[ Allmänt / Kvalitetsindelning / Områden (inkl. karta) ]
Toscana omfattar uppemot 40 områden/appellationer, bl a;
DOCG-Appellationer;
Förutom alla klassificerade viner (vinområden), så görs här också ett stort antal spännande bords- och lantviner, bl a ovan listade Vin Santo (- ett rött eller vitt passitovin), Sassicaia, Galestro, Tignanello m fl. Upp emot hälften av Toscanas viner är inte DOC-klassifierade.
DOC-Appellationer (ett urval);
Allmänt (Toscana).
Toscana är (Piemonte får ursäkta!) Italiens mest kända vindistrikt (Piemonte gör dock fortfarande de bästa vinerna). Det är rödvinerna, med Chianti i spetsen, som serveras på Italienska restauranger och pizzerior över hela världen, som står för "kändisskapet". Toscana ståtar med hela sju av Italiens DOCG-distrikt.
Övriga DOCG distrikt/viner (förutom Chianti och Chianti Classico) är; Brunello di Montalcino, Carmignano, Morellino di Scansano, Vernaccia di San Gimignano och Vino Nobile di Montepulciano. Av dessa är alla, utom Vernaccia di San Gimignano, Sangiovese dominerade rödviner. Vernaccia di San Gimignano är, trots klassningen, ett ("oftast") mediokert vitt vin på druvan Vernaccia. Toscanas bästa viner är (nu får Chianti ursäkta!); Brunello di Montalcino och det bordeauxliknande "bordsvinet" Sassicaia.
Sedan 1980 så har Toscanas viner genomgått en kvalitetsrevolution, och DOC(G)-andelen är nu hälften av alla viner (57 %, år 2005). Många av DOC'erna överlappar varandra. Exempelvis så överlappas Brunello di Montalcino av hela sju andra DOC(G).
Toscana, med Florens som centralort, är ett vackert övervägande kuperat område, med böljande kullar täckta med vinrankor, olivträd och cypresser. Egentligen är beskrivningen lite förenklad då Toscana är väldigt varierat, från det beskrivna drömlandskapet (de vackra befästa byarna/städerna utelämnade), till medelhavskustens plattare landskap i väster och Appenninernas bergslandskap i norr/öster.
Siffermässigt (topografiskt) uppdelat så består hela 66-67 % av kullar, småberg, och sluttningar, 8-9 % av platt lågland (längs kusten och Chiana slätten, längs med floden Arno från Florens till havet), medan resterande 24-25 % är berg. Den större delen av vinodlingarna sker på 100-500 möh. Hur som helst så är landskapet som gjort för en semestervistelse i vinets tecken.
Historia.
Italien som land blev till först år 1861 då staterna på fastlandet och de på Sicilien enades. Förutom i modern tid så har Italien endast varit enat under en del av "romartiden". Så i beskrivningen nedan så menas det landområde som begränsas av Toscana (om inget annat anges).
När det gäller Toscana så började vinhistorien för "sådäringa" 3000 år sedan, då lokala stammar troligtvis praktiserade enkel vinframställning. Vinodling excisterade enbart marginellt och framförallt var det vildväxande druvor som användes.
Före Romarriket (800 f.kr.) så ockuperade etruskerna större delen av vad som idag är norra Italien. Lärt sig vinframställningsteknik hade man gjort genom handel med fenicerna, det handelsfolk som i åtminstone 1000 år dominerat handeln runt medelhavet. Etruskerna var kulturellt högstående, grundade många autonoma städer, och praktiserade bl.a. vinodling och produktion. De bidrog till att hitta och tämja de i Appenninerna vildväxande Vitis Vinifera varianter som man anser är förfäder till några av dagens druvsorter såsom Sangiovese, Montepulciano, Lambrusco och Trebbiano. Etruskerna uppslukades så småningom av Rommariket och blev romerska medborgare 70 f.kr.
Romarna (752 f.kr.-476 e.kr.) utvecklade både vinodling och vintillverkning ytterliggare, och det är även nu som lägen och årgångar börjar att dyka upp. Exempelvis har Plinius i sitt historieverk noterat att vin var särledes bra året (121 f.kr.) då Opimius var konsul. Det är skapandet av städer och aristokratin, med efterföljande efterfrågan på exempelvis vin, som utgör grunden till att jordbruket, däribland vinodling, kom att utvecklas. Det var även under romartiden som träfaten började ersätta de annars förhärskande "grekiska" amforerna.
Efter romarrikets fall (~470 e.kr.) följde först år av kaos och barbariska invasioner innan allting lugnade ner sig på 500-700-talen, samtidigt som kyrkan stärkte sin makt. På slutet av 700-talet så allierade sig kyrkan med det sk Karolingiska riket (frankerna) bl.a. för att skydda sig mot lombarderna. 774 besegrade frankerna lombarderna och Karl den den store blev utsedd till kung av självaste påven. År 800 blev han sedan även utnämnd till Tysk-romersk kejsare, varpå han gav påven makten över centrala Italien och Påvestaten var skapad.
När det gäller utvecklingen av vinnäringen så var det först kyrkan, men sedan adeln, som spelat störst roll. Detta beror på att det var dessa grupper som ägde i princip all jord. Toscana har nämligen mer eller mindre alltid varit uppdelat (och fortfarande är) mellan ett antal Florensiska adelsfamiljer såsom Frescobaldi och Antinori, familjer som byggde upp stora godsegendomar som sysslade med vinodling och produktion. Redan på 1300-talet så var vinnäringen av stor betydelse, både den egna konsumtionen och exporten (framförallt till England) var betydande.
Toscana enades under 1400-talet av midiciklanen, en mäktig florensfamilj som (till och från) styrde över Toscana (Florens, Pisa och Siena) i över 300 år. Först ut var Cosimo de' Medici och sist i raden var Gian Gastone som dog utan "tronföljare" 1737. 1709 drabbades Italien, tillsammans med resten av Europa, av kanske årtusendets strängaste vinter. I Norra Italien så förstördes mängder med odlingar och som en följd planterades många mer härdiga druvsorter. På 1700-talet kom också de första vinlagarna; 1710 en lag om att all export skulle ske på flaska; 1716 då storhertig Cosimo (III) utfärdade ett dekret som både definierade fyra "chianti" distrikt och hur handeln skulle gå till.
Under den här tiden 1400-1700-talen så styrdes norra Italien av Frankrike och södra Italien (även Sardinien och Sicilien) av Spanien. Mellan 1559-1714 så strydes även Toscana av Spanien genom ett presidentskap. Det som hände 1713-1714 var att Spanien genom freden i Utrech/Rastatt avstod södra Italien till Österrike och Sicilien till Savoyen.
Toscana ingick sedan i det Tysk-romerska riket (alliansen) fram till Napoleons invasion 1796 då det annekterades under Frankrike och gavs som ett hertigdöme till Napoleons syster. 1814 besegrades Napoleon av de "allierade" (Ryssland, Prussia och Österrike) och vid kongressen i Vienna så drogs nya gränser upp och Italien delades upp mellan Österrike, kungariket Sardinien ("Huset Savoy"), Sicilianska kungadömena och Toscana ("påvestaten") (gränser motsvarande dom som gällt innan 1796.) Hur som helst så tror man att det var under just Napoleontiden som grovgrunden (tankarna) på ett enat och fritt Italien lades.
Enandet som kallas för Risorgimento ("återupståndelse"), skedde genom att Sardinska kungadömet gradvis erövrade den italienska halvön, inkluderande Siclianska kungadömet, hertigdömena Modena, Toscana, Parma och Påvestaten. Hur som helst så är det hela en en spännande historia, med vinnare, förlorare, stora tänkare, och hjältedåd. Giuseppe Garibaldi är kanske den som mest förknippas med enandet, och vars stordåd inkluderar erövring av Siclilien och kungadömet Neapel, riken som han sedan överlämnade till kung Victor Emmanuel II (Savoy dynastin). 1861 var året och Florens var det enade Italiens första huvudstad.
Klimat/jordmån.
Toscanas klimat är mycket varierat och bestäms både av breddgraden, medelhavet och bergslandskapet. Ute vid kusten så råder utpräglat medehavsklimat med milda vintrar och varmare somrar. Även nederbörden är lägre här än längre in i landet.
