© Lars Jonsson, larsvinsida.vininfo.nu
 
Bourgogne/Burgundy
(Vinområde i centrala Frankrike)
[ Allmänt (Frankrike) / Vinlagar, klassindelning / Klassiska områden (karta) ]

Allmänt.

Bourgogne, som ligger på 47:e breddgraden, består i stort sett av en lång strimma land som följer Sâone-floden söderut från Dijon till Lyon.  Därtill kommer en enklav, Chablis, som ligger 130 km nordväst om Dijon (halvvägs till Paris).  Fyra departement omfattas;  Yonne (Chablis), Côte d'Or, Saône et Loir (Côte Chalonnais och Mâconnais), och Rhône (Beaujolais).

Sâone är en biflod till Rhône som rinner från Vosgeserna genom Bourgogne för att förenas med Rhône vid La Mulatičre strax söderom Lyon.

Här i Bourgogne produceras högklassiga viner, både röda på Pinot Noir, och vita på Chardonnay.  År 2019 producerades runt 1,865 miljoner hl vin, varav hela 98% var s.k. kvalitetsviner (1,833 miljoner hl).  Andelen rött (eller rosé) är 51% mot 49% vitt.  Exkluderas Beaujolas, vilket många gör, så är andelen vitt vin istället 66% mot 33% för rött (och rosé). 

Kvalitetsmässigt är Bourgogne ett svårt område för vinköparen.  På grund av den senare beskrivna uppstyckningen av vingårdarna så finns här nu runt 2 300 vinbönder som brukar 47 900 hektar (2019).  Från en och samma vingård kan vinerna variera från rena skräpet till högklassiga skapelser.  Detta beror på att vingårdarna oftast är uppdelade och ägs av många olika småodlare.  Ett exempel på detta är Vougeots (kommun i Côte d'Or) enda Grand Cru, Clos de Vougeot, som har över 80 olika ägare.  Vinhandlarna ("négociants") har därför en stor betydelse.  Detta eftersom de köper upp färdigt vin (eller druvor) som blandas, tappas, och sedan saluförs under eget firmanamn.  Allt fler enskilda odlare producerar och buteljerar dock sitt eget vin.

Dåliga år kan många vinområden i världen mäta sig med Bourgogne, men bra år så är det kanske endast Kalifornien som kan producera vin av liknande kvalitet.  Detta gäller både Pinot Noir och Chardonnay.

[ Källa (produktionsdata): FranceAgriMer 2020 ]

Historia.

Namnet Bourgogne kommer från det folk, härstammande från Skandinavien (närmare bestämt Bornholm), som runt 400 f.kr. slog sig ner i närheten av Geneve och vars rike expanderade, över Bourgogneplatån, ända ner till Provence.  (Källa: Comité Régional de Tourisme de Bourgogne)

Även om vindruvan kom hit ännu tidigare (troligen så tog grekerna hit vinrankan runt 600 f.kr.), samtidigt som man vet att det odlades vin på romartiden, så var det på medeltiden (500-1500) som Bourgogne som vindistrikt kom att utvecklades.  Adeln och framförallt kyrkan kom att spela en avgörande roll och många av dagens vingårdar grundlades som klosteregendomar redan då, bl.a. Clos de Vougeot som grundades på 1100-talet av cisterciensmunkar. 

Den äldsta skriftliga referensen på att det odlats vin i dagens Bourgogne är från år 312 och härrör från en petition skriven på romartiden till självaste Konstantin den Store.  Avsändarna var vinodlare i staden Autun och gällde en önskan om lägre skatt för att vinet höll låg kvalitet. 

Munkarna var dom som på allvar utvecklade vinodlingen.  Genom att experimentera, föra journaler, och jämföra olika odlingslotter, så "upptäcktes" jordmånens och klimatets betydelse (begreppet terroir), och man började klassificera olika växtplatser, s.k. crus.  De bästa vingårdarna ("climat", odlingslotterna) inhägnades ofta, därav namnet clos (= innesluten, stängd).

Under den här tiden var det dom vita vinerna som uppskattades mest.  Chardonnay hade fortfarande inte hittat hit (kom först efter medeltiden) utan druvan som framförallt odlades var den blekt röda Fromenteau, som troligtvis är en släkting till dagens Pinot Gris.

Det var först under senare medeltiden, då Bourgogne var ett starkt hertigdöme (släkten Valois 1363-1477), som populariteten för dom röda vinerna ökade, och då i synnerhet för Pinot Noir.  Mest odlad var dock Gamay, mycket beroende på sin höga avkastning.  För att få bukt på detta så förbjöd hertigen Philip (I) le Hardi odlingen av Gamay 1395 under förevändningen att druvan var skadlig för människor och oförenlig med Bourgognes traditioner.  Trots detta så dominerade Gamay vinfälten ända fram till vinlusens härjningar.

På 1600/1700-talen så minskade kyrkans makt i samma takt som statens (monarkins) ökade.  Under denna tid såldes många av kyrkans vingårdar till borgare och adel.  Bättre kommunikationer ledde till att handelshus började dyka upp, varav många finns kvar än idag.  Bouchard Pčre et Fils bildades exempelvis 1731.

Att vinet var viktigt kan exemplifieras med att Louis XIV (solkungen) blev ordinerad gammal bourgogne av sin läkare som en hälsodryck.  Alternativet som valdes bort var champagne.

Efter revolutionen (1789) konfiskerades adelns och kyrkans vinfält som styckades upp och delades upp mellan självägande bönder.  Detta och arvsskiften har gjort att de ursprungliga vingårdarna idag har många olika ägare.  Även här är Clos de Vougeot ett utmärkt exempel med sina många ägare. 

1800-talets stora "farsoter", mjödagg (oidium, powdery mildiou) 1850-talet och vinlusen (Dactylosphaera Vitifoliae, f.d. Phylloxera Vastatrix) 1870-talet, drabbade (liksom för Bordeaux) Bourgogne hårt och odlingsarealen minskade drastiskt.  Hur som helst, endast de bästa vingårdarna omplanterades vilket ledde till en ordentlig kvalitetshöjning.

Redan 1855 gjordes en inofficiell klassificering (Dr. Lavalle) som formaliserades 1861 av jordbrukskommittén i Beaune och delade in vingårdarna i tre klasser.  När Appellation Controlée systemet introducerades 1935 så blev de främsta vingårarna klassificerade som Grands Crus.

Klimat, jordmån.

Det hårda klimatet (inlandsklimat med varma somrar och kalla vintrar) gör att vinerna, framförallt de röda, varierar mycket med årgångarna.  Ofta hinner druvorna inte mogna tillräckligt, varför socker måste tillsättas före jäsningen, för att få upp alkoholhalten (s.k. chaptalisering). 

