© Lars Jonsson, larsvinsida.vininfo.nu
 
Languedoc-Roussillon   (Vinområde i södra Frankrike)
Allmänt (Frankrike) /  Vinlagar, klassindelning /  Klassiska områden (karta) ]

Allmänt.

Languedoc-Roussillon är Frankrikes viktigaste vinregion, i alla fall kvantitativt.  Den uppodlade arealen (med vin) är på ~300 000 ha att jämföras med Bordeaux's 115 000 ha.  Mellan 30-40 % av allt vin i Frankrike kommer härifrån (~10 % av Frankrikes AOC-vin), och tittar man bara på lantviner (Vin de Pays) så är siffran över 80 %.

Trots att det här finns nästan dubbelt så många vingårdar här än i Bordeaux så har man inte hört så mycket om vinerna härifrån.  Länge var också Fitou det enda distriktet med AOC-status.  Först 1985 så upphöjdes Coteaux du Languedoc, Minervois och Corbičres, och sedan dess har många fler följt. 

Languedoc-Roussillon, eller Midi som regionen ofta kallas för, består av de forntida provinserna Languedoc och Roussillon, därav namnet.  Detta stora område (mer landsdel) omfattar idag fyra departement;  Gard, Hérault, Aude och Pyrénees-Orientales, och mängder med vindistrikt.

Midi har eg. betydelsen "mitt på dan" och referar till regioner där värmen gör att mitt på dagen är tid för vila (siesta). Midi används oftast numera synonymt med just Languedoc-Roussillon, men eg. så ingår såväl delar av södra Rhône och Provence.

Traditionellt så har vinet, med några få undantag, varit sk "vin ordinaire", dvs vin som förekommer till vardags på de franska matborden.  Hur som helst så är regionen idag en av Frankrikes mest spännande.  Kvaliteten har kraftigt höjts och man kan nu få tag i både fina prestigeviner och mycket prisvärda kvalitetsviner härifrån. 

De flesta vinerna är röda även om här görs alla olika typer av vin, röda, vita, torra, söta, förstärkta och mousserande.  Den stora vindruvan är röda Carignan som producerar stora kvantiteter tråkigt vin.  Men, mer och mer tar druvor såsom Gernache, Mourvčdre och Syrah dess plats.  Det är vanligt att rödvinerna vinifieras enligt "macération carbonique" metoden, mycket beroende på att man behöver "tämja" Carignan, som är en druva som är full av både syra, taninner och bitterhet. 

De mest kända vinerna är starkvinerna (VDN-typ) gjorda av Muscatdruvan.  Dessa fylliga gula viner från Rivesaltes, Frontignan, Saint-Jean de minervois, Mireval och Lunel är i sitt slag förstklassiga viner.  Muscatvinerna är alkoholstarka, sammetsmjuka och aromatiska.

Förr så kallades södra Rhônedalen tillsammans med Languedoc för Midi, ett namn som för många är ökänt för just mängder av enkelt bordsvin (s.k. vin ordinaire).  Midi bestod/består av departementen Gard, Hérault och Aude.  (Aude ligger i både södra Rhône och i Languedoc.)  Pyrénées-Orientales (Roussillon) är alltså inte med. 

Historia.

Languedoc är Frankrikes äldsta vindstrikt (vinodlingsområde).  Redan under 500-talet före Kristus planterade nämligen grekerna dom första vinerna.  Detta är vad man tror.  Första skriftliga beviset är nämligen från år 125 före kristus (Romarriket) och berör en plantering på kullar i närheten av Narbo (dagens Narbonne).

I spåren följde romerska kolonier som sedan slogs samman till den romerska provinsen Narbonne (Narbanoese Gaul).  Själva staden Narbonne var under sin storhetstid Romimperiets näst största stad.  Och den kanske största Kejsaren av dom alla - Antonius Pius- härstammade faktiskt från staden Nîmes, idag fylld med romerska lämningar.  Hur som helst så var det romarna som utvecklade vinodlingen och lade grunden till de flesta av Frankrikes (ja hela Europas) vindistrikt.

Antonius Pius (138-161 e.kr.) var kejsare när Rom var som störst (~150 miljoner invånare) och rikast.  Han lär ha varit en fredens man, en diplomat och en humanist, som själv levde tämligen enkelt.

Efter den romerska högkulturen följde många mörka år.  Hunner och Vandalers skövlingar.  Muslimers och Normanders erövringar.  I början på tusentalet så var det feodalism och kyrkan som istället utövade förtryck, bl.a. genom korståg - inkvisitationen - mot katarernas kättiska rörelse.  Folkmord är den rätta "etiketten".  Krig, digerdöd och epidemier, och åter krig följde.

Först efter 100-åriga kriget, på mitten av 1600-talet och framåt, upplevde regionen fred, välstånd och ekonomisk expansion.  Bl.a. byggdes Canal du Midi, förenande Atlanten med medelhavet, som idag är ett av våra världskulturarv.

På 1800-talet, under den industriella revolutionen, blev Languedoc Frankrikes "kornbod".  Vinodlingen växte som mest till upp emot 500 000 ha, när man skulle förse resten av Frankrike med vardagsvin.

I slutet på 1800-talet, efter vinlusens härjningar, och in på 1900-talet så blandades regionens tunna och syrliga vin med kraftiga mörka från Nordafrika och ofta t.o.m. såldes som bourgogneviner.  Den här typen av förfalskningar ledde till att myndigheterna reagerade med lagar och regler, vilket lade grunden till Frankrikes vinlagar och till att appellationssystemet skapades 1935.

Klimat och Jordmån.

Klimatet i hela Lanugedoc, förutom de allra västliga delarna, är helt dominerat av närheten till Medelhavet, vilket innebär milda vintrar, varma och torra somrar och höstar.  Största hotet för vinodling är därför också torka.  Detta är nämligen Frankrikes torraste region, med över 3000 soltimmar, och ofta under 400 mm regn, per år.  Typiskt är också att det mer eller mindre jämnt blåser.  Med andra ord;  varmt, torrt, soligt och blåsigt.

I väster reser sig Centralmassivet (Massif Central), i centrala delarna Corbičres oländiga kullar, och i söder Pyreneerna.  Lanskapet är alltså stenigt och bergigt.  Generellt så är jodmånen en blanding av kalksten och lera, men med stora lokala variationer (skiffer, granit, märgel, rullsten, kalksten, mm.).  Det är därför vanligt att appellationerna består av flera zoner, med olika klimat och jordmån.

Odling, framställning.

När det gäller vinifieringsutrustning och teknik så är mycket fortfarande föråldrat.  Detta beror mycket på priserna som varit för låga för att motivera dyra investeringar.  Traditionellt så har jäsning därför skett (och fortfarande ofta sker) i stora tankar av betong.  Ofta har vinerna sedan fått mogna i ett år (eller mer) i dessa stora tankar eller i stora gamla träfat (sk foudres).