Längre in i landet så råder mer inlandsklimat men influenserna både från Medelhavet och Appenninerna är stora. Vintrarna är kallare och frost på vårkanten är inte ovanligt. Somrarna och höstarna är varma. Tramontana heter den vind som från Appenninerna fläktar ner över stora delar av Toscana. Särskilt påverkade av bergen, eller av egen hög alltitud, är Montalcino, Montepulciano, Pomino, Carmignano och de högst belägna områdena av Chianti Classico.
De senaste åren har det varit så varmt och torrt att druvorna nästan stekts till övermognad och börjat att skrumpna redan ute i vinfältet. Detta har gjort att odling på högre höjder har fått allt mer betydelse.
När det gäller jordmånen så är den lika varierad som klimatet och för övrigt också den tidigare beskrivna topografin. Men man brukar ändå prata om de två jordmånstyperna Galestro och Alberese. Dessa är nämnligen de som sägs ge de bästa vinerna (de mest aromatiska). Galestro är ett mager skifferhaltig skikt bestående av sand, grus och lera medan Alberese är mer av kalkstensjord.
Produktionsdata.
Toscana har en areal runt 67 300 ha och producerar ungefär 2.77 av Italiens 47.9 miljoner hl/år (gäller 2005) . Av denna produktion (Toscanas alltså) så är, som redan nämnts, över hälften (57%) av vinerna numera DOC/DOCG klassade.
Druvor.
När det gäller fördelningen av viner och druvor, så är hela 80% av produktionen röda viner och dessa huvudsakligen Sangiovese baserade. De resterande 20% är vita viner, mestadels baserad på den mediokra Trebbiano druvan. Gäller produktionen 2005.
Traditionellt så är Montalcino det enda område i Toscana där man gjort endruveviner på Sangiovese, alla övriga distrikt (Chianti, Montepulciano, Carmignano, etc) var/är blandviner. Mer och mer endruveviner på Sangiovese dyker dock upp. De traditionella blandnings partnerna har varit Canaiolo, Malvasia, och Trebbiano, medan de internationella druvsorterna Cabernet Sauvignon och Merlot används allt mera.
I övrigt när det gäller röda viner så görs här även viner på internationella druvsorter såsom Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Merlot och Syrah. Oftast är även dessa blandviner (ofta innehållande Sangiovese), men det görs även en hel del druvrena viner framförallt på Cabernet Sauvignon och Syrah.
De vita vinerna då? Traditionella Trebbiano (Trebbiano Toscano) dominerar stort och används oftast druvrent eller tillsammans med Malvasia (del Chianti). Bordsvinet Galestro och det söta Vin Santo är oftast gjort på dessa druvsorter. Vernaccia är en annan neutral druvsort som också, trots DOCG klassificering, ofta ger mediokra viner.
Nä, de bästa vita vinerna är från kustområdet (sydvästra Toscana) på druvor som inhemska Vermentino och Ansonica (Inzolia), och internationella Chardonnay, Sauvignon Blanc och Pinot Grigio. Även Grechetto ger bra viner i sydöst mot Umbrien (i Cortona DOC och Valdichiana DOC).
Sangiovese är Italiens mest odlade blå druvsort och dominerar i mellersta Italien. I Toscana är den exempelvis den mest odlade druvan (oavsett färg). Namnet Sangiovese kommer från "sangue di giove" som betyder Jupiters blod.
Sangiovese är en (liksom Pinot Noir) druvsort som lätt bildar nya kloner, vilket gör att det finns mängder med olika kloner som alla uppvisar lite olika karaktär. De många klonerna kan delas in i två huvudgrupper, Sangioveso Grosso ("stora Sangiovese") och Sangiovese Piccolo ("lilla Sangiovese"). Sedan 1990 så har stora resurser lagts ner på att hitta dom lämpligaste klonerna.
Till Sangiovese Grosso gruppen hör; Brunnello klonerna (*) som ingår (100%) i Brunello di Montalcino, Prugnolo Gentile klonerna (*) som ingår i Vino Nobile di Montepulciano, och Sangiovese di Lamole som är vanligt förekommande i Chianti Classico. Sangiovese Piccolo, som den andra huvudgruppen heter, omfattar de flesta övriga kloner och är dominerande i alla övriga Chianti distrikt och även i Morelliono di Scansano. Räknas som sämre (lägre kvalitet) jämfört med Sangiovese Grosso.
* Obs! att både Brunello och Prugnolo Gentile inte är en enskilda kloner som man lätt får för sig när man läser icke nogräknad litteratur. Castello Banfi (erkänd Montalcino producent) har gjort en genomgång av Sangiovese och fått fram 650 distinkta kloner (mer kan naturligtvis finnas) och att det i både Montalcino och Montepulciano finns ett flertal olika kloner. Oz Clarke skriver exempelvis i "Druvan bakom vinet" att man i Montalcino har urskilt sex olika kloner. Dessutom så är en av Brunnello klonerna av typen Sangiovese Piccolo.
Sangiovese är en svårodlad druva som mognar sent och då gärna med stora skördar. Begränsat skördeuttag är ett måste för att få upp kvaliteten. Vinerna den ger är ofta sträva, syrliga och "kärniga", med inslag av körsbär, kryddor, tobak, och lakrits.
När det gäller vindistrikten så är Brunello di Montalcino gjort till 100% på Brunello "klonerna" (Sangiovese Grosso), medan Vino Nobile di Montepulciano är ett blandvin baserat mestadels på Prugnolo Gentile (Sangiovese Grosso, Sangiovese Prugnolo). Chianti Classico kan vara helt baserad på Sangiovese Grosso, medan Chianti, Carmigano, Tignanello och redan nämnda Vino Nobile di Montepulciano alla är Sangiovese baserade blandviner. Andra druvsorter som förekommer är Cannaiolo Nero, Cabernet Sauvignon, Trebbiano, Malvasia, m fl.
Trebbiano Toscano (Ugni Blanc i Frankrike) är generellt en medioker grön druvsort. Men en hög produktivitet, härdighet mot sjukdomar, och en hög naturlig syra gör att Trebbiano är lätt att ta till sig för producenter som vill göra enkla friska vita viner. Trebbiano är huvuddruvan i det enkla bordsvinet (numera IGT) Galestro och en av huvudkomponenterna i Vin Santo. Det görs enstaka bra viner i Montescudaio DOC och Montecarlo DOC.
Vernaccia di Gimignano är en gammal grön druvsort och skall inte förväxlas med Italiens övriga Vernaccia druvsorter. Namnet, som ungefär betyder lokal druva, förekommer nämligen på en rad italienska druvsorter. Druvan är gammal och vinet är historiskt. Michelangelo, Dante och Frencesco Redi hör till några av dom som lovprisat vinet. Dokumenterat förekomst går tillbaka till 1276.
Vermentino, som är en karaktärsfull grön druvsort som doftar blommor, äpple och persikor, ger vid kustens appellationer en mängd bra viner. Hela elva appellationer, bl.a. Bolgheri, Val di Cornia, Colli di Luni och Candia dei Colli Apuani, inkluderar Vermentino baserade viner. Sent mognande Vermentino trivs väl i de varma kustområdena.
Områden.
Toscanas vinmässigt delas in i fyra huvudområden; !!!! Maremma är där det händer mest i Toscana. Sedan mitten på 1990-talet har många av Toscanas namnkunniga producenter köpt mark här. Brist på bra vingårdsmark i det inre och ett mildare klimat är några av förutsättningarna som finns här.
Chianti DOCG / Chianti Classico DOCG.
Även om det fortfarande går att få tag på skräp så har en väsentlig kvalitetshöjning gjorts, framförallt gäller detta Classico vinerna. De bästa vinerna hör idag till världens förnämsta rödviner. Trenden verkar vara att vinerna blir mer Sangiovesedominerade och att det blir vanligare att vinerna ekfatslagras (franska fat, men ofta större ~500L).
Hela produktionsområdet har DOCG status (även de sämsta vinerna), vilket därför på inget sätt bådar för kvalitet och fint vin. De allra bästa vinerna, som alltså förtjänar statusen, brukar säljas som "Classico". Termen classico betyder att vinet kommer från det urprungliga kärnområdet i distriktet, vilket är en fingervisning om att det håller en högre klass än vinet "utanför".