Jämfört med Bordeaux så är sommaren både kortare och mer varierande, vilket gör att man här odlar mer lättmognade druvor, såsom Pinot Noir och Chardonnay, som båda både trivs och gör bäst ifrån sig i relativt svalt klimat.

Jordmånen är både komplex och varierande, från Chablis kalkhaltiga lera, över Côte d'Or's ler- och kalkhaltiga grus, till Beaujolais granitgrund.

Odling, framställning.

Vinodlingen är relativt lika för de röda respektive de vita druvorna.  Vinrankorna är uppbundna framförallt enligt Guyot systemet.  Skörden sker mestadels manuellt, speciellt för Pinot Noir.

Skördeuttaget är för röda Grand Crus maximalt 35 hl/ha (vita 40 hl/ha) och för Premier Crus (kommun appellationerna) 40 hl/ha för röda respektive 45 hl/ha för vita.  I Chablis gäller ett skördeuttag på 45 hl/ha för Grand Cru appellationen och 50 hl/ha för resterande.  För region appellationerna är skördeuttaget (max gränserna) ännu högre.

Vanligt är att flera olika producenter finns som producerar vin från en och samma vingård.  Detta hör samman med det att många vingårdar är uppdelade på flera ägare och att många viner också görs av handelshus som köper upp vin eller druvor och buteljerar det färdiga vinet under sitt egna namn. 

Röda viner (- Côte d'Or)  produceras "lite hur som helst", dvs det finns inte något standard recept. Pinot Noir's tunna skal gör att man gör mycket för att maximera extraktionen av både färg och tanniner.  Detta innebär att man låter juicen, efter krossning/avstjälkning, ligga och dra (macerera) med skalen i några dagar innan jäsningen, som ofta sker vi hög temperatur (upp till 30ºC, i 8-15 dagar) under omblandning.  Generellt får vinerna, efter pressning och malolaktisk fermentering, sedan mogna i 1-2 år på ekfat, pičce (228 l).  Jäsningen kan ske i allt från öppna träfat till fat i rostfritt stål, och omblandningen kan ske med allt från rundpumpning ("remontage") till trampning.  Omdragning görs några gånger under mogningen.

Vita viner (- Côte d'Or)  pressas (ofta med stjälkarna kvar), klaras genom gravitation och jäses sedan på ekfat (15-20ºC).  Malolaktisk jäsning sker sedan med jästfällningen kvar.  Efter omdragning, för att få bort större utfällningar, får vinet vila på ekfat, pičce (228 l) i upp till två år innan buteljering. 

Chaptalisering är vanligt förekommande, för både röda och vita viner, och sker i början på jäsningen.  Användning av nya ekfat varierar.  Klarning innan buteljering förekommer oftast för både röda och vita viner, men de bästa vita filtreras bara lätt. 

Vintyper, druvor.

De blå druvor som används är Pinot Noir och Gamay.  Och de gröna Chardonnay, Aligoté och lite Sauvignon Blanc.  Övriga druvor som odlas är de vita Pinot Beurot (Pinot Gris) och Melon de Bourgogne (Muscadet), dock i väldigt liten omfattning.  Nedanstående tabell gäller uppodlad areal 2019/2020 och omfattar hela Bourgogne, dvs även Chablis och Beaujolais.  (källa: FranceAgriMer)

Blå druvsorter: Gröna druvsorter:
 Gamay
 Pinot Noir
 ...
 Övriga:		 33,8 %
23,6 %
 
1,2 %		  Chardonnay
 Aligoté
 Sauvignon Blanc
 Övriga:		 36,8 %
4,1 %
0,4 %
0,2 %

Oftast är vinerna gjorda av endast en druvsort, där Pinot Noir är druvan för de stora röda vinerna och där Chardonnay är druvan för de stora vita.  Mest odlade blå druvan är dock Gamay som i Beaujolais producerar dess berömda mjuka och fruktiga viner.  Aligoté odlas för enklare vita viner och för mousserande Crémant de Bourgogne, framförallt i Mâconnais.

Generellt så är de röda vinerna (Pinot Noir) från norra Bourgogne fylliga, mjuka och alkoholstarka, emedan de från söder, Beaujolais (Gamay), är fruktiga, friska och mer lättdruckna.  När det gäller vita viner (Chardonnay) så gäller det omvända, vinerna från Chablis, i norr, är lättare och fruktiga med hög syra, medan de från Côte de Beaune är kraftigt koncentrerade och smöriga efter lagring på ekfat.  Alla vita viner från Bourgogne är torra.

Vidare så görs här också dels ett friskt mousserande vin enl. champagnemetoden, Crémant de Bourgogne, och dels det syrliga vita (enkla) vinet, Bourgogne Aligoté, som tillsammans med Crčme de Cassis utgör ingredienserna i Kir.  Ett annat lite speciellt vin är det lätta och fruktiga Bourgogne Passe-tous-grains som är gjort på en blandning av druvorna Pinot Noir (minst 1/3) och Gamay (max 2/3).

Klassificering av Bourgogneviner.

Specifika vingårdar i Bourgogne betecknas "climat".  Dom bästa har blivit officiellt rankade (i klassificeringssystemet, se mer nedan) som antingen Grand Cru (högsta kvaliteten) eller som Premier Cru.  Dessa vingårdar bedöms vara bättre än andra p.g.a. dess bättre läge, dess "terroir".  Terroir är ett begrepp som sammanfattar "vingårdens kvalitet", såsom jordmån, dränering, solexponering, etc.

Som tidigare nämnts så är det i Bourgogne extra viktigt att hålla koll på producenterna.  Detta beror på att det finns mängder med odlare, och att en och samma vingård kan vara uppdelad på många olika producenter.  Klassificeringen är därför på inget sätt en garanti för att vinerna är bättre, men potentialen (bättre jordmån, läge, begränsat skördeuttag, etc.) gör ändå att de högre klassificerade vinerna oftast också håller högre klass.

Klassificering av Chablis.
Vingårdarna och vinerna är indelade i 4 nivåer,
» Chablis Grand Crus,  - Högsta nivån, 1 appellation - 7 egendomar.
» Chablis Premier Crus, - Består av 40 egendomar ("climats").
» Chablis,  - Kommunal appellation.
» Petit Chablis,  - Kommunal appallation.

Rent formellt så är Chablis Grand Cru, Chablis och Petit Chablis, tre olika appellationer, varav både Chablis och Petit Chablis är två olika kommunala appellationer.  Klassificeringen Chablis Premier Cru är alltså ingen egen appellation utan inkluderas i den kommunala appellationen Chablis.  Chablis Grand Cru är en appellation som inkluderar alla sju Grand Cru egendomar.

