© Lars Jonsson, larsvinsida.vininfo.nu
 

Vinområden  (Tyskland).
[  
Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]


[   Ahr  /  Mittelrhein  /  Mosel-Saar-Ruwer  /  Nahe  /  Rheingau  / 
Rheinhessen  /  Pfalz  /  Hessische Bergstrasse  /  Franken  / 
Baden  /  Wurttemberg  /  Saale-Unstrut  /  Sachsen  ]


Allmänt  (Tyskland).
[  
Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

Tyskland är en stor vinproducent, världens sjunde största vinland, och producerar runt 10.3 miljoner hektoliter vin år (jmf. med; Italien 46.0 milj, Frankrike 45.7 milj, Spanien 34.8 milj, USA 19.9 milj, Argentina 15 milj, Kina 12 milj och Sydafrika 9.8 milj).  Den uppodlade arealen är på 102 000 ha.  Siffrorna gäller för år 2007 och kommer från OIV - Organisation Internationale de la Vigne et du Vin.

För år 2009 var produktionen på 9.2 miljoner hektoliter per år och den uppdlade arealen på 100 101 ha.  Av den totala produktionen så är 39.7% "prädikatsvin" (QmP), 56.5% kvalitetsvin (QbA) och 3.8% bordsvin (Tafelwein).  59.2% av produktionen är vitt vin och (faktiskt"! hela) 40.8% är rött (och rosé) vin.  Andelen rött vin har ökat kontinuerligt de senaste 30 åren.  Siffrorna kommer från Deutsches Weininstitut och gäller år 2009.

Vinerna produceras i huvudakligen längs Rhen (och dess bifloder) i sydvästra delen av landet, på branta sluttningar mot syd och sydväst, skyddade mot väder och vind.  Tyskland är, tillsammans med Canada, världens nordligaste vinland som producerar kvalitetsviner.  Hade det inte varit för golfströmmen och flodsystemen så hade det inte, trots gynnsamma lägen, gått att odla vin här.

Många tyska viner är; lätta, alkoholsvaga, fruktiga, blommiga, syrliga och halvtorra till halvsöta.  Men stora variationer finns, eg. allt ifrån lätta och torra till mycket söta och kraftiga viner.  Enda motsvarigheten till de tyska vinerna hittar du i Alsace, i nordöstra Frankrike, där man visserligen använder samma druvsorter, men där vinerna ändå skiljer sig åt.  Detta då tyskarna traditionellt mer strävat efter sötma där fransmännen strävat efter styrka.  De tyska vinerna är därför mer lämpade som sällskapsviner, medan alsacevinerna är mer utpräglade matviner.

Trenden i tyskland är annars att gå mot torrare viner.  T.ex. så kan man hitta helt torra, utjästa, spätlese- och ausleseviner (se nedan under kvalitetsklasser).  Dessa viner (framförallt de av auslese klass) blir, då de har en stor potentiell sötma som "jäses ut", fylliga bourgogneliknande skapelser med mycket frukt och hög alkoholhalt.  Torra tyska viner hittar du framförallt i Rheingau (Chartaföreningens viner), Pfalz och Franken.  En annan trend som redan berörts är den ökade produktionen av rött vin som dock (de senaste åren) verkar ha stannat av på en andel runt under 40%.

Tittar man på hela tyska vinproduktionen efter indelningen efter söthetsnivåerna; trocken, halbtrocken, lieblich/süss så är består (2009) ungefär 40% av produktionen av torra viner (trocken), 24% halvtorra (halbtrocken) och 35% halvsöta/söta (lieblich/süss).

Tysk indelning av vinområden.

Tyskland består av 19 separata områden för Landwein, och dels 13 st områden för Qualitätswein.  När man pratar om tyska vinregioner så är det dessa 13 kvalitets områdena man pratar om som tysklands vinregioner.

