Allmänt.

Languedoc-Roussillon är Frankrikes viktigaste vinregion, i alla fall kvantitativt.  Den uppodlade arealen är på 219 500 ha att jämföras med Bordeaux's 115 300 ha.  Ungefär 30% av allt vin i Frankrike kommer härifrån, 12% av kvalitetsvinerna (AOC-vin) och 70% av lantvinerna (IGP).  Detta för 2019, källa FranceAgriMer.

Länge var Languedoc-Roussillon också en av Frankrikes administrativa regioner men 2016 så reviderades de administrativa regionerna och den större Occitanien skapades som inte längre överensstämmer med vinregionen Languedoc-Roussillon.  Detta är lite förvillande då många blandar ihop begreppen.

Vinregionen omfattar, och grupperar, 40-talet olika ursprungsområden (appellationer) för kvalitetsvin från Nîmes och Montpellier, längs medelhavskusten, ner till Collioure och spanska gränsen.  Från delar av departementet Gard och hela departementen Hérault, Aude och Pyrénées-Orientale.  Vissa använder benämningen Languedoc (kort och gott) medan andra t.o.m. Midi*.

Midi har egentligen betydelsen "mitt på dan" och referar till regioner där värmen gör att mitt på dagen är tid för vila (siesta).  Midi används oftast numera synonymt med just Languedoc-Roussillon, men eg. så ingår såväl delar av södra Rhône och Provence.

Vidare, som namnet Languedoc-Roussillon antyder, så finns här en uppdelning där norra delen - Languedoc - är lite mer franskt medan den södra - Roussillon - är mer spanskt och katalanskt.  Detta märks även när det gäller vinerna där de flesta ursprungsbeteckningar i Languedoc gör liknande viner på samma blandning av druvorter, medan det är lite mer fokusering på traditionella starkviner i Roussillon.

Hur som helst så är (åtminstone har varit) Languedoc-Roussillon den vinregion i Frankrike som förändrats mest de senaste 30-40 åren.  Förr så var regionen Frankrikes "kornbod" när det gäller odling av druvor och produktion av vin för daglig konsumtion s.k. "vin ordinaire", men dryckesmönstren har ändrats och är det någon region som behövts förändrats så har det varit Languedoc-Roussillon.

Även man man fortfarande producerar mest vin och mycket av det som är mer vardagsviner så har en revolution ägt rum.  Odlingsmark har lagts ner, druvor rykts upp och omplanterats med bättre druvsorter, med resultat att regionen idag gör bättre viner än någonsin.  Visst det görs många enklare viner, men de är mer välgjorda än tidigare, samtidigt som man idag även gör mer högkvalitativa "dylikar" som utmanar de övriga vinregionerna.  Om man ser begrepp såsom "det nya Frankrike" så är det alltför oftast Languedoc-Roussillon man "pratar" om.

De flesta vinerna är röda blandviner baserade på ett begränsat urval av druvsorter, även om man gör alla olika typer av vin, röda, vita, torra som söta, förstärkta och mousserande.  Traditionellt har den stora vindruvan varit den blå Carignan som använts för att producera stora kvantiteter tråkigt vin, men mer och mer så har druvor såsom Grenache, Syrah och Mourvédre tagit dess plats och Carignan har minskat sin betydelse och åkt ner till tredje plats över regionens mest odlade druvsorter.  Det är fortfarande vanligt att rödviner vinifieras med kolsyremetoden "macération carbonique" som används för att "tämja" den tuffa Carignan som är full av syra, tanniner och bitterhet.

De mest kända vinerna historiskt är starkvinerna (VDN-typ) gjorda av Muscatdruvan.  Dessa fylliga gula viner från Rivesaltes, Frontignan, Saint-Jean de minervois, Mireval och Lunel är i sitt slag förstklassiga viner.  Muscatvinerna är alkoholstarka, sammetsmjuka och aromatiska.

Historia.

Languedoc är Frankrikes äldsta vindstrikt (vinodlingsområde).  Redan under 500-talet före Kristus planterade nämligen grekerna dom första vinerna.  Detta är vad man tror.  Första skriftliga beviset är nämligen från år 125 före kristus (Romarriket) och berör en plantering på kullar i närheten av Narbo (dagens Narbonne).

I spåren följde romerska kolonier som sedan slogs samman till den romerska provinsen Narbonne (Narbanoese Gaul).  Själva staden Narbonne var under sin storhetstid Romimperiets näst största stad.  Och den kanske största Kejsaren av dom alla - Antonius Pius- härstammade faktiskt från staden Nîmes, idag fylld med romerska lämningar.  Hur som helst så var det romarna som utvecklade vinodlingen och lade grunden till de flesta av Frankrikes (ja hela Europas) vindistrikt.

Antonius Pius (138-161 e.kr.) var kejsare när Rom var som störst (~150 miljoner invånare) och rikast.  Han lär ha varit en fredens man, en diplomat och en humanist, som själv levde tämligen enkelt.

Efter den romerska högkulturen följde många mörka år.  Hunner och Vandalers skövlingar.  Muslimers och Normanders erövringar.  I början på tusentalet så var det feodalism och kyrkan som istället utövade förtryck, bl.a. genom korståg - inkvisitationen - mot katarernas kättiska rörelse.  Folkmord är den rätta "etiketten".  Krig, digerdöd och epidemier, och åter krig följde.

Först efter 100-åriga kriget, på mitten av 1600-talet och framåt, upplevde regionen fred, välstånd och ekonomisk expansion.  Bl.a. byggdes Canal du Midi, förenande Atlanten med medelhavet, som idag är ett av våra världskulturarv.

På 1800-talet, under den industriella revolutionen, blev Languedoc Frankrikes "kornbod".  Vinodlingen växte som mest till upp emot 500 000 ha, när man skulle förse resten av Frankrike med vardagsvin.

I slutet på 1800-talet, efter vinlusens härjningar, och in på 1900-talet så blandades regionens tunna och syrliga vin med kraftiga mörka från Nordafrika och ofta t.o.m. såldes som bourgogneviner.  Den här typen av förfalskningar ledde till att myndigheterna reagerade med lagar och regler, vilket lade grunden till Frankrikes vinlagar och till att appellationssystemet skapades 1935.

Klimat och Jordmån.

Klimatet i hela Lanugedoc-Roussillon, förutom de allra västliga delarna, är helt dominerat av närheten till Medelhavet, vilket innebär milda vintrar, varma och torra somrar och höstar.  Största hotet för vinodling är därför också torka.  Detta är nämligen Frankrikes torraste region, med över 3000 soltimmar, och ofta under 400 mm regn, per år.  Typiskt är också att det mer eller mindre jämnt blåser.  Med andra ord;  varmt, torrt, soligt och blåsigt.

I väster reser sig Centralmassivet (Massif Central), i centrala delarna Corbičres oländiga kullar, och i söder Pyreneerna.  Lanskapet är alltså stenigt och bergigt.  Generellt så är jodmånen en blanding av kalksten och lera, men med stora lokala variationer (skiffer, granit, märgel, rullsten, kalksten, mm.).  Det är därför vanligt att appellationerna består av flera zoner, med olika klimat och jordmån.

Odling, framställning.

När det gäller vinifieringsutrustning och teknik så är en del fortfarande föråldrat.  Detta beror mycket på priserna som varit för låga för att motivera dyra investeringar.  Traditionellt så har jäsning därför skett (och fortfarande ofta sker) i stora tankar av betong.  Ofta har vinerna sedan fått mogna i ett år (eller mer) i dessa stora tankar eller i stora gamla träfat (sk foudres).

Mer och mer så används dock modern utrustning och teknologi, såsom pneumatiska pressar och rostfria temperatur kontrollerade tankar.  Även användandet av små ekfat (sk barriques) för mogning av vissa bättre viner ökar.

Kolsyrejäsning.  Mest för utvecklingen har ändå den numera utbredda användningen av kolsyrejäsning (sk macération carbonique) betytt.  Denna metod möjliggör extraktion av mesta möjliga frukt och används för att "tämja" den alltför vanliga druvan Carignan.  Carignan är nämligen en druvsort som annars lätt ger "bittra" viner med mycket tanniner och syra, men med lite frukt.  Macération carbonique innebär att hela druvor läggs i en lufttät behållare, och att en första inledande jäsning sker under kolsyretryck, varpå druvan exploderar och en andra, traditionell jäsning börjar.  Detta ger alltså fruktigare viner.  (Beaujolais-typ)

Starkvin av VDN-typ.  En annan typ av viner som tillverkas i olika zoner (appellationer), runt om i regionen är förstärkta VDN-viner, dels gjorda på den röda Grenache druvan och (vilket är vanligare) på olika gröna Muscatdruvor.  VDN-vin (Vin doux Naturel) innebär att man har stoppar jäsningen med alkohol för att på så sätt behålla en del av den naturliga sötman.  Både vita Muscat, röda Banyuls och vissa Rivesaltes viner är sådana här förstärkta starkviner. (Se mer under områden, nedan.)

Druvsorter.

Innan den industriella revolutionens stora efterfrågan, och omplanteringarna som följde vinlusens härjningar, så fanns här mängder med druvsorter, närmare 150 olika sorter.  De druvor som därefter, fram till 1980-talet, dominerat är just sådana där kvantitet är den viktigaste egenskapen, såsom;  Carignan, Aramon och Alicante Bouschet.  Det som på senare tid har hänt är att mer och mer så har dessa druvsorter rivits upp och delvis ersatts med "bättre" druvor.  Man brukar här prata om "cépages améliorateurs" som betyder druvor som förbättrar den färdiga produkten. Dessa druvsorter är;  Grenache, Syrah och Mourvčdre.

Blå druvsorter:			Gröna druvsorter:
Syrah  Grenache  Carignan  Merlot  Cabernet Sauvignon  Cinsaut  Pinot Noir  Mourvčdre  Övriga blå	15.5 % 12.8 % 11.4 % 11.4 % 6.2 % 4.6 % 1.9 % 1.4 % 7.4 %		Chardonnay  Sauvignon Blanc  Muscat a Petit Grains  Grenache Blanc  Viognier  Muscat d'Alexandrie  Vermentino  Piquepoul  Övriga gröna	7.7 % 3.8 % 2.6 % 1.8 % 1.7 % 1.1 % 1.0 % 1.0 % 1.7 %
[Gäller 2019/2020, Källa: FranceAgriMer]

Syrah är Rhônedalens stora kvalitetsdruva och står bakom norra Rhônes alla stora röda viner.  Härstammar faktiskt från Frankrike oavsett vad det står i många vinböcker (bestämt med hjälp av DNA).  Här ingår den som blandingskomponent i framförallt röda kvalitetsviner.  Ger mörka, kraftiga viner med mycket mörka bär, kryddor, örter och med animaliska toner.  Syrah och Mourvčdre är så aromrika att dom ofta används som just smak/doft förstärkare - cépages améliorateurs.

Grenache har samma ursprung som Carignan, dvs Aragonien i Spanien, där den heter Garnacha.  Är en en högavkastande och oxidationskänslig druva med tunt skal som om den får möjlighet (låga skördeutag och varsam vinifiering) ger högkvalitativa rödviner, är bl a huvuddruva i Châteauneuf-du-Pape.  Blandas här oftast med andra druvor, såsom Carignan, Cinsault, Syrah och Mourvédre (med en eller flera).  De bästa vinerna har också en bra mörk färg.  Ger på egen hand naturligt söta VDN viner i Banyuls och Maury (se mer nedan). 

Carignan, med ursprung i Aragonien (Spanien), är en högavkastande (upp till 200 hl/ha) blå varmklimatsdruva som är rik på färg, syra och tanniner.  Druvan blandas ofta med andra mer högkvalitativa druvsorter såsom;  Grenache, Cinsault, Syrah och Mourvédre.  Lågkvalitativ druva, men kan - om den ges möjlighet (bra lägen, låg avkastning) - ge bra viner, exempelvis i Corbičres (nedan).  Lämpar sig för vinifiering genom kolsyrejäsning.  Var länge Frankrikes mest odlade druvsort.

Mourvčdre (Spaniens Monastrell, Mataro i nya världen) är - även om den härrör från Spanien - en traditionell Mididruva.  Mourvčdre är en tannin och färgrik (tjockskalig) varmklimats druva som ger mycket lagringsdugliga viner med mycket mörka bär, kryddor, örter, föra att inte tala om animaliska toner, i smaken.  Anses vara en perfekt blandningspartner till Grenache.  En druva som bör lagras.

Cinsault (Cinsaut) är en Grenacheliknande druvsort som används i blandningar för att mjuka upp och ge parfym och frukt åt framförallt roséviner.  Används också på egen hand i framförallt roséviner.

Lladoner Pelut (Grenache Poilu), som förekommer i vissa av områdestexterna nedan, är en Grenache klon som är väldigt lik den vanliga Grenache Noir, och som specificeras i appellationsreglerna i vissa distrikt (och säkert förekommer som Grenache i andra).  Skillnaden mellan druvorna är att Lladoner har "fjunigare" blad (undersidan), samtidigt som den lär vara tåligare mot röta.

Chardonnay och Sauvignon Blanc används främst, var för sig, i regionens lantviner, IGP.  När det gäller kvalitetsviner så förekommer nästintill druvrena viner på Chardonnay i Limoux AOC.

Muscat a Petit Grains...

Grenache Blanc är en tråkigare druva än sin "svarta kusin" som aldrig ger riktigt bra viner.  I likhet med Grenache Noir så är den lättoxiderad och med låg syra, vilket gör attt den kräver varsam vinifiering för att ger hyggliga viner.  Men i rätt händer, och med modern teknik, så...  Mycket spridd i södra Frankrike.

Ugni Blanc (Italiens Trebbiano) är Carignans motsvarighet bland de vita druvorna.  Är huvuddruva i alla de billigaste och sämsta vita vinerna.  Främsta egenskapen är just att den är högavkastande.  Förutom förekomsten i Provence och i Languedoc-Rossillon så är Ugni Blanc huvuddruvan i destillationsprodukterna Cognac och Armagnac.

Bourboulenc är för vinkännarna kanske mest känd för att den ingår i vit Châteaneuf-du-Pape.  Hur som helst så är den - trots att den är relativt okänd - tämligen spridd i södra Frankrike där du oftast hittar den som en mindre blandningskomponent i vita viner.  Förrutom i La Clape (Coteaux du Languedoc) där den är huvudkomponent (minst 60 %).  Kan ge fylliga viner, med med bra syra och med toner av citrus och örter.

Macabeo (Maccabķ, Maccabeu) är en vit druva som i blandningar motsvarar röda Mourvčdre.  Båda dessa druvsorter är nämligen reduktiva vilket gör att de skyddar vinet (och andra druvsorter) mot oxidation.  Annars så är den, till skillnad från Mourvčdre, en neutral druva utan egen karaktär.  Mest känd är den kanske som Viura i Rioja, Spanien.  Används framförallt i Minervois och i Corbičres, och för vissa VDN-viner i övriga regionen.

Clairette är en av södra Frankrikes stora vita druvor.  Ingår exempelvis i "vinikonens" Château Simone's (Palette, Provence) legendariska vita vin.  Är en oxidationsbenägen druva som har låg syra och ger lätt alkoholstarka viner.  Ger allt ifrån fylliga och lite tunga viner med oxidationston, till friska och fruktiga viner med smak/doft av kryddor, örter och tropiska frukter. 

Rolle (Italienska Vermentino) är en aromatisk vit druvsort som ingår i många av södra Frankrikes bästa vita viner.  Bäst är den dock i Provence.  Både namnen (det franska och italienska) används i regionen.

Områden.

Som redan nämnts så består regionen Languedoc-Roussillon, eller Midi som den ofta kallas för, av de forntida provinserna Languedoc och Roussillon, därav namnet.  Dessa gamla provinserna är i vissa fall väldigt olika, medan Languedoc är gediget Franskt, så har Roussillon historiska band med Spanska Katalonien.  Fortfarande så är det t.o.m. många av invånarna som räknar sig just som katalaner. 

Languedoc-Roussillon består av en drös med ursprungsområden (appellationer) för kvalitetsvin, 23 till 36 beroende på hur du räknar underappellationer i Languedoc och 7-14 i Roussillon, resulterande i 30-50 beroende på hur man räknar.  Många är dom dock och de allra flesta omfattar främst röda blandviner på nästintill samma tillåtna druvblandningar bestående av Carignan, Grenache, Syrah och/eller Mourvédre.  Därutöver så sticker Cabardčs och Malepčre ut med inblandning av bordeauxdruvor, de vita vinerna, de mousserande och även de röda och vita starkvinerna.

Av Frankrikes sex vidsträckta regionala appellationerna för lantviner, IGP, som finns så är Languedocs-Roussillon's IGP Pays d'Oc det mest framgångsrika.  IGP Pays d'Oc är dock lite mer omfångsrikt än vinregionen Languedoc-Roussillon och omfattar förutom departementen Hérault, Aude och Pyrénées-Orientale, även Gard och Lozére.  IGP Pays d'Oc består dessutom av de fyra departementala lantvinsdistrikten IGP Gard, IGP Pays de l'Hérault, IGP Aude och IGP Côtes Catalanes, och ett flertal zonala lantvinsdistrikt.  Trots lantvinsklassningen och det faktum att de flesta vinerna är enklare så återfinns här några av regionens bästa viner.  Detta beror på att många duktiga producenter väljer att saluföra sina viner som lantviner för att slippa regelverket som begränsar kvalitetvinerna.  Vidare så kommer 70% av Frankrikes lantviner härifrån.

Languedoc

Languedoc, den norra delen av Languedoc-Roussillon, omfattar (som tidigare nämnts) 23-36 ursprungsområden (appellationer) för kvalitetsvin AOC/AOP och dessutom hela 17 lantvinområden IGP, fördelade över de tre departementen;  delar av Gard, hela Hérault och Audé.

Languedoc, ursprungsområden:
Languedoc AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
- Picpoul de Pinet AOC	Vitt
- Terrasses du Larzac AOC	Rött
- La Clape AOC	Rött		Rosé		Vitt
- Pic Saint Loup AOC	Rött		Rosé
- Clairette du Languedoc AOC	Vitt
Faugčres AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
Saint-Chinian AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
Minervois AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
- Minervois-la-Liviničre AOC	Rött
- Muscat de St-Jean-de-Minervois (VDN) AOC	Vitt
Corbičres AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
- Corbičres-Boutenac AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
Fitou AOC	Rött
Cabardčs AOC	Rött	>	Rosé
Malepčre AOC	Rött	>	Rosé
Limoux AOC	Vitt	>	Rött
- Crémant de Limoux AOC	Vitt
- Blanquette de Limoux AOC	Vitt
- Blanquette Méthode Ancestrale AOC	Vitt
Muscat de Lunel (VDN) AOC	Vitt
Muscat de Mireval (VDN) AOC	Vitt
Muscat de Frontignan (VDN) AOC	Vitt

De lantvinsområden som omfattas är dels den regionala IGP Pays d'Oc, de två departementala IGP Pays de l'Hčrault och IGP aude, och dessutom 14 zonala.

Languedoc AOC (f.d. Coteaux du Languedoc)
[8 509 ha, 348 931 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[78% röda, 12% vita och 10% roséviner]

Languedoc är stor en regional ursprungsbeteckning (appellation) omfattande hela f.d. regionen Languedoc-Roussilon viilket innebär att den sträcker sig över departementen (delar av) Gard, Hérault, Aude och Pyrčnčs-Orientals, från Nîmes längs medelhavet ner till Collioure vid Spanska gränsen.  Inom samma geografiska område ryms sedan ett 40-talet andra ursprungsbeckningar (appelationer) med snävare geografiska begränsningar och andra/egna regelverk.  Dessa är uppdelade på mindre regionala ("subregionala") och kommunala appellationer.

Languedoc tillkom 2006/2007 då appellationen Coteaux du Languedoc utvidgades till att omfatta Roussillon (departementet Pyrénées-Orientals) och samtidigt bytte namn till - kort och gott - Languedoc.  Värt att notera är att Gards viktigaste vindistrikt, Costierčs de Nîmes och Clairette de Bellegrad, införlivades med vinregionen Rhône 2004 och hör alltså inte längre till Languedoc-Roussillon.  Faktum är att regionen Languedoc-Roussillon inte längre finns annat är som vinregion, detta sedan 2016 då Languedoc-Roussillon och Midi-Pyrénées "slogs" samman och bildade Occitanien, Frankrikes sydligaste region.

Här har de senaste årtiondena skett en dramatisk utveckling - bättre druvsorter, bättre vingårdslägen, lägre skördeuttag, modern vintillverkningsteknik, inkluderande kolsyrejäsning (macération carbonique) - som gjort underverk.  Fortfarande så finns dock sämre omoderna vinerna kvar sida vid sida med de nya ofta bättre.

Det finns ett antal underområden inom Languedoc som har fått ett högre erkännande och erhållit "cru-status".  Dessa får lov att sätta ut namnet tillsammans med Languedoc.  Cru'na (11 st) är;  Cabričres, Grés de Montpellier, La Méjanelle, Montpeyroux, Pézenas, Quatourze, Saint-Christol, Saint-Drézéry, Saint-Georges-d'Orques, Saint-Saturnin och Sommičre.

Här tillverkas flera typer av viner, dels lätta enkla till fylliga koncentrerade Rhôneliknande röda, dels torra till halvsöta vita, och dels torra och fruktiga roséviner.  De röda utgör lite närmare 80 % av appellationens viner, resterande utgörs av ungefär lika delar rosé och vitt.  En stor del av vinerna som tillverkas här saluförs dock som lantvin och berörs således inte av appellationsreglerna, såsom använda druvor enligt nedan.

Regelverket är krångligt med regler för såväl för vilka druvor som skall finnas planterade invingården som för hur de får ingå i vinerna.  Förenklat så måste de röda vinerna göras från en blandning av druvor, must eller viner, från minst två druvsorter varav minst en måste vara någon av de blå primära druvsorterna ("des cépages principaux");  Syrah, Mourvčdre, Grenache och/eller Lledoner Pelut, utblandat med sekundära druvsorter ("cépages accessoires") såsom;  Carignan och Cinsault.  Samma primära druvsorter gäller för rosévinerna förutom att även gröna druvsorter ingår bland de sekundära druvsorterna.

För vita viner så gäller att vinerna måste göras från en blandnng av druvor, must eller viner, från minst två av de primära druvsorterna;  Bourboulenc, Clairette, Grenache Blanc, Marsanne, Piquepoul Blanc, Roussanne, Tourbat Blanc och/eller Vermentino, utblandat med de sekundära;  Carignan Blanc, Macabeu, Terret Bland, och/eller Viognier.

För att exemplifiera hur viner kan se ut.  Nedan tre röda och ett vitt vin från Domaine d'Aupilhac i Languedoc-Montpeyroux.  Domaine d'Aupilhac, eller snarare Sylvain Fadat, är en av Languedocs stjärnor som visar att man kan göra stora viner av appellationens tillåtna druvsorter.  Ligger förresten nästgårds till en av de andra stora här nere, Mas de Daumas Gassac.

Cuvée Aupilhac är ett rött blandvin på; 37% Mourvédre, 33% Carignan, 15% Syrah, 10% Grenache, 5% Cinsault.   La Boda på; 50% Syrah, 40% Mourvédre, 10% Carignan.   Les Cocaličres på; 40% Syrah, 30% Mourvédre, 30% Grenache.   Les Cocaličres Blanc ett vitt blandvin på; 30% Rolle (Vermentino), 25% Roussanne, 20% Marsanne, m.fl. druvsorter.

Languedoc-Montpeyroux och Languedoc-St-Saturnin är inga egna inga ursprungsbeteckningar ännu utan till hör de kommuner/lägen som får skriva ut sina namn efter Languedoc på etiketterna.  Båda ligger båda högt och nära varandra.  Montpeyroux har exempelvis högsta läget i Coteaux du Languedoc.  Mestadels så görs här röda viner med låga skördeuttag på druvorna;  Carignan, Syrah, Grenache och Mourvčdre och Cinsault.  Även mindre mängder med vita och rosé viner görs.

Picpoul de Pinet AOC (1 441 ha, 93 392 hl, 2018) är ett nyare (fr. 2013) ursprungsområde vid byn Pinet som producerar vita viner enbart från lokala syrarika druvan Piquepoul.  Ovanligt också för att detta är en av Frankrikes få appellationer som har namn efter en druvsort.  Modern vinodlingsteknik har hjälpt till att öka intresset för dessa krispiga vita viner med citronton.

Terrasses du Larzac AOC (660 ha, 19 419 hl, 2018) är ett nyare (fr. 2014) ursprungsområde som ligger väster och norr om Montpellier.  Ursprungsområdet, regional appellationen, omfattar 32 kommuner och gäller enbart röda viner.  Vinerna är typiska languedocblandviner och måste göras på minst tre druvsorter varav minst två måste vara primära såsom Grenache, Mourvédre, Syrah, och/eller Carignan, utblandat med sekundära druvsorter.  De primära druvsorterna måste också representera minst 75% av blandningen. 

Terrasses du Larzaz omfattar kommunen Montepeyroux som även ingår som en "cru" i appellationen Languedoc, dvs följer en odlare/producent bara regelverken så kan han producera viner för bägge appellationerna.  Detta gäller för övrigt många ursprungsbeteckningar vilket gör att man ofta ser att en och samma producent har viner tillhörande flera ursprungsområden.

La Clape AOC (801 ha, 30 309 hl, 2018) är ett litet spännande område, kommunal appellation från 2015 (tidigare Languedoc Cru), bestående av fem odlingar på en kalkstensutlöpare i departementet Aude, där appellationerna Languedoc och Corbiéres överlappar.  Klimatet domineras av solen och den svalkande havsbris som närheten till medelhavet ger.  La Clape ligger alltså direkt vid medelhavet, norr och öster om staden Narbonne, och är en av frankrikes solrikaste platser.  Här görs bra viner, mestadels röda, men även vita och rosé.  De röda och rosé vinerna görs på minst 70 % av druvorna;  Syrah, Grenache, och Mourvčdre, medan de vita vinerna domineras - vilket är ovanligt - av druvan Bourboulenc.

Pic St-Loup AOC (1 295 ha, 45 197 hl, 2018), som tar sitt namn efter berget (med samma namn) som dominerar landskapsbilden 2 mil norr om Monpellier, är en av de mest lovande nyare regionala appellationerna.  Pic St-Loup, som tidigare var en Languedoc Cru, inkluderar 13 byar och gör framförallt röda viner på framförallt (minst 90 %);  Syrah, Grenache och Mourvédre.  Mycket av vinerna som produceras salufördes tidigare som lantviner, IGP.

Clairette du Languedoc AOC (45 ha, 2 145 hl, 2018) är en separat appellation vid floden Hérault för vitt vin gjort på enbart Clairette druvan, vilket är ovanligt (se Picpoul de Pinet ovan).  Tio byar täcks av appellationen och vinerna kan vara allt från torra friska ljusa viner till söta förstärkta mörka starkviner (av VDN-typ).  Då druvan är lättoxiderad så får starkvinerna ofta en madeiriserad ton och en brunaktig färg.  De bästa vinerna är attraktivt fylliga och får en smak/doft av mandel, anis, exotisk och torkad frukt, och honung.  Med andra ord, lite annorlunda vin.  AOC (faktiskt!) redan från 1948, men vinet har anor tillbaka till romartiden.

IGP Pays d'Oc är den stora regionala lantvinsappellationen som behöver nämnas då den omfattar flera av Languedoc's bästa viner. IGP Pays d'Oc är uppdelad i såväl de departement'ella appellationerna IGP Gard, IGP Pays de l'Hérault, IGP Aude och IGP Côtes Catalanes, och däerfter i många mindre zoner där exempelvis IGP Pays de l'Hérault innehåller 8 zoner med egna beteckningar däribland IGP Saint-Guilhem-Le-Desert.

Mas de Daumas Gassac (bortgågna Aimé Guiberts skapelse), IGP Saint-Guilhem-Le-Desert, är ett "Grand Cru vin" från Languedoc, ett vin som tog världen med storm 1982 när Gault et Millau jämförde första årgånen med stora bordeaux'er och kallade det för "a Languedoc Château Lafite .  Vidare när tidningen Winespectator testade 400 viner från Languedoc-Roussillon området 1994 lyckades 4 viner få det högsta betyget "outstanding".  Alla fyra var ifrån producenten Mas de Daumas Gassac.  Egendomens röda cabernetbaserade viner är mörka och täta med dofter som påminner om just Bordeauxviner.  Även utomordentliga vita viner produceras.

Exempel på bra producenter är Ch. Moujan (La Clape), Ch. Pech-Céleyran (La Clape), Ch. Pech-Redon (La Clape), Ch. Roquette-sur-mer (La Clape), Dom. de Terre Megre (La Clape), Dom. Henri Arnal, Dom. de l'Hortus, Mas Julien, Ch. de Marmoričres, Val d'Orbieu, m.fl.
Val d'Orbieu är för övrigt Europas största vinproducent.

Faugčres AOC
[1 795 ha, 47 756 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[85% röda, 13% rosé och 2% vita viner]

Faugčres och St-Chinian har alltså en särställning då de först erkändes som egna appellationer 1982, men sedan ändå blev inkorporerade i den allmänna appellationen 1985.  Faugčres räknas idag mer eller mindre som en egen appellationer även om den, liksom St-Chinian, är starkt knuten till Coteaux du Languedoc.

Faugčres omfattar 7 komuner, däribland Faugčres, i departementet Hérault vid Cévennernas nedre sluttningar.  Jordmånen, som är mager och sur, består huvudsakligen av skiffer, och vinodlingarna ligger relativt högt, ofta över 250 m.ö.h.  Liksom i St-Chinian så är det kryddiga och fylliga rödviner som gäller och då från blandningar av druvor såsom;  Syrah, Grenache, Mourvčdre, Carignan och Cinsault.  Carignan får uppta högst 40 % i planteringar och ersätts gradvis av bättre druvor, samtidigt som vinifiering genom kolsyrejäsning (macération carbonique) minskar i betydelse.  Cinsault används framförallt till rosé.  Mogning på ekfat blir allt vanligare.

Här görs även roséviner (13%) med druvor som dom röda och fåtaliga vita viner (2%).  Druvor som används till dom vita vinerna är;  Roussanne, Marsanne, Grenache Blanc, Rolle (Vermentino), och/eller Viognier.

Leon Barral är Faugčres mest kända vinnamn.  En biodynamisk kultproducent som under ledning av Didier Barral gör helt fantastiska viner på sina 27 hektar.  Gör flera viner, däribland Valiniere som är ett blandvin på Mourvedre och Syrah, och Jadis som är gjort av Carignan, Syrah och Grenache.  Viner blir inte mycket bättre än så här...

Exempel på bra producenter är Gilbert Alquier, Léon Barral, Ch. Chabert, Ch. des Estanilles, Ch. de Grézan, Ch. Haut Fabregues, Ch. de Laurens, Ch. de la Liquičre, m.fl.

St-Chinian AOC
[2 870 ha, 100 011 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[89% röda, 10% rosé och 1% vita viner]

I appellationen, som täcker 20 kommuner/byar (däribland Saint-Chinian), strax nordväst om Béziers i departementet Hérault, så ligger de flesta vinodlingarna på Cévennernas nedre sluttningar, mellan Faugčres och Minervois.  Bra mikroklimat med kalla nätter göra att vinerna får en långsammare mognad.  Här görs framförallt prisvärda röda och friska torra roséviner. 

Egentligen kan två zoner urskiljas, norr och söder om de små floderna Orb och Vernazobres.  Den norra zonen, runt kommunerna Berlou och Roquebrun, har ett mikroklimat - hög höjd och en mager skifferhaltig jordmån - som ger skarpare och fruktigare viner.  Berlou och Roquebrun har lite rigorösare regelverk och får jämte St-Chinian sätta ut sina namn på etiketten.  Den södra zonen ger däremot, pga lägre altitud och en mer ler- och kalkstensinnehållande jordmån, fylligare och mer lagringsdugliga viner.

När det gäller druvsorter för röda och roséviner så måste minst 50 % (står i vinlagen att de viktigaste druvorterna finns främst i blandningen) av vinerna bestå av de primära druvsorterna ("des cépages principaux");  Grenache, Syrah, Mourvčdre och/eller Lladoner Pelut.  Resten kan utgöras av de sekundära druvsorterna ("cépages accessoires"); Carignan och Cinsault.  Som på andra håll i regionen så odlas här även andra druvsorter som då ingår i (ibland utmärkta) lantviner.  Kolsyrejästning (macération carbonique) är en vanlig framställingsmetod, framförallt då vin delvis baserat på Carignan framställs.

De fåtaliga vita vinerna görs huvudsakligen på de gröna druvsorterna Roussanne, Marsanne, Vermentino och Grenache Blanc.  Minst två druvsorter måste ingå där en ska vara Grenache Blanc.

Exempel på bra producenter är;  Berloup, Dom. Canet Valette, Ch Cazal-Viel, Ch. Coujan, Dom. des Jougla, Ch. Maurel Fonsalade, Ch Moulinier, Ch. Roquebrun, m.fl.

Minervois AOC
[3 485 ha, 147 439 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[94% röda, 4% rosé och 2% vita viner]

Minervois omfattar 61 kommuner och ligger i Aude dalen, precis vid kanten av Massif Central, direkt norr om Corbičres, och om städerna Cacassonne och Narbonne.  Delar av appellationen ligger i departementet Hérault, men huvuddelen ligger i Aude.  Huvudort är den högt belägna förstärkta staden Minerve, som är väl värt ett besök för sina historiska lämningar.

Byn (lilla staden) Minerve, som grundades av romarna och ligger vackert liksom på en ö i en uttorkad flodfåra, har en hemsk historia.  År 1209, då staden var under katariskt styre, så anfölls den av en korstågsstyrka, under ledning av "hjälten" Simon de Montfort.  Till slut när staden föll efter fem veckors belägring så brändes 140 kättare - kvinnor och barn - levande under mottot "Gud känner igen sina egna"...