Vingårdar med Grand Cru status i Chablis;
Bougros, Les Preuses, Vaudésir, Grenouilles, Valmur, Les Clos och Blanchots.

Klassificering av Côte d'Or.
Vingårdarna och vinerna är indelade i 4 nivåer,
» Grand Crus,  - Högsta nivån, 32 appellationer/egendomar.
» Premier Crus,  - Näst högsta nivån 443 egendomar ("climats").
» Appellation communale,  - Kommunala appellationer.
» Appellation régionale,  - Regionala appellationer.

Här är varje Grand Cru-egendom en egen appellation, medan klassificeringen Premier Cru, på samma sätt som för Chablis, inkluderas i de kommunala appellationerna.  Detta resulterar i att Grand Cru vinerna, till skillnad från Premier Cru, inte behöver skriva ut kommunnamnet på etiketten.  De är ju alla egna appellationer.

Räknar man med hela Bourgogne, och slår ihop Chablis, Côte d'Or, Côte Chalonnaise, Mâconnais och Beaujolais, så finns det 33 Grand Cru appellationer, 45(+12) kommunala appellationer, inkluderande 625 Premier Cru lägen/egendomar och 8 regionala appellationer.  Ofta räknar man felaktigt Premier Cru lägena ("climats") som egna appellationer.  Totalt så finns det 98 appellationer och 625 lägen (Premier Cru lägen).  (Har lagt Beaujolais 12 appellationer som kommunala.)

När man allmänt pratar om klassificerade egendomar i ett område, exempelvis i Marsannay (se Côte de Nuits nedan), där det inte finns några, så menar man endast de två högre klasserna, Grand Cru och Premier Cru.  I Marsannay så finns det således inte ett enda Grand Cru eller Premier Cru vin, medan det naturligtvis ändå finns en kommunal appellation, Appellation Marsannay Controlée.

Vingårdar med Grand Cru status i Côte de Nuits;
Gevrey-Chambertin; Ruchottes-Chambertin, Mazis-Chambertin, Chambertin-Clos de Bčze, Chapelle-Chambertin, Chambertin, Griotte-Chambertin, Charmes-Chambertin (samma som Mazoyčres-Chambertin) och Latricičres-Chambertin.
Morey-St-Denis; Clos de la Roche, Clos St-Denis, Clos des Lambrays, Clos de Tart och Bonnes Mares.
Chambolle-Musigny; Bonnes Mares och Musigny.
Vougeot; Clos de Vougeot.
Flagey-Echézeaux; Grands Echézeaux och Echézeaux.
Vosne-Romanée; Richebourg, Romanée, Romanée-Conti, Romanée-St. Vivant, Grand Rue och La Tâche.

Vingårdar med Grand Cru status i Côte de Beaune;
Aloxe-Corton; Corton, Corton-Charlemagne och Charlemagne.
Puligny-Montrachet; Montrachet, Bâtard-Montrachet, Chevalier-Montrachet och Bienvenue-Bâtard-Montrachet.
Chassagne-Montrachet; Montrachet, Bâtard-Montrachet och Criots-Bâtard-Montrachet.

Det finns inga vingårdar med Grand Cru status i Côte Châlonnais, Mâconnais eller i Beaujolais, och vidare finns det heller inga vingårdar med Premier Cru status i Mâconnais eller i Beaujolais.

Se mer under respektive område nedan.

Områden.

Bourgogne som hyser flera av frankrikes bästa vindistrikt är uppdelat på områdena, Chablis, Côte d'Or (Côte de Nuits och Côte de Beaune), Côte Chalonnais, Mâconnais och Beaujolais.  Dessa vinområden består sedan av ett flertal appellationer (se mer under resp. område).

Förutom områdena nämnda ovan, och "deras" appellationer, så finns här även några allmänna bourgogneappellationer, såsom Bourgogne AOP, Bourgogne Aligoté AOP, Borgogne Grand Ordinaire AOP, Bourgogne Mousseux AOP, Bourgogne Ordinaire AOP, Bourgogne Passe-tout-grains AOP, och Crémant de Bourgogne AOP.

  • Chablis - 4 575 ha  [Yonne (departementet) - 7 900 ha]
  • Côte d'Or  [- Côte d'Or - 11 200 ha]
    • Côte de Nuits - ~3 500 ha.
    • Côte de Beaune - ~6 000 ha.
  • Côte Chalonnaise - ~4 500 ha.  [Saône-et-Loire - 13 100 ha]
  • Mâconnais - ~6 400 ha  [Saône-et-Loire]
  • Beaujolais - 15 700 ha  [Rhône]

[ arealdata gäller 2018, källa BIVB.]

 

Chablis
 Chablis, 4 575 ha (2018, BIVB), uppdelat på:
  - Chablis AOC, 3 367 ha
    - Chablis Premier Cru, 783 ha (ingår i Chablis ovan)
  - Petit Chablis AOC, 1 108 ha
  - Chablis Grand Cru AOC, 100 ha

Chablis, som förknippas med sina "ståliga" torra Chardonnayviner, är det nordligaste av Bourgognes områden.  Ligger dock för sig självt, i departementet Yonne, halvvägs mellan Paris och Dijon, faktiskt närmare både Champagne och Östra Loire än övriga Bourgogne.

Läget med kalla vintrar, där snö och frost ligger kvar långt fram på våren gör det riskfyllt att odla vin här.  För att skydda plantorna tänder man antingen stora kamminer bland odlingarna eller helt enkelt besprutar dom med vatten, vilket ger ett frostskyddande ishölje.  Hagel är även det ett gissel som orsakar lokala skador nästan varje år.  Detta "läge" resulterar i årgångskänsliga viner där kvaliteten varierar mycket från år till år. 

"Kimmeridge" jordmånen.  Som tidigare nämnts så består jordmånen av bl.a. av kalkhaltig lera.  Hemligheten bakom jordmånen är innehållet av fossila ostronskal.  Idag har dock vinodlingarna (gäller framförallt Petit Chablis) expanderat ut på annan ("sämre") jordmån, "Portlandisk", innehållande kisel och kalk.

Trots klimatet (och mycket beroende på jordmånen) görs här några av världens främsta vita viner, chablisvinerna, som alltid är baserade på Chardonnay-druvan (lokalt även kallad Beaunois).  Typiskt är dels den höga syran som är ett resultat av det kalla klimatet, dels den den grönskimrande färgen (halmfärg med nyanser mot grönt) som förekommer hos många av vinerna, och slutligen doften/smaken av mineral (flinta), hö, gröna äpplen och blommor.  Hos de bättre vinerna så kan även viss "nötighet" hittas som för tankarna till eklagring (alltså även hos vin som ej varit i närheten av ek).  Vinerna är alltså friska, torra och hårda, och utmärkta tillbehör till fisk och skaldjur.