Vinregion / Anbaugebiet: Produktion [hl]: Areal [ha]:
Ahr
Baden
Franken
Hessische Bergstrasse
Mittelrhein
Mosel
Nahe
Pfalz
Rheingau
Rheinhessen
Saale-Unstrut
Sachsen
Würtemberg
--------
Totalt:
 
32 967
1 204 421
451 557
30 763
28 437
814 408
313 160
2 353 116
216 124
2 557 252
25 315
10 224
1 101 717
--------
9 139 461
 
545
15 478
5 960
425
451
8 821
4 078
22 987
3 074
25 844
687
418
11 333
--------
100 101
 
      [ gäller 2009, källa:  Deutsches Weininstitut ]

De 13 vinområdenena, sk Anbaugebiet, för kvalitetsvin (Qualitätswein) är uppdelade i 39 st deldistrikt, Bereiche, som i sin tur delas i 167 st samlingslägen, s.k. Grosslage.  Ett Grosslage är i sin tur ett stort område som oftast omfattar många kommuner, bestående av byar och i sista hand 2658 st enskilda vingårdar (lägen), Einzellage

Alltså:
  13 st Anbaugebiete (-distrikt/kvalitetsvinsområde)
      39 st Bereiche (-deldistrikt)
          167 st Grosslagen (-samlingslägen)
              2658 st Einzellagen (-läge/vingård)

Denna hemsida ("tyskland") är helt uppbyggd efter indelningen efter kvalitetsvinerna, dvs kring de 13 st vinområdena (se kartan).  På varje vinområdes "hemsida" så finns det, förutom en beskrivning av vinregionen, listat (i tabell) områdets olika deldistrikt, samlingslägen, samt de mest berömda byarna.

De mest kända vinområdena är Rhendalen (bestående av Nahe, Rheingau, Rheinhessen, och Pfalz), där Rheingau tillsammans med Moseldalen (Mosel-Saar-Ruwer) enligt många tillverkar tysklands bästa viner.

Vinifikation.

På grund av den höga syran och den låga halten av naturligt socker i tyskt vin så förekommer två olika sätt att få upp sockermängden / alkoholhalten, anreicherung (chaptalisering) och tillsatts av süssreserve.

Chaptalisering (anreicherung) innebär att man tillsätter socker till den ojästa musten för att på så sätt kunna få upp alkoholhalten vid jäsning (upp till 4.5 %).  Chaptalisering används allmänt och är tillåten upp till och med QbA-kvalitet.  QmP viner är alltså aldrig chaptaliserade.

Süssreserve däremot, innebär att man korrigerar balansen i vinet ("motverkar" den höga syran), genom man tillsätter ojäst steril druvmust till det färdigjästa vinet.  Süssreserve är även tillåtet för QmP-viner och får användas upp till Auslese kvalitet.  Druvmusten som används måste vara av samma kvalitet som vinet och helst komma från både samma druvsort och samma läge, einzellage.  Man får maximalt sätta till druvmust motsvarande 25 % av vinet.

För att få ange druvsorten på etiketten krävs att minst 85% av vinet är framställt på nämnda druvsort.


Kvalitetsklasser.
[   Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

Den tyska kvalitetsbedömningen grundar sig i stort på mognadsgraden, mustvikten (sockerinnehållet), hos druvan då den plockas, och inte på rangordning av vingårdarna efter "terroir" som i Frankrike.  Mustvikten mäts i sk Oechslegrader, efter den apotekare som "uppfann" metoden [se mer nedan], och utgör bl a prädikatvinernas uppdelning i sex kategorier (prädikat). Minimikraven (mustvikter) har fastställts för varje kvalitetsklass i varje vindistrikt, varför det finns skillnader mellan olika distrikt.

Oechslegrader (Oeº) beskriver hur många mer gram en liter druvsaft väger jämfört med vatten. Mervikten representerar bl a mineraler och socker.  Högre sockerhalt ger högre alkoholhalt samtidigt som det ger ett fylligare och mer smakrikt vin.  Metoden har sitt ursprung i ett system som uppfanns av J.J.  Reuss från Württemberg, och förfinades på 1830-talet av apotekaren Ferdinand Oechsle.

Redan 1892 så tillkom den första nationella vinlagen som sedan reviderats åtskilliga gånger (1909, 1930, 1971, 1989, 1993, 2000, 2009).