Liksom Corbiéres nedan, så uppflyttades Minervois från VDQS till AOC 1985.  Sedan dess har stora ansträngningar gjorts för att förbättra kvaliteten, 1999 så skapades första underappellationen, La Liviničre (se nedan).  Både kooperativ och enskilda producenter har gjort avsevärda investeringar i både modern teknik och i omplantering av/med "bättre" druvsorter.  Främst är det lågkvalitetsdruvorna Armon och Alicante Bouschet som fått "stryka på foten".  Fortfarande finns här dock producenter vars ända syfte verkar vara att göra så mycket (och så dåliga) viner som möjligt.

Mestadels så görs här röda viner och då från en blandning av druvor från minst två druvsorter varav minst en måste vara någon av de blå primära druvsorterna;  (minst 50% av) Syrah, Mourvčdre, Grenache och/eller Lladoner Pelut.  Övriga druvor som används är de sekundära;  Carignan, Cinsault, Picpoul, Terret och Rivairenc.  För rosé viner gäller samma druvsorter, med undantaget att upp till 10% av de tillåtna gröna druvsorterna för vita viner får ingå.

När det gäller de fåtaligare vita vinerna så delas tillåtna druvor in i primära och sekundära druvor.  De primära druvorna är;  Grenache Blanc, Bourboulenc, Macabeo, Marsanne, Roussanne och Vermentino (Rolle).  De sekundära druvorna som får ingå med max 20% är; Picpoul Blanc, Clairete, Terret Blanc och Muscat.  Även Chardonnay och Viognier odlas, men då de inte får ingå i appellationsvinerna så hamnar de i lantviner, exempelvis Vin de Pays de l'Aude.  Detsamma gäller för de röda bordeauxdruvorna Merlot och Cabernet Sauvignon.

Minervois La Liviničre AOC (350 ha) blev 1999 den första underappelltionen och omfattar de sex kommunerna Cesseras, Félines-Minervois, La Liviničre, Siran, alla i Hérault, och Azille i Aude.  Reglerna (druvurval, mognadskrav, etc) är striktare och appellationen gäller endast för röda viner. 

Druvor som används är de primära som måste utgöra minst 40%;  Syrah, Mouvedré, Grenache och/eller Lledonner Pelut, med inblandning av de sekundära druvsorterna  Carignan, Cinsault, Picpoul, Terret och Rivairenc.  Dessutom så behöver de primära och/eller Carignan uppgå till minst 80% av druvblandningen.  Minst två druvsorter måste dessutom ingå.

Tittar man på reglarna för druvsorter i planteringarna så prioriteras dels de primära huvudsakliga druvsorterna då de måste tillsammans måste utgöra minst 60% samtidigt som Mourvčdre och Syrah tillsammans eller enskilt måste utgöra minst 40%.

Muscat de St-Jean-de-Minervois AOC (215 ha) är en appellation för förstärkta VDN-viner på Muscat druvan.  Appellationen är från 1946 och gäller endast byn St-Jean-de-Minervois i nord-östra hörnet av Minervois.  Här på en altitud över 250 meter så görs några av Frankrikes bästa förstärkta viner.  Endast druvan Muscat doré de Frontignan (Muscat Blanc de Petit Grains) får användas.  Reglerna är strikta både när det gäller skördeuttag och vinifierning.

Exempel på bra producenter är;  Clos Centeilles (Domergue), Dom. la Combe Blanche, Ch. Coupe Rose, Ch. Fabas, Ch. de Gourgazaud, Ch. Laville-Bertrou, Dom. Meyzonnier, Ch. d'Oupia, Dom. Piccinini, Dom. Ste. Eulalie, La Tour Boisée, Ch. Villerambert Julien, m.fl.

Corbičres AOC
[9 577 ha, 391 472 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[85% röda, 12% rosé och 3% vita viner]

Corbičres är ett stort område i departementet Audes östra del (omfattar 87 av 433 kommuner), söder om städerna Carcassone och Narbonne (egentligen söder om floden Aude).  Själva staden Narbonne innefattas faktiskt både av Corbiéres och Languedoc, som här överlappar och "bildar" La Clape.  Många av vinerna som inte platsar i appellationen saluförs som lantviner i IGP Aude eller i någon av de zonala lanvinsdistrikten.

Corbičres, som fick sin AOC klassning 1985, samtidigt som Coteaux de Languedoc (numera Languedoc) och Minervois, räknas av många som den viktigaste av Languedoc-Roussilons alla appellationer, men Fitou (se nedan) är nog ett strå vassare…

Geografin och geologin är extremt varierande vilket gör att både klimat och framförallt jordmån varierar avsevärt.  Intrycket man får här är att det är ett vilt område med kullar och dalar, där både vin och sol finns i överflöd.  Här finns allt från skiffer, kalksten, märgel till sandsten.  Klimatet, även om det varierar framförallt med altitud, domineras av närheten till Medelhavet.  Längst i väster märks dock influenser från Atlanten.  Variationen har gjort att appellationen delas in (ej helt officiellt) i 11 lägen (crus, terroirs).  De lägen som man pratar om, vilka också ofta förekommer på etiketterna är;  Boutenac, Durban, Fontfroide, Lagrasse, Lézignan, Montagne d'Alaric, Quéribus, St-Victor, Servičs, Sigean, och Termenčs.

Egentligen är det lättare att dela in appellationen efter "kompassen".  Norra delen med Montagne d'Alaric, Lézignan och Fontfroide som har mer gemensamt med Minervois.  Västra delen med framförallt Servičs, Termenčs och Quéribus, som har ett något svalare klimat beroende på dels en högre altitud och influenser från Atlanten. Kustzonen bestående av framförallt Sigean som ligger vid Medelhavet.  Slutligen så har vi resten, den centrala och södra delen, som utmärks av ett bergigt landskap.  Här ligger också Fitou som två enklaver.  Boutenac som ligger just i den centrala delen är kanske det bästa läget, sedan 2005 dessutom en egen kommunal appellation Corbičres-Boutenac, och här trivs framförallt Mourvčdre på den magra kalkstensinnehållande jordmånen.

Mestadels så görs här röda viner, men också mindre mängder rosé och vita.  De röda (och rosé) vinerna görs på minst två druvsorter varav minst en (och minst 40%) av de primära druvsorterna;  Carignan, Grenache, Lladoner Pelut, Mourvčdre, och/eller Syrah, utblandat med sekundära druvsorter däribland;  Cinsaut, Piquepoul och Terret Noir.  Ingen druvsort får överstiga 80%.  För roséviner så ingår även gröna druvor bland de sekundära druvsorterna.

De vita vinerna görs på de primära druvsorterna;  Bourgoulenc, Grenache Blanc, Macabeu, Marsanne, Roussanne och/eller Vermentino, utblandat med sekundära druvor däribland;  Clairette, Muscat (Blanc á Petit Grain), Viognier, m.fl.

Gerard Bertrand som håller till i Narbonne och driver vinhuset med samma namn är en stjärna i Languedoc.  Hans egendomar närmar sig 1000 ha och han gör ekologiska kvalitetsviner i flera av regionens appellationer, däribland Languedoc, St-Chinian, Fitou, La Clape, Rivesaltes, Banyuls och förstås även Corbičres. 

Och som exempel på hurpass man ändå kan variera innehållet i vinerna i appellationen trots regelverket exmplifierat med två av Gerard Betrands viner.  Corbičres-Boutenac La Forge är ett kraftigt rödvin gjort på Carignan från 80 åriga stockar och Syrah, som har legat 12 månader på nya ekfat.  Det enklare Corbičres Héritage 806 är gjort på en blandning av Syrah, Grenache och Mourvčdre, kolsyrejäst och lagrat på bordeauxbarriques i 8 månader.

Exempel på bra producentter är;  Ch. St-Auriol, Ch. la Baronne, Cave d'Embrčs et Castelmaure, Ch. de Caraguilhes, Dom. du Grand Crčs, Ch. Haut-Gléon, Ch. de Lastours, Ch. Mansenoble, Ch. les Palais, Dom. du Roque Sestičre, Ch. Rouqette sur Mer, Dom. de Villemajou, Ch. Voulte-Gasparets, m.fl.

Fitou AOC
[2 154 ha, 78 323 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[Enbart röda viner]

Fitou, som ligger som två enklaver i södra Corbičres i departementet Aude, är Languedocs äldsta AOC och skapades redan 1948.  Appellationen som är en av regionens bästa var också länge "ensam på täppan" tills 1985 då Coteaux du Languedoc, Minervois och Corbičres också fick (uppflyttades till) AOC-status.  Nio kommuner uppdelade i två distrikt ingår, dels kustzonen "Fitou-Maritime" med kommunerna; Caves, Fitou, Lapalme, Leucate och Treilles, mellan Narbonne och Perpignan, och dels den i Corbičres bergslandskap "Fitou Montagneux" med kommunerna; Cascastel, Paziols, Tucha och Villeneuve som alltså alla återfinns lite längre in i landet.

Att det blev två zoner och bara en appellation "back in 1948" beror på att när kommissionen från INAO, med Baron Leroy i spetsen, besökte områdena, så fann man likheter såsom odlings- och tillverkningsteknik och karaktär hos vinerna.  Mot bakgrund av vad de smakat och sett så beslutade man att klassificera vinerna från nio olika kommuner.

Endast röda viner ingår i appellationen, så de fåtaligare rosé och vita som görs är hänvisade antingen till Corbičres AOC, där faktiskt Fitou ingår som en av kommunerna, eller till något lantvinsdistrikt, IGP.  Alla viner är blandviner och måste göras på minst två druvsorter varav minst en (och minst 50%) av de primära druvsorterna;  Carignan och/eller Grenache, utblandat med de sekundära druvsorterna;  Mourvédre och/eller Syrah.  Även när det gäller hur de reglerar förhållande av druvsorter i vingården så måste minst 20% av planteringarna upptas av vardera druvsorterna Carignan och Grenache, medan minst 10% gäller för druvorna Mourvédre och Syrah.

Appellationen reglerar bl.a. lagringstiden som här är minst nio månader på tank eller fat, eg. definierat till ett specificera datum året efter skörd.  Både traditionell vinifiering och kolsyrejäsning används.  Vinerna är kraftigare och har mer fatinslag än från övriga appellationer, men annars så återfinns här både kryddigheten och den saftiga frukten.

Produktionen domineras av kooperativ där Coopérative des Producteurs du Mont Tauch är den viktigaste och står för hälften av appellationens produktion.  Exempel på andra bra producenter är; Gerard Betrand, Ch. des Erles, Ch. l'Espigne, Dom. les Fenals, Ch. de Nouvelles, Dom. de Rolland, m.fl.

Cabardčs AOC och Malepčre AOC.
[Cabardčs; 499 ha, 19 693 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[Malepčre; 195 ha, 5 824 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]

Cabardčs och Malepčre (f.d. Côtes de Malepčre VDQS) är två vinappellationer som har mycket gemensamt.  Båda ligger på gränsen i västra Aude, Cabardčs norr och nordväst om Carcassonne, Malepčre väster om, och i båda görs viner på en blandning av druvsorter från Bordeaux och Languedoc.

När det gäller vintillverkning så är det traditionell jäsning som gäller, med efterföljande lagring på tank eller fat.  Rosévinet framställs som på andra håll i Languedoc, dvs genom blödning.  Såväl vanlig jäsning som kolsyrejäsning förekommer.  Vinerna (de röda) drar mer åt röda bär hållet (jordgubbar, kösrbär, svarta vinbär) tillskillnad från all mörk frukt som annars är så vanligt i Languedoc-Roussillon.

Vindistrikten hör klimatmässigt mer ihop med sydvästra Frankrike än med Languedoc.  Influenserna från Atlanten blandas med dom från medelhavet till någon form av övergångsklimat, resulterande i svalare och fuktigare än i "resten" Languedoc.  Caberdčs är dock både varmare och torrare än Malepčre, vilket mestadels beror på det bättre läget, med välexponerade sydsluttningar.  Både Caberdčs och Malepčre skyddas i söder från alltför mycket medelhavsklimat av Hautes Corbičres.

Cabardčs AOC

Cabardčs blev upplyft från VDQS 1999 och är namngivet efter Seigneurs de Cabaret som försvarade Châteaux de Lastours mot inkvisatorn, och djävulen själv, Simon de Montfort 1209.  Cabardčs omfattar 18 kommuner och gör röda (90%) och roséviner (10%).  Vinerna växer på välbevattnande (6 floder) och välexponerade sydsluttningar (150-350 möh) som vetter mot den medeltida staden Carcassonne.  Dessa sydsluttningar, som förklarar en del av att det här är varmare än i Malepčre, består av kalkrika stenar som håller kvar värmen.

De röda (och rosé) vinerna måste göras på de primära druvsorterna;  Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon, Grenache, Merlot och/eller Syrah, utblandat med sekundära druvsorterna;  Cinsaut, Cot (Malbec) och/eller Fer.  Minst 40% måste utgöras av Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och/eller Merlot, respektive Grenache och/eller Syrah. 

Exempel på bra producenter är;  Ch. de Pennautier, Ch. de Rayssac, Ch. Rivals, m.fl.

Malepčre AOC

Malepčre, som är det västligaste av Languedocs vindistrikt, begränsas i norr av Canal du Midi och i öster av floden Aude.  Malepčre blev klassat som VDQS 1983 och upplyft till AOC 2006. Malepčre är en regional appellation som omfattar 39 kommuner däribland Carcassone.  Malepčre är inte en egen kommun ingående i appellationen vilket ofta annars är fallet.

Ett fuktigare klimat gör att det här är Merlot och Cot (Malbec) som dominerar, tillsammans med Cinsault.  Regelverket stipulerar att de röda vinerna måste göras på minst två druvsorter där 40% måste utgöras av den primära druvsorten Merlot, minst 20% av de kompletterande druvsorterna;  Cabernet Franc och/eller Cot (Malbec), utblandat med de sekundära druvsorterna;  Cabernet Sauvignon, Cinsaut, Grenache och/eller Lledoner Pelut.  För rosévinerna gäller istället att minst 40% av blandningen måste utföras av Cabernet Franc utblandat med minst 20% av de kompletterande druvsorterna enligt ovan.

Den större delen av vinerna görs av kooperativ, men här finns några få "privata" producenter, däribland;  Ch. la Soujeole (Gerard Betrand) och Ch. Guilhem.

Limoux och Limoux AOC
[354 ha, 12 259 hl, 2018. Källa: douane.gouv.fr]
[73% vita, 27% röda viner]

Limoux omfattar 41 kommuner och ligger längs Audedalen, väster om Corbičres och söder om Carcassone.  Själva vinodlingarna ligger väl skyddade på södersluttningar, med platåer på bägge sidor, och med Pyrenéerna i söder.  Fyra appellationer inryms i området, tre för mousserande vin - Crémant de Limoux, Blanquette de Limoux och Blanquette méthode ancestrale - och en för stilla vitt vin - Limoux.

Även om distriktet är mest känd för sina olika mousserande viner så är alltså själva Limoux AOC en appellation för såväl stilla vitt som rött vin.  Det vita vinet är baserat på druvorna; Chardonnay och Chenin Blanc och/eller Mauzac.  Innan 1993 så var Mauzac den enda tillåtna druvsorten medan många viner idag mer är rena chardonnay'er.  De stilla vinerna tillverkas på traditionellt sätt, vilket innebär både jäsning och mogning i fat.  Mauzac (lokalt kallad för just Blanquette) är en karaktärsfull druvsort, med hög syra, bitter avrundning, och med smak/doft av bl.a. kvitten.  De röda vinerna är ett blandvin där 45-70% ska utgöras av den blå druvsorten Merlot utblandat med minst 20% av druvsorterna Cot (Malbec), Grenache och/eller Syrah, och med högst 35% av Cabernet Franc och/eller Cabernet Sauvignon.

Det västliga läget, den skyddande östliga platån, och relativ hög altitud gör att klimatet är mer influerat av Atlanten än av Medelhavet.  Detta gör att det här är kallare än någon annanstans i Languedoc.

Champagnen och méthode traditionelle (champagnemetoden), en andra jäsning på flaska, tillskrivs ofta felaktigt Champagne och munken Dom Pérignon.  Mycket lutar åt att det istället var munkar härifrån som var först med en andra jäsning på flaska och därefter tog med sig vetskapen till andra delar av Frankrike.  Dom Pérignon kan egentligen, förutom förbättringar ute i vingården (bl a vikten av låga skördeuttag och beskärning), "bara" tillskrivas dels upptäckten att blanda stilla viner från olika druvor och områden (sk cuvées), och dels användning av korken.

Föregångsmedoden, méthode ancestrale (eg méthode rurale), som troligtvis är den äldsta metoden för att framställa mousserande vin anses nämligen ha utvecklats av benediktinermunkar vid klostret St-Hilaire i Limoux år 1531 (över hundra år innan Dom Pérignon ens var född).  Denna föregångsmetod används fortfarande i Limoux (se Blanquette Méthode Ancestrale nedan) och i Gaillac.  Méthod rurale innebär att vinet bara jäser en gång, men att det tappas på flaska innan jäsningen är färdig (vid ~7 % alkohol), och får alltså jäsa färdigt på flaskan.  Resultatet är ett lätt mousserande vin, ofta med lite jästfällning kvar i flaskan.