Mer och mer så används dock modern utrustning och teknologi, såsom pneumatiska pressar och rostfria temperatur kontrollerade tankar.  Även användandet av små ekfat (sk barriques) för mogning av vissa bättre viner ökar.

Kolsyrejäsning.  Mest för utvecklingen har ändå den numera utbredda användningen av kolsyrejäsning (sk macération carbonique) betytt.  Denna metod möjliggör extraktion av mesta möjliga frukt och används för att "tämja" den alltför vanliga druvan Carignan.  Carignan är nämligen en druvsort som annars lätt ger "bittra" viner med mycket tanniner och syra, men med lite frukt.  Macération carbonique innebär att hela druvor läggs i en lufttät behållare, och att en första inledande jäsning sker under kolsyretryck, varpå druvan exploderar och en andra, traditionell jäsning börjar.  Detta ger alltså fruktigare viner.  (Beaujolais-typ)

Starkvin av VDN-typ.  En annan typ av viner som tillverkas i olika zoner (appellationer), runt om i regionen är förstärkta VDN-viner, dels gjorda på den röda Grenache druvan och (vilket är vanligare) på olika vita Muscatdruvor.  VDN-vin (Vin doux Naturel) innebär att man har stoppar jäsningen med alkohol för att på så sätt behålla en del av den naturliga sötman.  Både vita Muscat, röda Banyuls och vissa Rivesaltes viner är sådana här förstärkta starkviner. (Se mer under områden, nedan.)

Druvsorter.

Innan den industriella revolutionens stora efterfrågan, och omplanteringarna som följde vinlusens härjningar, så fanns här mängder med druvsorter, närmare 150 olika sorter.  De druvor som därefter, fram till 1980-talet, dominerat är just sådana där kvantitet är den viktigaste egenskapen, såsom;  Carignan, Aramon och Alicante Bouschet.  Det som på senare tid har hänt är att mer och mer så har dessa druvsorter rivits upp och delvis ersatts med "bättre" druvor.  Man brukar här prata om "cépages améliorateurs" som betyder druvor som förbättrar den färdiga produkten. Dessa druvsorter är;  Grenache, Syrah och Mourvčdre.

När det gäller röda viner så dominerar alltså fortfarande den högavkastande Carignan, följt av druvor såsom;  Grenache, Cinsault, Syrah, Mourvčdre, m.fl.  När det gäller vita druvor så dom viktigaste;  Ugni Blanc, Grenache Blanc, Bourboulenc, Macabeo, Clairette, Piquepoul, Roussanne, Marsanne och Rolle (Vermentino).  Andra druvor som är vanligt förekommande är;  de röda druvorna Merlot och Cabernet Sauvignon, och de vita;  Sauvignon Blanc, Chardonnay och Viognier.  Dessa druvor är dock ännu inte godkända i appellationsreglerna utan förekommer i de otaliga lantvinerna, Vin de Pays.

Carignan, med ursprung i Aragonien (Spanien), är en högavkastande (upp till 200 hl/ha) blå varmklimatsdruva som är rik på färg, syra och tanniner.  Druvan blandas ofta med andra mer högkvalitativa druvsorter såsom;  Grenache, Cinsault, Syrah och Mourvédre.  Lågkvalitativ druva, men kan - om den ges möjlighet (bra lägen, låg avkastning) - ge bra viner, exempelvis i Corbičres (nedan).  Lämpar sig för vinifiering genom kolsyrejäsning.  Fortfarande - trots omfattande uppryckningar - Frankrikes (och Provences) mest odlade druvsort.

Grenache har samma ursprung som Carignan, dvs Aragonien i Spanien, där den heter Garnacha.  Är en en högavkastande och oxidationskänslig druva med tunt skal som om den får möjlighet (låga skördeutag och varsam vinifiering) ger högkvalitativa rödviner, är bl a huvuddruva i Châteauneuf-du-Pape.  Blandas här oftast med andra druvor, såsom Carignan, Cinsault, Syrah och Mourvédre (med en eller flera).  De bästa vinerna har också en bra mörk färg.  Ger på egen hand naturligt söta VDN viner i Banyuls och Maury (se mer nedan). 

Syrah är Rhônedalens stora kvalitetsdruva och står bakom norra Rhônes alla stora röda viner.  Härstammar faktiskt från Frankrike oavsett vad det står i många vinböcker (bestämt med hjälp av DNA).  Här ingår den som blandingskomponent i framförallt röda kvalitetsviner.  Ger mörka, kraftiga viner med mycket mörka bär, kryddor, örter och med animaliska toner.  Syrah och Mourvčdre är så aromrika att dom ofta används som just smak/doft förstärkare - cépages améliorateurs.

Mourvčdre (Spaniens Monastrell, Mataro i nya världen) är - även om den härrör från Spanien - en traditionell Mididruva.  Mourvčdre är en tannin och färgrik (tjockskalig) varmklimats druva som ger mycket lagringsdugliga viner med mycket mörka bär, kryddor, örter, föra att inte tala om animaliska toner, i smaken.  Anses vara en perfekt blandningspartner till Grenache.  En druva som bör lagras.

Cinsault (Cinsaut) är en Grenacheliknande druvsort som används i blandningar för att mjuka upp och ge parfym och frukt åt framförallt roséviner.  Används också på egen hand i framförallt roséviner.

Lladoner Pelut (Grenache Poilu), som förekommer i vissa av områdestexterna nedan, är en Grenache klon som är väldigt lik den vanliga Grenache Noir, och som specificeras i appellationsreglerna i vissa distrikt (och säkert förekommer som Grenache i andra).  Skillnaden mellan druvorna är att Lladoner har "fjunigare" blad (undersidan), samtidigt som den lär vara tåligare mot röta.

Ugni Blanc (Italiens Trebbiano) är Carignans motsvarighet bland de vita druvorna.  Är huvuddruva i alla de billigaste och sämsta vita vinerna.  Främsta egenskapen är just att den är högavkastande.  Förutom i Provence och i Languedoc-Rossillon så är Ugni Blanc huvuddruvan i destillationsprodukterna Cognac och Armagnac.

Grenache Blanc är en tråkigare druva än sin "svarta kusin" som aldrig ger riktigt bra viner.  I likhet med Grenache Noir så är den lättoxiderad och med låg syra, vilket gör attt den kräver varsam vinifiering för att ger hyggliga viner.  Men i rätt händer, och med modern teknik, så...  Mycket spridd i södra Frankrike.

Bourboulenc är för vinkännarna kanske mest känd för att den ingår i vit Châteaneuf-du-Pape.  Hur som helst så är den - trots att den är relativt okänd - tämligen spridd i södra Frankrike där du oftast hittar den som en mindre blandningskomponent i vita viner.  Förrutom i La Clape (Coteaux du Languedoc) där den är huvudkomponent (minst 60 %).  Kan ge fylliga viner, med med bra syra och med toner av citrus och örter.