Chianti klassificerades som DOC 1967 och upphöjdes till DOCG 1984. Chianti Classico var en underzon (kommun) fram till 1996 då man fick sin egna DOCG status.
Det hela började dock långt tidigare... Baron Ricasoli (Italiens 2:a president) är den som sägs ha hittat på det ursprungliga "receptet" någon gång i mitten av 1800-talet. Obs! att själva området "Chianti" identifierades redan på 1300-talet. Hur som helst, vinet/receptet blev till en sådan succé att det börjades göra "chiantiviner" i hela Italien. Gallo Nero (den svarta tuppen), Italiens första producentförening, bildades 1924 för att beskydda vinerna, och blev grunden i att staten 1932 definierade Chianti och dess då sju underappellationer, där Classico då ingick.
Hur som helst så gick det sedan raskt nedför. Man brukar ibland skylla på vinlusen (phylloxeran) och det två världskrigen, men snarare så var det nog girighet som var huvudorsaken. Kvantitet före kvalitet alltså... Höga utbyten, dåliga kloner, inblandning av gröna druvor, mm, gjorde att vinerna så sent som i slutet av 1970-talet till slut var så blaskiga och dåliga att de inte gick att sälja.
Sedan dess har mycket skett, omplantering med bättre kloner, högre planteringstäthet, lägre utbyten, mindre andel gröna druvor, mm. Regelverket har förändrats i omgångar mot att öka minimi innehållet av Sangiovese, samtidigt som man tillåtet mer av internationella druvsorter såsom Cabernet Sauvignon och Merlot. Många av de bästa Chianti's är idag gjorda på enbart Sangiovese. De flesta dock på Sangiovese med inblandning av druvor som; Canniolo, Colorino, Cabernet Sauvignon, och/eller Merlot.
Tillverkning av Chianti är en blandning av gammal och ny teknik. Det traditionella Governo all'Uso Toscano tekniken som innebär att man framkallar en andra jäsning genom att tillsätta must från torkade druvor när det första jäsningen börjar avta (egentligen efter en första omdragning), är vanligt förekommande och kan jämföras lite med Ripasso tekniken i Venetien. Sida vid sida så förekommer också både gamla stora liggare (fat) och moderna små franska barriquer. Ofta används dock lite större (~500 liters) franska ekfat. Det finns till och med producenter som, direkt efter jäsning och omdragning, lagrar vinerna på flaskor utlagda på tak.
Även om alla är överens att vinerna blivit mångfalt bättre så har mycket av det ursprungstypiska gått förlorat när vinerna blivit mer och mer internationella.
Chianti.
Chianti DOCG har sju underappellationer; Rufina, Colli Fiorentini, Montespertoli, Colli Senesi, Colli Pisano, Colli Aretini, och Montalbano. Samma som dom sju ursprungliga med den skillnaden att Classico har utgått (egen appellation) och att Montespertoli har tillkommit (1997). Chianti är med sina 12 500 ha och 750 000 hl/år (2001) i produktion Italiens största appellation. (2:a är Asti i Piemonte)
Chianti Rufina är den i särklass bästa underappellationen och är välförtjänt av en egen DOCG, eller varför inte att ingå i Chianti Classico? Rufina zonen omfattar ett småbergigt område längs floden Sieve, öster om Florens, kring själva byn Rufina. Hemligheten är läget omgivet av Appenninerna, som bidrar med en svalka som ger vinerna syra och mer ryggrad i form av tanniner/garvsyra. Vinerna härifrån, som alltså håller Classico klass, skall inte förväxlas med vinfirman Ruffino...
Colli Senesi är speciellt i den grad att zonen inkluderar produktionsområdena för Brunello di Montalcino och Vino Nobile di Montepulicano. Som på andra håll i Italien så överlappar nämligen appellationerna varandra så att man på vissa håll kan göra vin i ett flertal olika appellationer. Här, liksom i colli Fiorentini, så görs många bra viner.
Chianti görs på druvsorterna; Sangiovese (75-100 %), Canaiolo Nero (0-10 %), Trebbiano och Malvasia (0-10 %) och andra röda druvsorter (Cabernet Sauvignon m fl) (0-15 %, enskilda druvsorter max 10 %).
Obs! Detta är en väsentlig kvalitetshöjning jämfört med hur DOC reglerna var exempelvis 1967 då andelarna var; Sangiovese (50-80%), Canaiolo Nero (10-30%), vita Trebbiano och Malvasia (10-30), och övriga druvor (max 5%). Sedan dess har också skördeuttaget minskat från 80-87 hl/ha till 52.5-63 hl/ha (första siffrorna gäller för Classico).
Skördeuttaget är maximerat till 63 hl/ha och alkoholhalten till minimum 11.5 %. För Superiore så gäller istället ett maximalt skördeuttag på 52.5 % och en alkoholhalt på min 12 %. Riserva betecknar viner som lagrats i minst 24 månader (varav minst 3 på flaska). De enskilda kommunerna har något strängare regler.
Chianti Classico.
När det gäller Chianti Classico så gäller (från 2002) istället att vinerna görs på druvorna; Sangiovese (80-100 %), med inblandning (0-20 %) av andra röda druvsorter såsom Canaiolo, Colorino, Cabernet Sauvignon och Merlot. Trebbiano och Malvasia, som båda är vita druvsorter, får till och med årgång 2005 ingå med upp till 6 %. De senaste årens torra somrar har gjort att man numera även tillåter bevattning (vid behov). Chianti Classico producerar 260 000 hl/år på 8 500 ha (2001).
Skördeuttaget är max 52.5 hl/ha och alkoholhalten minst 12 %. För Riserva gäller en minimal alkoholhalt på 12.5 % och att vinerna måste vara lagrade i minst 27 månader, inkluderande minst 3 månader på flaska. Inget krav på fatlagring finns, även om de flesta vinerna lagras upp till ett år på fat.
Chianti Classico vinerna (druvorna) kan komma från hela eller delar av de nio kommunerna; de ursprungliga; Greve, Castellina, Radda, och Gaiole mellan Florens och Siena, och de övriga; San Casciano, Tavarnelle, Poggibonsi, Barberino, och Castelnuovo.
Här görs alltså generellt de bästa vinerna (jmf med Chianti DOCG), med många viner i världsklass. Många producenter här gör också andra viner, bl a högklassiga sk "supertoscanaviner". 85 % av producenterna är medlemmar i Consorzio del Marchio Storico - Chianti Glassico, och är de som får bära den klassiska gallo nero (svarta tupp) emblemet. De övriga producenterna gör lika bra viner, dock utan emblem...
Obs! att svarta tupp (gallo nero) emblemet inte är distriktets symbol utan en producentförenings. Ofta så beskrivs nämligen symbolen som just Chianti Classico's, men så är det alltså inte... De övriga sex chiantidistrikten (kallas tillsammans för Chianto Putto) har istället en kerub som emblem. Även här rör det sig dock om intresseorganisations (Consorzio del Chianti Putto) symbol och omfattar på inget sätt alla de övriga producenterna. Chianti Classico Riserva görs generellt bara goda år och från utvalda vingårdslägen vilket borgar för kvalitét.
Några rekomenderade Chianti producenter är; Vita viner från "Chianti området":
Fattoria Il Palagio är en intressant Chianti producent, såtillvida att dom generellt gör bättre vita viner än röda. Deras Il Palagio Chardonnay respektive Sauvignon hör till Toscanas bästa vita viner (lantviner, IGT). Vidare så gör dom utmärkt Vernaccia di San Gimignano (Fattoria Abbazia Monte Oliveto). Skall inte sammanblandas med producenten Castello Il Palagio.
Agricola San Vettore är ytterliggare en Chianti producent som gör utmärkta vita viner. Förutom sin serie av röda Chiantis så gör man även druvrena viner av både Traminer (Gewurtztraminer) och Viognier, men även en blandvin på Traminer och Sauvignon, San Vettore Margherita Maria.
Brunello di Montalcino DOCG.
Vinet Brunello di Montalcino tävlar nämligen med Piemontes Barolo både om att vara Italiens bästa och dyraste vin. Brunellon, kort och gott, är gjort på Sangiovese druvan och på Brunelloklonerna. Brunnello är en grupp kloner inom huvudgruppen Sangioveso Grosso ("stora Sangiovese") (Nja det finns åtminstone en klon som tillhör gruppen Sangiovese Piccolo). "Brunello" är dialektalt och betyder "den mörka trevliga".