Dagens vinlag härrör i stort från den stora revideringen 1971 (eg ny vinlag).  Då skapades nämligen i stort dagens system med kvalitetsbedömning baserat på mustvikten (mognadsgraden) och indelningen av vingårdar, de sk einzellagen.  1989, och senast 1993, så reviderades vinlagen framförallt när det gäller begränsning av skördeuttagen, men även när det gäller gränserna för mustvikterna.  Kraven höjdes i regionerna Ahr, Mittelrhein, Mosel-Saar-ruwer, Saale-Unstrut och Sachsen.

Vid revideringen år 2000 tillkom två kvalitetsbeteckningar, Classic och Selection, som är kvalitetsstandarder för torra viner gjorda på för regionen typiska druvsorter.  Till skillnad från Prädikatswein och i likhet med QbA vinerna så får dessa vinerna chaptaliseras.

Vid den sista revideringen år 2009 så justerades den tyska vinlagen för att stämma med den nya europeiska vinlagen.  För kvalitetsvinerna (QmP och QbA) så förändras egentligen ingenting som kommer att märkas för slutkonsument.  För bordsvinerna så ersätter (mer av ett namnbyte) Deutscher Wein och Deutscher Landwein de gamla begreppen Tafelwein och Landwein.  Alla prädikaten, Ochslegradsgränserna, Classic, Selection, Sekt, Rotling och Weissherbst är kvar som begrepp även efter 2009 års revidering.

Det finns sex kvalitetsklasser:

Kvalitetsvin:  - 13 kvalitetvinsdistrikt (anbaugebiete).
 »  Prädikatswein  (fd. Qualitätswein mit Prädikat)
 »  QbA  Qualitätswein bestimmter Anbaugebiete
 »  Selection  Qualitätswein Selection
 »  Classic  Qualitätswein Classic
Bordsvin:
 »  Deutscher Landwein  (tyskt lantvin)  - 19 lantvinsdistrikt.
 »  Deutscher Wein  (bordsvin).  

Kvalitetsvinerna, både Prädikatswein och QbA, genomgår en kvalitetskontrol i tre moment (skördekontroll, laboratorieanalys och sensorisk provning) innan dom blir godkända och får ett sk Amtliche Prüfungsnummer (AP-nummer), se mer nedan.  Vidare står kvalitetsvinerna för mellan 95-99 % av produktionen.

Prädikatswein (fd. Qualitätswein mit prädikat). 

Detta är den högsta klassen.  Klassen har hetat Qualitätswein mit prädikat men benämningen ändrades så sent som 2007 till "bara" Prädikatswein.  Vinet måste komma från ett visst deldistrikt (bereiche), innehålla vissa bestämda druvsorter och hålla en viss mustvikt.  Prädikatswein-vinmusten får inte chaptaliseras för att öka alkoholhalten.  Däremot får Süssreserve användas, upp till och med Auslese nivå, för att balansera vinet.  Angivna lägsta mustvikt är generell, och olika halter gäller för olika distrikt.

De sex kategorierna ("prädikaten") är:

  •  Kabinett är ett vin gjorda på ordinära mogna druvor från en normal skörd.  Lätt elegant och friskt vin.  (mustvikt, 67-82 ºOe)
  •  Spätlese (sen skörd) är ett vin gjort på sent skördade, något övermogna, druvor.  Detta ger ett fylligare, smakrikare och alkoholstarkare vin.  Spätlese är torrt till halvtorrt.  (76-90 ºOe)
  • Auslese är vin som görs av särskilt utvalda druvklasar av sent skördade, kraftigt övermogna, ibland ädelrötangripna, druvor.  Auslese är ett rikt och medium sött, till sött, vin.  Det finns dock utjästa torra varianter.  Vinner på lagring (flera år).  (83-100 ºOe)
  •  Beerenauslese är vin som görs av särskilt utvalda sent skördade druvor.  Dessa druvor är oftast angripna av ädelröta, svampen Botrytis Cinerea, och ger ett koncentrerat vin med stor sötma.  Andra ädelrötviner är sauternes från Bordeaux, Frankrike, där du kan läsa mer om ädelrötmetoden, och nedan nämnda tokajer.  (110-128 ºOe)
  •  Eiswein är en kurositet som görs av druvor av Beerenauslese kvalitet (utan ädelröta) som har fått frysa på vinstocken (måste plockas frysta och pressas vid minus grader).  Detta ger ett mycket sött och speciellt vin.
  •  Trockenbeerenauslese är vin som framställs av utvalda sent skördade druvor som har fått skrumpna på vinstocken, efter angrepp av ädelröta.  Detta är ett intensivt sött vin (jämförbart med tokajer från Ungern).  Kräver oftast åtskilliga års lagring för att komma till sin rätt.  (150-154 ºOe)