När det gäller vinifikationen så finns det två skolor när det gäller lagring, de som förordar (och använder) mer eller mindre nya ekfat och de som undviker trä överhuvudtaget.  Själva jäsningen sker oftast i rostfria kärl.  Skillnaden i smak är att de eklagrade blir betydligt fylligare.  Jean-Paul Droin, William Fčvre och Dom. de la Maladičre är exempel på ekförespråkare, medan Louis Michel, J. Durup, Regnard & Fils, Long-Depaquit och även J-M Brocard är exempel på producenter som undviker ek.  Ovanstående gäller i princip bara vin från de högre klasserna, Grand Cru och Premier Cru.  Övriga viner vinifieras vanligtvis utan ek.  I princip all vit bourgogne filtreras innan tappning.

Chablis (appellationen) bildades 1938 och delas in i fyra kvalitetsklasser med Chablis Grand Cru (bästa klassen med intensiva viner som behöver tid att mogna) i täten, följt av Chablis Premier Cru, Chablis, och Petit Chablis.  Det finns 100 ha Grand Cru mark som delas på sju vingårdar, alla liggande bredvid varandra på sydväst sluttningen ner mot floden Serein, överblickande staden Chablis.  De sju Grand Cru vingårdarna är; Bougros, Preuses, Vaudésir, Grenouilles, Valmur, Les Clos och Blanchots.

Vingården La Moutonne (Dom. Long-Depaquit) är en ovanlighet såtillvida att den får använda beteckningen Grand Cru utan att vara klassificerad som en sådan.  Detta beror på att dess ägor överlappar några Grand Cru's (Preuses och Vaudésir).

När det gäller Premier Cru vingårdarna så är dom 40 st, men det är i princip bara de mest kända 17 namnen som används, man använder namnet på den närmaste kända vingården.  Detta gör att många vinböcker pratar om 17 Premier Crus, när det i själva verket är mer rätt att prata om 17 grupper av Premier Crus.  William Févres Chablis 1:er Cru, Fourchaume - Vaulorent, är ett sådant vin, där Premier Cru vingården heter Vaulorent, men drar nytta av det mer kända Premier Cru namnet la Fourchaume.

Klassificeringen innebär ingen garanti för att vinerna är bättre, men potentialen (bättre jordmån och läge) gör ändå de högre klassificerade vinerna oftast håller högre klass.  Exempelvis så ligger alla Grand Cru vingårdarna på samma (den bästa) sydsluttning med den bästa jordmånen (kimmeridge), medan inte en enda Petit Chablis gård eller för den delen Chablis gård kommer i närheten av sådana lägen (climat).  När det gäller Premier Cru gårdarna så har en utökning av arealen skett vilket gör att många nya lägen inte har rätt förutsättningar.  Detta gör att standard Chablis både kan vara bättre, och kosta mer, än en Premier Cru.  La Chablisienne Vieilles Vignes är ett exempel på en förstaklassig s.k. standard Chablis (dvs. Chablis AOP) som är bättre än många Premier Cru's.

I departementet (Yonne) tillverkas även viner på andra druvor, exempelvis röda viner på Pinot Noir (och upp till 10% César) - Irancy AOP, och vita på Sauvignon Blanc (och/eller Sauvignon Gris) - Saint Bris AOP.

Exempel på bra producenter är;  Albert Bichot, J-M Brocard, la Chablisienne, Jean Collet, René Dauvissat, Jean Defaix, Jean-Paul Droin, Joseph Drouhin, Caves Duplessis, William Fčvre, Alain Geoffroy, Louis Jadot, Dom. Laroche, Dom. Long-Depaquit, Dom. de la Maladičre, Dom. Louis Michel, J. Moreau, Louis Pinson, Franįois Ravenau, Guy Robin, Verget, Dom. Vocoret, m.fl.

Verget är ett handelshus som är lite unikt i och med det att de är specialiserade på vita viner från Chablis, Côte d'Or, och Macconais.  Gör exempelvis Chablis från Grand Cru Bougros och från flera Premier Cru lägen.  Alltifrån enkla till några av dom allra bästa vinerna...

 

Côte d'Or

"Den gyllene sluttningen", Bourgognes hjärta, består av Côte de Nuits och Côte de Beaune, och är det område som kanske för de flesta förknippas med bourgognevin.  Här görs nämligen några av världens dyraste och mest berömda viner, röda magiska Pinot Noir från Côte de Nuits och ädla vita Chardonnay från Côte de Beaune.

Alla de berömda vingårdarna ligger på ett litet område (50 km långt), på södersluttningen ner mot Saône-floden, mellan Dijon och Chagny, i departementet Côte d'Or.  Den bästa jordmånen (kalkstensjord med inslag av grus, kisel och lera) återfinns längre ner på sluttningen där även de bästa vingårdarna ligger.

Liksom i Chablis så finns här fyra kvalitetsklasser, varav de tre högsta är Grand Crus, Premier Crus och Appellation Communale.  Appellation Communale ger rätt att använda kommunnamnet.  Här finns många appellationer, alla Grand Crus har t.ex. sina egna appellationer, medan Premier Crus inte har några.  Dessa ingår istället i den kommunappellation där vingårdarna ligger.

Alla Grand Cru för röda viner (undantaget Corton i Aloxe-Corton, Côte de Beaune) ligger i Côte de Nuits.  På motsvarande sätt så ligger alla Grand Cru för vita viner (undantaget Musigny i Chambolle-Musigny, Côte de Nuits) i Côte de Beaune.  Musigny och Corton är därför lite unika då de är Grand Cru appellationer för både röda och vita viner.

Vingårdarna är, som nämnts ovan, i motsats till dom i Bordeaux, mycket små och ofta uppdelade på ett stort antal ägare.  Detta gör att tillverkarens namn betyder mer här än någon annanstans.

Côte d'Or - Côte de Nuits

I Côte de Nuits, namngett efter den lilla staden Nuits-St-Georges, produceras mestadels rött vin (~92%) från Pinot Noir druvan.  De finaste är smakrika, eleganta, kraftfulla och lagringsdugliga (5-20 år).  Dofter (smaker) som förekommer är röda bär (såsom hallon, smultron, körsbär, jordgubbar,...), viol, tryffel, ek och rått kött. 

Alla Grand Cru viner, undantaget nämnda Musigny, och nästan alla Premier Cru viner, är röda.  Förutom detta så görs det små mängder vita Chardonnay baserade viner (varav några Premier Cru) i dom flesta av Côte de Nuits kommuner.  Exempel på vita Premier Cru viner är; L'Héritier Guyot's Clos Blanc de Vougeot och Henri Gouges La Perričre (Nuits-St-Georges Premier Cru).

