Château GrilletCondrieuHermitageSt.-JosephCrozes-HermitageCornasSt.-PérayClairette di DieCoteaux du TricastinChateauneuf du PapeLiracTavelGigondasVacqueyrasBeaumes de VeniseCôtes du VentouxCôtes du LubéronCoteaux de PierrevertCôte Rôtie
Š Lars Jonsson, larsvinsida.vininfo.nu
 
Rhônedalen   (Vinområde i södra Frankrike)
Allmänt (Frankrike) /  Vinlagar, klassindelning /  Klassiska områden (karta) ]

Allmänt.

Frankrikes näst längsta flod Rhône flyter in i Frankrike från Genčvesjön i Schweiz och slingrar sig fram mellan Centralmassivet och Alperna för att till slut flyta ut i medelhavet via Camarguedeltat. 

Själva vingårdarna i rhônedalen, Côtes du Rhône, täcker ett område som är nära 250 km långt, och som kvantitativt är Frankrikes näst viktigaste kvalitetsvinregion efter Bordeaux.

På 70 365 ha produceras hela 3.063 miljoner hl/år kvalitetsvin (AOP) (gäller 2016).  Av detta är 81% rött, 13% rosé och 6% vitt vin.  Dessutom så produceras den stora kvantiteten i södra Rhône, se mer nedan.
[källa: InterRhône Key Figures 2016]

Rhônedalen, som sträcker sig från romerska staden Vienne (söder om Lyon) söderut till Avignon, delas nämligen naturligt upp i ett nordlig och en sydlig del.  Norra Rhône (vinodlingarna) ligger mellan Vienne och Valence, en sträcka på ungefär 70 km.  Sedan kommer det ett kargt område på 50 km innan Södra Rhône börjar vid Montélimar (eg. vid byn Donzčre) och fortsätter till Avignon.  Vienne är idag mest känt för att hysa Frankrikes mest berömda restaurang, La Pyramide.

I norra Rhônedalen görs framförallt kraftfulla och mustiga röda viner av druvan Syrah (ofta med iblandning av gröna druvsorter), mest berömda är de från Côte Rôtie och Hermitage, och en mindre del läckra, mjuka, torra vita viner av druvan Viognier i Condrieu.  Det görs även vita viner på druvorna Roussanne och Marsanne.  I områdets södra del. St-Péray, (alltså fortfarande i norra Rhône) görs även en liten mängd mousserande vin. 

I södra Rhônedalen görs främst röda viner, men även vita, mousserande och roséviner produceras.  Den blå druvan Grenache är den mest odlade.  Den blandas nästan alltid med flera andra druvsorter.  Châteauneuf-du-Pape, som är södra Rhônes finaste rödvin, får exempelvis innehålla 13 olika druvsorter (både blå och gröna).

När det gäller Rhôneproducenter så presenteras de bästa (någon kan vara glömd) under respektive område nedan.  Dock finns det några riktigt stora kvalitetsproducenter som producerar bra viner från flera av områdena.  Dessa producenter är;  M. Chapoutier, E. Guigal, Paul Jaboulet, och Vidal-Fleury.  Välj någon av dessa och du har ett garanterat bra vin.

Historia.

Redan under romartiden, när Gallia (Gaul, bl.a. nuvarande Frankrike) var en del av romerska riket och Gallia Narboensis var en romersk provins, så odlades det vin i nuvarande Rhône.  Visserligen vet man, genom fynd av amforer, att romerska eliten i området drack Falernum, alltså vin från nuvarande Italien.  Men vi vet också, genom Plinius historiska verk, att det odlades vin i närheten av Vienne (i norra Rhône) år 71.  Det som beskrivs är stammen Allobroges och att dessa producerar utmärkta viner som exporteras till övriga riket, däribland Rom och England.  Tre Crus nämns, Taburnum, Sotanum och Helvicum, och vidare så skriver han om en druvsort med svarta druvor och som är motståndskraftig mot köld.

Plinius d.ä. (23-79), romersk vetenskapsman och historiker, skrev mängder med böcker men där bara hans historieverk på 37 böcker är bevarade.  Flera av dessa handlar dock om vin, och framförallt då vinodling.  Plinius dog då han på nära håll (båt i vattnet) skulle övervaka Vesuvius vulkanutbrott.

Man är säker på att vin tillverkades även efter romarna försvunnit, men det finns inget dokumenterat förrän vi kommer fram till medeltiden.  1157 vet man att Avignons biskop planterade och skötte om sin egen egendom i närheten av dagens Châteauneuf-du-Pape.  Senare på 1300-talet är det känt att vinerna från samma område hade ett gott ryckte då dessa förbrukades i stora mängder av det påvliga "hovet" i Avignon.

Mellan 1309-1377, så höll påvarana residens i Avignon i det som kallas den "andra babyloniska fångenskapen".  År 1305 när Clement V blev framröstad som påve så flyttade han nämligen sätet till Avignon, där det förblev under sju påvar fram till det genom påven Gregory XI flyttade tillbaka till Rom år 1377.  Appellationen Châteauneuf-du-Pape ("påvens nya slott") har fått sitt namn efter det sommarresidens som John XXII (Clement V's efterföljare) lät bygga (1318-1333).  Slottet var intakt tills det att de retirerande tyska trupperna sprängde det i andra världskrigets slutskede.  Kvar finns en sevärd ruin.

Den andra Babyloniska fångenskapen har fått sitt namn efter det faktum att det var den världsliga makten (bl.a. Frankrikes kung Philip IV) och dess inflytande, tillsammans med tumulter i Rom, som tvingade till sig denna förflyttning av det påvliga residenset till den då Siclianska "kolonin" (påvliga fångar...).  Staden Avignon köptes till och med loss från Sicilien år 1348 och förblev i påvligt ägo ända fram till franska revolutionen, detta alltså även efter att residenset flyttat tillbaka till Rom.

Babyloniska fångenskapen (den första) referar till den tid (70 år) då judarna var deporterade (fångar) till Babel.  Denna deportation upphörde då persernas kung Kores befallde att Jerusalems tempel skulle återuppbyggas

Vinerna från Rhône hade det "svårt" ända fram till 1600-talet.  Det enda transportsättet för att kunna "exportera" viner till Paris och till norra Frankrike var på floden Saone, alltså rakt genom Bourgogne.  För att hindra konkurrens så införde hertigen of Bourgogne först restriktioner, men från 1446 så förbjöds transport av alla viner från Lyons, Vienne och Tournon av orsaken att de var "dåliga".  Detta gjorde att vinerna härifrån exempelvis inte nådde glasen i Paris förrän på 1600-talet.

"Påvens" vin då?, vad hände med det?  På 1700-talet så hette dagens Châteauneuf (byn alltså) Calcernier, medan vinet kallades för vin d'Avignon (?Vin du Pape?).  Först i början på 1800-talet nämns vinet Châteauneuf-du-Pape-Calcernier första gången och det av vinskribenten Julien.

André Julien (1766-1832) var världens kanske första vinskribent.  Åtminstone var han den första som verkligen åkte runt och studerade "världens vin" (Europa och norra Afrika).  Julien försökte katagorisera så många olika lägen han kunde finna, ett arbete som 1816 resulterade i publikationen "Topographie de tous les vignobles connus".

1800-talets stora farsoter, mjöldagg (oidium) och framförallt vinlusen (Phylloxera Vastatrix, 1877), drabbade Rhône hårt.  Egentligen var kanske följderna värre, med övergivna vingårdar och låg produktion, samtidigt som efterfrågan var stor.  Detta resulterade i överproduktion och dåliga viner, vilket ledde till att Baron Le Roy på Château Fortia (Ch-du-Pape) år 1923 formulerade en uppsättning regler (tillåtna druvor, avkastning, geografisk begränsning, etc.) för att garantera kvaliteten på områdets viner.  Dessa regler blev sedan basen för hela det franska appellationssystemet 1935/36.

Klimat, jordmån.

Klimatet för de två distrikten skiljer sig markant.  I norra Rhônedalen råder inlandsklimat med milda, men våta, vintrar och varma somrar.  Mistralen är en viktig klimatfaktor då den relativt konstant "blåser" från norr till söder.  I södra Rhônedalen råder däremot medelhavsklimat med mycket milda vintrar och heta somrar.  Även här påverkas klimatet av mistralen och det är vanligt med häftiga oväder.

Jordmånen i norra Rhônedalen domineras av granit och skiffer.  Branta sluttningar gör att jorderosion är ett konstant hot.  I södra Rhônedalen däremot är variationen stor, mer stenigt och magert på höjderna och mer lerigt på "plattmarken". 