De övriga appellationerna är alltså;
Crémant de Limoux AOC
Blanquette de Limoux AOC
Blanquette Méthode Ancestrale AOC

Crémant de Limoux AOC (893 ha, 41 083 ha, 2018) är ett mousserande Chardonnay baserat vin i likhet med flera andra franska crémant'er.  Lite synd då appellationen ursprungligen var baserat huvudsakligen på den gröna druvan Mauzac kompletterat med Chardonnay och/eller Chenin Blanc.  Tyvärr så har regeländringar gjort att appellationen mer gått mot att bli mer lik övriga franska crémantappellationer.  Numera så gäller nämligen att vinerna görs på en blandning av druvor där andelen av Chardonnay ska vara minst 30%, andelen Chardonnay och Chenin Blanc mellan 60-90%, samtidigt som andelen Mauzac får vara högst 20% samtidigt som andelen Mauzac och Pinot Noir tillsammans högst 40%.  Mauzac behöver alltså inte ens längre ingå i vinet vilket gör att man hellre bör välja alternativen nedan, Blanquette de Limoux eller Blanquette Méthode Ancestrale.

Blanquette de Limoux (465 ha, 21 352 ha, 2018) är mousserande vin, gjort med champagnemetoden, och baserat på traditionella Mauzac (också kallad just Blanquette).  När "Crémant" appellationen infördes 1990 så fastställdes minimum innehållet av Mauzac till 90 % med Chardonnay och Chenin Blanc som utfyllnad.  Det stora inslaget av Mauzac gör att "Blanquetten" har en mer karaktäristisk stil än vad som är fallet med "Crémanten".  Mauzac, med sin stora naturliga syra, är en druva som passar utmärkt som komponent i mousserande viner.

Blanquette Méthode Ancestrale (78 ha, 3 548 hl, 2018), slutligen, är det ursprungliga mousserande vinet, fortfarande producerat enl. méthode rurale, föregångaren till méthode champenoise (champagnemetoden).  Vinet, baserat på enbart Mauzac, är ett spännande vin med stark historisk anknytning.  Det började framställas i klostret St.-Hilaire år 1531 och är alltså ursprunget till allt annat mousserande vin.  Se mer ovan.  Resultaten är ett lätt mousserande vin, ofta med lite jästfällning kvar i flaskan.  Ett speciellt och historiskt, halvtorrt till sött vin.

Exempel på bra producenter är;  Dom. de l'Aigle, (Georges & Roger) Antech, Gerard Averseng, Cave Coopérative de Limoux (Aimery, Caves du Sieur d'Arques), Dom. de Fourn, Dom. Laurens, Dom. de Martinolles, m.fl. 

Muscat VDN
[945 ha, 23 828 hl, 2020. Källa: CIVR]

Det finns fem ursprungsområden (appellationer) för förstärkta viner i Languedoc-Roussillon, vara fyra ligger i Languedoc;  Muscat St-Jean-de-Minervois (se Minervois ovan), Muscat de Lunel, Muscat de Mireval och Muscat de Frontignan, och i Roussillon;  Muscat de Rivesaltes.

Muscat de Lunel VDN (106 ha, 2 677 hl, 2020) är ett sött gyllene förstärkt vin, VDN - vin doux naturel, där man avbrutit jäsningen med vinsprit.

Ursprungsområdet omfattar fyra kommuner, inklusive Lunel, vid departementets Héraults gräns mot Gard. Enda druvsorten som används är Muscat ā Petit Grains. Huvudproducent är kooperativet Les Vignerons de Lunel S.C.A.

Muscat de Mireval VDN (125 ha, 2 595 hl, 2018) samma typ av vin som ovan men här istället producerat av tre andra kommuner i Hérault, inklusive Mireval, ute vid kusten söder om Montpellier.  Också här på gröna druvsorten Muscat ā Petit Grains. Ligger förresten i direkt anslutning, och norr om, ursprungsområden för Muscat de Frontignan nedan.

Muscat de Frontignan VDN (592 ha, 15 729 hl, 2018) är den största och viktigaste av Languedocs fyra ursprungsområden för förstärkta söta viner på Muscat ā Petit Grains.  Klart i skymundan av Roussillons Muscat de Rivesaltes dock.  Det görs även vanliga torra vita viner här men de saluför som lantviner, IGP.

Roussillon

Roussillon omfattar 12 ursprungsbeteckningar (appellationer) för kvalitetsvin AOC/AOP och 3 för lantvin IGP i departementen Pyrénées-Orientales.  Det mesta av vinerna som produceras är röda blanviner (56%) i likhet, och med motsvarande druvsorter, som i Languedoc, följt av rosé (27%) och vita viner (17%).

Roussillon, ursprungsområden:
Côtes du Roussillon AOC	Rosé	>	Rött	>	Vitt
- C-du-R Villages AOC	Rött
- C-du-R Villages Caramany AOC	Rött
- C-du-R Villages Latour-de-France AOC	Rött
- C-du-R Villages Les Aspres AOC	Rött
- C-du-R Villages Lesquerde AOC	Rött
- C-du-R Villages Tautavel AOC	Rött
Rivesaltes (VDN) AOC	Rött	>	Rosé
- Muscat de Rivesaltes (VDN) AOC	Vitt
Maury Sec AOC	Rött
- Maury (VDN) AOC	Rött
Collioure AOC	Rött	>	Rosé	>	Vitt
Banyuls/Banyuls Grand Cru (VDN) AOC	Rött		Vitt

Lantvinsområdena som omfattas är bara tre, dels regonala IGP Pays d'Oc, samma som för Languedoc, dels departementala IGP Côtes Catalanes och den zonala IGP Côte Vermeille.

Roussillon har (som redan nämnts) historiska band med spanska Katalonien, och fortfarande så räknar sig många av invånarna som just katalaner.  Även när det gäller vin så är influenserna många och både vintyper, teknologi och druvsorter liknar mer det som förekommer i norra Spanien än i övriga Frankrike.

Vinodlingarna är begränsade av;  Corbičres bergslandskap i norr, av Medelhavet i öster och av Pyrenéerna i söder.  Regionen har alltid varit berömd för sina starkviner "vins doux naturel, VDN" från Rivesaltes och Banyuls.  Banyuls är faktiskt t.o.m. en av Frankrikes äldsta appelationer (från 1936), även om vinet funnits sedan medeltiden.  Lite tidigare än Languedoc så började man här tänka i kvalitet istället för kvantitet även när det gäller stilla bordsviner.  År 1970 skapades först ett flertal VDQS-distrikt, som sedan 1977 uppgraderades till Côtes du Roussillon och Côtes du Roussillon Villages AOC.  Collioure fick sin status 1971.

Côtes du Roussillon AOC
[3 905 ha, 115 076 hl, 2020. Källa: CIVR]
[53% rosé, 43% röda och 4% vita viner]

Côtes du Roussillon sträcker sig nedtill spanska gränsen med undantag av de små appellationerna Collioure och Banyuls, som ligger precis vid kustgränsen mot Spanien.

Här, liksom i Coteaux du Languedoc, produceras många typer av viner.  Alltifrån fruktiga och fräscha roséviner, fruktiga och kryddiga rödviner, ofta lagrade på ekfat, till friska vita viner med låg syra och blommig väldoft.  De bättre rödvinerna, från bästa delen av Côtes du Roussillon, från ett antal kommuner följande floden Agly i områdets norra del, saluförs antingen under appellationen Côtes du Roussillon Villages eller någon av dess underdistrikt, grupper av kommuner som får sätta ut ett kommunnamn till appellationsnamnet.

Côtes du Roussillon Villages (1 482 ha, 42 605 hl, 2020)
Côtes du Roussillon Villages - Tautavel (353 ha, 10 353 hl)
Côtes du Roussillon Villages - Lesquerde (58 ha, 1 314 hl)
Côtes du Roussillon Villages - Latour-de-France (129 ha, 2 898 hl)
Côtes du Roussillon Villages - Caramany (252 ha, 7 437 hl)
Côtes du Roussillon Villages - Les Aspres (114 ha, 5 555 hl)

Gemensamt för dessa är att de dels bara gör röda viner och att de nästintill delar samma regelverk gällande vilka druvblandningar som används.  För den allmänna Côte du Roussillon Villages gäller att vinerna är blandviner och måste göras på minst två druvsorter.  De primära druvsorterna är;  Carignan, Grenache, Mourvčdre och/eller Syrah.  En enstaka druvsort får inte överstiga 80% av blandningen och den enda sekundära druvsorten Lledoner Pelut får ingå med max 20%.

Exempel på bra producenter är Cellier des Capitals, CV Catalans, Dom. Cazes, Ch. de Cazenove, Dom. Ferrer, Dom. Jammes, Ch. du Parc, Dom. Sarda-Malet, Castel Riberach, Cellier Saint-Jacques, m.fl.

