Vinho Verde DOP.

Vinho Verde DOP är ett av landets största kvalitetsvindistrikt för stilla viner och här producerades det hela 858 112 hl vin 2021/22.  Mestadels vitt, men även rött och lite rosévin.

Regionen och vindistriktet har gamla traditioner och redan på 1100-talet blev vinet en viktig ekonomisk faktor.  Vin härifrån var faktiskt det första Portugisiska vinet som nådde andra europiska marknader (främst England).  1908 blev distriktet klassificerat (Região Demarcada do Verde).

Klimatmässigt så är somrarna torra och heta medan vintrarna är milda och regniga.  Men det är inte ovanligt med fuktiga vårar och somrar som framförallt ökar risken för både mjöldagg och sk. falsk mjöldagg.  Jordmånen består av granit.  Vidare så är Vinho Verde, med sina skogar av ek, kastanjer, pinje och eukalyptus, en av Portugals vackraste regioner.

Traditionellt växte vinrankorna överallt, längs pergolas, på träd, telefonstolpar, staket, uppför murar och för den del också på husväggar, ja helt enkelt på allt som lyfter dem över marken.  Och fortfarande förekommer det sådana här odlingar - främst då på pergolas.  Liksom i Galicien (Spanien), grannområdet i norr, så binder man nämligen upp vinrankorna så att de växer högt över marken.  Detta för att de både ska få maximalt med sol, ventillation och för att dom ska komma bort från den ofta fuktiga marken.  Detta är nämligen ett av Europas nederbördsrikaste områden (det regnar i medeltal 1500 mm/år mot skånes 600 mm), samtidigt som det är Portugals svalaste.  Vinho Verde's (och för den del också Galiciens "nålviners") speciella syrlighet tillskrivs ofta beskrivna klimatfaktorer. 

Idag har dock många odlare gått över till moderna uppbindningsmetoder, exempelvis det franska Cordon-systemet, även om man fortfarande binder upp stockarna högt (för klimatets skull). 

En annan orsak till det utbredda användadet av just pergolas är kanske också fascitsregimens förbud att odla vin annat än för dekoration.  Genom att använda sig av pergola så kunde marken under utnyttjas för andra grödor.  Vinet blev således lite av en "dekoration", om än både i plånbok och på lokalbefolkningens bord.

Även om området oftast förknippas med med vita viner (det är främst dessa som exporteras), så är röda Vinho Verde inte ovanliga (1/7 av vinerna).  Namnet Vinho Verde ("grönt vin") skall alltså inte förknippas med färgen på vinet utan kanske snarare med det faktum att de oftast lätt spritsiga vinerna släpps unga.  Dessutom så görs här mousserande viner, Vinho Verde Espumante, med "champagnemetoden" dvs med en andra jäsning på flaskan.  I Monção/Melgaço görs även rena mousserande Alvarinho viner, Vinho Verde Alvarinho Espumante.

Vinho Verde, som är uppdelat på de nio underdistriken (se kartan);  Monção/Melgaço, Lima, Cávado, Ave, Basto, Sousa, Amarante, Paiva och Baião.  Det bästa området är Monção/Melgaço, längst uppe vid Spanska gränsen, som gör dom bästa - men mest otypiska - vinerna.  Monção/Melgaço är nämligen det enda av distrikten där den bättre druvsorten Alvarinho får användas, och också används både i blandningar och på egen hand.  Vinerna är då oftast märkta med just Alvarinho.

De övriga underdistrikten - och majoriteten av vinerna - görs på en blandning av lokala druvsorter uppdelade på rekommenderade och tillåtna.  När det gäller de vita vinerna så är det rekommenderade druvsorterna;  Loureiro, Trajadura, Pedernã (Arinto), Avesso, Azal och/eller Batoca.  Dessutom finns här ytterligare tillåtna druvsorter som alltså är sådana som myndigheterna helst vill ha bort och som inte tillåts att nyplantera.  Obs! att rekomendationerna är olika för de olika underdistrikten och att kändaste druvan Alvarinho (Albariño i Galicien) alltså bara är tillåten i Monção.

När det gäller de röda (och rosé) vinerna så är de rekommenderade druvsorterna;  Alvarelhão, Amaral (Azal Tinto), Borraçal, Espadeiro, Padeiro, Pedral, Rabo de Anho och/eller Vinhão.

Vinho Verdes vita viner har i allmänhet en rätt neutral arom (smak av persika, citron, kryddor), hög syrlighet, och låg alkoholhalt.  Vidare så innehåller de ofta lite koldioxid, därav spritsigheten.  De röda vinerna har hög syra och dricks lokalt i vita porslinsskålar.  Vihno Verdes, både röda och vita, skall drickas unga.  Bästa vinerna är Monçãos (redan nämnda) druvsortsrena Alvarinhoviner som både har en kraftigare arom och som är alkoholstarkare, 11.5-13% mot 8-11.5%.

Kolsyran kommer traditionellt från att man lät den "andra jäsningen" (den malolaktiska, där äppelsyran omvandlas till mjölksyra) ske direkt i flaskan, vilket gav kolsyran.  Numera tillsätts oftast kolsyran till det färdiga vinet.

[ Produktionsdata, källa: IVV - Instituto da Vinha e do Vinho. ]

Exempel på bra producenter är: