Wein mit geschützter ursprungsbezeichnung (g.U.).
(Vin från skyddat ursprungsbetecknat område (PDO) - "kvalitetsvin")

 » Qualitätswein  //  Prädikatswein
     » Lage
         » Großes Gewächs ("grand cru")
         » Erstes Gewächs ("premier cru")
         » Einzellage (vingård/vingårdsläge)
     » Ort
     » Region (tidigare Bereiche/Großlagen)
     » Anbaugebiet

Detta är den högsta klassen, kvalitetsvin, och benämns Qualitätswein.  I denna klass så finns numera, efter revideringen 2021, två hierarkiska trappor (pyramider), med snävare definerade ursprungsområden och högre potentiell kvalitet ju högre upp man kommer. 

Det nya med de hieraskiska trapporna är att kvalitetsbedömningen av tyska viner hädanefter mer kommer grunda sig på "proveniens", på att rangordna efter "terroir" som i Frankrike, och inte förlita sig på mustvikten (sockerinnehållet, mognadsgraden) som gällt hitintills.  Principen bygger på att ett vins karaktär, den potentiella kvaliteten, mer bestäms av faktorer såsom jordmån, solexponering och lokalt klimat än av hur moget, eller övermoget, ett vin är.  I den första trappan, Qualitätsweine-trappan, så rangordnas vinerna från Anbaugebiet, Region, Ort och slutligen till Lage, dvs till allt snävare definierade ursprungsområden.  När det gäller den andra trappan, Lagenweine-trappan, så rangordnas vingårdar från Lage i den förra trappan till antingen Einzellage, Erstes Gewächs (motsvarande frankrikes "premier cru") eller Großes Gewächs ("grand cru").  Se de två ursprungspyramiderna (herkunftspyramide) nedan.

Jag har genomgående på sidorna om Tyskland använt vinregion för Anbaugebiet, vilket även Deutsches Weininstitut gör på sin engelska sida.  Detta blir problematisk när man nu ändrar i vinlagen så att deldestrikt får en tysk benämning Region.  Anbaugebiet betyder ungefär uppodlad yta/area så en korrektare benämning hade kanske varit vinodlingsområde istället för vinregion.

Prädikatswein då?  Jo, begreppet finns kvar men blir mer frivilligt att använda vilket gör att det nog mest kommer att användas av producenter som gör de mer traditionella halvtorra, halvsöta och söta vinerna.  Beteckningarna Erstes Gewächs och Großes Gewächs kommer nämligen bara att gälla torra viner.

Prädikaten är desamma som förr och korrelerar till minsta tillåtna mustvikt för respektive prädikat;  Från Kabinett med lägsta definierade mustvikt till Spätlese med högre mustvikt, Auslese, Beerenauslese, Eiswein o.s.v. till Trockenbeerenauslese med högsta mustvikt.  För att överhuvudtaget kvalificera sig till kvalitetsvinsnivån så måste minst mognadsgraden (mustvikten) för Kabinett uppfyllas.  Eiswein är en kuriositet som görs av druvor av Beerenauslese kvalitet (utan ädelröta) som har fått frysa på vinstocken (måste plockas frysta vid minst -7°C och pressas vid minus grader).  Detta ger ett mycket sött och speciellt vin.

Oechslegrader (Oeº) beskriver hur många mer gram en liter druvsaft väger jämfört med vatten. Mervikten representerar bl.a. mineraler och socker.  Högre sockerhalt ger högre alkoholhalt samtidigt som det ger ett fylligare och mer smakrikt vin.  Metoden har sitt ursprung i ett system som uppfanns av J.J.  Reuss från Württemberg, och förfinades på 1830-talet av apotekaren Ferdinand Oechsle.

Kvalitetsvinerna, både Qualitätswein och Prädikatswein, genomgår en kvalitetskontroll i tre moment (skördekontroll, laboratorieanalys och sensorisk provning) innan dom blir godkända och får ett s.k. Amtliche Prüfungsnummer (AP-nummer), se mer nedan. 

Vidare står kvalitetsvinerna för mer än 95 % av produktionen vilket gör att nedanstående två kvalitetsklasser är tämligen såväl oviktiga som ointressanta.  Har nog aldrig druckit ett tyskt lantvin, än mindre ett bordsvin...

Wein mit geschützter geografischer Angabe (g.g.A.).
(Vin med skyddat geofrafiskt ursprung (PGI) -"lantvin")

 » Landwein

Landwein (lantvin) är en relativt ny nivå, från 1982, mellan Qualitätswein och Deutscher Wein.  Klassen är skapad med franska Vin de Pays som förebild.  Vinet måste vara torrt (trocken) eller halvtorrt (halbtrocken), vara regionstypiskt, och komma från ett av de 26 sk Landwein regionerna (vilket även måste deklareras på etiketten).  Ort-/bynamn och vingård får inte deklareras.  Den resulterande alkoholhalten måste hålla minst 9%.  Vinerna får förstärkas genom chaptalisering.