Domaine Cazes i Rivesaltes som drivs av bröderna André och Bernard Cazes är en av Roussillons största egendomar, och kanske också den bästa.  Den är utspridd över flera appellationer och omfattar mellan 150-200 ha.  Utspridningen gör att man gör många olika viner (från olika appellationer), t.ex. Roussillon, Roussillon-Villages, Rivesaltes, Muscat de Rivesaltes, m.fl.  De bästa vinerna är de förstärkta (av VDN-typ), dels deras röda Rivesaltes Cuvée Aime Cazes och deras vita Muscat de Rivesaltes. (www.cazes-rivesaltes.com)

Rivesaltes AOC
[1 365 ha, 35 644 hl, 2020. Källa: CIVR]

Rivesaltes är en liten stad och kommun norr om Perignan som gett sitt man åt två av de största appellationerna (ursprungsområdena) i Roussillon, Rivesaltes och Muscat de Rivesaltes (nedan).  Båda omfattar samma 9 kommuner i departementet Aude och nästan samma kommuner i departementet Pyrénées-Orientales där Rivesaltes omfattar 86 kommuner och Muscat de Rivesaltes 90 st.  De är kommuner som producerar Banyuls som är exkluderade i Rivesaltes.

Förutom att vindistrikten delar "tomt", omfattar ungefär samma geografiska område, så är de båda förstärkta viner, s.k. VDN - "vin-doux-naturel", där man avbrutit jäsningen med tillsats av vinsprit, "mutage" på franska, resulterande i söta starkviner.

Rivesaltes måste göras på druvsorterna, de primära;  Grenache Blanc/Gris, Grenache Noir, Macabeu och/eller Tourbat, utblandat med max 20% av Muscat ā Petits Grains och/eller Muscat d'Alexandrie.

Rivesaltes finns i fyra typer; Grenat som måste göras på 100% Grenache Noir, där vinerna mognat reduktivt på fat i 8 månader och minst 3 månader på flaska.  Rosé som också fått reduktiv mognad.  Ambré och Tuilé där vinerna mognat oxidativt minst 30 månader.  Här förekommer även beteckningen hors d'âge för viner som mognat mer än 5 år.

Muscat de Rivesaltes VDN (2 979 ha, 46 166 hl, 2020) däremot måste göras på druvsorterna Muscat ā Petits Grains och/eller Muscat d'Alexandrie.  Appellationen står för sådär 70% av Frankrikes muscatprodukton.

Muscatvinerna är söta, mycket druviga och parfymerade, med smak åt bergamott hållet.  De passar utmärkt kylda både som aperitif eller serverade till frukt och bär. 

Exempel på bra producenter är;  Château de Jau, Domaine Cazes, Domaine de la Roy, m.fl.

Maury AOC
[231 ha, 4 494 hl, 2020. Källa: CIVR]

Maury är ett litet vinområde, omfattande 4 kommuner längs torr ut i departementet Pyrénees-Orientales, och två ursprungsbetecknigar (appellationer), Maury AOC för röda viner och Maury VDN för förstärkta.

De stilla oförstäkta råda vinerna måste göras på den primära druvsorten Grenache Noir, utblandat med Carignan, Mourvédre, Syrah och/eller Lledoner Pelut.

Maury VDN (225 ha, 2 681 ha, 2020)

Maury VDN är ett förstärkt rött vin, s.k. "vin doux naturel", där man stoppat alkoholjäsningen med vinsprit resulterande i ett sött starkvin.  Några olika typbeteckningar är Grenat, Tuilé, Ambre och Blanc, där det för Grenat och Tuilé gäller att vinerna är baserade på druvsorterna huvdsakligen Grenache Noir utblandat med Grenache Blanc/Gris, Carignan, Macabeu, och/eller Syrah.

Exempel på bra producenter är;  Domaine de la Coume du Roy, Domaine des Schistes, Domaine Thunevin-Calvet, Domaine Cazes, m.fl.

Collioure AOC
[470 ha, 12 891 hl, 2020. Källa: CIVR]

Collioure, mest känt för den romantiska fiskestaden med samma namn, är en spännande appellation som producerar viner, både röda, rosé och vita, på tidigt skördade Banyulsdruvor.  De röda vinerna är mörka, mäktiga och koncentrerade, fulla med frukt och kryddor.

Collioure och Bandol omfattar samma ursprungsområde, dvs två kvalitetsdistrikt med samma geografiska begränsningar som utgörs av de fyra kommunerna i departementet Pyrénées-Orientales; Collioure, Banyuls-sur-Mer, Cerbčre och Port-Vendres.

De röda vinerna är blandviner gjorda mestadels på de primära blå druvsorterna; Carignan, Grenache, Mourvčdre och/eller Syrah, utblandat med de sekundära; Cinsaut och/eller Counise.  Rosévinerna får även innehålla Grenache Gris.  De vita vinerna är gjorda mestadels på de gröna druvsorterna; Grenache Blanc/Gris, Macabeu, Marsanne, Roussanne, Tourbat och/eller Vermentino, utblandat med ytterligare gröna druvsorter.

Exempel på bra producenter är Domaine du Mas Blanc, Domaine Cazes, Domaine la Tour Vieile, Terrimbo, Clos des Paulilles, Domaine de la Rectorie, Celliers des Templiers, m.fl. 

Banyuls AOC
[862 ha, 13 500 hl, 2020. Källa: CIVR]

Längst söderut vid fransk-spanska kustgränsen, på Pyrenéernas branta bergssidor, ligger Banyuls, som är fyra små kommuner med Banyuls-sur-Mer som huvudort.  I övrigt samma kommuner som Collioure ovan.  Här är den främsta odlaren Cellier des Templiers, en gruppering av fem kooperativ och 1200 odlare.  Grupperingen har sitt namn efter tempelriddarna (les Templiers) som skapade vinodlingarna redan på 1300-talet.  Banyuls kan mycket väl vara världens äldsta vin som fortfarande producars.  Det har nämligen gjorts förstärkta starkviner på nästintill samma sätt sedan 1200-talet.

Branta skifferhaltiga ("cambrian-skiffer") bergssidor och en obligatoriskt tid för lagring, bidrar till den madeira-portvins karaktär som man finner hos Banyuls.  Banyuls är ett starkvin av VDN-typ (Vin doux Naturel), vilket innebär att man har stoppat jäsningen med alkohol, vinsprit, för att på så sätt få behålla en del av den naturliga sötman.  Banyuls, som finns både söt och torr, är ett av de få viner som går utmärkt att servera till choklad.

Det finns flera olika typer/stilar av Banyuls beroende på färg och hur vinet är lagrat.  Färgbeteckningarna är vita, rosé, rimage, ambré och tuilé.  Lagringsbeteckningarna Banyuls Rimage och Rimage Mise Tardive är för viner som genomgått reduktiv lagring, Rimage är buteljerat 6-12 månader efter skörd medan Mise Tardive har legat 1-3 år i stora ekfat (foudres) eller tankar innan buteljering.  Banyuls Blanc och Rosé är vita resp. roséviner som är lätt oxiderade.  Tuilé (hors d'âge, rancio) är tydlig oxiderat vin och mer den traditionella typen av Banyuls.  Medan hors d'âge är ett vin som är gjort på flera årgångar som lagrats länge så är rancio viner som lagrats utomhus under solbelysning i stora damejeanner.

Banyuls Grand Cru är en egen appellation som är reserverad för viner gjorda speciellt bra år.  Vinerna lagras dessutom på ekfat i minst 30 månader. Även här så förekommer typerna/stilarna Hors d'Âge och Rancio.  Banyuls Grand Cru är mörka och koncentrerade, har en doft av kakao och rostad mandel, och en smak av mörk frukt med dadlar, fikon, och katrinplommon.  Banyuls Gand Cru skall lagras i 10-40 år.

Druvor som används är många men viktigaste druvsorterna är Grenache Noir, minst 50% Grenache Noir för traditionell Banyuls Traditionnel och 75% för Banyuls Grand Cru, utblandat med andra druvsorter såsom Grenache Gris/Blanc, Macabeu, Torbat och/eller Caricnan.  För viner märkta ambré, blanc, rosé och rimage så är druvurvalet större och kravet på Grenache Noir finns inte.

Exempel på bra producenter är l'Etoile, Domomaine du Mas Blanc, Clos des Paulilles, Domaine de la Rectorie, Cellier des Templiers, m.fl.
l'Etoile och Cellier des Templiers är bäst.  l'Etoiles 1979 Banyuls Select Vieux blev 1998 års bästa starkvin (Allt om Mat).