    Det är ibland kabinett och spätlesevinerna man normalt hittar de torra till halvtorra varianterna som passar som matviner.

    Qualitätswein bestimmter Anbaugebiete (QbA). 

    Kvalitetsvin från ett bestämt vinodlingsområde.  För QbA gäller ungefär samma förutsättningar som för prädikat-vinerna.  Skillnaden ligger i att QbA vinerna får chaptaliseras och att de kan ha en lägre ingående mustvikt (51-72 ºOe beroende på region).  Detta är det vanligaste förekommande tyska vinet.

    Qualitätswein Selection. 

    Selection är tillsammans med Classic två nya kvalitetsbeteckningar från år 2000 för torra viner gjorda på för regionen typiska druvsorter.  Selection har krav på lägre skördeuttag (60 hl/ha) och mindre restsocker (12 g/L för Riesling, 9 g/L för övriga druvsorter) än Classic.  Dessutom måste druvorna skördas manuellt och vid en potentiell alkoholhalt på 12.2%. 

    Qualitätswein Classic. 

    För Classic gäller istället att vinerna måste ha mindre restsocker än 15 g/L och att vinerna görs på druvor skördade vid en potentiell alkoholhalt på minst 12%.  I Mosel-Saar-Ruwer gäller istället en lägsta potentiell alkoholhalt på 11.5%.  Även här gäller alltså att beteckningen är för torra viner gjorda på för regionen typiska druvsorter.  Obs! att det delvis gäller olika druvsorter än jämfört med Selection ovan.

    Deutscher Landwein. 

    Deutscher Landwein (lantvin) är en relativt ny nivå, från 1982, mellan Qualitätswein och Deutscher Wein.  Klassen är skapad med franska Vin de Pays som förebild.  Vinet måste vara torrt (trocken) eller halvtorrt (halbtrocken), vara regionstypiskt, och komma från ett av de 19 sk Landwein områdena (vilket även måste deklareras på etiketten).  Den resulterande alkoholhalten måste hålla minst 9%.  Vinerna får förstärkas genom chaptalisering.

    Deutscher Wein (fd. Tafelwein). 

    Deutscher Wein är den enklaste klassen och består av ordinärt bordsvin.  Regelverket är enkelt.  Ingående mustvikt är den lägsta för tyska viner skall vara minst 44ºOe(50ºOe för Baden).  Den resulterande alkoholhalten skall hålla minst 8.5% och det med en totalhalt "syra" på minst 4.5 gram/liter.  Trots dom låga kraven så får vinerna "förstärkas" antingen genom vakuumevaporering av druvmusten eller genom chaptalisering.  Druvsort får deklareras på etiketten.  Helt enkelt viner som görs på otillräckligt mogna druvor.  Undvik!

    Förrutom kvalitetsindelningen så specificeras ibland också sockerinnehållet på etiketten såsom;  Trocken - torr, sockerhalt på högst 9 gram per liter (jmf. med Frankrikes 2 gram per liter), Halbtrocken - sockerhalt på högst 18 gram per liter ("off dry" på engelska), Lieblich - halvsöt (halvtorr enl. systembolaget), sockerhalt på högst 45 gram per liter, och slutligen Süss - sockerhalt överstigande 45 gram per liter.

    Utmärkelser (sigill, priser). 