Wein ohne geschützte Herkunft.
(Vin utan geografiskt ursprung - "bordsvin")

 » Deutscher Wein

Deutscher Wein är den enklaste klassen och består av ordinärt bordsvin.  Regelverket är enkelt.  Ingående mustvikt är den lägsta för tyska viner.  Den resulterande alkoholhalten skall hålla minst 8.5% och det med en totalhalt "syra" på minst 4.5 gram/liter.  Trots dom låga kraven så får vinerna "förstärkas" antingen genom vakuumevaporering av druvmusten eller genom chaptalisering.  Druvsort får deklareras på etiketten.  Helt enkelt viner som görs på otillräckligt mogna druvor.  Undvik!

Qualitätswein Selection. 

Selection är tillsammans med Classic två nya kvalitetsbeteckningar från år 2000 för torra viner gjorda på för regionen typiska druvsorter.  Selection har krav på lägre skördeuttag (60 hl/ha) och mindre restsocker (12 g/L för Riesling, 9 g/L för övriga druvsorter) än Classic.  Dessutom måste druvorna skördas manuellt och vid en potentiell alkoholhalt på 12.2%. 

Qualitätswein Classic. 

För Classic gäller istället att vinerna måste ha mindre restsocker än 15 g/L och att vinerna görs på druvor skördade vid en potentiell alkoholhalt på minst 12%.  I Mosel-Saar-Ruwer gäller istället en lägsta potentiell alkoholhalt på 11.5%.  Även här gäller alltså att beteckningen är för torra viner gjorda på för regionen typiska druvsorter.  Obs! att det delvis gäller olika druvsorter än jämfört med Selection ovan.

Förrutom kvalitetsindelningen så specificeras ibland också sockerinnehållet på etiketten såsom;  Trocken - torr, sockerhalt på högst 9 gram per liter (jmf. med Frankrikes 2 gram per liter), Halbtrocken - sockerhalt på högst 18 gram per liter ("off dry" på engelska), Lieblich - halvsöt (halvtorr enl. systembolaget), sockerhalt på högst 45 gram per liter, och slutligen Süss - sockerhalt överstigande 45 gram per liter.

Utmärkelser (sigill, priser). 

Amtliche Prüfungsnummer (AP-nummer).  Kvalitetsvinerna (Både Qualitätswein och Prädikatswein) genomgår en kvalitetskontrol i tre moment (skördekontroll, laboratorieanalys och sensorisk provning) innan dom blir godkända och får ett sk. Amtliche Prüfungsnummer (AP-nummer).  Vinerna poängsätts på en femgradig skala (1-5) och för att godkännas måste vinet få minst 1.5 poäng.  Varje sats som buteljeras får ett eget AP-nummer.

Deutsches Weinsiegel.  Godkända kvalitetsviner kan hos den lokala lantbrukskommissionen ansöka om Deutsches Weinsiegel.  Gränsen för att få ett sigill ligger på 2.5 poäng.  Sigillets färg anger söthetsgraden, gult betecknar ett torrt vin, grönt ett halvtorrt, och rött är slutligen ett allmänt sigill.  De bästa vinerna, minst 3 poäng, kan gå vidare och ansöka om Kammerpreismünze.  För att få medalj krävs, 4.5 p för guld, 4 p för silver och 3.5 p för brons.

DLG, Deutsche Landwirtschaftsgesellschaft.  De allra bästa vinerna från hela tyskland kan gå vidare till en tävling anordnad av Tysklands lantbrukssällskap, Deutsches Lantwirtschaftsgesellschaft (DLG).  De bästa vinerna får DLG's förtjänsttecken.  5 poäng krävs för Goldener Preis Extra, 4.5 p för Guld, 4 p för silver och 3.5 p för brons.

Vintyper. 

Liebfraumilch är ett "kvalitetsvin" som ensamt är "skyldigt" till det dåliga ryckte som tyska viner har bland många.  Detta halvsöta (Lieblich) vin är huvudsakligen (till minst 70 %) gjort på druvorna;  Riesling, Müller-Thurgau, Silvaner och Kerner (en, några eller alla).  Fyra av kvalitetsdistrikten får göra Liebfraumilch, men dominerar gör Rheinhessen och Pfalz.  De andra distrikten är Rheingau och Nahe.  Se mer under Rheinhessen. 

Rotling är ett vin gjort på en blandning av vita och röda druvor, som pressas och jäses (tillsammans) på samma sätt som för vitt vin.  Schillerwein är en rotlingvariant från Württemberg.  Badisch Rotgold är ännu en liknande variant, denna gång från Baden gjort på en blandning av druvorna Grauburgunder (Ruländer, Pinot Gris) och Spätburgunder.

