eller Porto ute vid atlantkusten.  Obs! att vinet var uppspritat efter jäsningen och var således torrt.

Ökad efterfrågan (början på 1700-talet) ledde till högre priser, överproduktion och förfalskningar.  Exempelvis så fuskades det med tillsats av socker och fläderbärsjuice.  Till slut (1740-talet) så sjönk efterfrågen kraftigt, vilket tvingade de portugisiska myndigheterna (Marquês de Pombal) år 1756 att inrätta ett kontrollorgan för att helt enkelt övervaka vinproduktionen och styra upp kvaliteten (den sk klassificeringen).  Detta ledde också till att Engelsmännen förlorade sitt "monopol" över portvinshanteringen.

Portvinshandeln tog därefter ny fart och uppgick i början på 1800-talet till 30 miljoner liter - "The Golden Age of Vintage Port". Det var också på 1800-talet som dom söta portvinerna kom på allvar, innan så var uppspritning av torra viner vanligast. 1878 kom vinlusen, Phylloxera vastatrix, till Dourodalen och förstörde stora delar av vinnärningen. Hur som helst så hade man redan kommit på lösningen, ympning på amerikanska rotstockar, men det ledde ändå till mödosamma omplanteringar. Detta följdes av stora översvämningar 1909.

I början på 1900-talet avlöste diktatorerna varandra och landet präglades av politisk kaos.  1926 kom António de Oliveira Salazar till makten och någon form av politisk ordning infördes.  För vinets vidkommande så är väl det rätta ordet snarare katastrof.  Stora kooperativ grundades som fick så stor makt att de kvävde all konkurrens från exempelvis enskilda egendomar.  I Alentejo så fick man exempelvis inte längra odla vin då regionen skulle ägna sig åt grödor.  I Dão och Colores så fick kooperativen monopol vilket gjorde att annan produktion helt enkelt upphörde.  Odlarna (som tidigare också varit vinproducenter) tappade intresset för att odla fram kvalitetsdruvor.  Man kan säga att kvaliteten på de sämsta vinerna höjdes som en föjld av programmet men att kvalitetsvinerna mer eller mindre dog ut...  1968 var början på slutet för fascist regimen då Salizar blev järnskadad efter ett fall.

1974 avsattes Caetano (Salazars efterträdare) i en revolution och början på dagens Portugal tog sin början.  Demokrati återinfördes och Portugal blev EU medlem 1986.  Detta ledde både till att ett appellationssystem fastställdes och att EU-bidrag stömmade in i landet och bl.a. då till vinodling och vinproduktion.  Sedan dess har önologer utbildats och vinmakaryrket som länge varit en tradionsbärare har blivit högstatus och akademikertätt.

Kvalitetsklasser.
[   Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

Den Portugisiska kvalitetsbedömningen har gamla anor.  Portugal var nämligen med sina Região Demarcada (RD), från mitten av 1700-talet, först med någon form av ursprungsbeteckning.  Denna har sedan dess moderniserats så att Portugal i enl. med EU:s krav, numera har en modern vinlag. 

Kontrollorgan är Instituto da Vinha e do Vinho (IVV).  Både Porto/Douro och Madeira har egna kontrollmyndigheter, Instituto dos Vinhos do Douro e Porto (IVDP) och  Instituto do Vinho, do Bordado e do Artesanato da Madeira (IVBAM).  Se mer under respektive område.  IVV har spelat en framträdande roll när det gäller översyn över landets otaliga druvsorter, för att inte tala om synonymer.

Efter nya europeiska vinlagen* från 2009 så har kvalitetsindelningen av vinerna ändrats från att förut indelas i fyra klasser under kvalitetsviner respektive bordsviner till att indelas i dom tre klasserna skyddat ursprungsbetecknat område (Denominação de Origem Protegida, DOP), skyddad geografisk beteckning (Indicação Geográfica Protegida, IGP) och bordsvin (enligt nedan).
* Egentligen snarare en serie av förordningar där huvudlagen antogs i april 2008 (Regulation (EC) 479/2008) och gäller från och med 1 augusti 2009. 

Skyddat ursprungsbetecknat område:
  » DOP/DOC Denominação de Origem Protegida
Skyddad geografisk beteckning,:
  » IGP Indicação Geográfica Protegida (portugisiskt lantvin)
Bordsvin:
  » Vinho (fd Vinho de Mesa)

DOP/DOC, Denominação de Origem Protegida. 
Detta är den högsta klassen och här har Portugal valt att både använda det traditionella ”uttrycket” DOC och EU lagens DOP, vilket är helt i enlighet med lagstiftningen.  DOP-vinerna genomgår hårda kvalitetskontroller och får ett numrerat sigill, ett "selo de origem", fäst över korken.  Reglerna reglerar bl.a.;  maximala skördeuttag, druvsorter, minsta alkoholhalt, ev. lagringsregler, etc.  Det finns idag 31 st DOP distrikt. (Douro och Porto respektive Madeira och Madeirense har exakt samma ursprungsområde och räknas vid uppräkning ofta som "varande samma".)