Macabeo (Maccabķ, Maccabeu) är en vit druva som i blandningar motsvarar röda Mourvčdre.  Båda dessa druvsorter är nämligen reduktiva vilket gör att de skyddar vinet (och andra druvsorter) mot oxidation.  Annars så är den, till skillnad från Mourvčdre, en neutral druva utan egen karaktär.  Mest känd är den kanske som Viura i Rioja, Spanien.  Används framförallt i Minervois och i Corbičres, och för vissa VDN-viner i övriga regionen.

Clairette är en av södra Frankrikes stora vita druvor.  Ingår exempelvis i "vinikonens" Château Simone's (Palette, Provence) legendariska vita vin.  Är en oxidationsbenägen druva som har låg syra och ger lätt alkoholstarka viner.  Ger allt ifrån fylliga och lite tunga viner med oxidationston, till friska och fruktiga viner med smak/doft av kryddor, örter och tropiska frukter. 

Rolle (Italienska Vermentino) är en aromatisk vit druvsort som ingår i många av södra Frankrikes bästa vita viner.  Bäst är den dock i Provence.  Både namnen (det franska och italienska) används i regionen.


Områden.

Som redan nämnts så består regionen Languedoc-Roussillon, eller Midi som den ofta kallas för, av de forntida provinserna Languedoc och Roussillon, därav namnet.  Dessa gamla provinserna är i vissa fall väldigt olika, medan Languedoc är gediget Franskt, så har Roussillon historiska band med Spanska Katalonien.  Fortfarande så är det t.o.m. många av invånarna som räknar sig just som katalaner. 

Languedoc-Roussillon består av appellationerna (från norr till söder);
Languedoc; Costičres de Nîmes AOC
Coteaux du Languedoc AOC
Faugčres AOC
St.-Chinian
Minervois AOC
Corbičres AOC
Fitou AOC
Cabardčs AOC
Côtes de Malepčre VDQS
Limoux AOC (Blanquette de Limoux)
Roussillon; Côtes du Roussillon AOC
Collioure AOC
Banyuls AOC
Övriga/övrigt; VDN Muscat
Vin de Pays d'Oc

Av de fyra vidsträckta regionala appellationerna för lantviner, Vins de Pays, som finns så är Languedocs-Roussillon's Vin de Pays d'Oc det mest framgångsrika.  Languedoc-Roussillon består av de fyra departimenten Gard, Hérault, Aude och Pyrénées-Orientales, och därför så består den regionala Vin de Pays d'Oc av de departementala lantvinsdistrikten Vin de Pays du Gard, Vin de Pays de l'Hérauld, Vin de Pays de l'Aude och Vin de Pays des Pyrénées-Orientales.  Dessa består sedan av ett flertal zonala lantvinsdistrikt. 

Trots lantvinsklassningen och det faktum att de flesta vinerna är menlösa så återfinns här några av regionens bästa viner.  Detta beror på att många duktiga producenter väljer att saluföra sina viner som lantviner för att slippa kontrollbestämmelserna hos de högre klasserna.  Vidare så kommer över 80 % av Frankrikes lantviner härifrån.

 

Languedoc

 

Costičres de Nîmes AOC

Det nord-östliga departementet Gard innefattar appellationerna Costiéres de Nîmes och Clairette de Bellegarde.  När det gäller lantviner så används både den stora regionala Vin de Pays d'Oc, den departementala Vin de Pays du Gard, eller någon av de 12 zonala lantvinsdistrikten, bl.a.;  Vin de Pays des Coteaux Flaviens, Vin de Pays des Sables du Golfe du Lion, Vin de Pays du Mont Bouquet, Vin de Pays des Coteaux du Pont du Gard, m.fl.

Costičres du Gard VDQS som appellationen tidigare hette, blev upphöjd till AOC 1986.  För att förhindra ihopblandning med lantvinsdistriktet Vin de Pays du Gard så ändrades namnet 1989 till Costičres de Nîmes.

Appellationen omfattar 24 kommuner kring staden Nîmes och är det nordligaste vindistriktet i Languedoc-Roussillon.  Strax söderut ligger den kända nationalparken (Rhôneflodens deltalandskap) Camargue, bl.a. känt för sina "vilda" vita hästar.  Även själva staden Nîmes, med omnejd, är värt att besöka.  Här finns välbevarade rester från romersk överhöghet, bl.a. akvedukten Pont du Gard.

Mestadels så tillverkas här röda "bland" viner på druvorna;  Grenache (minst 25 %), Syrah, Carignan (max 40 %), Cinsault och/eller Mourvčdre.  Grenache är idag den mest odlade, men så sent som 1970 så dominerades odlingarna av Carignan och Aramon.  Även roséviner, gjorda på samma druvsorter som dom röda, och små mängder vita viner görs.  De vita druvorna som används är;  Grenache Blanc, Macabeo, Ugni Blanc, Marsanne och Roussanne.  Även Chardonnay finns men förekommer bara i lantviner.

Av 25000 ha vinfält så "ingår" endast runt 3000 ha i appellationen, resterande används alltså till de kvantitativt viktigare lantvinerna, Vin de Pays.

Clairette de Bellegarde AOC är en egen appellation och enklav inom Costiéres de Nîmes.  Liksom för Clairette du Languedoc så görs vinerna på den lokala och historiska druvan Clairette (se Clairette du Languedoc nedan).  Clairette är en lättoxiderad druva som är svår att göra bra viner på och alltför många viner är just oxiderat mörka och nötiga.  Tillskillnad från Clairette du Languedoc så görs här bara torra vita viner.  De röda vinerna som ändå görs saluförs som Costiéres de Nîmes.  Tre producenter finns;  Coopérative de Bellegarde, Mas Carlot coh Dom. St-Louis de Perdrix.

När det gäller producenter så är kooperativ här mindre viktiga än i resten av Languedoc-Roussillon.  Exempel på bra producenter är;  Dom. de l'Amarine, Ch. Beaubois, Ch. de Belle Coste, Ch. Paul Blanc, Ch. de Campuget, Dom. le Grand Plaignol, Ch. Morgue du Grčs, Dom. Sainte-Colombe, Ch. Tuilerie, Dom. du Vieux Relais, m.fl.

 

Coteaux du Languedoc AOC

Coteaux du Languedoc (8400 ha av uppodlade 50000 ha vinodlingar) är en appellation bestående av områden som är spridda över tre departement (mellan Nîmes i norr och nästan fram till staden Narbonne i söder), dock mestadels i departementet Herault, eg. ett antal sluttningar norr och väster om staden Montpellier.  Hela området kan beskrivas som en enda stor sydlig amfiteater.  De bästa områdena/lägena är beskrivna nedan.  Coteaux du Languedoc blev VDQS 1961 och upplyft till AOC 1985.  Från början gällde appellationen enbart röda och rosé viner.  De viner som inte passar ihop med appellationsreglerna saluförs som antingen regionala Vin de Pays d'Oc, departementala Vin de Pays de l'Hérault, eller som någon av de 28 zonala lantvinsappellationer.