Weissherbst är en typ av rosévin gjort endast på röda druvor.  Endast en druvsort får användas och måste då anges.  Weissherbst var från början ett botrytiserat vin.

Deutscher Sekt är mousserande vin gjort på vin producerat i Tyskland.  Om vinet består till minst 85 % av en druvsort, så får denna anges på etiketten.  Söthetsgraden följer EU-reglerna, dvs. extra brut (= torr), brut, trocken, halbtrocken, mild (= söt).

Övrigt. 

VDP (Verband Deutscher Prädikatsweingüter) är en förening av Tysklands "bästa" ungefär 200 vinproducenter.  VDP har regionala avdelningar där kanske VDP Rheingau är den mest kända.  De kvalitetsfordringar som VDP ställer på sina medlemmar är mycket strängare än kraven från vinlagen.  Sedan 2002 har man dessutom även gjort en egen klassificering som i likhet med Bordeaux och Bourgogne i Frankrike utnämnt extraordinära lägen som Erstes Lage alt. Grosse Lag - Grosses Gewächs. 

Klassificeringen av extraordinära lägen har tre nivåer:

Charta Wein.  Charta var, fram till den slogs ihop med VDP Rheingau, en organisation som omfattande över 30 av Rheingau's bästa vinproducenter och hade till uppgift att främja klassisk Rheingau-riesling.  Då höga krav ställdes för medlemskap och för de viner som "släpptes" ut så tillhörde Chartavinerna Rheingau's bästa viner.  (egentligen tillhör, då vinerna fortfarande kommer att ges ut under VDP Rheingau enligt ovan)  Vinerna fick genomgå blindprovningar och måste där överträffa andra viner från likvärdiga lägen och kategorier.  Vinflaskan och etiketten pryddes med ett romerskt dubbelfönster som symbol.  Vinerna, gjorda på enbart Riesling, var alltid torra till halvtorra, och salufördes som QbA, och QmP (Kabinett och Spätlese).

Druvsorter.
[   Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

Det odlas en mängd olika druvsorter i Tyskland och inte alltså bara Riesling som man skulle kunna tro med tanke på den ensidighet som importen till Sverige visar.  Hur som helst så är Riesling både den mest odlade druvsorten och den stora kvalitetsdruvan framför andra, följt av Spätburgunder (Pinot Noir).  Fram till i sluten på 1990-talet var dock Müller-Thurgau den mest odlade druvsorten, men är idag på tredje plats efter blåa Spätburgunder (Pinot Noir).

Naturligtvis så syns den ökade andelen producerade röda viner även i statistiken för odlade druvor.  Dom blå druvorna har ökat kontinuerligt de senaste 30 åren från 11.4% 1980 till dagens 32.7%.  Spätburgunder har ökat från 3.8% till 11.3% och Dornfelder från nästintill ingenting till 7.1%.

Druvlistan nedan visar de mest odlade druvsorterna med avseende på areal och gäller för produktionsåret 2020.

Gröna druvsorter:			Blå druvsorter:
Riesling  Müller-Thurgau  Grauburgunder  Weissburgunder  Silvaner  Chardonnay  Kerner  Sauvignon Blanc  Bacchus  Scheurebe  Traminer  Gutedel  Elbling  Ortega  Huxelrebe  ...	23.4 % 11.1 % 7.1 % 5.7 % 4.4 % 2.3 % 2.2 % 1.6 % 1.6 % 1.4 % 1.1 % 1.1 % 0.5 % 0.4 % 0.4 % 3.0 %		Spätburgunder  Dornfelder  Portugieser  Trollinger  Lemberger  Schwarzriesling  Regent  Merlot  St. Laurent  Cabernet Sauvignon  Acolon  Domina  Cabernet Mitos  Cabernet Dorsa  Früburgunder  ...	11.3 % 7.1 % 2.5 % 2.0 % 1.9 % 1.8 % 1.7 % 0.8 % 0.6 % 0.4 % 0.4 % 0.3 % 0.3 % 0.3 % 0.2 % 1.2 %
[ Källa: Deutsches Weininstitut (Statistisches Bundesamt) ]

Riesling är utan tvekan både Tysklands stora druva och en av världens främsta gröna druvsorter.  Faktum är att Riesling troligtvis också har sitt ursprung här.  Första skriftliga referensen härrör från Rheingau och år 1435 då druvan omnämndes som "Riesslingen".  DNA undersökningar har visat att Riesling är en korsning mellan antingen Vitis Sylvestris och Gouais Blanc alternativt en korsning mellan (Vitis Sylvestris x Savagnin) och Gouais Blanc.  Är dessutom världens 12'de mest odlade druvsort och den 5'de mest odlade gröna.  Tyskland ståtar med hela 36% av världens odlingar av Riesling, närmast följt av Rumänien med 10% och USA med drygt 8%.