Lite speciell är jordmånen i Châteauneuf-du-Pape, (men även i Lirac och Tavel i mindre utsträckning), för här är marken täckt av knytnävestora rullstenar (galets).  Dessa stenar lagrar dagens värme som sedan avges på natten, vilket leder till den "övermognad", med höga halter av socker och extrakt, som är en av "hemligheterna" med vinerna härifrån.

Druvsorter.

Rhônedalen som vindistrikt skiljer sig från den administrativa regionen Rhône-Alpes vilket krånglar till det rejält när det gäller statistik då flera av departementen också består av vindistrikt som hör till andra vinregioner.  Har inte hittat någon vettig statistik som omfattar vinregionen Rhône.

Rhône-Alpes består av departementen Ain, Ardčche, Drôme, Isčre, Loire, Rhône, Savoie och Haute-Savoie, och gränsar till regionerna Bourgogne (i norr), Auvergnie (i väster), Languedoc och Provence-Alpes-Côte d'Azur (båda i söder).  Detta medan själva vinregionen Rhône faktiskt utgörs av vindistrikt i departement som tillhör både Rhône-Alpes (Ardčche, Drôme, Loire, och Rhône), Languedoc-Rousillon (Gard) och Provence-Alpes-Côte d'Azur(Vaucluse). 

Om jag räknar ihop druvstatistk (areal för olika druvsorter) från departementen Ardčche, Drôme, Gard och Vaucluse, så blir dom mest odlade druvsorterna i Rhône Grenache N 34%, Syrah 21%, Carignan 8%, Merlot 4%, Cinsaut 3%, Chardonnay 3%, Cabernet Sauvignon 3%, Viognier 2%, Mourvčdre 2%, Grenache Blanc 2%, Sauvignon Blanc 2%, Marselan 2%, m.fl. druvsorter. [Källa: FranceAgriMer, gäller uppodlad areal 2019/2020]

Flera druvsorter; Syrah, Viognier, Roussanne och Marsanne, har redan nämnts och är de druvsorter som man främst pratar om när det gäller norra Rhône. 

I södra Rhône dominerar den blåa Grenache, men här finns än mängd andra druvor, blå såsom; Syrah, Mourvčdre, Cinsault, Carignan, m.fl.  Gröna som; Roussane, Picpoul, Clairette, Bourboulenc och Muscat ā Petits Grains. 

Vinerna är generellt gjorda på extremt mogna (till övermogna druvor) vilket ger smakrika och komplexa viner.  För de röda så innebär detta att de bästa är packade med mogen frukt (mörka bär) och att de är alkoholstarka.  De vita vinerna kan av samma orsak vara lite svåra, den mogna frukten gör att vinerna ofta får en liten oxidationskaraktär, som exempel så får lätt Roussanne och Marsanne smak/doft av övermogna äpplen.

Mer om några av druvsorterna:

Syrah ger kraftiga viner, med hög syra, samt mycket garvsyra och färg.  De bästa vinerna har doft/smak av intensiv frukt med inslag av mörka bär (svarta vinbär, björnbär, blåbär och hallon) och som mogna även lakrits och multnande löv.  Kryddor, peppar, charkuterier, örter och viol är vanliga inslag. 

Kryddigheten åt vit-/svartpeppar är en karakäristik som är typisk för Syrah och som enbart förekommer i några andra druvsorter, exempelvis Mourvedre beskriven nedan.  Denna beror på förekomsten av den kemiska substansen Rotundone som bl.a. är ansvarig för kryddighen även hos just vit- och svartpeppar.

Grenache är den dominerande druvan i södra Rhône (och i Châteauneuf du Pape).  Grenache ger Syrahliknande viner, mörka (inte lika mkt som Syrah) och kryddiga, med inslag av bär (hallon), örter, lagerblad och torkade frukter (plommon, russin, dadlar) som mogen.  Vinerna tappar relativt snabbt färg och får en tegelfärgad kant.

Mourvčdre som är en vanlig blandningskomponent med Grenache i Châteaneuf-du-Pape är en druvsort som bidrar med bland annat en angenäm (om man gillar det förstås) stallighet.  Anses vara reduktiv och skyddar Grenache mot oxidation.

Viognier är en sjukdomsbenägen druva som ger blygsamma skördar, men "vilket vin" den kan ge!  Typiskt är den blommighet, med inslag av violer, tropisk frukt (aprikoser, persikor), päron och mysk.