Här tillverkas alla typer av viner, dels lätta enkla till fylliga koncentrerade Rhôneliknande röda, dels torra till halvsöta vita, och dels torra och fruktiga roséviner.  De röda utgör lite över 70 % av appellationens viner, resterande utgörs av ungefär lika delar rosé och vitt.  En stor del av vinerna som tillverkas här saluförs dock som lantvin och berörs således inte av appellationsreglerna, såsom använda druvor enligt nedan.

Som beskrivits ovan så genomgår Coteaux du Languedoc en dramatisk utveckling - bättre druvsorter, bättre vingårdslägen, lägre skördeuttag, modern vintillverkningsteknik, inkluderande kolsyrejäsning (macération carbonique) - som gör underverk.  Fortfarande så finns dock mycket av de sämre omoderna vinerna kvar sida vid sida med den nya generationens.

Druvor som används är;  För röda viner;  (minst 50 % av) Grenache, Syrah och Mourvčdre.  Reesterande druvor består av Carignan, Cinsault, m.fl.  För vita viner;  Granache Blanc, Clairette, Bourboulenc, Marsanne, Piquepoul, Roussanne, Marsanne och Rolle.

Här finns 14 st bättre lägen (crus, underappellationer) som får sätta sitt egna namn till appellationsnamnet Coteux du Languedoc.  Dessa lägen är (från norr till söder);  Pic St-Loup, St-Christol, Coteaux de Vérargues, Montpeyroux, St-Sturnin, Méjanelle, St-Georges d'Orques, Cabričres, Faugčres, Picpoul de Pinet, St-Chinian, La Clape och Quatourze.  De bästa av ovan nämnda lägen, förutom Faugčres och St-Chinian, som behandlas som egna appellationer nedan, är; Pic St-Loup, La Clape, Picpoul de Pinet, Montpeyroux och St-Saturnin. 

Faugčres och St-Chinian har en särställning då de först erkändes som egna appellationer 1982, men sedan ändå blev inkorporerade i den allmänna appellationen 1985.  De och Clairette du Languedoc räknas idag mer eller mindre som egna appellationer även om de är starkt knutna till Coteaux du Languedoc (och kanske egentligen är mer underappellationer).

Pic St-Loup, som tar sitt namn efter berget (med samma namn) som dominerar landskapsbilden 2 mil norr om Monpellier, är en av de mest lovande lägena.  Läget inkluderar 13 byar och gör röda viner på framförallt (minst 90 %);  Syrah, Grenache och Mourvédre.  Mycket av vinerna som produceras saluförs som lantviner, Vin de Pays.

La Clape är ett litet område och ett spännande läge (inom Coteaux du Languedoc) bestående av fem odlingar på en kalkstensutlöpare i departementet Aude, där appellationerna Coteaux du Languedoc och Corbiéres överlappar.  Klimatet domineras av solen och den svalkande havsbris som närheten till medelhavet ger.  La Clape ligger alltså direkt vid medelhavet, norr och öster om staden Narbonne, och är en av frankrikes solrikaste platser.  Här görs bra viner, mestadels röda, men även vita och rosé.  De röda och rosé vinerna görs på minst 70 % av druvorna;  Syrah, Grenache, och Mourvčdre, medan de vita vinerna domineras - vilket är ovanligt - av druvan Bourboulenc.

Picpoul de Pinet är ett läge vid byn Pinet som producerar vita viner enbart från lokala syrarika druvan Piquepoul.  Ovanligt också för att detta är en av frankrikes få appellationer som har namn efter en druvsort.  Modern vinodlingsteknik har hjälpt till att öka intresset för dessa krispiga vita viner med citronton.

Montpeyroux och St-Saturnin ligger båda högt och nära varandra.  Montpeyroux har exempelvis högsta läget i Coteaux du Languedoc.  Mestadels så görs här röda viner med låga skördeuttag på druvorna;  Carignan, Syrah, Grenache och Mourvčdre och Cinsault.  Även mindre mängder med vita och rosé viner görs.

Clairette du Languedoc AOC är en separat appellation vid floden Hérault för vitt vin gjort på enbart Clairette druvan, vilket är ovanligt (se Picpoul de Pinet ovan).  Tio byar täcks av appellationen och vinerna kan vara allt från torra friska ljusa viner till söta förstärkta mörka starkviner (av VDN-typ).  Då druvan är lättoxiderad så får starkvinerna ofta en madeiriserad ton och en brunaktig färg.  De bästa vinerna är attraktivt fylliga och får en smak/doft av mandel, anis, exotisk och torkad frukt, och honung.  Med andra ord, lite annorlunda vin.  AOC (faktiskt!) redan från 1948, men vinet har anor tillbaka till romartiden.

Vin de Pays de l'Hérault, som alltså är den departementala lantvinsappellationen, måste nämnas.  Detta då den omfattar ett av Languedoc's, ja även en av Frankrikes stora producenter/viner, nämligen Mas de Daumas Gassac (Aimé Guibert).  Guibert's röda "Gassac" kan konkurrera med många av de stora Bordeauxvinerna.  När tidningen Winespectator testade 400 viner från Languedoc-Roussillon området (1994) lyckades 4 viner få det högsta betyget "outstanding".  Alla fyra var ifrån producenten Mas de Daumas Gassac.  De röda vinerna är mörka och täta med dofter som påminner om stora Bordeauxviner.  Dessa viner, med stor lagringspotential, har en stor koncentrerad fruktsmak.  Även utomordentliga vita viner produceras.

Exempel på bra producenter är Ch. Moujan (La Clape), Ch. Pech-Céleyran (La Clape), Ch. Pech-Redon (La Clape), Ch. Roquette-sur-mer (La Clape), Dom. de Terre Megre (La Clape), Dom. Henri Arnal, Dom. de l'Hortus, Mas Julien, Ch. de Marmoričres, Val d'Orbieu, m.fl.
Val d'Orbieu är för övrigt europas största vinproducent.

 

Faugčres AOC

Faugčres och St-Chinian har alltså en särställning då de först erkändes som egna appellationer 1982, men sedan ändå blev inkorporerade i den allmänna appellationen 1985.  Faugčres räknas idag mer eller mindre som en egen appellationer även om den, liksom St-Chinian, är starkt knuten till Coteaux du Languedoc.

Faugčres omfattar 7 komuner (1800 ha) vid Cévennernas nedre sluttningar.  Jordmånen, som är mager och sur, består huvudsakligen av skiffer, och vinodlingarna ligger relativt högt, ofta över 250 möh.  Liksom i St-Chinian så är det kryddiga och fylliga rödviner som gäller och då från druvor såsom;  Carignan, Syrah, Grenache, Mourvčdre, och Cinsault.  Carignan får ingå med högst 40 % och ersätts gradvis av bättre druvor, samtidigt som vinifiering genom kolsyrejäsning (macération carbonique) minskar i betydelse.  Cinsault används framförallt till rosé.  Mogning på ekfat blir allt vanligare.

