Allmänt (Sicilien).

Sicilien, medelhavets största ö, är kvantitativt ett av Italiens viktigaste vindistrikt och är Italiens fjärde största vinregion efter Apulien, Venetien och Emilia-Romagna.  Här produceras 5.75 miljoner hl vin per år (mot Apuliens 8.07 miljoner, 2005).  Av denna mängd vin så buteljeras endast omkring 5% och bara runt 5% är kvalitetsviner, och det mesta av detta är starkvinet Marsala.  Dock så finns det "kvalitetsvin" även bland lant- och bordsvinerna.

Sicilien domineras av begskedjor och högplatåer, inte minst nordöstra delen som domineras vulkanen Etnas massiv.  Jordmånen är till stora delar vulkanisk och svavelinnehållande.  Till Sicilien hör bl.a. ögruppen Lipari i nordöst och ön Pantelleria i sydväst.  Söder om Etna, landskapet runt Catania, och längs sydkusten är det platt.  Totalt så är ungefär 26% bergslandskap, 60% "kullrigt och böljande", och resterande 14% "plattlandskap".

Klimatet är varmt och torrt.  Vinden (Scirocco) från Nordafrika (Sahara) påverkar framförallt Pantellleria och sydkusten.  Höga altituder ger dock möjlighet att odla på mer svalare lägen, vilket utnyttjas bl.a. på Etna.  Knappt något regn efter februari/mars gör att konstbevattning är en nödvändighet.

Historiskt så har Sicilien haft många kolonisatörer;  fenicier, greker, romare, araber, normander, spanjorer, etc, vilket gör att det är svårt att nämna ett enskilt ursprung.  Fenicerna och grekerna är i alla fall dom som anser ha bidragit mest till utvecklingen av öns vinproduktion.

I modern tid så har vinproduktionen huvsakligen bestått av dels stora mängder anonymt vin som skeppats till norra Italiens vermouth-industrier, och av starkvinet Marsala.  Fortfarande buteljeras alltså endast omkring 5% av allt vin, och det mesta av det övriga skeppas alltså ut med tankbåtar.  Med hjälp av EU stöd så har många odlingar lagts ned och andra omplanterats med mer kvalitativt innehåll.  1960 så bestod öns vinodlingar av upp emot 230000 ha mot dagens 135000 ha.

Det blåser alltså en kvalitetsvind över Siclien, även om den hittintills mestadels rört om på ytan.  Starkvinet Marsala har sedan man striktat upp appellationsreglerna bara blivit bättre och bättre.  Många investeringar från både fastlandet och utrikes har gjorts.  Och en mängd världsviner, framförallt Nero d'Avola baserade rödviner, har sett dagens ljus.

Sicilien har trots sin svindlade storlek förbluffande få vintillverkare.  1998 var antalet producenter endast 120 st, varav 30 var kooperativ.  Kooperativen står för merparten av produktionen (70-80%), vin som dock ofta säljs vidare av många olika firmor.  Orsaken till denna ordning är att de Sicilianska bönderna först så sent som på 1950-talet fick bruka sin egen jord (jordreform).  Innan dess så var dom (mer eller mindre) fattiga och undertryckta. Många bönder har mindre än 2 ha vinodlingar och då är kooperativen ofta det som gäller…

Druvor.

Mestadels så odlas det vita druvor och det är menlösa Catarratto som dominerar med hela 60%.  Men så är det också huvudkomponenten i Marsala och Alcamo, de största DOC-vinerna, samt i den mängd bulkviner som tillverkas (bl.a. för vermouthindustrin i Piemonte).  Catarratto ingår även som blandningskomponent i många andra viner däribland de Carricante dominerande från Etna.

Därefter följer den ofta tråkiga Trebbiano Toscano, som mestadels går till destillation, och Grillo, som även den ingår i Marsala och där utgör kanske den bästa av druvorna.  Nä, de bästa vita druvorna är istället;  Inzolia (Ansonica på fastlandet), Carricante som är lite av en Etna specialitet, och Chardonnay.  Zibibbo (Muscat d'Alexandria) och Malvasia odlas i rätt så liten omfattning men ger öns kanske bästa viner, dessertvinerna Moscato di Pantelleria och Malvasia delle Liparia.

När det gäller röda druvor så är Nero d'Avola (Calabrese) den klart viktigaste (både kvantitativt och kvalitativt).  Både endruveviner och blandviner, med framförallt internationella druvsorter (Cabernet Sauvignon, Merlot, Syrah,..), görs.  Andra röda druvsorter är;  Frappato, Perricone, Barbera, Sangiovese, Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio.