    Amtliche Prüfungsnummer (AP-nummer).  Både QmP och QbA vinerna genomgår en kvalitetskontrol i tre moment (skördekontroll, laboratorieanalys och sensorisk provning) innan dom blir godkända och får ett sk. Amtliche Prüfungsnummer (AP-nummer).  Vinerna poängsätts på en femgradig skala (1-5) och för att godkännas måste vinet få minst 1.5 poäng.  Varje sats som buteljeras får ett eget AP-nummer.

    Deutsches Weinsiegel.  Godända kvalitetsviner kan hos den lokala lantbrukskommissionen ansöka om Deutsches Weinsiegel.  Gränsen för att få ett sigill ligger på 2.5 poäng.  Sigillets färg anger söthetsgraden, gult betecknar ett torrt vin, grönt ett halvtorrt, och rött är slutligen ett allmänt sigill.  De bästa vinerna, minst 3 poäng, kan gå vidare och ansöka om Kammerpreismünze.  För att få medalj krävs, 4.5 p för guld, 4 p för silver och 3.5 p för brons.

    DLG, Deutsche Landwirtschaftsgesellschaft.  De allra bästa vinerna från hela tyskland kan gå vidare till en tävling anordnad av Tysklands lantbrukssällskap, Deutsches Lantwirtschaftsgesellschaft (DLG).  De bästa vinerna får DLG's förtjänsttecken.  5 poäng krävs för Goldener Preis Extra, 4.5 p för Guld, 4 p för silver och 3.5 p för brons.

    Vintyper. 

    Liebfraumilch är ett "kvalitetsvin" (QbA) som ensamt är "skyldigt" till det dåliga ryckte som tyska viner har bland många.  Detta halvsöta (Lieblich) vin är huvudsakligen (till minst 70 %) gjort på druvorna;  Riesling, Müller-Thurgau, Silvaner och Kerner (en, några eller alla).  Fyra av kvalitetsdistrikten får göra Liebfraumilch, men dominerar gör Rheinhessen och Pfalz.  De andra distrikten är Rheingau och Nahe.  Se mer under RheinhessenMoseltaler är ett liknande vin fån Mosel-Saar-Ruwer.

    Rotling är ett vin gjort på en blandning av vita och röda druvor, som pressas och jäses (tillsammans) på samma sätt som för vitt vin.  Schillerwein är en rotlingvariant med QbA-klassning från Württemberg.  Badisch Rotgold är ännu en liknande variant, denna gång ett kvalitetsvin (QmP eller QbA) från Baden gjort på en blandning av druvorna Ruländer och Spätburgunder.

    Weissherbst är en typ av rosévin (QbA-klassificerat) gjort endast på röda druvor.  Endast en druvsort får användas och måste då anges.  Weissherbst var från början ett botrytiserat vin.

    Deutscher Sekt är mousserande vin gjort på vin producerat i Tyskland.  Om vinet består till minst 85 % av en druvsort, så får denna anges på etiketten.  Bästa "sekten" betecknas Qualitätsschaumwein b.A. eller enkelt Sekt b.A.  Söthetsgraden följer EU-reglerna, dvs. extra brut (= torr), brut, trocken, halbtrocken, mild (= söt).

    Övrigt. 

    VDP (Verband Deutscher Prädikatsweingüter) är en förening av Tysklands "bästa" ungefär 200 vinproducenter.  VDP har regionala avdelningar där kanske VDP Rheingau är den mest kända.  De kvalitetsfordringar som VDP ställer på sina medlemmar är mycket strängare än kraven från vinlagen.  Sedan 2002 har man dessutom även gjort en egen klassifisering som i likhet med Bordeaux och Bourgogne i Frankrike utnämnt extraordinära lägen som Erstes Gewächs alt. Erste Lage eller Grosses Gewächs beroende på vilket region vinerna kommer ifrån (mer om detta nedan). 