Hur som helst så är det nog snarare bättre läge (terroir), exempelvis varmare och torrare klimat, som gör att Sangiovese här når en bättre mognad, resulterande i kraftfullare och rikare viner. Resultatet av vinifikationen, bl a lång urlakning och flerårig fatlagring, blir ett mörkt och strävt vin med karaktär av körsbär, katrinplommon, kryddor, tobak och torra löv. Ett vin som måste lagras.
Skördeuttaget är max 56 hl/ha och alkoholhalten måste vara minst 12.5 % (överstiger dock ofta 14 %). Lagringskraven är högre än för de flesta italienska vinerna, minimikravet är 4 år, varav 2 år på ekfat. För riserva gäller istället minimum 5 år, varav 2 år på ek. Två olika stilar kan urskiljas beroende på om man använt gamla stora slovenska ekfat eller små nya franska. Även kombinationer mellan de två stilarna förekommer. En udda företelse som förekommer (och är tillåten) är att man till en årgång får blanda i upp till 15 % av en yngre årgång. Detta förfarande gör att man kan påverka årgångarna påtagligt, även om främsta orsaken till förfarandet nog är den ekonomiska drivkraft som finns att få loss bundet kapital. Brunello di Montalcino produktion är ligger på runt 50000 hl/år på 1450 ha (2001)
Brunellon uppfanns av familjen Biondi-Santi på 1880 talet. Montalcino var dessförinnan känt för söta vita viner på druvan Zibibbo. Förutom att upptäcka själva druvan (eg. klonerna) Brunnello så förbättrade man tillverkningen genom att införa lång fatlagring, slopa Governo metoden och enbart fokusera på en druvsort. Även om Biondi-Santi fortfarande producerar bland de bästa vinerna så finns det idag många producenter som producerar likvärdiga viner, och det till mycket bättre priser.
Brunello di Montalcino och Vino Nobile de Montepulciano nedan, som båda blev upplyfta till DOCG 1980, är egentligen "bara" exklusiva Chiantis. Chianti området innefattar nämligen både Montalcino och Montepulciano, som därför kan ses som två kommuner. I den mån producenterna producerar vin enligt regelverket för Chianti så får också vinerna saluföras som Chianti DOCG.
Man gör ett andra vin, Rosso di Montalcino DOC (alltså egen DOC klassning), av druvor som inte riktigt håller måttet. Även detta är ett kraftigt vin, men ändå mer lätt-tillgängligt som ungt. Och naturligtvis billigare. Tillkom som DOC 1984.
Som tidigare nämnts så överlappas Brunnello di Montalcino av hela sju andra appellationer (DOC/DOCG). Förutom nämnda Rosso di Montalcino också appellationerna; Sant'Antimo, Moscadello di Montalcino, Colli dell'Etruria Centrale, Chianti Colli Senesi, Vin Santo del Chianti och en liten del av Orcia. Dessutom så saluförs många viner som lantviner (IGT) eller bordsviner (VdT). Ser respektive appellation för mer information.
Några rekomenderade "Brunello" producenter är;
Biondi Santi (Tenuta Greppo), Casanova di Neri, Casanuova delle Cerbaie, Case Basse, Castelgiocondo (Frescobaldi), Cerbaiona, Ciacci Piccolomini d'Aragona, Col d'Orcia, Andrea Constanti (Conti Constanti), Fanti, Greppone Mazzi, Lisini, Mastrojanni, Poggio Antico, Salvioni (Cerbaiola), Talenti, Tenuta Caparzo, m fl.
Biondi Santi's Tenuta Greppo är där det började, alltså Brunello di Montalcinos vagga. Vinerna är enastående men dyra och traditionella. Viner som bara måste lagras innan man kan närma sig dom. Biondi Santi distribuerar också viner från Poggio Salvi, och från Castello di Montepò (Morellino di Scansano) som båda representerar modernare viner.
Castello Banfi är den största av brunello producenterna - åtminstone kvantitativt, men dom gör också några av de bästa vinerna... Ägs av en amerikansk-italiensk familj som gjort sig en förmögenhet på att importera italienska viner till USA. Man äger över 850 ha i Montalcino, varav 170 är uppodlade med Sangiovese. Bästa vinet är kanske Brunellon Poggio alla Mura, men deras Sant'Antimo viner är i samma klass. Excelsus är gjort på Cabernet Sauvignon och Merlot, Summus på Sangiovese, Cabernet Sauvignon och Syrah, Mandrielle på Merlot och Tavernelle på enbart Cabernet Sauvignon. En enastående samling moderna viner! (se även Sant'Antimo DOC)
Col d'Orcia har en imponerande samling av bra vingårdslägen i södra delarna av Montalcino. Bästa vinet (som också är ett av Toscanas bästa viner) är dock Olmaia som är ett lantvin (IGT) gjort på Cabernet Sauvignon, men Brunnellon Poggio al Vento ("vindig sluttning/kulle") ligger inte långt efter. På läget Banditella görs Rosso di Montalcino som här alltså inte bara är nedklassad Brunello...
Vino Nobile di Montepulciano DOCG.
Vino Nobile di Montepulciano är även detta ett strävt och kraftigt vin baserat på en annan Sangiovese klon nämligen Sangiovese Prugnolo*, utblandat med Canaiolo, Malvasia och/eller Trebbiano. De bästa liknar Chianti Classico, med toner av mogen frukt (körsbär och plommon).
* Sangiovese Prugnolo är inte en enhetlig klon utan snarare ett samlingsnamn på de olika kloner av Sangiovese Grosso som växer i Montepulciano. Se avsnittet om Druvor och Sangiovese ovan.
Montepulciano, både byn och vinerna, har en gammal historia. Redan på 1500-talet var vinerna eftertraktade och namnet Nobile, som dök upp i mitten av 1700-talet, kom till just för att markera den usökta kvaliteten på vinerna. Vinerna föll i glömska när "Chianti-febern" tog fart på 1860-talet. Först genom att Adamo Fanetti (Cantina Fanetti) gjorde succe på en vinutställning i Sienna 1933, så var Montepulciano tillbaka på vinkartan. Redan i sluten på 1930-talet hade man åter fått internationell uppmärksamhet. Vino Nobile di Montepulciano var för övrigt Italiens första DOCG (1980), och följdes samma år av bl a Brunello de Montalcino.
Vinerna Vino Nobile di Montepulciano är ofta blandviner och druvsammansättningen skall följa; minst 70% Prugnolo Gentile (Sangiovese Grosso), max 20% Canaiolo, max 20% övriga blå druvsorter, och max 10% av gröna druvsorter. Det är lätt att förväxla Vino Nobile di Montepulciano med själva druvsorten Montepulciano, som växer runt om i centrala och södra italien, exempelvis i Abruzzerna där vinet då heter Montepulciano d'Abruzzo.
Vinerna måste enligt klassificeringsreglerna lagras minst två år, med tre valmöjligheter; 24 mån på fat; alt. 18 mån på fat och 6 mån valfritt; alt. 12 mån på fat, 6 mån på flaska och 6 mån valfritt. För riserva gäller tre års lagring, där minst 6 mån måste vara på flaska. När det gäller alkoholhalten gäller att vinerna måsta hålla minst 12.5%, för reserva gäller 13%. Högsta skördeuttag är 56 hl/ha.
Även här görs ett andra vin, Rosso di Montepulciano DOC. Är mjukare och mer lättillgängligt. Egentligen så bidrar Rosso di Montepulciano till bättre Vino Nobile di Montepulciano just genom möjligheten till "nedklassning". Blev egen DOC 1989. Bästa producenten är Gattavecchi.
I likhet med Montalcino så görs även här de "heliga" sötvinerna Vin Santo. Två varianter görs, dels ordinarie Vin Santo på minst 70% av druvorna Malvasia Bianca, Grechetto Bianco och/eller Trebbiano Toscano, uppblandat med max 30% av andra druvsorter och dels en Vin Santo Occhio di Pernice som görs på minst 50% av Prugnolo Gentile uppblandat med andra druvsorter. Vin Santon skall hålla en alkoholhalt på minst 17% medan Occhio Pernice'n skall hålla minst 18%. (mer om Vin Santo...)