Lite mer om några druvsorterna:

Carricante är en unik grön kvalitetsdruva druva då den i princip enbart finns på Sicilien och då på vulkanen Etnas slutningar.  Är huvuddruva i vita viner från Etna DOC.  Carricante är en aromatisk grön druvsort som har hög syra och smakar/doftar; akaciaplommon, "gyvelblomst", äpple, päron, salvia, mm.

Den gröna Catarratto måste nämnas då den odlas i sådan uttsträckning på Sicilien (och bara där) att den är den näst mest odlade druvsorten i Italien (efter Trebbiano).  Ingår i Marsala, är huvuddruvan i vit Alcamo DOC, och ingår som blandningskomponent i de vita viner från Etna DOC.  Mesta av produktionen går dock till vermouthindustrin i Piemonte.

Inzolia (Ansonica) är en lågavkastande vit kvalitetsdruva som hör hemma i Sicilien (främst sydkusten) även om den av någon anledning också odlas i Toscana där den istället ibland kallas Ansonica.  Förekommer druvren såväl som i blandningar, då ofta med Cataratto. Ingår i "marsalablandningen" tillsammans med druvorna Cataratto, Damaschino och Grillo.  Ger äppliga och blommiga viner.

Grillo är tillsammans med Inzolia (ovan) de två bättre druvsorterna som kan ingå i Marsala.  Är en druvsort som vid mogning får en hög sockerhalt (hög potentiell alkoholhalt).  Vidare är Grillo en robust och kraftigt druvsort som ger en god citrusfrukt åt vinerna.

Nero d'Avola (Calabrese) är en av Italiens bästa röda druvsorter och hör hemma på Sicilien även om den även återfinns i Kalabrien.  Är en varmklimatsdruva som hitintills inte har gjort sig bra ifrån sig någon annanstans.  Liksom Syrahdruvan ger den mörka, robusta viner som ändå är mjuka och lagringsdugliga.  Namnet kommer från en liten stad (Avola) söder om Siracusa.  Odlas över hela Sicilien, med undantag av området runt Etna.  Ger bäst viner på sydöstra ön och längs sydkusten.  Eloro DOC är en appellation innefattande bl.a. druvrena viner på druvan, samt så är den en viktig komponent i vinerna från Cerasuolo di Vittoria DOC.

Frappato är en aromatisk röd druva med låg tanninhalt som ger aromatiska viner.  Lär vara besläktigad med Gaglioppo.  Smaker/dofter är;  jordgubbar, hallon, och blåbär.  Blandas ofta med Nero d'Avola.

Områden.

För att förenkla beskrivningen så delar vi in Sicilien i de fyra delarna:  Nordöstra-, Sydöstra-, Västra- och Centrala Sicilien.

Nordöstra Sicilien.

Här är det Etnas slutningar som i mångt bidrar med lägen som är för kalla för den annars på ön så vanliga röda Nero d'Avola druvan. Iställlet så dominerar här druvorna;  Carricante, Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio.  På ön Lipari;  Malvasia di Lipari.

Som i övriga Sicilien så saluförs många av de bästa vinerna som lantviner, Sicilia IGT kort och gott.  Detta gör att det blir lite missvisande att bara skriva om DOC distrikt. De bästa vinerna är i alla fall de som kommer från odlingar med alberelli plantor (små buskar) på terrasser.

Malvasia delle Lipari DOC.

Från vad som brukar beskrivas som en distinkt typ (klon) av torkade Malvasia druvor görs här ett delikat sött vitt dessertvin.  Räknas, tillsammans med Moscato di Pantelleria (se nedan), som ett av Italiens främsta söta viner.

Lipari är en samling vulkaniska öar (kallas även Isole Eolie) norr om Sicilien och där huvudön heter just Lipari.  De flesta av druvorna odlas dock på grannön Salina.

Druvor som förekommer är;  Malvasia delle Lipari (92-95%) och Corinto Nero (5-8%).  Tre varianter görs, den ordinära Malvasia delle Lipari med en alkoholhalt på minst 11.5%, Malvasia delle Lipari Passito gjort på torkade druvor med en alkoholhalt på minst 18%, och det förstärkta ovanliga Liquoroso med en alkoholhalt på minst 20%.

Dofter/smaker som förekommer är;  mogna aprikoser, citrus, örter, blommor, etc.  Är ett av världens mest aprikosdoftande vin...

De bästa producenterna är dels marsalaproducenterna;  Florio Vinicola och Cantina de Bartoli (se Marsala), och dels;  Duca di Salaparuta, Carlo Hauner, Colosi, m.fl.

Carlo Hauner är den som brukar nämnas som den som återupplivade vinerna på 1980-talet, är tillsammans med Barone di Villa grande eller Duca di Salaparuta/Corvo de kanske bästa producenterna.

Faro DOC.

Appellationen, som täcker Messina kommunen uppe i nordöstra hörnet av ön, var för några årtionden sedan utan produktion.  Ledande för att få igång produktionen igen, och bästa producenten, är Palari.

Appellationen gäller bara för röda viner gjorda på druvorna;  Nerello Mascalese (45-60%), Nerello Cappuccio (15-30%), Nocera (5-10%), och av övriga godkända blå druvsorter (0-15%).  Övriga godkända druvsorter är;  Nero d'Avola (Calabrese), Gaglioppo, och/eller Sangiovese.

Exempel på bra producenter;  Palari.

Etna DOC.

Här tillverkas på hög höjd (400-1050 möh) både rött (rosso), vitt (bianco) och rosévin (rosato) med mycket skiftande kvalitet.

De röda vinerna är mörka och kraftfulla, och är områdets (Etnas) bästa vin.  De liksom den fruktiga rosén är gjort på druvorna Nerello Mascalese (minst 80%), Nerello Cappuccio (max 20%) och övriga lokala druvsorter (max 10%).

Det mjuka vita vinet är gjort på druvorna; Carricante (minst 60%), Cataratto (max 40%) och övriga lokala vita druvsorter (max 15%).  Etna Bianco finns i en superiore kvalitet med både mer karaktär och högre alkoholhalt.  Superiore får bara komma ifrån kommunen Milo och vara gjort på minst 80% Carricante.

Det var för övrigt på vin från Etna som Cyklopen drack sig redlös på, lurad av Odysseus.

Exempel på bra producenter är;  Benanti, Barone di Villagrande, Tenuta di Castiglone och Scammacca del Murgo.

En producent som speciellt bör nämnas är Cottanera som är lite av en elitprocucent som gör en helt serie med högkvalitativa IGT viner, bl.a. druvrena på druvorna;  Syrah, Merlot, Inzolia och Nerello Mascalese.

Sydöstra Sicilien

Här regerar kvalitetsdruvan Nero d'Avola (Calabrese) och ger mörka och kraftiga viner.  Namnet kommer från byn med samma namn, Avola, som ligger strax söder om Siracusa.  Ett flertal olika druvrena Nero d'Avola viner görs, men även många blandviner där Nero d'Avola spelar huvudrollen.

Förr (för bara några åtionden sedan) så exporterades viner med tankfartyg till både Norditalien och Frankrike, för att där användas som blandningskomponent till "blaskigare" viner.  I dag så har många plantor ryckts upp men vinerna används fortfarande som blandningskomponent till viner utanför zonen (numera bara på Sicilien).

Ett undantag är den utmärkta producenten COS som räknas som ledande i Sydöstra Sicilien.  Ett flertal olika druvrena Nero d'Avola viner görs.

COS ….

Eloro DOC.

Nyare DOC från 1994 som främst skapades för druvrena (minst 90%) Nero d'Avola viner.  Dock så omfattas även druvrerna viner av druvorna Frappato och Pignatello.  Appellationen ligger längst ner i sydöstra hörnet av ön, söder om Siracusa (huvudsakligen i provinsen Siracusa).

Viner med beteckningen Rosso kan göras på druvorna;  Nero d'Avola, Frappato och/eller Perricone (minst 90%), och övriga blå druvsorter (max 10%).  Även roséviner Rosato görs med samma druvblandning.

Kooperativet Elorina är nästan den enda producenten.

Cerasuolo di Vittoria DOCG

Sydöstra Siciliens största DOC/DOCG.  Blev upplyft till DOCG så sent som i juli 2005.  Saftiga viner görs med doft/smak av;  skogsbär, körsbär, viol, mm.

Endast röda viner görs på druvorna;  Frappato (minst 40%), Nero d'Avola (max 60%), Grosso Nero och/eller Nerello Mascalese (max 10%).

Exempel på bra producenter är;  COS, Valle dell'Acate, Giovanni Ignaccolo och Avide.

Moscato di Noto DOC / Moscato di Siracusa DOC.