Här görs även fåtaliga vita viner, men de saluförs då som Coteaux du Languedoc.  Druvor som används är;  Marsanne, Roussanne, Grenache Blanc, Rolle (Vermentino), och/eller Viognier.

Exempel på bra producenter är Gilbert Alquier, Léon Barral, Ch. Chabert, Ch. des Estanilles, Ch. de Grézan, Ch. Haut Fabregues, Ch. de Laurens, Ch. de la Liquičre, m.fl.

 

St-Chinian AOC

I appellationen, som täcker 20 kommuner/byar (3000 ha) i departementet Hérault, så ligger de flesta vinodlingarna på Cévennernas nedre sluttningar, mellan Faugčres och Minervois.  Bra mikroklimat med kalla nätter göra att vinerna får en långsammare mognad.  Här görs framförallt prisvärda röda och friska torra rosé viner. 

Egentligen kan två zoner urskiljas, norr och söder om de små floderna Orb och Vernazobres.  Den norra zonen, runt kommunerna Berlou och Roqueburn, har ett mikroklimat - hög höjd och en mager skifferhaltig jordmån - som ger skarpare och fruktigare viner.  Den södra zonen ger däremot, pga lägre altitud och en mer ler- och kalkstensinnehållande jordmån, fylligare och mer lagringsdugliga viner.

När det gäller druvsorter så måste minst 60 % av vinerna bestå av;  Grenache, Syrah och/eller Mourvčdre.  Resten kan utgöras av Lladoner Pelut, Carignan och Cinsault (max 30 % får ingå).  Som på andra håll i regionen så odlas här även andra druvsorter som då ingår i (ibland utmärkta) lantviner.  Kolsyrejästning (macération carbonique) är en vanlig framställingsmetod, framförallt då vin delvis baserat på Carignan framställs.

Exempel på bra producenter är;  Berloup, Dom. Canet Valette, Ch Cazal-Viel, Ch. Coujan, Dom. des Jougla, Ch. Maurel Fonsalade, Ch Moulinier, Ch. Roquebrun, m.fl.

 

Minervois AOC

Minervois (4500 ha) omfattar 75 kommuner och ligger i Aude dalen, precis vid kanten av Massif Central, direkt norr om Corbičres, och om städerna Cacassonne och Narbonne.  Delar av appellationen ligger i departementet Hérault, men huvuddelen ligger i Aude.  Huvudort är den högt belägna förstärkta staden Minerve, som är väl värt ett besök för sina historiska lämningar.

Byn (lilla staden) Minerve, som grundades av romarna och ligger vackert liksom på en ö i en uttorkad flodfåra, har en hemsk historia.  År 1209, då staden var under katariskt styre, så anfölls den av en korstågsstyrka, under ledning av "hjälten" Simon de Montfort.  Till slut när staden föll efter fem veckors belägring så brändes 140 kättare - kvinnor och barn - levande under mottot "Gud känner igen sina egna"...

Liksom Corbiéres nedan, så uppflyttades Minervois från VDQS till AOC 1985.  Sedan dess har stora ansträngningar gjorts för att förbättra kvaliteten, 1999 så skapades första underappellationen, La Liviničre (se nedan).  Både kooperativ och enskilda producenter har ghort avsevärda investeringar i både modern teknik och i pmplanterin av/med "bättre" druvsorter. Främst är det lågkvalitetsdruvorna Armon och Alicante Bouschet som fått "stryka på foten".  Fortfarande finns här dock producenter vare ända syfte verkar vara att göra så mycket (och så dåliga) viner som möjligt.

Mestadels så görs här röda viner och då på druvorna;  (minst 60 % av) Grenache, Syrah, Mourvčdre och/eller Lladoner Pelut, varav minst 10 % måste vara Syrah och/eller Mourvčdre.  Övriga druvor som används är;  Carignan (max 40 %, sedan 1999), Cinsault, Picpoul, Terret och Aspiran.  För rosé viner gäller samma druvor, med undantaget att upp till 10 % får vara vita druvor.

När det gäller de fåtaligare vita vinerna så delas tillåtna druvor in i primära och sekundära druvor.  De primära druvorna är;  Grenache Blanc, Bourboulenc, Macabeo, Marsanne, Roussanne och Vermentino (Rolle).  De sekundära druvorna som får ingå med max 20 % är; Picpoul Blanc, Clairete, Terret Blanc och Muscat.  Även Chardonnay och Viognier odlas, men då de inte får ingå i appellationsvinerna så hamnar de i lantviner, exempelvis Vin de Pays de l'Aude.  Detsamma gäller för de röda bordeauxdruvorna Merlot och Cabernet Sauvignon.

Minervois La Liviničre AOC blev 1999 den första underappelltionen och omfattar de sex kommunerna Cesseras, Félines-Minervois, La Liviničre, Siran och Azille.  Reglerna (druvurval, mognadskrav, etc) är striktare och appellationen gäller endast för röda viner.  Druvor som används är;  (minst 60 % av) Grenache, Syrah och Mouvedré, varav minst 40 % måste vara just Syrah och/eller Mourvedré.  Övriga druvor som får förekomma är;  Lladoner-Pelut, Carignan, Cinsault, Picpoul, Terret och Aspiran.  Vinerna måste mogna minst 15 månader innan buteljering.

Muscat de St-Jean-de-Minervois AOC är en appellation (160 ha) för förstärkta VDN-viner på Muscat druvan.  Appellationen är från 1946 och gäller endast byn St-Jean-de-Minervois i nord-östra hörnet av Minervois.  Här på en altitud över 250 m så görs några av Frankrikes bästa förstärkta viner.  Endast druvan Muscat doré de Frontignan (Muscat Blanc de Petit Grains) får användas.  Reglerna är strikta både när det gäller skördeuttag och vinifierning.

Exempel på bra producenter är;  Clos Centeilles (Domergue), Dom. la Combe Blanche, Ch. Coupe Rose, Ch. Fabas, Ch. de Gourgazaud, Ch. Laville-Bertrou, Dom. Meyzonnier, Ch. d'Oupia, Dom. Piccinini, Dom. Ste. Eulalie, La Tour Boisée, Ch. Villerambert Julien, m.fl.

 

Corbičres AOC

Corbičres är ett stort område (15000 ha) söder om städerna Carcassonne och Narbonne (eg. söder om floden Aude), och som sträcker sig söderut ner mot områdena Fitou och Roussillon.  Själva staden Narbonne innefattas faktiskt både av Corbičres och Coteaux du Languedoc, som här överlappar varandra och "bildar" La Clape AOC.  Appellationen ligger mellan Pyrenéerna och Centralmassivet, i departementen Aude, vilket gör att många av vinerna härifrån, som inte platsar i appellationen saluförs som Vin de Pays de l'Aude.

