Allmänt.

Champagne är världens mest kända och prestigefyllda mousserande vin, men också den nordligaste av Frankrikes vinregioner

Champagne delas in i fyra till fem odlingsområden, dels de tre huvuddistrikten (bestående av kritrika kullar och slätter runt floden Marne); 
» Montagne de Reims
» Vallée de la Marne
» Côte des Blancs
(inkl. Côte de Sézanne) som är en förlängning av Côte des Blancs, alla huvudsakligen i departementet Marne och slutligen:
» Côte des Bar
längre söderut i departementet Aube.

Området Côte des Bar (Aube) som inkluderades i Champagne AOC/AOP så sent som 1927 räknas av många som ett andra klassens vindistrikt, ofta även av de snobbiga champagnehus som själva är tvingade att blanda in Aube-druvor för att upprätthålla kvaliteten.  I Aube området odlas nämligen champagnes bästa Pinot Noir druvor.  De är här fylligare och mer mogna i sin smak än de som odlas längre norrut (i Montagne de Reims).  I Aube görs även det märkliga lokala vinet Rosé des Riceys (eget ursprungsområde, appellation) som är ett stilla rosévin med hallontoner och med en egendomlig sötma.

Historiskt så har det odlats vin här sedan romartiden, men det är först i och med att munken Dom Pérignon vid klostret Hautvillier "uppfann" (tveksamt, se mer under champagnemetoden nedan) den mousserande champagnen runt 1690 som det hela började på allvar.  Sedan dess har champagne varit synonymt med fest och lyx.  Redan från början var champagne nämligen en dryck för de rika.  Och visst champagne är kanske fortfarande dyrt, men har trots allt aldrig varit billigare*.

Arealen är (2020) på 33 787 ha fördelade på departementen Marne (23 990 ha), Aube (7 231 ha), Aisne, Seine-et-Maine och Haute-Marne.  Totalt omkring 16 000 vinodlare (~5 000 heltidsodlare, varav strax över 2 000 odlare som själva buteljerar sin champagne), 360 champagnehus och 40 talet kooperativ producerar här runt 300 miljoner flaskor, där champagnehusen står för dryg 70% av produktionen.  Ungefär 52% exporteras och då främst till Storbritannien, USA, Japan och Tyskland som tillsammans "upptar" nästan 50% av exporten i antal flaskor.  Lilla Sverige "upptar" ungefär 2% av exporten och 1% av den totala produktionen.

* Även om champagne "kostar" så har det "typ" aldrig varit billigare.  Man behöver inte längre tillhöra samhällets elit för att ha råd med en flaska.  Ungefär en femtedel av sytembolagets champagner kostar under 350 kronor, den billigaste runt 190 kronor.  Jämför detta med vad t.ex. en hårklippning eller en stock snus kostar.

Historia.

Även om den första champagnen såg dagens ljus först i slutet på 1600-talet (början på 1700-talet) så har det odlats vin i regionen champagne sedan romartiden.

Champagnen och méthode traditionelle (champagnemetoden), en andra jäsning på flaska, tillskrivs ofta felaktigt Dom Pérignon (munk från klostret Hautvillers, Champagne), 1638-1715.  Dom Pérignon kan egentligen "bara" tillskrivas förbättringar ute i vingården (bl.a. vikten av låga skördeuttag och beskärning).  Tillskrivningen av champagnemetoden och första användningen av korken är en efterhandskonstruktion "påhittad" av en av hans efterträdare Dom Groussard i början på 1800-talet.

Föregångsmedoden, méthode ancestrale (eg méthode rurale), som troligtvis är den äldsta metoden för att framställa mousserande vin anses nämligen ha utvecklats av benediktinermunkar vid klostret St-Hilaire i Limoux, Languedoc, på 1530-talet (alltså över undra år innan Dom Pérignon var född).  Denna föregångsmetod används fortfarande i Limoux och i Gaillac.  Méthod rurale innebär att vinet bara jäser en gång, men att det tappas på flaska innan jäsningen är färdig, och får alltså jäsa färdigt på flaskan.  Resultatet är ett lätt mousserande vin, ofta med lite jästfällning kvar i flaskan.