Några exempel på bra producenter är;
Avignonesi, Bindella, Boscarelli, Fattoria del Cerro, Dei, Fassati, Fattoria la Braccesca, La Calonica, La Ciarliana, Ruffino (Lodola Nuova), Cantina del Redi, Salcheto, Le Tre Berte, Tenuta Valdipiatta, Villa Sant'Anna, m.fl.
Carmignano DOCG / Carmignano DOC.
Carmignano är den enda DOC/DOCG appellationen i Toscana som kräver Cabernet Sauvignon. En tradition som faktiskt går tillbaka ända till midiciklanen (1500-1700) som hade jaktslott i området. Carmignano var faktiskt ett av dom fyra områden som uppmärksammades av hertig Cosimo III av Medici, ett faktum som gör det till en av världens äldsta ursprungsbeteckningar. Hertigfamiljen importerade (och planterade) sticklingar av franska druvsorter däribland Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Så Cabernet är ingen nykomling i vare sig Toscana eller Italien.
1932 försvann Carmignano som eget vin och blev Chianti zonen Montalbano. Egen DOC blev man 1975 efter idogt arbete av greve Bonacossi som även importerade nya Cabernet sticklingar från självaste Lafite. Sticklingar som han delat med sig till zonens övriga producenter.
Appellationen utgörs av sydöstliga utlöpare från berget (Montalbana) och har både gynsam jordmån (kalksten, märgel och lerhaltig skiffer) och klimat. Carmignano är ett av områdena som ordentligt påverkas av Tramontana, den avsvalkande vinden från Appeninerna.
Carmignano DOCG (upplyft till DOCG 1991 som Italiens sjätte vin) omfattar rött Chianti Classico liknande (medelfylligt) vin, dock generellt med både lägre syra och fastare tanniner. Caramignano DOC, som fortfarande finns kvar, omfattar bl a rosevinet Vin Ruspo, och söta Vin Santo.
Druvor som används; Sangiovese (minst 50 %), Canaiolo Nero (max 20 %), Cabernet Sauvignon / Franc (10-20 %), Trebbiano / Malvasia (max 10 %) och max 10 % övriga röda druvor. Carmignano är faktiskt den enda DOC / DOCG appellationen, i Toscana, som kräver Cabernet Sauvignon.
Förutom Carmignano DOCG så finns här ytterliggare appellationer, nämnligen; Barco Reale di Carmignano, Rosato di Carmignano, Vin Santo di Carmignano och Vin Santo Occhio di Pernice. Dessa är alla DOC klassade. Förutom dessa appellationer så produceras här viner under Chianti DOCG.
Barco Reale di Carmignano är lite av DOCG appellationens andra vin. Samma ursprungsområde, samma regler gällande druvsammansättning, men utan krav på fatlagring.
Rosato di Carmignano omfattar Italiens kanske bästa rosé som är ett historiskt och roligt vin. Traditionellt så kalls vinet för Vin Ruspo vilket betyder ungeför "stulet vin" och härrör från det gamla bondesammhället, mezzadria-system, då bonden skulle lämna druvmust till markägarna. Bonden "stal" nämligen druvor/must som man jäste i nergrävda glasdamejeanner till eget rosé vin, Vin Ruspo. Även här gäller samma druvsammansättning som för Carmignano DOCG.
Vin Santo och Vin Santo Occhio di Pernice. För Vin Santo gäller druvsammansättningen; minst 75% av Trebbiano Toscano och/eller Malvasia del Chanti, utblandat med max 25% av andra vita lokala druvsoter. För Vin Santo Occhio di Pernice gäller istället; minst 50% Sangiovese och max 50 av andra röda eller vita druvsorter.
När det gäller producenter så är området litet och producenterna få, endast ett dussin finns, däribland; Fattoria Ambra, Artimino, Tenuta di Capezzana (Contini Bonacossi), Castelvecchio, Le Farnete, Enrico Pierazzuoli, Piaggia, Pratesi, Cà Marcanda, m.fl.
Vernaccia di San Gimignano DOCG / Vernaccia di San Gimignano DOCG (2001, 791 ha) är en appellation för vita viner. Det mesta vinet är enkelt och ordinärt och inte värdigt vare sig sin DOCG klassning, eller tom klassningen därunder. De bästa vinerna dock, är friska, krispiga och fulla av frukt, men med ett angenämt bittert "avslut", och väl värda att leta efter. (Egentligen finns två varianter, dels de traditionella bittra och kraftfulla, och dels de modernare renare och friskare.)
Druvor som används är den lokala Vernaccia odlad omkring de berömda medeltida (1200-tals) tornen i lilla staden San Gimignano, i provinsen Siena, uppblandad med upp till 10 % av andra druvsoter (Chardonnay Vermentino, m.fl). Många producenter gör tre versioner, en på enbart Vernaccia, en med inblandning av Chardonnay, och en ekad.
Sedan så har vi också skillnad mellan traditionella och moderna viner. Emedan traditionell Vernaccia jäser med skal och lagras lång tid på ekfat, resulterande i rustika viner med lätt oxiderad ton, så jäser modernare viner utan skal och mognar på ståltank, vilket istället ger lättare och elegantare viner.
Druvan är gammal och vinet är kanske Toscanas mest historiska. I litteraturen har det lovordats av både Dante och Francesco Redi, och tidigaste dokumentationen är från år 1276. Vernaccia di San Gimignano skall inte förväxlas med de övriga Vernaccia druvor som finns runt om i Italien. Namnet kommer nämligen från det latinska "vernacula" och betyder lokal (lokal druvsort), ett namn som ett flertal olika (obesläktade) druvsorter fått.
Vernaccia di San Gimignano fick sin DOCG klassning 1993, men var faktiskt den första appellationen (i hela Italien) som fick DOC klassning 1966. Riserva kräver minst 16 månaders mogning. Fat är ej krav men vanligt.
San Gimignano DOC är en appellation skapad 1996 som ett alternativ till vita "Vernaccia" för de övriga viner som producenterna i området gör. San Gimignano täcker därför röda och roséviner gjorda huvudsakligen på Sangiovese och vin gjort på torkade druvor, Vin Santos. Även druvrena (mer än 85 %) Sangiovese viner görs. När det gäller Vin Santos (alltså vin gjort på torkade durvor) görs både vanlig vit på Malvasia, Trebbiano, Vernaccie, m.fl. druvsorter, och rött sk Vin Santo Occhio di Pernice på mestadels (upp till 100 %) Sangiovese. (mer om Vin Santo...)
Några exempel på bra producenter är; Bästa producenten är nog Terruzzi & Puthod som gör en serie med viner där Terre di Tufi är det bästa vinet. Saluförs dock som IGT då vinet innehåller mer än lovliga 10% övriga druvsorter. Terre di Tufi är gjort på Vernaccia, Chardonnay, Malvasia och Vermentino. Bästa konkurrenten är Giovanni Panizzi vars Vernaccia Riserva till och från håller världsklass.
Vincenzo Cesani är med sitt Luenzo San Giminano's bästa rödvinsproducent och är ett exempel på att många producenter här fokuserar mer på andra viner än (ofta mediokra) Vernaccia. Luenzo är en sk "supertuscan" (IGT) baserad på Sangiovese och Colorino.
Bianco di Pitigliano DOC.
DOC-appellation omfattande vitt orvietoliknande vin från området kring gamla etruskiska staden (kommunen) Pitigliano i södra Toscana, på gränsen till Latium.
Här görs vitt torrt blandvin, både stilla och mousserande (spumante) baserad på minst 50% Trebbiano, utblandat med både italienska och internationella druvsorter. Vinerna finns även som Superiore med något högra minsta alkoholhalt.
Druvsammansättningen skall följa; 50-80% Trebbiano Toscano, 0-20% av Greco, Malvasia del Chianti, och/eller Verdello; 0-15% av Grechetto, Chardonnay, Sauvignon, Pinot Bianco, eller Riesling Italico (0-30% sammanslaget); och slutligen max 10% av andra gröna druvsorter.
Exempel på bra producenter är; Tenuta Roccaccia och Sassotondo.
Bolgheri / Bolgheri Sassicaia DOC.
Okänd appellation ända tills bordsvinet Sassicaia, ett av italiens bästa viner, blev "införlivat" som en underappellation. Innan dess så var Bolgheri en obetydlig hemvist för lika obetydligt torrt vitt vin. Hur som helst så görs här numera både riktigt stora röda viner, hyggliga vita, och även intressanta röda Vin Santos.