Côte de Nuits, som sträcker sig (totalt ca. 25 km), som en smal östlig sluttning, från Dijons utkanter till trakten söder om Nuits-Saint-Georges, består av de tio kommunerna (från norr till söder);  Marsannay, Fixin, Gevrey-Chambertin, Morey-St. Denis, Chambolle-Musigny, Vougeot, Flagey-Echézeaux, Vosne-Romanée, Nuits St-Georges, och Prémeaux. 

Côte d'Or - Côte de Beaune

I Côte de Beaune produceras också mestadels rött vin, men här är dominansen mindre då hela 1/3 av produktionen är vita viner.  Även om en hel del av det röda vinet också är bra så är området ändå mest känt för sina stora ädla, men dyra, vita viner.  Dessa torra, massiva och alkoholstarka viner tävlar i kvalitet med framförallt de från Chablis.  De mesta rödvinerna görs i norra delen medan de flesta vita görs i södra delen.  Alla Grand Cru viner, undantaget redan nämnda Corton, är vita.

De vita vinerna, som (liksom de i Chablis och de fåtaliga i Côte de Nuits) är gjorda på Chardonnay, eklagras alltid (till skillnad från Chablis), och doftar angenämt av smörkola, nötter och honung.  De röda vinerna, i princip alltid gjorda av Pinot Noir, är lättare och mer mjuka än de från Côte de Nuits med mycket doft (smak) av bär och frukt.

Vingården Le Montrachet, som ligger på gränsen mellan kommunerna Puligny och Chassagne, är områdets (om inte världens) i särklass förnämaste torra vita vin.  Båda kommunerna har lagt gårdens namn till kommunnamnen.

Côte de Beaune består av de 18 kommunerna (från norr till söder); Ladoix-Serrigny, Pernand-Vergelesses, Aloxe-Corton, Savigny-les-Beaune, Chorey-les-Beaune, Beaune (också en stad), Pommard, Volnay, Monthélie, St-Romain, Auxey-Duresses, Meursault, Blagny, Puligny-Montrachet, St-Aubin, Chassagne-Montrachet, Santenay och Maranges.

  • Ladoix-Serrigny(108 ha) är en liten by som ligger på huvudvägen mellan Nuits-St-Geroges och Beaune, markerande, tillsammans med Pernand-Vergelesses, Côte de Beaunes norra gräns.  Mestadels produceras här röda viner från Pinot Noir som oftast saluförs som Côte de Beaune-Villages.  En liten del vitt Ladoix-Serrigny görs på en blandning av Chardonnay och Pinot Blanc.  Här på nordöstra sluttningen av Corton kullen finns 11 Premier Crus.  Egentligen så omfattar Ladoix-Serrigny, liksom Pernand-Vergelesses, båda delar av Aloxe-Cortons Grand Crus; Corton och Corton-Charlemagne, och delar av dess Premier Crus.  8 ha av de bästa vingårdarna säljs nämligen som Aloxe-Corton Premier Cru.  Exempel på några bra producenter är;  Chevalier och Michel Mallard.

  • Pernand-Vergelesses (145 ha) är en ojämn (men vacker) by som ligger i skuggan av Corton berget, väster om Corton kullen, omfattande delar av Aloxe-Cortons Grand Crus; Corton, Corton-Charlemagne och Charlemagne (se nedan).  Här finns även 8 Premier Crus, varav Les Vergelesses är den bästa.  Vidare så är kommunen berömd för sin Aligoté.  Markerar, tillsammans med Ladoix-Serrigny, Côte de Beaunes norra gräns.  Både röda (3/4) och vita (1/3) viner produceras.  Bästa producenten är Bonneau du Martray, vars "domaine" troligtvis ligger där självaste Charlemagnes egendom låg (800-talet).

  • Aloxe-Corton (120 ha, +151 ha GC) är en liten charmig by, med historiska vingårdar, som ligger på Corton kullens södra sluttning.  Aloxe-Corton har tre Grand Cru lägen; Corton-Charlemagne och Charlemagne för vitt vin, och "kullen" Corton för både rött och vitt vin, och 14 Premier Cru lägen, inklusive sex Premier Crus som egentligen geografiskt ligger i Ladoix-Serrigny.  Grand Cru vingårdarna dominerar odlingarna med 180 ha mot kommunappellationens 119 ha.  Nästan allt vin är dock rött, vilket gör att Aloxe-Corton har mer gemensamt med Côte de Nuits än med Côte de Beaune.  Trots detta så är vita Corton-Charlemagne ett av världens främsta Chardonnay vin.  Små mängder Pinot Blanc kan ingå, vilket är rester från den tid då vingården var planterad med Aligoté, Pinot Beurot (Pinot Gris) och Pinot Blanc.  Detta vita och kraftfulla vin är klassiskt och dyrt.  Corton Grand Cru, som för övrigt är Côte de Beaune's enda Grand Cru för rött vin, är uppdelad på 22 vingårdar (odlingslotter, climat), som alla har rätt att sätta sitt namn tillsammans med Corton Grand Cru, exempelvis;  Corton-Clos de Roi, Corton-Bressandes, Corton-Perričres, m.fl.  Vinerna är kraftfulla och tanninrika, men många odlare gör att kvaliteten varierar.  Vidare är Corton med sina 160 ha Bourgognes största Grand Cru.  Både Corton-Charlemagne och Corton sträcker sig in i de närliggande kommunerna Pernand-Vergelesses och Ladoix-Serrigny.  Exempel på några bra producenter;  Faiveley, Michel Gay, Antonin Guyon, Louis Jadot, Louis Latour, Rapet, Daniel Senard och Tollot-Beaut.

    Det sägs att osaken till att det planterades vitt vin på Corton-kullen var att Charlemagnes fru Hildegard insisterade för att hon inte gillade när han, Charlemagne självt alltså, fick rödvinsfläckar på skägget.  Charlemagne (Karl den store) var kung (år 768-814) över Frankerriket (Frankrike, Belgien, Tyskland och Schweiz).  År 775 så donerade han bl a Corton-kullen till St-Andoche klostret i Saulieu, därav namnet Corton-Charlemagne.  Första gången vingårdar i Aloxe nämns är dock redan år 696.