    Klassificeringen av extraordinära lägen har tre nivåer:

  • Erste Lage / Erstes Gewächs / Grosses Gewächs
  • Klassifizierte Lage
  • Gutsweine / Ortsweine
  • Erste Lage / Erstes Gewächs / Grosses Gewächs.
    Detta är den högsta klassificeringen och omfattar i princip tysklands bästa lägen och viner.  Erste Lage är beteckningen i Mosel-Saar-Ruwer, Erstes Gewächs i Rheingau och Erste Lage gäller i övriga regioner.  I dagsläget finns det klassificerade lägen i Ahr, Mosel-Saar-Ruwer, Mittelrhein, Rheingau, Rheinhessen, Franken, Saale-Unstrut, Pfalz, Württemberg, Baden och Sachsen (alltså i 11 av tysklands 13 regioner).

    VDP Rheingau är, sedan ihopslagningen med Charta i mars 1999 (se nedan), den organisation som har till uppgift att utveckla och stödja klassisk torr Rheingau-riesling.  Den nya organisationen består av ungefär 50 ledande producenter, som tillsammans representerar ungefär 1/3 av Rheingau's totala vingårdsareal.  Då de bästa producenterna är med så tillhör vinerna Rheingau's (och därmed även tysklands) bästa viner.  Även om Charta som organisation inte längre finns, så kommer VDP Rheingau även i fortsättningen att introducera Chartaviner - Charta Riesling - varje år.  Samma stränga krav kommer (som förrut) att gälla och forfarande så kommer Chartavinerna ges ut i de speciella mörkbruna flaskorna, med sina speciella kapsyler och etiketter.

    Charta Riesling.  Det som gäller är att vinerna måste vara en 100% Rheingau Rielsing av minst QbA kvalitet med rest socker från 9-18 gram/liter och en syra på minst 7.5 gram/liter.  Dessutom så testas (och godkänns) vinerna sensorisk, förutom den normala kvalitetskontrollen (Amtliche Prüfungsnummer).

    Charta Wein.  Charta var, fram till den slogs ihop med VDP Rheingau, en organisation som omfattande över 30 av Rheingau's bästa vinproducenter och hade till uppgift att främja klassisk Rheingau-riesling.  Då höga krav ställdes för medlemskap och för de viner som "släpptes" ut så tillhörde Chartavinerna Rheingau's bästa viner.  (egentligen tillhör, då vinerna fortfarande kommer att ges ut under VDP Rheingau enligt ovan)  Vinerna får genomgå blindprovningar och måste där överträffa andra viner från likvärdiga lägen och kategorier.  Vinflaskan och etiketten pryds med ett romerskt dubbelfönster som symbol.  Vinerna, gjorda på enbart Riesling, är alltid torra till halvtorra, och saluförs som QbA, och QmP (Kabinett och Spätlese).


    Druvsorter.
    [  
    Allmänt /  Kvalitetsindelning /  Druvor /  Områden (inkl. karta)  ]

    Det odlas en mängd druvor i Tyskland och inte alltså bara Riesling som man skulle kunna tro med tanke på den ensidighet som importen till Sverige visar.  Hur som helst så är Riesling både den mest odlade druvsorten och den stora kvalitetsdruvan framför andra.  Fram till i sluten på 1990-talet var dock Müller-Thurgau den mest odlade druvsorten, men är idag på andra plats följt av blåa Spätburgunder (Pinot Noir).

    Naturligtvis så syns den ökade andelen producerade röda viner även i statistiken för odlade druvor.  Dom blå druvorna har ökat kontinuerligt de senaste 30 åren från 11.4% 1980 till dagens 36.4%.  Spätburgunder har ökat från 3.8% till 11.5% och Dornfelder från nästintill ingenting till 7.9%.

    Druvlistan nedan visar de mest odlade druvsorterna med avseende på areal och gäller för produktionsåret 2008.  Statistiken kommer från Deutsches Weininstitut.

    Gröna druvsorter: Blå druvsorter:
     Riesling
     Müller-Thurgau
     Silvaner
     Grauburgunder
     Weißburgunder
     Kerner
     Bacchus
     Scheurebe
     Chardonnay
     Gutedel
     Traminer
     Huxelrebe
     Ortega
     Faberrebe
     ...
    21.9 %
    13.4 %
    5.1 %
    4.4 %
    3.6 %
    3.6 %
    2.0 %
    1.6 %
    1.1 %
    1.1 %
    0.8 %
    0.6 %
    0.6 %
    0.6 %
     Spätburgunder
     Dornfelder
     Portugieser
     Trollinger
     Schwarzriesling
     Regent
     Lemberger
     St Laurent
     ...
    11.5 %
    7.9 %
    4.3 %
    2.4 %
    2.3 %
    2.1 %
    1.7 %
    0.7 %

    Riesling är utan tvekan både tysklands stora druva och en av världens främsta vita druvsorter.  Riesling mognar sent (oktober-november) och är oftast den sista druvan som skördas.  Typiskt är dess markerade syra, och den petroleumkaraktär den får under mogning.