Bolgheri omfattar förutom Sassicaia (se mer nedan) många olika viner, både blandviner, vita (Bianco), röda (Rosso) och rosé (Rosato), och druvrena viner på; Vermentino (kanske Italiens bästa) och Sauvignon blanc. De vita blandvinerna (Bianco) är baserade på; Trebbiano, Vermentino och/eller Sauvignon Blanc, medan de röda (Rosso) och rosévinerna (Rosato) är baserade på; Cabernet Sauvignon, Merlot, och/eller Sangiovese. Upp till 30% av andra druvsorter gröna respektive blå får ingå i blandvinerna.
Slutligen så ingår även söta röda Vin Santo Ochhio di Perniche huvudsakligen gjort på Sangiovese i appellationen. Uttrycket ochhio di perniche, som förekommer för fler Vin Santos, betyder "öga av rapphöna" och står för att vinet är rött. Ochhio di Perniche betyder även "liktorn" och "förgätmigej"...
Ett annat stort rött Bolgheri vin är Antinori's Guado al Tasso som består av framförallt Cabernet Sauvignon och Merlot, alltså Bordeaux klassiska druvsorter. Guado al Tasso Bolgheri Vermentino är kanske Bolgheris bästa vita vin (gjort på 100% Vermentino).
Exempel på bra producenter är; Colle Massari, Enrico Santini, Le Macchiole, Michele Satta, Tenuta dell'Ornellaia, Tenuta Guado al Tasso (Antinori), Tenuta San Guido, m.fl.
Colle Massari är en av de mest framträdande producenterna. Grattamacco Rosso är blandvin på Sangiovese och Cabernet Sauvignon, medan utmärkta Grattamacco Bianco är ett krispigt vitt vin på Vermentino. Kanske Italiens bästa Vermentino...
Candia dei Colli Apuani DOC.
Candia dei Colli Apuani är ett mjukt, torrt till sött och rustikt vin baserat på mestadels Vermentino, uppblandat med Albarola, Trebbiano Toscano och/eller Malvasia.
Både lättmousserande (frizzante) och sött vin gjort på torkade druvor, Vin Santo, förekommer. Själva appellationen ligger i nortvästra hörnet av Toscana, upp emot Ligurien. (mer om Vin Santo...)
Exempel på bra producenter är Cima och Vin CA.
Capalbio DOC.
Capalbio är en appellation för ett flertal olika vintyper vid kusten längst söderut i Toscana. Appellationen gränsar till Latium i söder och till appellationen Bianco di Pitigliano i öster.
Förutom att här görs blandviner, vita (Bianco) på mestadels Trebbiano, röda (Rosso) och rosé (Rosato) på mestadels Sangiovese, så görs här druvrena röda viner på Cabernet Sauvignon och Sangiovese och vita på Vermentino. Även Vin Santo, både torr och söt, görs på torkade Trebbiano druvor (huvudsakligen). (mer om Vin Santo...)
Exempel på en bra producent är Santa Lucia.
Colline Lucchesi DOC.
Colline Lucchesi som ligger vid det vackra kullrika landskapet runt staden Lucca, nordöst om Pisa och gränsande till appellationen Montecarlo, gör flera olika viner, både röda (rosso) och vita (bianco) blandningar och druvrena viner, och även Vin Santo gjort på torkade druvor.
Det röda blandvinet, Rosso delle Colline Lucchesi, är chiantiliknande och gjort på Sangiovese, Canaiolo, m.fl. druvsorter. Bianco vinet är gjort på mestadels Trebbiano med inblandning av Greco, Grechetto, Vermentino, Chardonnay, Sauvignon Blanc och/eller Malvasia. Druvrena viner görs på druvsorterna; Sangiovese, Sauvignon Blanc, Chardonnay, Vermentino, och Merlot. I övrigt så görs här, på torkade druvor, både vita och röda Vin Santos.
Exempel på bra producenter är; L Badiola, Tenuta di Valgiano och Terre del Sillabo.
Montecarlo DOC.
Montecarlo, som förutom Vin Santos, gör både vita och röda blandviner, är en liten stad som ligger öster om Lucca, och appellationen Colline Lucchesi (ovan). Nordöst om Pisa.
Blev DOC 1969 och omfattade då enbart vita viner Montecarlo Bianco. Först 1986 inkluderades de röda, Montecarlo Rosso. Appellationen har tradition för internationella vita druvor som vuxit i området sedan början på 1800-talet. Detta gjorde att man redan vid införandet av DOC'n tillät så mycket som 30-40% internationella druvsorter.
Montecarlo Bianco är ett vitt trebbiano baserat blandvin med inblandning av intenationella (franska) druvsorter. Druvsammansättningen skall följa; 40-60% Trebbiano Toscano med inblandning av 40-60% druvor såsom Semillon, Pinot Grigio, Vermentino, Sauvignon, Roussanne, m.fl. druvsorter.
Montecarlo Rosso är (mer eller mindre) ett rött Chiantivin gjort huvudsakligen på Sangiovese utblandat med Canaiolo. Även här så måste vinet innehålla flera druvsorter och kravet är; 50-75% Sangiovese, 5-15% Canaiolo, 10-15% Coliegiolo, Colorino, Malvasia Nero, Sjriak, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon, Merlot, och max 20% av andra druvsorter.
Dessutom ingår Vin Santos i appellationen. För ordinär Vin Santo gäller samma druvsammansättning som för Montecarlo Bianco och för Vin Santo Occhio di Pernice gäller att druvsammansättningen måste följa den som gäller för Montecarlo Rosso. (mer om Vin Santo...)
Exempel på bra producenter är; Gino Fuso Carmignani, Fattoria del Buonamico, Fattoria di Montechiari, Fattoria del Teso, Wandanna, m.fl.
Montescudaio DOC.
Montescudaio är en kommun appellation vid kusten alldeles nordöst om Bolgheri som omfattar flera olika vintyper, både röda och vita. Mestadels så görs hör dock blandviner huvudsakligen baserade på Sangiovese.
Vintyperna som tillåts enligt appellationsreglerna är; Rosso, Bianco, Vino Santo och röda viner på dom blå druvorna; Cabernet, Merlot, Sangiovese, och druvrena vita viner på de gröna druvorna; Chardonnay, Sauvignon, Vermentino. Minst 85% av nämnd druvsort gäller, med inblandning av andra blå, respektive gröna druvsorter. För Rosso gäller att druvsammansättningen skall vara; minst 50% Sangiovese uppblandat andra blå druvsorter. För Bianco gäller; minst 50% Trebbiano Toscano, upplandat med andra gröna druvsorter.
Exempel på bra producenter är; Fattoria Sorbaiano, Poggio Gagliardo, La Regola, m.fl.
Morellino di Scansano DOCG.
Scansano är namnet på själva byn (kommunen) där vingårdsarelen fullkommligt skjutit i höjden på slutet av 1990-talet. Morellino betyder ungefär "den lilla sorten" och är det lokala samlingsnamnet på de kloner av Sangiovese Piccolo som man traditionellt använt till vinerna.
Scansano ligger i Maremma i sydvästra Toscana, nära kusten. Klimatet är varmt och här är faktiskt det sydligaste läget där det anses att man kan göra eleganta viner på Sangiovese.
DOC fick man 1978 och DOCG så sent som i juli 2006. Arealen var bara 300 ha 1985, men sedan man blev upptäckta i mitten av 1990-talet (nja Chianti producenter upptäckte hur billig marken var), så har den uppodlade arealen ökat till över 1200 ha (och med en produktion runt 22 000 hl/år, 2000). Mycket av zonens areal används dock till odling av druvor för IGT viner.
För Morellino di Scansano gäller att druvsammansättningarna måste följa; minst 85% Sangiovese och max 15% av andra blå lokala druvsorter. Normalt ingår det druvor såsom; Alicante, Canaiolo Nero, Ciliegiolo, Malvasia Nera, Cabernet Sauvgnon, Cabernet Franc, Merlot m.fl. När det gäller lagring gäller endast krav för Riserva på 2 års lagring varav 1 år (12 månader) måste vara på fat.
