Historia.

Även om vissa uppgifter finns att vinrankan introducerades redan på 1200-talet så börjar Madeiras vinhistoria först 1418.  Det var nämligen då som Jão Gonçalves Zarco (Zarco - den vindögde), på uppdrag av Henrik Sjöfararen (portugisiska: Infante Dom Henrique), lade beslag på Madeira för Portugals räkning.  Ön var dock redan känd, men ansågs obeboelig p.g.a. dess täta skog.  Zarco, som gav Madeira dess namn ("ilha da madeira" - "skogbevuxen ö"), tände eld på skogen för att få brukbar mark.  Det sägs att det tog sju år innan elden slocknat och då var hela den vulkaniska ön täckt av pottaska.  Nu började exploateringen och nybyggare anlände från bl.a. Portugal och Spanien.  På öns sluttningar byggdes terrasser där man började odla druvor och sockerrör.  Madeiras strategiska position "i mitten av Atlanten" gjorde ön (egentligen huvudstaden Funchal) tidigt till en bunkringshamn för skepp på väg till Amerika, Africa och Asien.

Maderian av dagens typ uppstod dock först på 1600-talet då man började skydda vinerna med tanke på de långa sjöfärderna genom tillsatts av destillerad sprit (troligtvis från sockerrör). Vid det här laget hade nämligen Madeira blivit en bunkringshamn för sjöfarare på väg till sina respektive kolonier.  Rätt snart så märkte man att vin som transporterats genom tropikerna fick en speciell och uppskattad karaktär.  Det blev till och med ett mode med vin som gått genom tropikerna tur och retur, "vinho da roda" ("hjulvin", vin som rört sig under lagring), till skillnad från vin som mognat på ön, vinho canteiro ("sängvin", vin som legat still under lagring).  Canteiro är de träbockar som vinfaten ligger på när de lagras i de för ändamålet uppförda lagringsskjulen ("lodges", "armazem").

Förfarandet att utsätta viner för tropiska resor, för att få fram den rätta karaktären, fortsatte fram till början på 1900-talet då det blev ekonomiskt ohållbart.  Detta ledde till att odlarna istället byggde speciella ugnar/rum, "estufas", där vin "bakades" (uppvärmning och avkylning) och den "moderna" madeiran var född.

Som populärats var madeiran på 1700 och 1800-talen, speciellt i Ryssland och de amerikanska kolonierna.  Exempelvis så skålades underskrifterna av amerikanska frihetsdeklarationen 1776 i just Madeira.  Runt 1850 slog mjöldaggen (oidium) till och följdes av vinlusen (phylloxera) 1870-1880.  Hela vinodlingen slogs i princip ut, vilket ledde till omfattande omplanteringar, bl.a. så ersattes många odlingar av sockerrör, bananer, amerikanska vitisarter (vitis labrusca, vitis riparia och vitis rupestris) och även av hybrider mellan amerikanska och europeiska vitisarter.  Fortfarande idag så finns sådana odlingar kvar, men de får inte användas till produktion av madeira. 

I början på 1900-talet, när man knappt återhämtat sig från 1800-talets farsoter, drabbades man av ytterliggare katastrofer, först den ryska revolutionen 1917 och därefter den amerikanska förbudstiden 1920-1933.  Detta ledde till att de två viktigaste marknaderna med ens försvann.  Ännu idag har vinproduktionen inte återhämtat sig och en stor del av produktionen är undermålig, gjord på dåliga druvor (framförallt Tinta Negra Mole), och duger endast till att användas till matlagning.

Fram till 1993 så var det vanligt att vinerna var märkta med druvnamnen Sercial, Verdelho, Bual och Malmsey, med betydelsen av olika stilar (söthetsgrader), snarare än att vinerna verkligen innehöll nämnda "ädla" druvsorter.  Numera så gäller dock EU regler vilket gör att minst 85% av nämnda druvsort måste ingå i vinet. (se mer under Madeiratyper nedan).  Portugal kom med i europeiska unionen 1986.

Den större delen av produktionen är ospecificerad avseende druvsort och kan vara gjord på vilken av druvsorterna som helst, eller på en blandning av dom.  Men då Tenta Negra är den mest odlade druvsorten alla kategorier så är 80-85% av all Madeira "standardvin" och gjord på Tinta Negra.  Det är Malmsey, Bual, Sercial och Verdelho som räknas till dom bättre och "ädla" druvsorterna.
[ Källa: IVBAM - Instituto do Vinho, Bordado e Artesanato da Madeira ]

När det gäller de 3-, 5-, 10- eller 15-åriga blandningarna så är det först efter uppvärmningsprocessen ("estufagem") och vilan ("estágio") som vinerna klassas och det avgörs om vinet skall lagras på ståltankar för att bli enkel madeira (motsvarande Finest, 3 Year Old) eller om det skall tappas på träfat för att ingå i 3-, 5-, 10- eller 15-åriga blandningar.  Blandningar där man blandar basviner av olika ålder för att få fram en firmas typiska stil.  Allt vin utom årgångsmadeira blandas även om man inte blandar de s.k. "ädla" druvsorterna Sercial, Verdelho, Bual och Malmsey med varandra.