Inte heller champagnemetoden, d.v.s, en andra jäsning på flaska, kan tillskrivas Dom Pérignon då den första dokumentationen av tillsatts av socker för framkallning av en andra jäsning på flaska gjordes av engelska läkaren (och vetenskapsmannen) Christopher Merret.  Ett arbete "Some observations concerning the ordering of wines" som presenterades för Royal Society (Storbrittaniens vetenskapsakademi) redan 1662.

Dom Pérignon gjorde troligtvis sitt första mousserande vin runt 1690.  År 1728 lyftes den lag som tidigare förbjudit transport av buteljerat vin, vilket öppnade för kommersialisering.  Första champagnehuset som bildades var Ruinart 1729 men följdes snart av andra, däribland Moët 1743 och Clicquot 1772.  Från början så hade all champagne sediment i flaskan (jästfällning från den sk andra jäsningen) ända tills en anställd hos änkan Clicquot, runt 1820, utvecklade ett det system (reumagen och dégorgementet), som fortfarande används, för att få bort sedimentet (se mer under framställning och champagnemetoden).  En annan uppfinning i början på 1800-talet, var densimetern, vilken möjliggjorde en mer exakt tillsatts av socker och jäst till den sk andra jäsningen. 

Napoleon var känd vinälskare, bl.a. så var Chambertin (Bourgogne, Gevrey-Chambertin) och St-Péray (Rhône) några av hans favoritviner.  Mest av allt lär han dock ha gillat champagne och han sägs alltid, före varje stort slag, tagit vägen förbi Epernay och fyllt på sina förråd.  Han lär ha missat påfyllningen innan Waterloo, vad det nu innebar...

Ryssland ockuperade bl.a. Épernay 1814, vilket gjorde att ryssarna (eliten) fick smak för den mousserande drycken.  Fram till ryska revolutionen så blev den ryska tsaren (med familj) den största "konsumenten".  Bl a tog Roederer fram en specialdesignad champagne - Cristal - som levererades i en flaska av just kristall till tsarfamiljen.  Vid den här tiden var champagne genomgående sötare än vad den är idag.

Fram till slutet på 1800-talet var champagnen signifikant sötare än vad den är idag.  Första torra champagnen introducerades troligen av Perrier-Jouët 1846 och termen "brut" infördes för exportviner till england 1876.

Vinlusen slog till 1890, vilket ledde till omfattande omplantering av nya vinstockar (ympade på amerikanska resistenta rotstockar).  1911 bröt vad som kallas för champagneupploppen ut.  Bakgrunden var förtvivlan hos odlare i Aube sedan ett regeringsbeslut dels uteslöt Aube från Champagnedistriktet och dels förbjöd användning av Aube druvor i champagne.  Samtidigt så var det vanligt att druvor från "Midi" användes vilket gjorde odlarna än mera förargade.  5000 odlare gick bärsärkagång, fat och flaskor slogs sönder, och vin flödade på gatorna.  Detta ledde till ett nytt regeringsbeslut där en andra champagnezon, omfattande Aube, definierades.  Aube införlivades helt i Champagne 1927, vilket innebär att det är då som distriktet som region lagligen slutligen faställdes.

"Belle Epoque" som inträffade runt sekelskiftet (1900) var en glad tid av frigörelse och njutning, och de rika (som var fler än någonsin) drack champagne som aldrig förr.  Denna glada tid avbröts av första världskriget, där delar av frontlinjen gick genom distriktet.  Under efterkrigstiden kom depressionen och därefter det andra världskriget, då Champagne var under tysk ockupation (1940-1944).  Sedan dess har champagneförsäljningen bara ökat och gått om de goda åren (vid 1900-talets början) med råge.

Klimat, jordmån.

Det som gör att vinet i Champagne är speciellt lämpat för mousserande vin är klimatet och jordmånen, klimatförändringarna förbisedda.  Här där vinodlingen är en balansakt mellan succé och fiasko så får nämligen druvorna, om dom hinner mogna, den höga syra som krävs för att få ett bra mousserande vin.  Det kalla regniga och blåsiga klimatet i Champagne omöjliggör egentligen vinodling, men låga kullar som består av gammal krita erbjuder det gynnsamma klimat som vinrankan behöver. 