  • Savigny lčs Beaune (357 ha) är en prisvärd kommun med många bra odlare (dock inga berömda byar).  Vingårdarna (inklusive 22 Premier Crus) delas lätt i två delar, de som ligger på Pernand-Vergelesses sidan och de som ligger på Beaune sidan.  Annars så är Savigny en vacker by värd ett besök.  De röda vinerna (mest producerade) är lätta med smak av röda bär, viol och blommor.  Exempel på några bra producenter är;  Simon Bize & Fils, Chandon des Briailles, Pierre Guillemot och Jean-Marc Pavelot.

  • Chorey lčs Beaune (269 ha) är en liten kommun, med både by och vingårdar liggande huvudsakligen öster om huvudvägen (N74), vilket är ovanligt.  Här finns inga klassificerade (Grand Cru, Premier Cru) vingårdar.  Ändå görs här både bra och prisvärda (undervärderade) viner, framförallt röda, varav många saluförs som Côte de Beaune-Villages.  Exempel på bra producenter är;  Tollot-Beaut, Maillard Pčre & Fils och Jacques Germain.

  • I Beaune (414 ha) görs också många prisvärda (mestadels röda) viner.  Här finns inga Grand Crus, men väl 42 Premier Crus (337 av kommunens 414 ha).  De bästa är de som ligger mellan staden och höjden, västerut;  Les Bressandes, Les Grčves, Les Teurons, Les Avaux och Les Champs Pimont.  Beaune är namnet både på kommunen och den medeltida stad som är "vinhuvudstaden" i hela Bourgogne, och ett måste för Bourgogne resenären.  Staden grundades faktiskt som ett romerskt läger av självaste Julius Ceasar, och var länge säte för hertigdömet Burgund (fram till 1200-talet).  Ett av de bästa vinerna är Joseph Drouhins vita Clos des Mouches (Premier Cru), ett annat är Louis Jadots Clos des Ursules.  En annan bra producent är Bouchard Pčre & Fils (den största ägaren av Beaune Premier Crus).  I flera av kommunerna i Côte d'Or så får Pinot Beurot (Pinot Gris) ingå i de röda vinerna tillsammans med Pinot Noir.  Drouhins röda Clos des Mouches är ett sådant exempel.

    Hospice de Beaune är en välgörenhetsinrättning (gammalt sevärt sjukhus, Hôtel-Dieu), grundad 1443 genom donation från kanslern Nicolas Robin.  Idag äger man (genom många ytterliggare donationer) runt 60 ha (Premier och Grand Cru-mark)  Vinerna som saluförs med sin speciella etikett tillhör Bourgognes bästa.  (Dock ändå viktigt att välja rätt producent.).  Sedan 1851 så anordnas varje år (i november) en välgörenhetsauktion som delvis fastställer prisnivån i hela distriktet.

  • Pommard (342 ha) är en berömd rödvinskommun som är känd för sina spännande, kraftfulla och pålitliga Pinot Noir viner.  De bästa hör till Côte de Beaunes fylligaste och bästa.  Trots att här saknas Grand Cru vingårdar så görs här alltså några av Bourgognes bästa viner.  Här finns 28 Premier Crus, varav de bästa är;  Les Epenots och Les Rugiens Bas, som ligger på var sin sida om själva byn Pommard och helt klart är i Grand Cru klass.  Andra bra Premier Crus är;  Le Clos Blanc, Clos de la Commarine, Les Arvelets, Les Pézerolles, Les Chanlins, Les Jaroličres och Les Fremiers.  Ett bra exempel på ett bra kommunvin är Château de Pommard som med sina 123 ha är den största privatägda vingården i Côte d'Or, ett annat exempel är Vincent Girardins Les Vignots.  Inga vita viner görs.  Exempel på bra producenter;  Comte Armand, Dom. de Courcel, Michel Gaunoux, Vincent Girardin och Dom. Parent.

  • Volnay (222 ha).  Liksom Pommard så är Volnay en appellation för enbart rödvin, där Volnay är den sydligaste sådana.  En annan likhet är dom utomordentliga vinerna.  Det finns även här många Premier Crus (29 st), där Les Santenots (se nedan) och Les Caillerets är de bästa, följt av Champans och Clos des Chęnes.  Mer än hälften av vingårdarna är Premier Crus och sträcker sig, sydöst om byn, från Pommard i nordöst till, och faktiskt tom in i, Meursault i sydväst.  Les Santenots är en speciell Premier Cru då den ligger geografiskt i båda kommunerna men ändå mer hör till Meursault.  Röda viner härifrån (de flesta) saluförs som Volnay-Santenots, medan de vita vinerna (det görs faktiskt sådana) endast saluförs som Meursault-Santenots.  Bästa delen är Les Santenots-du-Milieu.  Även kommun vinerna håller en hög och jämn kvalitet.  Smak av röda bär och violer.  Exempel på bra producenter;  Comtes Lafon, Michel Lafarge och Hubert de Montille.

  • Monthélie (128 ha).  Prisvärd kommun, med undervärderade Premier Crus (15 st), som lever i skuggan av sina mer berömda grannar.  Kommunerna Monthélie, Auxey-Duresses och St-Romain ligger alla på en rad längs en dal västerut.  Alla Premier Crus (15 st) ligger mot Volnay utom en, Les Duresses, som delas med Auxey-Duresses.  Bland de övriga kan speciellt nämnas Sur la Velle, Les Champs-Fulliot och Le Meix Bataille.  De röda vinerna, som dominerar stort, är Volnay liknande och dricks med fördel unga.  De röda vinerna härifrån får saluföras som Côte de Beaune-Villages.  Exempel på bra producenter;  Comtes Lafon, Ch. de Monthelie och Dom. Monthelie-Douhairet.

  • Auxey-Duresses (141 ha) är en vacker by och kommun appellation väster om (bakom) Monthélie och Mersault, vid foten av Mont Melian.  Här, bl a i 9 Premier Cru vingårdar, produceras både röda (2/3) och vita viner.  De röda vinerna härifrån får saluföras som Côte de Beaune-Villages.  Exempel på bra producenter är;  Jean-Francois Diconne, Dom. Leroy, Michel Prunier och Pascal Prunier.

  • St-Romain (108 ha).  På kullarna ovanför (väster om) Auxey-Duresses ligger denna "bortglömda" lilla by som producerar prisvärda oklassificerade, mestadels vita, viner.  De röda vinerna härifrån får saluföras som Côte de Beaune-Villages.  Alain Gras är bästa producenten.