    Müller-Thurgau (Rivaner), som länge var den mest odlade variteten (fram till år 2000), är en korsning (från 1882) mellan Riesling och Madeleine Royale.  Länge trodde man att det var en korsning mellan Riesling och Silvaner, även om uppfinnaren själv (Dr Herman Müller-Thurgau) tidigt hävdade motsatsen.

    1882 så korsade nämligen Dr Müller-Thurgau i Geisenheim (där han då var verksam) en mängd olika druvsorter varav en "nr 58" var en korsning mellan Riesling och Sylvaner.  1891 flyttade Dr Müller-Thurgau till Schweitz och tog med sig en samling med korsningar, däribland "nr 58".  1913 så tog druvinspektören August Dern med sig plantor av vad han trodde var "nr 58" från Schweitz tillbaka till Tyskland.  Plantor som döptes till just Müller-Thurgau.  Det finns dock ett brev från just Dr Müller-Thurgau om att Dern's plantor inte inte var resultatet av korsningen mellan Riesling och Sylvaner, något som alltså numera har bekräftats med DNA-teknik.

    1994 bekräftades nämligen Riesling som ena förälder samtigt som man med DNA analys kunde exkludera Sylvaner som den andra.  1996 föreslogs istället Chasselas (Gutedel) som den andra föräldern och 1997 så pekades specifikt Chasselas druvan Admirable de Courtiller ut.   Då detta bestämdes med DNA analys så var det väl avgjort en gång för alla, men icke…  År 2000 fastställdes (kanske slutgiltigt) att Müller-Thurgau är en avkomma från en korsning mellan Riesling och redan nämnda Madeleine Royal.  Chasselas då?  Den referens som användes - som skulle varit Admirable de Courtiller - har nämligen visat sig var just Medeleine Royale.

    Fortfarande lever dock felaktigheten (Riesling + Sylvaner) kvar i synonymer som exempelvis Rivaner.  I Nya Zealand kallas druvan till och med för Riesling-Sylvaner.  Hur som helst, denna mediokra druva är tålig och resistent, samtidigt som den ger stora skördar. Karaktäristiskt är en lätt muskatdoft och lägre syra än Risling.

    Silvaner är en gammal druvsort som länge har varit på tillbakagång.  Var en gång den största tyska druvan men odlas nu i ringa utsträckning och framförallt i Franken.  Är mer krävande på jordmån än Riesling, men ger milda och trevliga viner, med svag till måttlig syra.

    Kerner är en korsning mellan Riesling och röda Trollinger, som liknar Riesling i kartaktären.  Scheurube är även det en korsning, denna gång mellan Riesling och Silvaner.

    Spätburgunder (Pinot Noir) ger här oftast lätta och milda rödviner.  Dominerar den uppodlade arealen i Baden och Ahr, där den står för 36.8 respektive 61.3% av odlade druvsorter.  Ahr's lilla storlek gör att druvan främst (efter Baden) odlas i Pfalz, Rheinhessen och Würtemberg.  Baden står dock ensamt för ungefär hälften av Tysklands uppodlade areal av Spätburgunder.  Bästa vinerna kommer från Rheingau och Pfalz. 

    Dornfelder är idag den näst mest odlade blå druvsorten efter Spätburgunder.  Odlas främst i Rheinhessen och Pfalz som tillsammans står för över 80% av den uppodlade arealen av druvan.  Är en korsning, från 1955, mellan Heroldrebe och Helfensteiner (vilka båda i sin tur också är korsningar).

     

    2012-04-17
    © Lars Jonsson