Beroende på kvalitetsnivå så lagras vinerna i tankar eller träfat.  Oftast används amerikansk ek, men även kastanj, sandalträd eller t.o.m. mahogny används.  Faten fylls inte ända upp vilket ger vinerna en tydlig oxidationston.  I vissa fall lagras vinerna under en tid i 20 liters flaskor, sk garrafoes, innan buteljering.  Vinernas ålder räknas från då estufagem är genomfört.

Observera att när det gäller viner som genomgår den naturliga uppvärmningen, "vinhos de canteiro", så är uppvärmningsprocessen en del av lagringstiden.

Om Madeira har en hemlighet så är det kombinationen av uppvärmningsprocessen och lagringen på ej uppfyllda fat, kombinationen av värme och oxidation, att vinerna har fått en accelererad utveckling och mogning, helt enkelt blivit "madeiriserade".

Madeiras "hemlighet".

Som tidigare beskrivits får madeirorna mycket av sin karaktär av uppvärmningsprocessen ("estufagem" och "canteiro") och den oxidation vinerna erhåller genom kontakt med luft (syre).

Uppvärmningsprocessen leder nämligen till en mängd kemiska reaktioner, främst maillardrektioner och s.k. streckernedbrytningar vilka är samma typer av reaktioner som sker vid uppvärmning av andra livsmedel, exempelvis vid bakning, rostning och stekning.  Reaktioner som påverkas av faktorer som temperatur, tid, pH, nämnda tillgången på syre och kemiska föreningar som extraheras från faten.

Komplicerat så det heter duga, men man har visat at det extraheras och bildas tillräckliga mängder av kemiska föreningar såsom sotolon, laktoner, 2-furfural, 5-metyl-2-furfural, 5-etoximetyl-2-furfural och 5-fenylacetaldehyd för att ge madeira mycket av dess karaktäristik.  Ja arom och smak av kryddor, karamell, rostat bröd, trä och torkad frukt.

Från och med 1993 (anpassning till EU-regler) så måste vinerna till minst 85% vara gjorda på druvorna med samma namn, vilket alltså inte var fallet tidigare då beteckningarna istället betecknade olika sötehetsgrader (typer).  Detta gör att man alltså fortfarande kan köpa en flaska Verdelho som inte innehåller vin gjort på druvan.  Kontrollorgan är Madeiras vininstitut, Instituto do Vinho, do Bordado e do Artesanato da Madeira, IVBAM.

• Sercial är den lättaste och torraste madeiran.  Denna ofta bleka (ibland gyllene) variant är gjord på minst 85% sercialdruvor (minst av Reserve kvalitet), som oftast växer på de "kallaste" vingårdarna (högsta altituderna).  I smaken hittar man bl.a. torkad frukt, kryddor och citrus.  Passar att serveras kyld som aperitif.

• Verdelho är en halvtorr (till halvsöt) variant gjord på druvan Verdelho (minst 85%), odlade på något varmare vingårdslägen (jämfört med Sercial).  Färgen är gyllene från början men mörknar med åren.  Upplevs ofta mjukare än Sercial men är strävare i eftersmaken (åtminstone som ung).  Passar att serveras både som aperitif och dessertvin.  Antagligen är Verdelho samma druva som Gouveio (Portugal, Douro) och Verdello (Italien, Umbrien och Sicilien).

• Bual är både sötare och mörkare än de övre två varianterna.  Typiskt är dess milda och mjuka frukt.  Bual är oftast odlade på varmare vingårdslägen vilket ger mer koncentrerade (och sötare) viner.  Passar som dessertvin.

• Malmsey / Malvasia som är den mest kända typen av madeira är gjord på både vita och röda malvasiadruvor, från de allra varmaste vingårdslägena (närmast havsnivån).  Denna mycket söta mörka madeiran är den mest komplexa och långlivade (när den är som bäst).  Den är full av honung, och får som mogen smak av både karamell och kaffe.  Tål att lagras hur länge som helst.

Övriga typer är Moscatel, de ovanliga Bastardo och Terrantez och slutligen de blandade (USA-skapade) typerna Rainwater och Southside.

Står det ingen druvbeteckning på flaskan så är innehållet (madeiran) troligtvis baserad på den enklare Tinta Negra Mole druvan.  Ofta förekommer beteckningar såsom*;  Extra Dry (Extra Seco), Dry (Seco), Medium Dry (Meio Seco), Medium Rich (Meio Doce), eller Rich (Doce).

* Såsom såtillvida att det verkar råda en liten anarki kring hur man märker ett vin med avseende på sötma.  Förutom beteckningarna ovan så förekommer varianter såsom "special dry", "full rich", "fine rich", "sweet", etc. Dessutom så är det generellt de lägre kvaliteterna där beteckningar för sötma står på etiketterna.

Kvalitetsklasser:

Madeiran kvalitetsindelas i sex (åtta) klasser efter hur den är lagrad och huruvida den är årgångsbetecknad.