Exempel på bra producenter är; Erik Banti, Tenuta Belguardo, Cantina Coop del Morellino di Scansano, La Carletta, Mantellassi, Moris Farms, Podere Aia della Macina, Poggio Argetiera, Le Pupille, m.fl.
Moscadello di Montalcino DOC.
Endast tiotal producenter, men ändå så skiljer sig vinerna åtskilligt åt. Medan vissa är lätta och pärlande (frizzante) så är andra stilla och mycket söta (Vendemmia Tardiva). Även om vinerna är goda så kan dom inte konkurrera med Piemontes Asti och Siciliens Pantelleria.
Moscadello di Montalcino är ett Muscat vin gjort på minst 85% Moscato Bianco (Muscat Blanc a Petit Grains), men upp till 15% av andra gröna druvor får ingå. Det finns även en sent skördat variant som är sötare och håller en högra alkoholhalt (15% mot annars 10.5%). Även skördeuttaget är lägre och så låg som 22.5 hl/ha (mot 65 hl/ha).
Exempel på bra producenter är; Capanna di Cencioni, La Poderina, Mocali, Tenuta Il Poggione, Tenuta Col d'Orcia, m.fl.
Pomino DOC.
Här görs både röda och vita blandviner, och både röd och vit Vin Santo. Dominerar stort gör dock som röda vinerna som är blandviner huvusakligen baserade på Sangiovese, men där höga halter av intenationella (franska) druvsorter får ingå. Kvaliteten är hög och vinerna åt det elegantare slaget.
Pomino omfattar vintyperna; Rosso, Bianco, Vin Santo Rosso, och Vin Santo Bianco. För Rosso (och Vin Santo Rosso) gäller att vinerna skall ha följande druvsammansättning; 60-75% Sangiovese; 15-25% Canaiolo, Cabernet Sauvignon, och/eller Cabernet Franc; max 15% av övriga blå druvsorter. För Bianco (och Vin Santo Bianco) gäller; 60-80% Pinot Bianco och/eller Chardonnay; max 30% Trebbiano Toscano; max 15% övriga gröna druvsorter. Både torra och söta Vin Santo görs.
Exempel på bra producenter är; Marchesi de' Frescobaldi, Fattoria Petrognano, m.fl.
Rosso di Montalcino DOC.
Rosso di Montalcino (2001, 22000 hl/år) är i princip Brunello di Montalcino's "andra vin" eller kanske snarare "lillebror". Täcker i likhet med Sant'Antimo (se nedan) samma geografiska område som Rosso di Montalcino, nämligen själva kommunen Montalcino.
Tillkom som DOC 1984 och är alltså lite av en "mini Brunello" och får endast göras av Sangiovese. Ett högre skördeuttag, 77 hl/ha mot Brunello 56 hl/ha, och en lägre alkoholhalt, 12% mot 12.5%, är de större skillnaderna. Vidare så krävs endast 12 månaders lagring mot Brunellos 48 månaders (4 år).
Vinerna är prisvärda. De bästa är både bättre och billigare än de sämsta Brunnellos. Som tidigare sagts så finns här även ett flertal andra appellationer som överlappar, se mer under Brunello di Montalcino.
Exempel på bra producenter är; , m.fl.
Sant'Antimo DOC.
Sant'Antimo (9000 hl/år) och täcker i likhet med Rosso di Montalcino samma geografiska område som Brunello di Montalcino. Appellationen är skapad för att dels ge producenterna en DOC möjlighet för viner som annars skulle lanserats som lantviner och dels för att kunna klassa ner Brunello och Rosso di Montalcino viner som inte lever upp till dess föreskrifter.
Appellationen omfattar ett flertal vintyper; Rosso, Bianco, Vin Santo, Vin Santo Occhio di Pernice och druvrena viner på druvsorterna; Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Nero, Chardonnay, Sauvignon, och Pinot Grigio.
För de druvrena vinerna gäller att de måste innehålla minst 85% av nämnda druva. Vin Santo måste innehålla minst 70% av druvorna Trebbiano Toscana och Malvasia del Chianti, och upp till 30% av andra druvsorter. Vin Santo Occhio di Pernice måste innehålla 50-70% Sangioveseo, 30-50% Malvasia Nera och upp till 30% av andra druvsorter. För Rosso och Bianco finns inga krav på specifika druvsorter. För de röda vinerna gäller en lägsta alkoholhalt på 12% medan 11.5% gäller för de vita. För de båda Vin Santo typerna gäller en lägsta alkoholhalt på 16%. (mer om Vin Santo...)
Exempel på bra producenter är; Casanova di Neri, Castelli Romitorio, Castello Banfi, Castello di Camigliano, Ciacci Piccolomini d'Aragona, Il Paradiso di Frassina, Podere la Fortuna, San Filippo, Tenuta Carparzo, m.fl.
Brunello producenten Castello Banfi är Sant'Antimo's bästa producent, och många av deras viner har ursprungsbeteckning Sant'Antimo. Exempel på viner; Bordeauxblandningen Excelsus gjord på Cabernet Sauvignon och Merlot, Summus gjord på en blandning av Sangiovese, Cabernet Sauvignon och Syra, och Fontanelle gjord på Chardonnay.
Val di Cornia DOC.
Val di Cornia är appellation omfattande ett flertal olika viner/vintyper söder om Bolgheri. Även själva tippen ut mot ön Elba ingår i appellationen. Val di Cornia är erkänt för sina Sangiovese baserade rödviner och för de superlantviner som görs här på framförallt Cabernet Sauvignon och/eller Merlot.
Vintyperna som ingår i appellationen är; Rosso, Rosato, Bianco, och druvrena viner på druvorna; gröna; Ansonica, Vermentino, och blå; Ciliegiolo, Cabernet Sauvignon, Merlot, Sangiovese, Aleatico Passito. Suvereto är ytterliggare en vintyp (egentligen ett underdistrikt) för blandviner på Cabernet Sauvignon och Merlot.
Exempel på bra producenter är; Jacopo Banti, Il Bruscello, Bulichella, Gualdo del Re, Incontri, Lorella Ambrosini, Petricci del Pianta, Russo, m.fl.
Vin Santo.
Vin Santo ("heligt vin") - Toscanas klassiska dessertvin - görs i hela centrala Italien. Traditionellt görs det på Trebbiano och Malvasia druvor som hängt, eller legat på halmmattor, och torkat i 3-6 månader ("passitodruvor") på välluftade loft. Druvorna krossas, blandas med återstod (madre = "moder") från en föregående sats, och får sedan långsamt jäsa i små förseglade ekfat (caratelli) i 3-8 år. Då faten inte fylls upp så får dom under jäsningen / lagringen en luftspalt (ullage), resulterande i att vinet får en tydlig oxidationston.
Alltifrån torra sherryliknande viner till riktigt söta viner görs, och alltifrån högklassiga till direkt "defekta". Då även andra träslag än ek används, såsom körsbär, en och kastanj, så blir smakvariationen stor. Hur som helst så blir resultatet ett russindoftande vin, som går från torrt och gyllengult till bärnstensfärgade söta kraftpaket. Detta ovanliga vin dricks lokalt till en typ av mandelkakor (skorpor), Cantuccini.
Vin Santo har ingen enhetlig egen DOC-klassning, utan det mesta vinet görs utan tanke på vinlagar och saluförs således som Vino da Tavola (bordsvin), även om många DOC (både i och utanför Toscana) innefattar vintypen.
I Toscana finns tre DOC för Vin Santo och dessa är; Både Vin Santo del Chianti, Vin Santo del Chianti Classico och Vin Santo di Montepulciano är baserade på huvudakligen Trebbiano och Malvasia. I Vin Santo di Montepulciano ingår ofta också en stor andel Grechetto. I alla tre distrikten görs röd Vin Santo, sk. Vin Santo Occhio di Pernice, på mestadels Sangovese.
Occhio di Pernice betyder ungefär "öga av rapphöna" och står i det här sammanhanget för att vinet är rött. Uttrycket kan även betyda "liktorn" och "förgätmigej".
Några exempel på bra producenter är; Avignonesi är en av Toscanas bästa producenter och deras röda Vin Santo, Avignonesi Occhio del Pernice, räknas som den bästa. Flera av hans Vin Santos har fått tre glas av Gambero Rosso!
Galestro VdP.