IPR, Indicação de Proveniência Regulamentada. 
I samband med förändringen av lagstiftningen så har IPR ”klassen” (distrikten) försvunnit och flera av dessa distrikt har blivit upplyfta till egna DOP, andra har blivit införlivade med befintliga DOP distrikt och/eller IGP regioner.  IPR var en mellanklass - motsvarande VDQS i Frankrike - som ofta ledde till uppflyttning till DOC-klassen.  Det fanns innan förändringen ett tiotal IPR distrikt.

IGP, Indicação Geográfica Protegida. 
Vidsträckta lantvinsappellationer/regioner, ofta benämnda Vinho Regional, bestående av bordsviner med geografisk beteckning.  Dessa är;  Minho, Transmontano, Duriense, Terras de Cister, Beira Atlantico, Terras do Dao, Terras de Beira, Lisboa, Tejo, Alentejano, Peninsula de Setubal, Algarve, Terras Madirenses och Acores. Det finns alltså 14 st IGP regioner.

Obs! att de geografiska gränserna för lantvinsappellationerna kan sammanfalla exakt med de för ett enskilt DOP distrikt.  Lite förvirrande kanske, men kvalitetskraven och reglerna kring odling och produktion är stora.  Generellt är alltså kvaliteten större hos DOP vinerna där reglerna är striktare och kvalitetskraven större.  Trots detta återfinns många av landets bästa viner bakom just beteckningen Vinho Regional.  Detta kan bero på faktorer som användande av otillåtna druvsorter, eller på hur man odlat och producerat vinerna.

Vinho (Vinho de Mesa). 
"Bordsvin".  Detta är den lägsta klassen för de enklaste vinerna som ofta är blandade mellan olika regioner.  Det mesta som återfinns här är enkla vardagsviner som konsumeras inom landet.

Druvsorter.
[   Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

I Portugal odlas mängder med druvsorter, både inhemska och internationella (mest Cabernet Sauvignon och Chardonnay).  Vinlagen reglerar och delar in druvorna i rekommenderade och tillåtna för varje vindistrikt. 

Kontrollorganet Instituto da Vinha e do Vinho (IVV) har spelat en framträdande roll när det gäller översyn över landets otaliga druvsorter, för att inte tala om alla synonymer.  Genom att följa den internationella standarden för botanisk nomenklatur så har man tagit fram en diger lista på tillåtna druvsorter för kvalitetsviner och lantviner.  Listan definierar namnet på druvsorten och godkända synonymer.  Efter översynen så finns det "numera" 341 olika tillåtna druvsorter.  Många av dessa odlas i väldigt liten omfattning.  Man har definierat de vanligast använda druvsorter till sådana som tillsammas upptar 90% av odlingarna och då kommer man fram till 35 st.

De 26 mest odlade druvsorterna (80% av den uppodlade arealen) listas i tabellen nedan.  Siffrorna kommer från IVV - Instituto da Vinha e do Vinho och gäller uppodlad areal för 2021.

Blå druvsorter:			Gröna druvsorter:
Aragonez  - Tinto Roriz  - Tempranillo  Touriga Franca  Touriga National  Castelão  - Periquita  Trincadeira  Baga  Alicante Bouschet  Syrah  Vinhão/Sousão  Tinta Barroca  Jaen/Mencia  Rufete/Tinta Pinheira  Caladoc  Cabernet Sauvignon  Marufo  ...	11.0 % 7.8 % 6.8 % 5.2 % 4.1 % 3.8 % 3.6 % 3.1  % 2.3  % 2.0  % 1.7  % 1.6  % 1.4  % 1.0  % 1.0  %  ...		Fernão Pires  - Maria Gomes  Loureiro  Arinto  - Pedernã  Siria  - Roupeiro  Alvarinho  Malvasia Fina  - Boal  Rabigato  Azal  Trajadura/Treixadura  Malvasia Rei  Viosinho  ...	6.2 % 3.6 % 3.4 % 2.6 % 2.2 % 1.4 % 0,9 % 0,9 % 0,9 % 0,8 % 0,8 %  ...

Några viktiga druvsorter som inte återfinns i listan ovan men som ändå är viktiga för vita kvalitetsviner är dels den gröna druvsorten Encruzado (0.3%) som återfinns främst i Dão och dels Gouveio (0.5%) som återfinns i Trás-os-Montes, Terras de Cister och Douro, d.v.s i nordösta Portugal.