Egentligen så är det två olika kalkrika (kritrika) jordmåner som förekommer, Belimnit och Micraster, där Belimnit oftast räknas som den främsta och dominerar i de främsta lägena, mer i norra och centrala Champagne, mer på höjderna/sluttningarna, och mer för de förnäma Grand och Premier Cru lägena, detta medan Micraster mer återfinns på "platten", i dalgångarna, och i regionens södra delar.  Kritan har förmåga att hålla kvar vatten, reflektera solen, samtidigt som den är en god värmehållare.  Att sedan kritan är alkalisk är också en faktor som hjälper till att ge druvor med hög syra.

Det ogynnsamma klimatet gör dock att storleken på skörden varierar stort från år till år.  Bl.a. så förekommer vårfrost var tredje skörd och frysgrader var sjunde (under vintern).  Förrut så användes kamminer på vinfälten för att skydda vindruvorna mot frosten, men idag används istället vattensprayning.  Man sprayar druvorna med vatten som fryser till is så att skotten får ett skyddande islager.

Druvor.

Klassisk champagne är gjord på en blandning av tre druvor, dels de två blå druvorna Pinot Noir och Pinot Meunier, och dels den gröna Chardonnay.  Därutöver, även om dom är ovanliga, så är även de gröna druvsorterna Arbane Blanc, Petit Meslier, Pinot Blanc och Pinot Gris tillåtna.  De tre huvuddistriken bidrar alla till den klassiska champagnen då de huvudsakligen odlar olika druvsorter.  I Montagne de Reims odlas främst Pinot Noir druvan, i Vallée de la Marne både Pinot Meunier och Pinot Noir, och slutligen i Côte de Blancs (som namnet antyder) den gröna Chardonnay druvan. 

Arealmässigt odlas mest Pinot Noir (38%), följt av Pinot Meunier (32%) och Chardonnay (30%).

Vinodling och Framställning.

Planterna binds upp olika beroende på druvsorter, men det är olika Gobelet varianter som dominerar.  För Chardonnay dominerar en variant (Chablis - Gobelet) innebärande upp till fyra huvudgrenar riktat åt ett och samma håll.  För dom röda druvorna dominerar en variant (Gordon de Royat - Gobulet) som är lik "enkel" Guyot, med den skillnaden att huvudgrenen är permanent.  Guyot används (Aube), men är inte tillåtet för Grand Cru och Premier Cru kommuner.

Liksom i Chablis så är vårfrost ett stort problem (se klimat, jordmån ovan).  All skörd sker manuellt.  Maximala skördeutagen varierar och bestäms år för år, liksom skördedatum.

Vinet champagne görs med champagnemetoden (se mer nedan).  Dom flesta champagnerna är gjorda av två eller alla tre av de nämnda druvsorterna.  I de flesta fall är det blandningar av viner från olika vingårdar över hela regionen som skapar den finaste champagnen.  Vidare så är champagnen ofta utan årgångsbeteckning.  Årgång tillkännages bara från speciellt goda år.  Se mer under champagnetyper nedan.

Kvalitetsindelning/klassificering.

Appellationen Champagne AOC definierades 1927 av INAO, Institut National des Appellations d'Origine, och är den enda av Frankrikes vinregioner som bara har en appellation.

Comitč Interprofessionel du Vins de Champagne (CIVC), kort Comité Champagne, heter det kontrollorgan, eg. mer en kartell, som bildades efter andra världskriget och vars primära uppgift var att klassificera växtplatserna kommun för kommun.  Resultatet blev ett procentsystem (l'échelle des crus) som delade in växtplatserna (crus) i olika percentiler och som användes såväl som underlag till prissättning på druvor som till att klassificera lägen (eg. byar/kommuner) till antingen Grand Cru eller Premier Cru.  L'échelle des crus övergavs 2004 (officiellt 2010) men beteckningarna Grand och Premier Cru består.

Idag är CIVC's uppgift, för såväl odlares som champagnehusens räkning, att främja, skydda och marknadsföra såväl druvorna, vinerna och - inte minst - varumärket Champagne.  Visst man bestämmer alltjämt skördedatum för de olika druvsorterna, skördeuttagen och druvornas pris.  CIVC består av representanter både för odlarna och champagnehusen, och finansieras genom avgifter.