Det mest kända vita vinet är Trebbiano baserade bordsvinet Galestro, som regleras och saluförs av ett konsortium bildat i slutet av 1070-talet av stora vinhus såsom Antinori, Frescobaldi, Ricasoli m fl. Galestro är ett lätt och fruktigt vin som direkt vid introduktionen blev en försäljnings succé.
Druvor som används är; Trebbiano (60-85 %), Malvasia, Vernaccia di San Gimignano, Chardonnay, Pinot Blanc, och Riesling.
"Super Tuscans" ("super bordsviner"). Begreppet super-Toscana viner omfattar kvalitetsviner gjorda utan att följa DOC/DOCG lagstiftningen, gällande exempelvis tillåtna druvsorter och/eller vinifieringen. Först ut, vilket har inspirerat många andra, var Marchese Mario Incisa della Rocchetta vid egendomen Tenuta San Guido, som bröt varje regel med sin Sassicaia som kom ut i böjan av 1970-talet. Sassicaia görs på Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc (utan en droppe Sangiovese), och druvorna växer på vad som förr ansågs som ett sekundärt vingårdsläge. Vidare så lagras vinet på nya små franska ekfat, vilket på 1970-talet var unikt i Toscana där vinerna oftast lagrades i gamla stora slovenska ekfat. Även om Sassicaia nu har upptagits i kvalitetssystemet (Bolgheri Sassicaia DOC) så räknas det fortfarande som ett "Super Tuscan". Vinet gjordes från början enbart för privat konsumtion. Andra kända sk super bordsviner är Antinoris Solaia, gjort på enbart Cabernet Sauvignon, och Tignanello, gjort på huvudsakligen Sangiovese.
* Chianti med omgivningar,
* Brunnello di Montalcino,
* Vino Nobile di Montepulciano,
* Maremma med påhänget Montescudaio.
Chianti anklagas ofta för att vara ett lågkvalitativt lätt och enkelt vin. Analyserar man produktionen, och inte bara turistvinerna med "bastkjol" (fiasco) som tidigare flödat över världen, så finner man att Chianti faktiskt är alltifrån ljusa, lätta och mediokra viner till djupt röda fruktpackade och sträva storheter. Speciellt utmärkande är syrligheten, som hos de bättre vinerna komplementerar strävheten. Chianti smakar (doftar); mogna körsbär, mörka bär, röda bär, fat (ceder, vanilj, rostat), choklad, plommon, mm.
Antinoro, Badia a Coltibuono, Castell'in Villa, Castello di Ama, Castello di Fonterutoli, Castello dei Rampolla, Castello di Volpaia, Castello Vicchiomaggio, Melini, Fattoria de Felsina, Frescobaldi, Fontodi, Isole e Olena, Monsanto, Monte Vertine, Podere il Palazzino, Poggerino, Agricola Querciabella, Riecine, Ruffino, San Felice, San Giusto a Rentennano, Selvapiana, Terrabianca, Vecchie Terre di Montefili, Vignamaggio, m.fl.
Barone Ricasoli och Piero Antinori är de två största "Chiantinamnen" och har båda haft stor betydelse för Toscanas vinutveckling. Barone Ricasoli är en gammal vinproducent som skapade Chianti i slutet av 1800-talet. Egendomen såldes på 70-talet till Seagrams, men är nu åter i familjens ägo. Piero Antinori är en stor producent som producerar mängder med kvalitetsviner; Chianti, Brunello di Montalcino, Guado al Tasso, Tignanello, Solaia, Vermentino, m fl.
Producenten Querciabella är en av Toscanas bästa producenter. Mestadels gör man lantviner men deras Querciabella är en superbra Chianti classico. Bästa vinet är dock superlantvinet Camartina gjort på mestadels Sangiovese och Cabernet Sauvignon, där även Merlot och Syrah ingår. När det gäller vita viner så är Batàr, gjort på Chardonnay och Pinot Blanc, Toscanas kanske bästa vita vin.
Montalcino är en vidsträckt, nästan kvadratisk, delvis skogsbeklädd och mycket kuperad kommun. Berget Monte Amiata (1734 möh) i söder, närheten till Medelhavet (40 km) och stora höjdskillnader (100-661 möh) gör att det här råder stora lokala klimatskillnader. Hela åtta appellationer överlappar helt eller delvis kommunen, men den i särklass kändaste är Brunello di Montalcino DOC.
Casanova di Neri drivs av en ångvält, nämligen Giacomo Neri. Vingården är nyligen omplanterad, ny mark inköpt, fatlagret inventerat och utbytt, och nu så har man byggt en helt ny trevånings gravitationsstyrd vinanläggning (under jord). Och vinerna då? Ja de är helt lysande. Bäst är kanske Tenuta Nuovo ("nya vingården") som brukar få 2-3 glas av Gambero Rosso.
Avignonesi, Boscarelli, och Poliziano är de främsta producerna i Montepulciano. Visst finns det andra som gör lika bra viner, men det är dessa tre som är dom som gjort Montepulciano till vad det är idag. Avignonesi gör dessutom Italiens kanske bästa Vin Santos. Boscarelli's superlantvin vin "Boscarelli" är ett höjdarvin. Slutligen den kanske främsta av dom tre, Poliziano som gör kanske en av Italiens främsta Cabernet Sauvignon Melot blandningar, nämligen superlantvinet Le Stanze ("rummet").
Carmignano är ännu en historisk kommun (by) och ligger vid Montalbano berget, 15 km väster om Florens (Firenze). Här går faktiskt historien ända tillbaka till 800 f.kr. och den tid då Etruskerna hade herraväldet över området. Förutom att dom gör utmärkta viner även nu så verkar det ändå som storhetstiden var i början på 1400-talet då vinerna var högre aktade än några andra toskanska viner.
Piaggia (6 ha) är en av Toscanas bästa vinproducenter vilket gör att deras toppvin Carmignano Riserva följaktligen också hör till appellationens bästa. Il Sasso är en annan av deras skapelse och är ett superlantvin (IGT) gjort på Sangiovese (70 %), Cabernet Sauvignon och Merlot. Mauro Vanucci heter den hängivna ägaren som gör vinerna tillsammans med sin dotter Silvia. Hjälp har dom fått från kände oenologen Alberto Antonini.
San Gimignano DOC.
Baroncini, Ca' del Vispo, Casa alle Vacche, Vincenzo Cesani, Fattoria Il Palagio (Abbazia Monte Oliveto), Il Paradiso, La Lastra, Tenuta Le Calcinaie, Montenidolo, Mormoraia, Palagetto, Giovanni Panizzi, Terruzzi & Puthod, Fratelli Vagnoni m fl.
Sassicaia, som troligtvis också kommer upphöjas till DOCG, är ett rött Cabernet Sauvignon vin (uppblandat med lite Cabernet Franc i förhållandet 85/15). Vinet har en märklig kraft och koncentration och räknas som en av världens bästa "Caberneter". Bl a så vann Sassicaia (över toppslott från Bordeaux) tidningens Decanters stora Cabernet-tävling 1978. Sassicaia uppfanns av Marchesi Incisa della Rocchetta (Tenuta San Guido) i mitten av 60-talet (vinet dök dock upp på marknaden först på 1970-talet) och är faktiskt enda producenten.
Fattoria Le Puille, ägt av Elisabetta Geppetti, är en av kustens bästa producenter. Gör en hel serie av riktigt bra viner varav deras Morrellino di Scansano är en av de bästa. Le Pupille's bästa vin är dock ett lantvin (IGT), Saffredi, gjort på Cabernet Sauvignon, Merlot och Alicante (Grenache). Deras torra vita vin heter Poggio Argentato IGT är baserat på Traminer och Sauvignon. Man gör även ett utmärkt sött vitt vin, Solalto IGT, gjort på Traminer, Sauvignon och Semillon.
Pomino är en liten appellation väster om Florens (Firenze) nästan uppe i bergskedjan Appeninerna. Ligger i kommunen Rufina och var en av de fyra Chianti distrikten som nämndes av hertig Cosimo III 1716 som kapabelt att göra stora viner.
Obs! att flera andra av Toscanas appellationer också omfattar Vin Santos.
Castello di Ama, Antinori, Avignonesi, Chianti Melin, Isola e Olena, Marchesi de' Frescobaldi, Barone Ricasoli (Brolio Vin Santo), m fl.
Lars Jonsson