• Bulk ("granel").  Enkel madeira som tillsammans med Finest (nedan) räknas som basmadeira.  Snabb uppvärmning estufa, följt av kort lagring (oftast på tank, 18 månader) innan buteljering.  Färgas ofta med karamellfärg.  Har låg kvalitet och passar som matlagringsvin.  Sedan 2002 får inget vin exporteras som bulkvin utan allt vin måste buteljeras på Madeira.  Gör att det i praktiken är Finest som nu är den enklaste basmadeiran.

• Finest (Seleccionado, Choice, Selected Superior, 3 Years Old).  3-årig madeira räknas tillsammans med Bulk (ovan) som basmadeira.  I allmänhet är den 3 år gammal, även om den inte har någon ålder angiven.  Butljerad efter estufagem och lagring (oftast på ståltank).  Finest består oftast av druvorna Tinta Negra Mole och lite Moscatel.  Betecknas ofta Madeira med en beskrivning av stil såsom Dry, Pale, Medium, Medium Dry, Sweet, Rich, Dark, etc.  Har generellt låg kvalitet och passar som matlagringsvin.  I Portugal så ser man ofta beteckningen Corrente (betyder kedja, blandad) på dessa viner.

• Reserve (Reserva, 5 Years Old).  5-årig madeira är en kvalitet gjord på blandade minst 5-åriga viner, varav några (eller alla) genomgått estufagem på tank.  En del av de ingående blandningskomponenterna har troligtvis fått mogna på träfat.  Detta är den lägsta ålder som vin på de bästa druvsorterna (Sercial, Verdelho, Bual, Malmsey, Bastardo och Terrantez) får säljas vid.  Anges ingen druvsort så kan man vara säker på att att huvudruvan är Tinta Negra Mole.

• Special Reserve (Old Reserve, Reserva Velha, Very Old, 10 Years Old).  10-årig madeira är högklassisk madeira gjorda på minst 10-åriga viner (blandade), oftast mognade på träfat (ev. vinhos de canteiro).  Detta är den lägsta klassen man bör leta efter om man vill vara säker på att hitta dom bästa vinerna.  Undermåliga druvan Tinta Negra Mole kan förekomma här, men vinerna håller då ändå en hög kvalitet.

• Extra Reserve (Extra Reserva, Very Old Reserve, 15 Years Old).  15-årig madeira är en toppkvalitet gjorda på minst 15-åriga vin(er), mognade på träfat (ev. vinhos de canteiro).  Är oftast gjort av ett enda vin, men blandningar förekommer.  15-års beteckningen brukar utelämnas, speciellt om vinet är ännu äldre.

• Colheita.  Madeira med årgångsbeteckning är ett vin som gjorts av en rekommenderad druvsort och som lagrats med canteirometoden under minst 5 år (7 år för Sercial) fram till buteljeringsdatum.  Oftast har detta varit ett vin som aspirerat på att bli en ”äkta” vintage med 20 års fatlagring, där fatlagringen av kvalitetsskäl avbrutits innan de 20 åren uppnåtts.  Både årgång och buteljeringsår skall framgå av etiketterna.

• Frasqueira och Garrafeira.  Är årgångsmadeira gjord på utvalda årgångar med minst 20 års lagring på fat (vinhos de canteiro), följt av lagring på flaska i minst 2 år.  Vissa viner lagras delvis också på 20 liters glasflaska, s.k. garrafoes, innan buteljering.  Frasqueira/Garrafeira är ovanlig då de flesta madeiror idag är blandningar.  Både årgång och buteljeringsår skall framgå av etiketterna.

• Solera.  Solera Madeira är extra fin madeira lagrad (gjord) i enlighet med solerametoden (se Sherry, Andalusien-Spanien).  Årgången anger då början på "lagringen", vilket innebär att en gammal solera bara innehåller några få molekyler från året den är baserad på.  En solera skall var mjuka och delikata, ja tom sensuella.  I mitten på 1800-talet och framåt 1900-talet, när producenterna började känna hotet från mjöldagg och vinlus (phylloxeran), startade flera producenter solerasystem för att rädda sina bästa årgångar.  Sedan EU inträdet så är det inte längre tillåtet att tillverka solera madeira, men i praktiken så har det inte heller tillverkats några sedan 1900-talets början, men vinerna (kvalitetsklassen) finns dock fortfarande att köpa.

Lite statistik.  2021 så producerades det 3.1 miljoner hl Madeira.  Av detta så var 85.7% enklare Madeira (Finest, 3-årig), 8.8% Reserve (5-årig), 3.5% Special Reserve (10-årig), 0.5% Extra Reserve (15-årig), och 1.4% årgångsvin (Colheita och Frasqueira).  90.7% av allt vin var utan druvmärkning, 2.7% var Malmsey (Malvasia), 2.0% Bual, 1.6% Tinta Negra, 1.5% Sercial och 1.4% Verdelho.
  [Källa: IVBAM - Instituto do Vinho, do Bordado e do Artesanato da Madeira]