  • Meursault (392 ha).  Här finns inga Grand Cru men väl ett stort antal Premier Crus (19 st).  Ändå tillverkas här i konkurrens med Corton-Charlemagne och Puligny-Montrachet, några av världens främsta torra vita viner på Chardonnay druvan.  Det är det utomordentliga läget med kalkstensdominerande jordmån som ger de rätta förutsättningarna.  Skiftande kvalitet talar dock för konkurrenterna.  Som bäst är vinerna smöriga med smak av honung, kanel och nötter.  Bästa vingårdarna (Premier Crus) är;  Les Perričres, Les Genevričres och Les Charmes, följt av Le Porusot, Les Bouchčres, och La Goutte d'Or, som för övrigt var Thomas Jeffersons favorit.  Bra röda viner görs i dels Premier Cru Les Santenots, som saluförs som Volnay-Santenots, och i de Premier Crus som ligger vid södra gränsen mot byn Blagny.  Vita viner härifrån saluförs som Meursault-Blagny, medan de röda som Blagny.  Kommunens övriga fåtaliga röda viner är mestadels lätta och obetydliga, och får saluföras som Côte de Beaune-Villages.  Comtes Lafon och Guy Roulot är två av Meursaults bästa producenter.

  • Blagny (4 ha) är en liten by inklämd mellan de kända grannarna Meursault och Puligny-Montrachet (väster om dessa).  Kommun appellationen, inkluderande 7 Premier Crus, omfattar endast röda viner.  (Egentligen så ligger vingårdarna i de mer kända grannarna, men deras röda viner saluförs som Blagny.)  De vita som görs saluförs alltså som Meursault eller Puligny-Montrachet viner, vilket även gäller Premier Cru lägena. 

  • Puligny-Montrachet (95 ha, +31 ha GC) ståtar med några av världens bästa, dyraste och lagringsdugligaste Chardonnay viner.  Utomordentliga lägen, sydöstslutning och väldränerad kalkstensbaserad jordmån ger bästa möjliga förutstättningar.  Puligny har lagt beslag på 4 Grand Crus;  hela Chevalier-Montrachet och Bievenues-Bâtard-Montrachet, och hälften av Le Montrachet och Bâtard-Montrachet (som man delar med Chassagne-Montrachet), och 17 Premier Crus, vilket bådar för kvalitet.  De bästa Premiers Crus är;  Le Cailleret, som till viss del ingår i Grand Cru Chevalier-Montrachet, och Les Demoiselles.  Smaker som förekommer är honung, nötter och kryddor.  På samma sätt som för Meursault så gränsar Puligny-Montrachet till byn Blagny, och på samma sätt så tillverkas här röda viner som saluförs som Blagny Premier Crus.  De vita vinerna, från samma Premier Cru vingårdar, saluförs som Puligny-Montrachet Premier Crus.  Kommunvinerna, som motsvarar ungefär hälften av produktionen, är bättre på andra håll, exemelvis i Meursault.  Bästa producenten är;  Leflaive, som därmed gör några av världens bästa vita viner.  Annars så saluförs mycket av vinerna av handelshus.

    Både Puligny (1879) och Chassagne har adderat namnet på deras främsta vingård, Montrachet, till bynamnet, och på detta sätt ökat intresset för kommunens övriga viner.

  • St-Aubin (169 ha) är kanske den mest underskattade och därför mest prisvärda av Bourgognes kommuner.  Vinerna är i pincip alla av god kvalitet, de flesta vita.  De röda vinerna (1/3) saluförs ofta som Côte de Beaune Villages.  När det gäller klassificering så omfattar kommun appellationen 30 Premier Crus, varav de bästa är;  Les Murges Dents de Chien, En Remilly, La Chateničre och Les Charmois.  En nämnvärd producent, baserad i St-Aubin, är Hubert Lamy-Monnot.

  • I Chassagne-Montrachet (308 ha, +2 ha GC) så tillverkas både vita Chardonnay viner och röda Pinot Noir viner i ungefär lika stor omfattning.  De vita är en budgetvariant av Puligny-Montrachets stora vita vin.  Inte lika hög klass men oftast till humanare priser.  Här finns 3 Grand Crus, nämligen; Le Montrachet och Bâtard-Montrachet (som delas med Puligny-Montrachet), och Criots-Bâtard-Montrachet, och 55 Premier Crus.  De bästa Premier Crus är;  Les Chenevottes, Clos de la Maltroie, En Cailleret och Les Ruchottes.  De flesta röda druvorna odlas söder om byn, kommunappellationen mot Santenay, men de bästa (vinerna) är Premier Crus;  La Boudriotte, Morgeot (båda mot Santenay) och Clos St-Jean.  Ramonet och Gagnard (Jean-Noël) är speciellt bra producenter.

  • Santenay (329 ha) är den sydligaste kommunappellationen i departementet Côte d'Or och producerar prisvärd, mestadels röd, Bourgogne.  Här finns 12 st Premier Crus, varav en Clos des Mouches inte skall förväxlas med kommunens Beaunes bästa Premier Cru med samma namn.  De bästa vingårdarna, som bildar en fortsättning på Chassagne-Montrachet, är (Premier Crus);  La Comme, Clos de Tavannes, och Les Gravičres.  Främsta producenten är;  Vincent Girardin.

  • Maranges (193 ha).  Trots att Maranges inte ligger i departementet Côte d'Or, utan i Saone-et-Loire, så räknas den till Côte de Beaune.  Den ersatte 1989 appellationerna Cheilly les Maranges, Dezize les Maranges och Sampigny les Maranges, och är således en kommun appellation som omfattar tre kommuner.  Maranges omfattar 7 Premier Crus och producerar huvudsakligen röda viner.  Många viner saluförs som Côte de Beaune-Villages.

  • Côte de Beaune.  Kommunappellation för både röda och vita viner producerade i, och runt, staden Beaune.  Mycket liten produktion.

  • Côte de Beaune Villages.  Kommunappellation för enbart röda viner producerade i ett flertal (14) av Côte de Beaunes kommuner.  Även här är produktionen liten.

Côte d'Or - Producenter

Exempel på bra producenter (Côte d'Or) är;  Dom. de l'Arlot (Clos de l'Arlot), Robert Arnoux, Maison Albert Bichot, Simon Bize & Fils, Bonneau du Martray, Bouchard Pčre et Fils, Chanson Pčre & Fils, Bruno Clair (Clair-Daü), Comte Geroges de Vogüé, Dom. des Comtes Lafon, Joseph Drouhin, Dom. Dujac, Faiveley, Henri Gouges, Jean Grivot, Jean Gros, Hospice de Beaune, Louis Jadot, Dom. des Comtes Lafon, Louis Latour, Philippe Leclerc, Dom. Leflaive, Olivier Leflaive, Dom. Leroy, Lupé-Cholet, Ch. de Meursault, Mommessin, Ch. de Pommard, Jacques Prieur, Dom. Ramonet, Dom. de la Romanée Conti, Guy Roulot, Armand Rousseau, Dom. Étienne Sauzet, Tollot-Beaut & Fils, Louis Trapet Pére & Fils, Charles Viénot, m.fl.
Faiveley är en bra producent att lägga på minnet då denna storproducerande firma i princip aldrig släpper ifrån sig dåliga viner.