Två appellationer för dessertviner på Moscato Bianco druvan som ligger vid öns sydöstligaste hörn.  Mycket lite produktion.  Moscato di Noto görs även förstärkt (Liquoroso) och mousserande (Spumante).

Västra Sicilien

Här produceras det mesta av öns vin.  De två största DOC appellationerna, Marsala och Alcamo ligger här, men produktionen hos dem är ändå liten jämfört med allt lant- och bordsvin som produceras.

Även om här görs många (och mycket) omoderna viner så händer här mycket.  Många av de moderna världsviner som kommer från Siclien är nämligen just härifrån, men dessa saluförs dock alla som lantviner.

Förutom nämda DOC-appellationer nedan så finns här ett antal nyare appellationer, såsom Delia Nivolelli, Menfi, Sambuca di Sicilia, m.fl., som tillsammans med Alcamo (nedan) ger producenterna möjlighet att göra viner på en mängd med druvsorter, både inhemska och internationella.

Några andra viktiga producenter är;  Donnafugata, Firriato, Florio, Marco de Bartoli, Planeta, Rapitalà, Salvatore Murana, Settesoli, m.fl.

Planeta (Sambuca di Sicilia) är en uppkomling bland hermelinerna så tillvida att man har lyckats bli en av Siciliens (ja även Italiens) absolut bästa producenter sedan uppstarten i mitten av 90-talet.  Många olika viner görs, både blandviner och druvrena, och alla saluförs som lantviner, Sicilia IGT.  Familjen driver även kooperativet Settesoli (Menfi), som är ett av Italiens största.

Marsala DOC.

Förutom att vara ett starkvin så är Marsala en hamnstad på Siciliens västkust som anlades av fenicerna för ~2500 år sedan.  Namnet kommer från det arabiska "Mars Allah" som betyder "Guds hamn".  Själva appellationen, som omfattar i princip hela den västliga provinsen Trapani, är Siciliens största.

Detta Italiens mest berömda starkvin skapades på sena 1700-talet av engelsmannen John Woodhouse som också skeppade över det till england där det snabbt blev populärt (bl.a. så försåg amiral Nelson sin medelhavsflotta med just Marsala).  Numera är Marsala mest känt för vara ett utmärkt matlagningsvin, bl.a. är det en av huvudingredienserna i Zabaione (italiensk äggskumsås).

Nja, det sägs att John Woodhouse (mer eller mindre av en slump) upptäckte vinets likheter med Sherry då en storm år 1773 tvingade hans skepp att söka skydd. Han tillsatte alkohol för att öka hållbarheten och skeppade en större mängd till England.  Bristen på Sherry (England låg i krig med Spanien) gjorde att succén var given.  Woodhouse satte 1796 upp ett handelshus på ön och följdes av Inham Whitaker 1812.  Första Italienska fiman var Florio som etablerades 1833.

Produktionen ökade och ökade, tills man som mest producerade närmare 450000 hl (runt 1960), men de senaste årtiondena har efterfrågan sjunkit drastiskt och Marsala har befunnit sig i kris.  1986 så tog man tag i situationen, förändrade produktionsföreskrifterna och stramade upp kvaliteten.  Bland annat försvann de anskrämliga smaksatta varianterna (kaffe, ägg, banan, grädde, etc).

Idag (från 1986) gäller därför följande för appellationen. Marsala är ett förstärkt starkvin som görs på en blandning av olika druvor.  Det finns både vit som röd Marsala, torr som söt.  Det finns ett flertal olika stilar (varianter, klasser) som baseras på lagringstid på fat, färg och sötehetsgrad.

Marsala kan sötas antingen med en blandning av svagt sött vin och vinsprit (sifone) eller med druvkoncentrat (cotta).  Tre olika söthetsgrader finns;  secco -torr, semisecco -halvtorr, och dolce -söt.  Vidare så definieras vinerna också efter sin färg, oro -guld, ambra -bärnsten, och rubino -röd.

De olika stilarna (kvalitetsklasserna) är:
Fine	Enklaste stilen.  Lagras minst 1 år (varav 8 månader måste vara på fat) och görs med en alkoholhalt på minst 17%.  Fine Oro och Ambra är vita med Fine Rubino är röd.  Görs både torra och söta.
Superiore	Lagras minst 2 år på träfat (4 år för Riserva) och görs med en alkoholhalt på minst 18%.  Finns som vita Oro eller Ambra och som röd Rubino.  Görs både torra och söta.
Vergine	Lagras minst 5 år på fat (10 år för Stravecchio/Riserva) och görs med en alkoholhalt på minst 18%.  Endast torr Vergine kan vara Stravecchio/Riserva.
Soleras	Lagras minst 5 år på fat (10 år för Stravecchio/Riserva) och görs med en alkoholhalt på minst 18%.  Endast torr Soleras kan vara Stravecchio/Riserva.

Druvor som används till Marsala är:
Oro and Ambra:  100% av druvorna;  Grillo, Catarratto, Inzolia (Ansonica) och/eller Damaschino. Rubino:  70-100% av druvorna;  Perricone (Pignatello), Nero d'Avola (Calabrese), och/eller Nerello Mascalese, och 0-30% av andra lokala vita druvor (se Oro och Ambra ovan).

Exempel på bra producenter är;  Florio, Marco de Bartoli, och Pellegrino och Rallo. Florio och Pellegrino är giganterna men gör bra viner (ändå…).

Marco de Bartoli är kanske den bäste och är känd för sina oförstärkta Vecchio Samperi viner men gör även utmärkt Moscato Passito di Pentelleria vid namn Bukkuram.

Alcamo DOC.

Appellation som omfattar hela tio kommuner i gränsområdet mellan provinserna Trapani och Palermo.  Huvudorten är förståss Alcamo.

Här görs flera vintyper, förutom;  Bianco, Rosso och Rosato, också druvspecifika viner på dels de vita druvorna (minst 85%);  Inzolia, Catarratto, Chardonnay, Grecanico, Grillo, Müller-Thurgau, sauvignon, och dels de röda;   Cabernet Sauvignon, Nero d'Avola, Merlot och Syrah.

För de röda Rosso gäller att druvorna är; Nero d'Avola (minst 60%), utblandat med;  Syrah, Sangiovese, Frappato, Merlot, Perricone, Cabernet Sauvignon, m.fl.

Huvudelen av produktionen är dock Alcamo Bianco (Bianco d'Alcamo) som är ett Catarratto baserat blandvin.  Druvorna är;  Cataratto (minst 60%), utblandat med; Inzolia, Grillo, Grecanico, Chardonnay, Müller-Thurgau, Sauvignon, m.fl.  Classico verionen innehåller generellt en större andel Catarratto (minst 80%).

Exempel på bra producenter är;  Rapitalà, Rallo, Spadafora, Firriato och Cusumano.

Rapitalà (Camporeale) är en klassisk topproducent av just vit Alcamo, och visar med sitt "Alcamo Grand Cru" att det faktiskt går att göra riktigt bra viner på Catarratto druvan.  Namnet Rapitalà betyder förresten "Guds gröna dal" på arabiska.

Contessa Entellina DOC.

Contessa Entellina är en appellation som omsluter kommunen och byn med samma namn.  Ett antal olika vintyper omfattas;  Bianco, Rosso, Rosato, och druvrena (minst 85%) viner på;  Inzolia (Ansonica), Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Grecanico, Merlot, Pinot Nero, eller Sauvignon.

Bianco är ett blandvin på druvorna; minst 50% Inzolia, max 50% av druvorna;  Catarratto, Grecanico, Chardonnay, Müller-Thurgau, Pinot Bianco och/eller Grillo.  Ytterligare max 15% av andra lokala druvsorter får ingå.

Rosso (och Rosato) är ett blandvin på druvorna;  minst 50% av Nero d'Avola (Calabrese) och/eller Syrah, max 50% av andra lokalt tillåtna druvsorter.

Exempel på bra producenter är;  Donnafugata, m.fl.

Sjärnan, och den som driver, appellationen är Donnafugata som således också gör dom bästa vinerna.  Exempelvis vita; vita "Chiarandà del Merlo" som är gjort på Inzolia och Chardonnay, och röda "Mille e una Notte" som är gjort på huvudsakligen Nero d'Avola.  "Tancredi" är ett annat av Donnafugatas Contessa viner, detta är gjort på Nero d'Avola och Cabernet Sauvignon. Donnafugata gör även en av de bästa Moscato di Pantelleria, nämligen deras "Ben Rye".  Namnet "Donna fugata" betyder "kvinna på flykt" kommer utav att det är här (Contessa Entellina som drottning Maria Carolina av Bourbon flydde efter efter att Napoleons trupper belägrade Neaples i början på 1800-talet.  Donnafugata kom till 1983 då Giacomo Rallo sålde Marsala firman Rallo och istället investerade i stilla viner.