Corbičres, som fick sin AOC klassning 1985, samtidigt som Coteaux de Languedoc och Minervois, räknas av många som den viktigaste av Languedoc-Roussilons alla appellationer, men Fitou (se nedan) är nog ett strå vassare…

Geografin och geologin är extremt varierande vilket gör att både klimat och framförallt jordmån varierar avsevärt.  Intrycket man får här är att det är ett vilt område med kullar och dalar, där både vin och sol finns i överflöd.  Här finns allt från skiffer, kalksten, märgel till sandsten.  Klimatet, även om det varierar framförallt med altitud, domineras av närheten till Medelhavet.  Längst i väster märks dock influenser från Atlanten.  Variationen har gjort att appellationen delas in (ej helt officiellt) i 11 lägen (crus, terroirs).  De lägen som man pratar om, vilka också ofta förekommer på etiketterna är;  Boutenac, Durban, Fontfroide, Lagrasse, Lézignan, Montagne d'Alaric, Quéribus, St-Victor, Servičs, Sigean, och Termenčs.

Egentligen är det lättare att dela in appellationen efter "kompassen".  Norra delen med Montagne d'Alaric, Lézignan och Fontfroide som har mer gemensamt med Minervois.  Västra delen med framförallt Servičs, Termenčs och Quéribus, som har ett något svalare klimat beroende på dels en högre altitud och influenser från Atlanten. Kustzonen bestående av framförallt Sigean som ligger vid Medelhavet.  Slutligen så har vi resten, den centrala och södra delen, som utmärks av ett bergigt landskap. Här ligger också Fitou som två enklaver.  Boutenac som ligger just i den centrala delen är kanske det bästa läget och här trivs framförallt Mourvčdre på den magra kalkstensinnehållande jordmånen.

Mestadels så görs här röda viner, men också mindre mängder rosé och vita.  De röda (och rosé) vinerna görs på druvorna; Carignan, Grenache, Lladoner Pelut, Mourvčdre, Piquepoul Noir, Terret Noir, Syrah, Cinsault (max 20 %), Macabeo (max 10 % tillsammans med Bourboulenc), Bourboulenc, och Grenache Blanc (max 50 %).  Bästa vinerna är dom där kolsyrejäsning (macération carbonique) har tillämpats.  Dessa kryddiga och saftigt fruktiga viner är delikata med mjuk smak mörka bär. 

De vita vinerna görs på druvorna;  Bourgoulenc, Clairette, Grenache Blanc (max 50 % tillsammans med Macabeo), Macabeo, Muscat (Blanc á Petit Grain), Piquepoul, Terret Blanc, Marsanne, Roussanne och Rolle (Vermentino).

Exempel på bra producenter är;  Ch. St-Auriol, Ch. la Baronne, Cave d'Embrčs et Castelmaure, Ch. de Caraguilhes, Dom. du Grand Crčs, Ch. Haut-Gléon, Ch. de Lastours, Ch. Mansenoble, Ch. les Palais, Dom. du Roque Sestičre, Ch. Rouqette sur Mer, Dom. de Villemajou, Ch. Voulte-Gasparets, m.fl.

 

Fitou AOC

Fitou (2600 ha), som ligger som två enklaver i södra Corbičres i departementet Aude, är Languedocs äldsta AOC och skapades redan 1948.  Appellationen som nog också är regionens bästa var också länge "ensam på täppan" tills 1985 då Coteaux du Languedoc, Minervois och Corbičres också fick (uppflyttades till) AOC-status.  Nio kommuner uppdelade i två distrikt ingår, dels kustzonen "Fitou-Maritime" med kommunerna; Caves, Fitou, Lapalme, Leucate och Treilles, mellan Narbonne och Perpignan, och dels den i Corbičres bergslandskap "Fitou Montagneux" med kommunerna; Cascastel, Paziols, Tucha och Villeneuve som alltså alla återfinns lite längre in i landet.

Att det blev två zoner och bara en appellation "back in 1948" beror på att när kommissionen från INAO, med Baron Leroy i spetsen, besökte områdena, så fann man likheter såsom odlings- och tillverkningsteknik och karaktär hos vinerna.  Mot bakgrund av vad de smakat och sett så beslutade man att klassificera vinerna från nio olika kommuner.

Endast röda viner ingår i appellationen, så de fåtaligare rosé och vita som görs är hänvisade till något lantvinsdistrikt, Vin de Pays.  Druvor som får användas är (endast);  Carignan (max 75% och minst 30%, men jag har sett lägre halter), Grenache (inkluderande Lladoner Pelut), Syrah och Mourvčdre.  Lite intressant att bästa zonen är den där man "månar" mest om den - åtminstone på pappret - sämsta druvsorten. Annars så gör Mourvčdre bäst ifrån sig i fuktiga och varma Fitou Maritime, medan Syrah blir bäst i torrare Fitou Montagneux.

Appellationen reglerar bl.a. lagringstiden som här är minst nio månader på tank eller fat.  Fram till 1953 så var lagringstiden minst 2 år.  Både traditionell vinifiering och kolsyrejäsning används.  Vinerna är kraftigare och har mer fatinslag än från övriga appellationer, men annars så återfinns här både kryddigheten och den saftiga frukten.

Produktionen domineras av kooperativ där Coopérative des Producteurs du Mont Tauch är den viktigaste och står för hälften av appellationens produktion.  Exempel på andra bra producenter är; Ch. l'Espigne, Dom. les Fenals, Ch. de Nouvelles, Dom. de Rolland, m.fl.

 

Cabardčs AOC och Côtes de Malepčre VDQS.

Cabardčs (400 ha) och Malepčre (800 ha ) är två vindistrikt som har mycket gemensamt.  Båda ligger på gränsen mellan Akvitanien och Languedoc och i båda görs viner på en blandning av druvsorter från Bordeaux och Languedoc.

När det gäller vintillverkning så är det traditionell jäsning som gäller, med efterföljande lagring på tank eller fat.  Rosévinet framställs som på andra håll i Languedoc, dvs genom blödning.  Vinerna (de röda) drar mer åt röda bär hållet (jordgubbar, kösrbär, svarta vinbär) tillskillnad från all mörk frukt som annars är så vanligt i Languedoc-Roussillon.

Distrikten hör klimatmässigt mer ihop med sydvästra Frankrike än med Languedoc.  Influenserna från Atlanten blandas med dom från medelhavet till någon form av övergångsklimat, resulterande i svalare och fuktigare än i "resten" Languedoc.  Caberdčs är dock både varmare och torrare än Malepčre, vilket mestadels beror på det bättre läget, med välexponerade sydsluttningar.

Cabardčs

Vinerna växer på välbevattnande (6 floder) och välexponerade sydsluttningar (150-350 möh) som vetter mot den medeltida staden Carcassonne.  Dessa sydsluttningar, som förklarar en del av att det här är varmare än i Malepčre, består av kalkrika stenar som håller kvar värmen.  Cabardčs fick sin AOC klassning så sent som 1999.