Roussanne och Marsanne kan ge fantastiska viner (Hermitage, St.-Joseph), men oftast finns det bättre vin på annat håll.  Vinerna (de bästa!) brukar kunna beskrivas som halmgula och torra med en behaglig blommig doft med inslag av tropisk frukt, grapefrukt, äpple, citronskal, torkad frukt, nötter, päron, mm.

Muscat ā Petits Grains är druvan i det förstärkta vinet Muscat de Beaumes de Venice och ger viner med tydlig Muscatkaraktär, blandat med blommighet (torkade blommor) och Bergamot.

Kvalitetsindelning.

Kvalitetsindelningen följer naturligtvis Frankrikes vinlagstiftning.  Utöver kommunappellationsindelning så finns här ingen annan kvalitetsindelning, som exempelvis den i Bordeaux (Premier Cru, Seconds Crus, etc).

Den "nivå"-uppdelning som ändå finns är:

  • Generisk nivå, exempelvis; AOP Côtes du Rhône
  • Distrikts nivå, exempelvis; AOP Côtes du Rhône-Villages
  • Kommun nivå, exempelvis; AOP Côte Rôtie, Hermitage, m.fl.


Områden.

För statistik när det gäller arealer och produktionsdata för ursprungsområden nedan så är källan broschyren "Chiffres Clés des Vignobles AOS de la Vallée du Rhône 2020" från InterRhône.  Detta om inte annat förtydligas.

Som redan nämnts så produceras den stora kvantiteten vin i Södra Rhône.  De ursprungsområden som är koncentrerade till Norra Rhone, "Crus Septentrionaux", är (från norr till söder);  Côte-Rôtie, Condrieu, Châteaux Grillet, Saint-Joseph, Hermitage, Crozes-Hermitage, Cornas, och Saint-Pérey, därutöver så har jag inkluderat Clairette de Die och Châtillon-en-Diois till Norra Rhône.  Dessa ursprungsområden står tillsammans för 5 715 ha och producerar 232 900 hl vin (2020).  Detta utgör ungefär 8% av såväl arealen som produktionen.

Rhône-norra

Norra Rhônedalen, som sträcker sig 70 km längs floden, från Vienne söderut till Valence, är väldigt vackert med branta terrassodlingar.  Liksom i Mosel (Tyskland) är varje vinstock oftast uppbunden separat och arbetet (beskärning, skörd, etc.) måste göras för hand.  Som tidigare nämnts så är jorderosion (övre jordlager sköljs bort av nederbörd) ett konstant hot.

Även om de bästa vinerna produceras på i någon av appellationernas branta sluttningar så har den uppodlade arealen, speciellt på plattare sämre lägen på platån ovanför själva floden, ökat stort.  Speciellt gäller detta St-Joseph och Crozes-Hermitage.

Låg produktion och hög kvalitet är det som genomsyrar norra Rhône, som totalt tillverkar mindre vin än vad som görs i enbart Chateauneuf-du-Pape (kommun i södra Rhône).  Exempelvis så är både Côte Rôtie och Hermitage mindre (till sin storlek) än dom största egendomarna i Bordeaux.  Hur som helst så gör här både Syrah- och Viognierdruvan bra ifrån sig och ger några av världens främsta viner; Côte Rôtie och Hermitage för Syrah och Condrieu för Viognier.

Generellt så odlas och tillverkas vinerna av familjeägda gårdar.  Hälften av vinerna buteljeras dock av vinfirmor, såsom E.Guigal, P. Jaboulet och M. Chapoutier.  Bara ett fåtal kooperativ finns, varav Cave de Tain l'Hermitage är det bästa.

 

Côte Rôtie (Rhône-norra)
[330 ha, 11 467 hl, 2020]
[100 % rött vin ]

Côte Rôtie, som betyder "stekta sluttningen", är en brant sluttning (upp till 60 graders lutning), ca 5 km lång och ungefär ett hundra meter bred, där några av Rhônedalens (även världens) bästa rödviner produceras.  Côte Rôtie gör nämligen (tillsammans med Hermitage) några av världens bästa viner på druvan Syrah.  Hemligheten är att druvorna "steks" till supermognad på de branta sydöstliga sluttningarna.  Erosion är ett problem på dom branta odlingarna, som därför ofta är terrasserade.  Många odlare samlar också upp nerspolat jordlager och transporterar upp det på sluttningarna igen.