Cru'na då?  17 byar/kommuner har traditionell rätt till Grand Cru beteckning (de som låg på 100:de percentilen) och 42 till Premier Cru beteckning (de som låg mellan 90-99:de percentilen).  Även om Grand och Premier Crus inte garanterar ett kvalitetsmässigt bättre innehåll jämfört med ett vin utan någon av beteckningarna så visar det på att de ingående druvorna kommer från byar som traditionsmässigt varit erkända för att ha bättre kvalitet på sina druvor.  Totalt så finns här 319 byar/kommuner ("crus").

De 17 Grand Cru kommunerna (eg byar) är;   För blå druvor (Montagne de Reims);  Sillery, Puisieulx, Beaumont-sur-Vesle, Verzenay, Mailly, Verzy, Louvois, Bouzy och Ambonnay.   För blå druvor (Vallée de Marne);  A˙ och Tours-sur-Maine.   För gröna druvor (Côtes des Blancs);  Chouilly, Oiry, Cramant, Avize, Oger, och Le Mesnil-sur-Oger.   Kommunerna är listade från norr till söder i respektive vindistrikt.  Det två traditionsmässigt högst rankade Premier Cru kommunerna, som båda låg på 99:de percentilen, är Mareuil-sur-A˙ och Tauxičres.

Champagneetiketter.

Följande information finns oftast med på champagneetiketterna:

• Ursprung.  Champagne.  Tillägg som Grand Cru eller Premier Cru, om vinet kommer från sådan vingård.  Även vingårdsnamn förekommer.
  
• Märke (marque).  Namnet på firman, men kan även vara ett uppdiktat namn.
  
• Söthetsgrad.  extra-brut, torraste vinerna;  brut, torra viner;  extra-dry, torra-halvtorra viner  sec, halvtorra viner;  demi-sec, halvsöta viner;  doux, söta viner.
  
• Stil.  Anger om vinet är Rosé, Blanc de Blancs, Blanc de Noirs, etc.
  
• By där vinet är gjort.
  
• Alcohol halt.  Varierar mellan 10.5 % och 13 %.
  
• Flaskvolymen.
  
• Producent nr.  Varje producent har ett givet registreringsnummer (utfärdas av CIVC).  När producenten äger märket så finns någon av följande bokstavskombinationer framför numret:
  NM - Négociant-manipulant, champagnehus, firma som gör champagne av köpta druvor.
  RM - Rčcoltant-manipulant, en odlare som själv framställer sina viner.
  SR - Sociéte de récoltants, flera odlare som delar produktionsanlägning.
  RC - Rčcoltant-coopčrateur, en odlare som producerar sina viner med hjälp av ett kooperativ.
  CM - Coopčrative de manipulation, vin från ett kooperativ.
  MA - Marque d'acheteur, när ett märke "ägs" av en tredje part, t ex en uppköpare.
  
• Vinproducent (člaborateur), adress.  Champagnehus, odlare eller kooperativ som är ansvarigt för vinet.  Denna information kan klart framgå eller skrivit i kodform.

Veuve Clicquot Ponsardin, mest känd för sin Champagne "gula änkan", har bidraget till Champagnes utveckling genom att en anställd runt 1820 utvecklade ett system för att få bort den jästfällning som bildas i flaskorna vid den sk andra jäsningen (se Méthode traditionelle - Reumage ovan).  Veuve Clicquot ägs av Louis Vuitton Moët Hennessey, LVMH-gruppen.  Detta jättekonsortium äger också Moët et Chandon, Ruinart, Mercier och Lanson, och kontrollerar därmed ~40 % av champagne exporten.

Övriga:
Alfred Gratien, Jacquesson & Fils, Leclerc Briant (Kanske dom bästa vingårdschampagnerna!), Bruno Paillard (Uppstickaren!), Palmer & Co (Champagnes bästa kooperativ!), och Phillipponat.

Även om champagne kanske är urtypen för mousserande vin idag, så avskräcker prisnivån de allra flesta.  Några exempel på billigare alternativ är Spaniens mousserande Cava-vin, Blanquette de Limoux från Languedoc, Saumurs (Loire) mousserande vin, m.fl.

Exempel på bra stilla viner (Coteaux Champenois AOC):