Dom bästa vinerna är dom gjorda på; Cabernet Sauvignon, Merlot och Grenache.  Tillåtna druvor är annars; minst 40 av Cabernet Sauvignon, Merlot och/eller Cabernet Franc;  minst 40 % av Syrah och/eller Grenache;  och max 20 % av Cot (Malbec), Fer Servadou och/eller Cinsault.

Exempel på bra producenter är;  Ch. de Pennautier, Ch. de Rayssac, Ch. Rivals, m.fl.

Malepčre.

Côtes de la Malepčre, som är det västligaste av Languedocs vindistrikt, begränsas i norr av Canal du Midi och i öster av floden Aude.  Malepčre blev klassat som VDQS 1983.

Ett fuktigare klimat gör att det här är Merlot och Cot (Malbec), tillsammans med Cinsault, som dominerar och fylls ut med;  Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc, Grenache, Lladoner Pelut och Syrah. Carignan är ej tillåten.  Även Rosé viner görs, och då på druvorna;  Cinsault, Grenache noir, Cabernet Franc och Cot (Malbec).

Den större delen av vinerna (~90 %) görs av kooperativ, men här finns några få "privata" producenter, varav;  Ch. de Malvičs och Ch. du Routier speciellt kan rekomenderas.

 

Limoux AOC (Blanquette de Limoux)

Limoux (14500 ha) ligger längs Audedalen, väster om Corbičres och söder om Carcassone.  Själva vinodlingarna ligger väl skyddade på södersluttningar, med platåer på bägge sidor, och med Pyrenéerna i söder.  Fyra appellationer inryms i området, tre för mousserande vin - Crémant de Limoux, Blanquette de Limoux och Blanquette méthode ancestrale - och en för stilla vitt vin - Limoux.

Även om distriktet är mest känd för sina olika mousserande viner så är alltså själva Limoux AOC en appellation för stilla vin, baserat på druvorna; Mauzac (minst 15 %), Chardonnay och Chenin Blanc.  Innan 1993 så var Mauzac den enda tillåtna druvsorten.  De stilla vinerna tillverkas på traditionellt sätt, vilket innebär både jäsning och mogning i fat.  Mauzac (lokalt kallad för just Blanquette) är en karaktärsfull druvsort, med hög syra, bitter avrundning, och med smak/doft av bl.a. kvitten.

Det västliga läget, den skyddande östliga platån, och relativ hög altitud gör att klimatet är mer influerat av Atlanten än av Medelhavet.  Detta gör att det här är kallare än någon annanstans i Languedoc.

Champagnen och méthode traditionelle (champagnemetoden), en andra jäsning på flaska, tillskrivs ofta felaktigt Champagne och munken Dom Pérignon.  Mycket lutar åt att det istället var munkar härifrån som var först med en andra jäsning på flaska och därefter tog med sig vetskapen till andra delar av Frankrike.  Dom Pérignon kan egentligen, förutom förbättringar ute i vingården (bl a vikten av låga skördeuttag och beskärning), "bara" tillskrivas dels upptäckten att blanda stilla viner från olika druvor och områden (sk cuvées), och dels användning av korken.

Föregångsmedoden, méthode ancestrale (eg méthode rurale), som troligtvis är den äldsta metoden för att framställa mousserande vin anses nämligen ha utvecklats av benediktinermunkar vid klostret St-Hilaire i Limoux år 1531 (över hundra år innan Dom Pérignon ens var född).  Denna föregångsmetod används fortfarande i Limoux (se Blanquette Méthode Ancestrale nedan) och i Gaillac.  Méthod rurale innebär att vinet bara jäser en gång, men att det tappas på flaska innan jäsningen är färdig (vid ~7 % alkohol), och får alltså jäsa färdigt på flaskan.  Resultatet är ett lätt mousserande vin, ofta med lite jästfällning kvar i flaskan.

De övriga appellationerna är alltså;
Crémant de Limoux AOC,
Blanquette de Limoux AOC, och
Blanquette Méthode Ancestrale AOC.

Crémant de Limoux infördes (eg. provisoriskt) 1990, men har blivit ett komplement till Mauzac dominerande "Blanquetten".  Crémant de Limoux är nämligen ett mousserande vin, gjort med champagnemetoden, och baserat mestadels Mauzac, men med ett större inslag av Chardonnay och Chenin Blanc.  Det större inslaget innebär att ingen av druvorna får ingå med mer än 20 %, och att de tillsammans inte får utgöra mer än 30 %.  Anses allmänt ge ett mer finessrikt vin än den traditionella "Blanquetten", och är det vin som är mest likt champagne.  Både "Cremanten" och "Blanquetten" har legat på sina respektive jästfällningar i minst 9 månader.

Blanquette de Limoux är mousserande vin, gjort med champagnemetoden, och baserat på traditionella Mauzac (också kallad just Blanquette).  När "Crémant" appellationen infördes 1990 så fastställdes minimum innehållet av Mauzac till 90 % med Chardonnay och Chenin Blanc som utfyllnad.  Det stora inslaget av Mauzac gör att "Blanquetten" har en mer karaktäristisk stil än vad som är fallet med "Crémanten".  Mauzac, med sin stora naturliga syra, är en druva som passar utmärkt som komponent i mousserande viner.

Blanquette Méthode Ancestrale, slutligen, är det ursprungliga mousserande vinet, fortfarande producerat enl. méthode rurale, föregångaren till méthode champenoise (champagnemetoden).  Vinet, baserat på enbart Mauzac, är ett spännande vin med stark historisk anknytning.  Det började framställas i klostret St.-Hilaire år 1531 och är alltså ursprunget till allt annat mousserande vin.  Se mer ovan.  Resultaten är ett lätt mousserande vin, ofta med lite jästfällning kvar i flaskan.  Ett speciellt och historiskt, halvtorrt till sött vin.

Exempel på bra producenter är;  Dom. de l'Aigle, (Georges & Roger) Antech, Gerard Averseng, Cave Coopérative de Limoux (Aimery, Caves du Sieur d'Arques), Dom. de Fourn, Dom. Laurens, Dom. de Martinolles, m.fl. 

 

Roussillon

Roussillon har (som redan nämnts) historiska band med Spanska Katalonien, och fortfarande så räknar sig många av invånarna som just katalaner.  Även när det gäller vin så är influenserna många och både vintyper, teknologi och druvsorter liknar mer det som förekommer i norra Spanien än i övriga Frankrike.

Vinodlingarna är begränsade av;  Corbičres bergslandskap i norr, av Medelhavet i öster och av Pyrenéerna i söder.  Regionen har alltid varit berömd för sina starkviner "vins doux naturel, VDN" från Rivesaltes och Banyuls.  Banyuls är faktiskt t.o.m. en av Frankrikes äldsta appelationer (från 1936), även om vinet funnits sedan medeltiden.  Lite tidigare än Languedoc så började man här tänka i kvalitet istället för kvantitet även när det gäller stilla bordsviner.  År 1970 skapades först ett flertal VDQS-distrikt, som sedan 1977 uppgraderades till Côtes du Roussillon och Côtes du Roussillon Villages AOC.  Collioure fick sin status 1971.