Riesling mognar sent (oktober-november) och är oftast den sista druvan som skördas.  Typiskt är dess markerade syra, och den petroleumkaraktär den får under mogning.  En karaktär som beror på förekomsten av norisoprenoiden 1,1,6-trimetyl-1,2-diydronaftalen (TDN), en kemisk förening som har bildas i druvan själv, bl.a. beroende på lång solexponering, och som inte har det minst att göra med ev. skiffer i jordmånen.

Müller-Thurgau (Rivaner), som länge var den mest odlade variteten (fram till år 2000), är en korsning (från 1882) mellan Riesling och Madeleine Royale.  Länge trodde man att det var en korsning mellan Riesling och Silvaner, även om uppfinnaren själv (Dr Herman Müller-Thurgau) tidigt hävdade motsatsen.

1882 så korsade nämligen Dr Müller-Thurgau i Geisenheim (där han då var verksam) en mängd olika druvsorter varav en "nr 58" var en korsning mellan Riesling och Sylvaner.  1891 flyttade Dr Müller-Thurgau till Schweitz och tog med sig en samling med korsningar, däribland "nr 58".  1913 så tog druvinspektören August Dern med sig plantor av vad han trodde var "nr 58" från Schweitz tillbaka till Tyskland.  Plantor som döptes till just Müller-Thurgau.  Det finns dock ett brev från just Dr Müller-Thurgau om att Dern's plantor inte inte var resultatet av korsningen mellan Riesling och Sylvaner, något som alltså numera har bekräftats med DNA-teknik.

1994 bekräftades nämligen Riesling som ena förälder samtigt som man med DNA analys kunde exkludera Sylvaner som den andra.  1996 föreslogs istället Chasselas (Gutedel) som den andra föräldern och 1997 så pekades specifikt Chasselas druvan Admirable de Courtiller ut.   Då detta bestämdes med DNA analys så var det väl avgjort en gång för alla, men icke…  År 2000 fastställdes (kanske slutgiltigt) att Müller-Thurgau är en avkomma från en korsning mellan Riesling och redan nämnda Madeleine Royal.  Chasselas då?  Den referens som användes - som skulle varit Admirable de Courtiller - har nämligen visat sig var just Medeleine Royale.  Kom inte och säg att vetenskap och biologi inte är spännande...

Fortfarande lever dock felaktigheten (Riesling + Sylvaner) kvar i synonymer som exempelvis Rivaner.  I Nya Zealand kallas druvan till och med för Riesling-Sylvaner.  Hur som helst, denna mediokra druva är tålig och resistent, samtidigt som den ger stora skördar. Karaktäristiskt är en lätt muskatdoft och lägre syra än Risling.

Silvaner är en gammal druvsort som länge har varit på tillbakagång.  Var en gång den största tyska druvan men odlas nu i ringa utsträckning och framförallt i Franken, där den t.o.m. sedan några år sedan är den mest odlade druvsorten.  Är mer krävande på jordmån än Riesling, men ger milda och trevliga viner, med svag till måttlig syra.

Kerner är en korsning mellan Riesling och röda Trollinger, som liknar Riesling i kartaktären.  Scheurube är även det en korsning, denna gång mellan Riesling och Silvaner.

Spätburgunder (Pinot Noir) är världens 10'de mest odlade druvsort och den 6'de mest odlade blåa. Dessutom är den den näst mest odlade druvsorten i Tyskland samtidigt som hela 10% av världens uppodlade areal återfinns här. Endast Frankrike och USA odlar mer Pinot Noir*.

*Med detta sagt så har man med DNA analys fastslagit att Pinot Noir, Pinot Gris och Pinot Blanc egentligen är olika mutationer av samma druvsort, nämligen druvsorten Pinot.

Hur som helst, Pinot Noir ger här oftast lätta och milda rödviner, men fylliga storheter har blivit allt vanligare.  Druvsorten dominerar odlingarna i Ahr och Baden, där den står för 65 respektive 33% av den uppodlade arealen.  Ahr's lilla areal göra att druvan främst, efter Baden, odlas i Pfalz, Rheinhessen och Würtemberg.  Baden står ensamt för ungefär hälften av Tysklands uppodlade areal.  Bästa vinerna, och sådana som kan jämföra med exempelvis röda Bourgogner, kommer från Plalz och Rheingau.

Dornfelder är idag den näst mest odlade blå druvsorten efter Spätburgunder.  Odlas främst i Rheinhessen och Pfalz som tillsammans står för över 80% av den uppodlade arealen av druvan.  Är en korsning, från 1955, mellan Heroldrebe och Helfensteiner (vilka båda i sin tur också är korsningar).