Côte Rôtie delas in i två sluttningar, Côte Brune (järnrik granithaltig sandjord) och Côte Blonde (kalkblandad granitrik sandjord), som sedan består av ett flertal (vingårds) lägen (sk. lieux-dits).  Ett 70-tal närmare bestämt som ger vin till runt 100 vintillverkare.  De mest kända lägena är: Côte Brune; La Viaillčre, La Landonne, La Turque, La Chevaliere, Les Grandes Places.  Côte Blonde; La Mouline, La Chatillonne, La Garde, Le Clos.  De bästa (och dyraste) vinerna kommer oftast från något enskilt läge, men de allra flesta saluförs som antingen "Côte Rôtie" eller som "Côte Rôtie Brune et Blonde", indikerande att vinet är gjort på en blandning av druvor från branta sluttningar.

Namnen "Brune et Blonde" lär komma från att Greve Maugiron (medeltiden) delade upp marken mellan sin brunhåriga och sin blonda dotter.

Appellationslagen tillåter en inblandning av upp till 20% av Viognier (vit druva) till den annars förhärskande röda Syrahdruvan.  De flesta viner görs dock på enbart Syrah och endast ett fåtal vinmakare blandar i mer än 5-10% Viognier.  Trenden är att minska innehållet av Viognier och göra viner på enbart Syrah.  Yves Guilleron, Pierre Gaillard och Louis de Vallouit är exempel på producenter som använder 10% eller mer av Viognier.  Det speciella med inblandningen är att druvorna "samfermenteras" (jäses tillsammans) i enlighet med appellationsreglerna.  Det vanliga är annars att man låter olika druvosorter fermeneras separat och så blandar man till en cuvée efteråt.

Vinerna är oftast mycket mörka, kraftfulla och lagringsdugliga.  De som sätter till den aromatiska vita Viogner druvan hävdar att denna tillsats är orsaken till att Côte Rôtie är ett av Frankrikes mest väldoftande rödviner.  Hur det än är med den saken så har dessa alkoholstarka viner smak/doft av; mörka bär (björnbär, blåbär, svarta vinbär, hallon), animaliska toner (rökta charkuterier), violer, fat, kryddor, örter, tjära, mm.  Lagras i 5-20 år, över 20 år för de bästa vinerna.  Inga vita viner saluförs under appellationen.

Exempel på bra producenter är;  Barge, B. Burgaud, Champet, M. Chapoutier, Clusel-Roch, Delas, Gaillard, J-M. Gérin, E. Guigal, Paul Jaboulet, J. Jamet, R. Jasmin, René Rostaing, Louis de Vallouit, Vidal-Fluery, m.fl.

E. Guigal är en storproducent värd att titta närmare på och räknas helt klart bland världen främsta.  Högklassiga viner, bl.a. "La Landonne" (100% Syrah), "La Turque" (Côte Brune) och "La Mouline" (Côte Blonde), som alla hör till världens bästa syrahviner.  Även Côte Rôtie standardvinet "Côte Brune et Blonde" och producentens enkla "Côtes du Rhône" är högklassiga viner.  Guigal tillverkar för övrigt viner från hela Rhône (alltså även södra delen) och äger sedan 1985 även Vidal-Fleury.  Parker: "...there is no winemaker on planet Earth who has produced so many compelling wines irrespective of the vintage conditions as Marcel Guigal."  www.guigal.fr

 

Condrieu (Rhône-norra)
[209 ha, 7 686 hl, 2020]
[100% vitt vin ]

Condrieu (och Château Grillet) ligger precis nedströms från Côte Rôtie, på västra stranden i söderläge, och producerar vitt vin från druvan Viognier.  Denna ovanliga druva är den enda som är officiellt tillåten i området.  De bästa vinerna (världens främsta på druvan) är de som kommer från de "ursprungliga" branta terrasserade odlingarna på runt 40 ha.  Granitjord dominerar.

På 1960-talet var den uppodlade arealen under 10 ha och vinet var mer eller mindre okänt, sedan dess har vinet fått lite av en kultstatus, och räknas alltså idag till ett av världen främsta vita viner.  Skördeuttagen är låga, mycket lägre än för de mer lågkvalitativa Viogniervinerna som görs längre söderut (exempelvis i Languedoc-Roussillon)

Viognier, är som redan nämnts, en känslig (sjukdomsbenägen) druva som ger blygsamma skördar, men som ger ett sensationellt vin (när den är som bäst).  Vinerna (de bästa) är torra, fylliga och nästan trögflytande, fulla med blommor (rosenbuske, viol) och tropiska frukter (aprikos, persikor), päron, smör etc.  Kryddig eftersmak.  Vinerna kan ha en lätt oxiderad ton.  Viogniervin passar utmärkt att serveras som aperitif.  Konsumeras lämpligen unga inom 2-4 år.