 

Côtes du Roussillon AOC

Côtes du Roussillon (4800 ha) sträcker sig nedtill spanska gränsen med undantag av de små appellationerna Collioure och Banyuls, som ligger precis vid kustgränsen mot Spanien.

Här, liksom i Coteaux du Languedoc, produceras många typer av viner.  Alltifrån friska vita viner med låg syra och stor blommig väldoft, till fruktiga och kryddiga röda viner, ofta lagrade på ekfat.  Även fruktiga och fräscha roséviner och förstärkta sk. VDN-viner görs här.

Rödviner från bästa delen av Côtes du Roussillon, dvs från ett antal kommuner följande floden Agly i områdets norra del, saluförs under appellationen Côtes du Roussillon Villages.

Vidare så finns appellationerna Côtes du Roussillon Caramany, som med hjälp av macération carbonique (se ovan) producerar Roussillons fylligaste och kraftigaste vin, och Côtes du Roussillon Villages Latour-de-France som är känt genom cykeltävlingen Tour de France.

Druvor som används är:
För röda; Grenache, Cinsault, Carignan, Syrah och Mourvčdre.   För vita; Macabéo och Malvoisie de Roussillon.

Exempel på bra producenter är Cellier des Capitals, CV Catalans, Dom. Cazes, Ch. de Cazenove, Dom. Ferrer, Dom. Jammes, Ch. du Parc, Dom. Sarda-Malet, Castel Riberach, Cellier Saint-Jacques, m.fl.

Domaine Cazes i Rivesaltes som drivs av bröderna André och Bernard Cazes är en av Roussillons största egendomar, och kanske också den bästa.  Den är utspridd över flera appellationer och omfattar mellan 150-200 ha.  Utspridningen gör att man gör många olika viner (från olika appellationer), t.ex. Roussillon, Roussillon-Villages, Rivesaltes, Muscat de Rivesaltes, m.fl.  De bästa vinerna är de förstärkta (av VDN-typ), dels deras röda Rivesaltes Cuvée Aime Cazes och deras vita Muscat de Rivesaltes. (www.cazes-rivesaltes.com)

 

Collioure AOC

Collioure, mest känt för den romantiska fiskestaden med samma namn, är en spännande appellation som producerar viner, både röda och rosé, på tidigt skördade Banyulsdruvor.  De röda vinerna är mörka, mäktiga och koncentrerade, fulla med frukt och kryddor.

Druvor som används är främst Grenache, Mourvčdre, Carignan, Cinsault, m.fl.

Exempel på bra producenter är Dom. du Mas Blanc, Clos des Paulilles, Dom. de la Rectorie, Celliers des Templiers, m.fl. 
Cellier des Templiers med anor tillbaka till 1300-talet är den klart bästa producenten.

 

Banyuls AOC

Längst söderut vid fransk-spanska kustgränsen, på Pyrenéernas branta bergssidor, ligger Banyuls, som är fyra små kommuner med Banyuls-sur-Mer som huvudort.  Här är den främsta odlaren Cellier des Templiers, en gruppering av fem kooperativ och 1200 odlare.  Grupperingen har sitt namn efter tempelriddarna (les Templiers) som skapade vinodlingarna redan på 1300-talet.

Branta skifferhaltiga bergssidor och en obligatoriskt tid för lagring, bidrar till den madeira-portvins karaktär som man finner hos Banyuls.  Banyuls är ett starkvin av VDN-typ (Vin doux Naturel), vilket innebär att man har stoppat jäsningen med alkohol för att på så sätt få behålla en del av den naturliga sötman.  Banyuls, som finns både söt och torr, är ett av de få viner som går utmärkt att servera till choklad.

Banyuls Grand Cru är mörk och koncentrerad, har en doft av kakao och rostad mandel, och en smak av mörk frukt med dadlar, fikon, och katrinplommon.  Banyuls Gand Cru skall lagras i 10-40 år.

Druvor som används är Grenache, Macabéo, Tourbat, Muscat, Carignan, Cinsault, och Syrah.

Exempel på bra producenter är l'Etoile, Dom. du Mas Blanc, Clos des Paulilles, Dom. de la Rectorie, Cellier des Templiers, m.fl. 
l'Etoile och Cellier des Templiers är bäst.  l'Etoiles 1979 Banyuls Select Vieux blev 1998 års bästa starkvin (Allt om Mat).

 

VDN-vin, Muscat

Languedoc-Roussillons mest kända viner är starkvinerna (VDN-typ), gjorda av Murscatdruvorna Muscat ā Petit Grains och Muscat d'Alexandrie, från någon av appellationerna Muscat de Rivesaltes, Muscat de Frontignan, Muscat de Saint-Jean de minervois, Muscat de Mireval, och Muscat de Lunel.

Muscatvinerna är söta, mycket druviga och parfymerade och passar utmärkt kylda både som aperitif eller serverade till frukt och bär.

Exempel på bra producenter är,
Rivesaltes; Dom. Cazes, Ch. de Jau, Caves du Mont-Tauch, Ch. Nouvelles, Cave de Rivesaltes, Dom. Sarda-Malet, m.fl.
Frontigan; Cave du Muscat de Frontignan, Ch. de la Peyrade, m.fl.
Lunel; Ch. Grčs St.-Paul, Cave du Muscat de Lunel, m.fl.
Mireval; Dom. de la  Capelle, Dom. du Mas Neuf, Dom. du Moulinas, m.fl.
Saint-Jean de Minervois; Dom. de Barroubio, m.fl.
Muscatviner från Dom. Cazes finns att köpa via Systembolaget.

 

Hérault, Vin de Pays d'Oc

Lantvins appellation som bl.a. rymmer ett av frankrikes bästa (och mest prisvärda) viner, nämligen dom skapade av producenten Mas de Daumas Gassac.

Mas de Daumas Gassac (Aimé Guibert) är Languedoc-Roussillon's i särklass bästa vinproducent och vinet (hans röda) kan konkurrera med många av de stora Bordeauxvinerna.  När tidningen Winespectator testade 400 viner från Languedoc-Roussillon området (1994) lyckades 4 viner få det högsta betyget "outstanding".  Alla fyra var ifrån producenten Mas de Daumas Gassac.

Mas de Daumas Gasac's röda viner är mörka och täta med dofter som påminner om stora Bordeauxviner.  Dessa viner, med stor lagringspotential, har en stor koncentrerad fruktsmak.  Även utomordentliga vita viner produceras. 

 

Övriga områden

Övriga områden är Rivesaltes, Maury, Clairette du Languedoc, och Clairette de Bellegarde.

 

[  Tillbaka till kartan över Frankrike (klassiska områden).  ]
 

1999-01-07
Lars Jonsson