Moscato di Pantelleria DOC.

Det finns ett flertal "Moscato"-appellationer på Sicilien, men Pantelleria, en liten ö sydväst om Sicilien (nära Tunisien), med sina fina viner är den bästa.

"Vindarnas ö" är ett smeknamn som stämmer väl med förhållandena på ön.  Det blåser jämnt, antingen det är heta (Sahara) vindar från söder eller kalla från norr.  Detta resulterar i att man använder en (lågt uppbunden) lågväxande druvsort, Muscat d'Alexandrie (Zibibbo), som väl står emot vindarna.

"Grund" Moscato di Pantelleria har låg sötma och är aromatiskt, med en alkoholhalt på minst 12.5%.  Om man "når" 17.5% alkohol (kraftigare och sötare), så får vinet betecknas Vino Naturalmente Dolce.  Även mousserande (spumante) eller spritförstärkta (liquoroso) varianter förekommer.

Moscato Passito di Pantelleria är gjort på soltorkade druvor och har en alkoholhalt på 14%, med 11% restsocker.  Även här finns det en liquoroso variant med 15% alkoholhalt (6.5% restsocker).  Passito extra har 15.5% alkohol (8.5% restsocker) och lagras i minst 1 år.  Alla passito varianter är mycket söta och smakrika.

De bästa producenterna är dels marsalaproducenterna;  Florio Vinicola och Cantina de Bartoli (se Marsala), och dels;  Salvatore Murana, Florio (Morsi di Luce), och Donnafugata.

Centrala Sicilien

Centrala Sicilien omfattar här även del av sydkusten.  DOC-appellationerna som omfattas är dels Contea di Sclafani nästan i mitten på ön och Riesi på sydkusten.  Men även här gäller att de flesta (och de bästa) vinerna är lantviner, Sicilia IGT.

Några nämnvärda producenter är;  Tasca d'Almerita/Regaleali, Duca di Salaparuta/Corvo, och Morgante.

Duca di Salaparuta / Vini Corvo.  Duca di Salaparuta skapades 1824 av hertigen av Salaparuta, Giuseppe Alliata, men är idag en del av Florio koncernen.  Röda prestige vinet "Duca Enrico" är baserat på enbart Nero d'Avola och är tillsammans med Tasca d'Almerita's "Rosso del Conte" av världsklass.  Corvo's aromatiska "Corvo Rosso" på en blandning av röda druvor, och vita "Corvo Bianco" är några av företages storsäljare.

Contea di Sclafani DOC.

Conteau di Sclafani DOC är mer eller mindre designat för att passa den ledande producenten Tasca d'Almerita som trots detta även gör en uppsättning IGT viner.

Appellationen omfattar ett flertal vintyper, dels;  Bianco, Rosso och Rosato, men även endruveviner på druvorna (minst 85%);  vita;  Inzolia (Ansonica), Catarratto, Chardonnay, Grecanico, Grillo, Pinot Bianco, och Sauvignon.  Röda;  Cabernet Sauvignon, Merlot, Perricone, Pinot Nero, Sangiovese, Syrah, Nerello Mascalese, och Nero d'Avola.  Bianco och Rosato finns även som mousserande (Spumante).

För Bianco gäller att druvorna är;  minst 50% av Catarratto, Inzolia och Grecanico, och max 50% av övriga lokala druvsorter.  För Rosso gäller;  minst 50% av Nero d'Avola och Perricone, och max 50% av övriga lokala druvsorter. För Rosato gäller;  max 50% av Nerello Mascalese, och max 50% av andra lokala druvsorter.

Bästa producenten är utan tvekan stjärnan Tasca d'Almerita.

Tasca d'Almerita / Regaleali som ligger mitt i Sicilien tillverkar många olika typer av viner.  Man använder både inhemska druvor såsom Inzolia och Nerello, och internationella såsom Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Sauvignon och Pinot Nero.  Bäst är röda vinet "Rosso del Conte", baserat på Nero d'Avola och lite ("några plantor") Perricone, och det vita "Nozze d'Oro" (betyder "guldbröllop") som är gjort på Inzolia och Varietà Tasca (klon av Malvesia?).  "Rosse del Conte" är tillsammans med Duca di Salaparuta's "Duca Enrico" legendariska Sicilianska viner.  Namnet Regaleali är förresten en omskrivning av det arabiska "Rahal Ali" som betyder "Guds hus".