 

Côte Chalonnaise (ibland kallad "Région de Mercurey")

Côte Chalonnaise har gått från att ha varit mer eller mindre bortglömt till att idag räknas som Bourgognes mest prisvärda distrikt.  Räknas ibland felaktigt som tillhörande Côte de Beaune.  Vinerna är lika dom från Côte de Beaune, möjligtvis lite robustare.  Druvor som används, förutom dominerande Pinot Noir och Chardonnay, är främst Gamay och Aligoté.  Med andra ord så görs här både vita och röda viner.  Även jordmånen är lik den i Côte d'Or och baserad på kalksten med kalkhaltig lera och sand.

Här finns inte några Grand Cru klassificerade vingårdar men andelen Premier Cru klassade är högt, exempelvis så är i princip är alla vingårdarna i Montagny klassade Premier Cru.

Côte Chalonnaise består av några uppodlade områden, eg en serie av kullar, väster om Chalon-sur-Saône i departementet Saône-et-Loire.  Dessa områden är i sin tur uppdelade (från norr till söder) på de fem kommunerna/ appellationerna;  Bouzeron, Rully, Mercurey, Givry och Montagny.

Exempel på bra producenter är; Bouchard Pčre et Fils (Aligoté, övriga Bourgogne), André Delorme , Joseph Drouhin, Faiveley (Mercurey, övriga Bourgogne), Jacqueson, Émile Juillot, Michel Juillot, Louis Latour (Givry, Montagny, övriga Bourgogne), Bernard Michel, Antonin Rodet (Ch. de Chamirey), Suremain, Dom. Thénard (Givry, Montrachet, Corton, Grand Echézeaux), A & P de Villaine (Aligoté de Bouzeron), Caves des Vignerons de Buxy, Émile Voarick, m.fl.

 

Mâconnais

Mâconnais domineras stort av den vita druvan Chardonnay (68%) och den röda Gamay (31%).  För övrigt så föverkommer små mängder Pinot Noir.  Vinerna från Mâconnais är ofta prisvärda.  Kalkstens- och skifferhaltig jordmån gör området särskilt lämpat för framställning av torrt, vitt vin.  Ett sådant är det magnifika Pouilly-Fuissé.

Här finns inga klassificerade (Grand Cru eller Premier Cru) egendomar.

Mâconnais, i departementet Saône-et-Loire, delas in i både regionala och kommunala appellationer.  De regionala appellationerna är;  Mâcon / Pinot-Chardonnay-Mâcon / Mâcon Villages, och de kommunala är;  Viré-Clessé, Pouilly-Fuissé, Pouilly-Loché, Pouilly-Vinzelles, och St-Véran.

Exempel på bra producenter är; André Bonhomme, Corsin, des Deux Roches, Georges Duboeuf, Ch. de Fuissé (Jean-Jacques Vincent), J.A. Ferret, Guffens-Heynen, Roger Lassarat, Cave de Lugny, Manciat-Poncet, Dom. Mathias, Oliver Merlin, Dom du Prieuré, Dom. des deux Roches, Dom. Talmard, Jean Thévenet, Verget, Cave de Viré, m.fl.

 

Beaujolais

Beaujolais som ligger längst söder ut, och i departementet Rhône, är kanske det mest bekanta av alla franska vinnamn.  Här görs framförallt lätta, fruktiga och saftiga rödviner på Gamay druvan.  Druvan som nästan är bannlyst i Côte d'Or kommer helt till sin rätt i Beaujolais, med dess granitrika jord.  Vinerna får sin karaktäristiska smak/doft; päron, banan och etylacetat (Salubrin), genom framställningsmetoden, macération carbonique.  Andra smak/dofter som förekommer är; jorgubbar, körsbär och hallon.  Gamay viner vinner inte på lagring.

"Macération carbonique" innebär att hela druvor läggs i en lufttät behållare, och att en första jäsning sker under kolsyretryck, varpå druvan exploderar och en andra, traditionell jäsning börjar.  Detta ger fruktigare viner (Beaujolais-typ).  Metoden används också på många andra håll, exempelvis i Sydfrankrike.

En kurositet som kan nämnas är att Gamay först planterades i kommunen St-Aubin, Côte de Beaune (där byn Gamay ligger).  Det var nämligen där korsfararen, le Seigneur du May, slog sig ner och lät plantera druvan, som sedan spred sig ner till Beaujolais.

Hur som helst så tillverkas här mängder med vin, nästan 40 % av Bourgognes hela produktion.  Alla röda viner, 95 % av produktionen, kommer från Gamay druvan och resten är vita viner, baserade på Chardonnay.  En tredjedel av Beauolais viner säljs väldigt fort, i november (~2 månader efter skörden), varje år som Beaujolais Nouveau (Beaujolais Primeur).  Beaujoais Nouveau är en ren billighets produkt som inte ens producenterna själva räknar som kvalitetsvin (jmf. med tysklands Liebfraumilch).  Vill man istället smaka på riktigt vin, gjort av Gamay, så ska man istället pröva vin i Cru Beaujolais klassen (se nedan).

Beaujolais AOP är den heltäckande appellationen (lägsta klassen), där Beaujolais Villages AOP (högre klass) med sina 39 byar ingår.  De 10 bästa byarna, alla liggande i norr, får åtnjuta beteckningen Cru Beaujolais (högsta klassen).  Byarna (egna appellationer) är; St-Amour, Juliénas, Chénas, Moulin-ā-Vent, Fleurie, Chiroubles, Morgon, Regnié, Côte de Brouilly, och Brouilly. 

Av byarna så är kanske Fleurie, med sin frukt och finess, den bästa, tätt följd av Morgon, som produerar mer långlivade och fylliga viner.  Chiroubles är någonting mitt emellan.  Vinerna från Moulin-ā-Vent, däremot, uppvisar sådan kraft och styrka att de kan mäta sig med de från Côte d'Or.

Exempel på bra producenter är;  Jean Marc Aujoux, Dom. Berrod, Ch. Bonnet, Ch. de la Chaize (största egendomen), Michel Chignard, Chanut Frčres, Georges Duboeuf, Ch. des Jacques (Moulin-ā-Vent), Ch. de Juliénas, Dom. Ličven, Loron et Fils, Ch. Moulin-ā-Vent, Mommessin, Pierre Ferraud et Fils, Jean-Charles Pivot, Ch. de Pizay, Dom. Savoye, m.fl.

 

[  Tillbaka till kartan över Frankrike (klassiska områden).  ]
 
2024-09-16
© Lars Jonsson