När det gäller vinifikation så finns här olika skolor, t ex när det gäller malolaktisk jäsning och användning av ny ek.  Detta gör att de färdiga vinerna, från olika producenter, skiljer sig väsentligt från varandra.

Exempel på bra producenter är;  Ch. du Rozay, Louis Cheze, Yves Cuilleron, Delas Frčres, Pierre Dumazet, Gaillard, Yves Gangloff, E. Guigal, André Perret, Georges Vernay, Francois Villard, m.fl.

Georges Vernay är Condrieu's ledande producent både när det gäller kvantitet (tvåa efter Guigal) och kvalitet.  Med ett skördeuttag på mindre än 20 hl/ha gör han de bästa av Condrieu's viner, Les Chaillées de l'Enfer och Coteau du Vernon. 

Yves Guilleron utgör tillsammans med Georges Verney Condieu's superstjärnor.  De bästa vinerna är Les Chaillets Vieilles Vignes och halvsöta sentskördade Les Eguets.

 

Château Grillet (Rhône-norra)
[3 ha, 89 hl, 2020]
[100% vitt vin ]

Château Grillet (eg en enklav i Condrieu) är en av Frankrikes minsta Appellation Contrôlée (4 ha) och täcker endast egendomen med samma namn.  Bättre läge, en "amfiteater" i perfekt söderläge på granitklippa, finns inte.  Château Grillet (Neyret-Gachet) är ett dyrt torrt vitt vin, som liksom Condrieu är baserat på Viognierdruvan.  Teoretisk, med bästa möjliga förutsättningar, så borde Château Grillet vara bättre än Condrieu.  Dyrare är det i alla fall, och jag har smakat godare Condrieu, men smaken är ju bekant som...

 

St Joseph (Rhône-norra)
[1 370 ha, 50 890 hl, 2020]
[87% rött, 13% vitt vin]

St. Joseph gör utmärkta Syrah viner som oftast både är mildare och lättare än de från Hermitage, men de bästa har samma intensiva frukt med mycket mörka bär.  Vinerna är uppblandade med upp till 10 % med druvorna Marsanne och Roussanne, och kan (och bör) drickas inom 3-7 år.

Jordmånen är även här den bästa (granithaltig sand och grusjord), utan det är mer läget - mer östliga vingårdar med mindre antal soltimmar - som gör att vinerna fården enklare (lättare och mildare) karaktären.

Även här görs vita viner (~12%) och då på druvorna Marsanne (mestadels) och Roussanne (ibland).  Halmgula och torra med (som bäst) en blommig och nötig doft, med inslag av frukt.  Når inte upp till de från Hermitage, men är ett prisvärt alternativ.

St Joseph, västra strandens största appellation, är det distrikt i Norra Rhône som expanderat mest, och tyvärr delvis på den kallare platån ovanför själva dalen.  Sedan 1969 så har St Joseph vuxit med nästan 1000 %, från de ursprungliga 6 till dagens 45 kommuner, från runt 80 ha till närmare 3000 ha, varav närmare 1500 är uppodlade.  Kommunerna längst norrut får göra viner under appellationen Condrieu.

De ursprungliga kommunerna som gör de bästa vinerna ligger alla på sluttningen mitt emot Hermitage och Crozes-Hermitage.  Dessa kommuner är;  Vion, Lemps, St Jean de Muzols, Tournon, Mauves och Glun.  Kommunen Chavanay, längst norrut i St Joseph (Condrieu) gör också riktigt bra viner.  Chapoutiers "Les Granits" (etiketten ovan) kommer exempelvis från vingårdsläget Saint-Joseph, som gett namn åt appellationen, mellan kommunerna Tournon och Mauves.

Exempel på bra producenter är;  M. Chapoutier, Jean-Louis Chave, Y. Cuilleron, Pierre Gaillard, Alain Graillot, B. Gripa, Jean-Louis Grippat, E. Guigal, Paul Jabolet, Stephan Montez, Trollat, m.fl.

 

Hermitage (Rhône-norra)
[134 ha, 4 677 hl, 2020]
[68% rött, 32% vitt vin]

Hermitage, det vindruvsbeklädda berget ovanför flodstaden Tain (där redan romarna odlade vin), framställer kanske världens främsta Syrah viner (enda värdiga motståndaren är redan beskriven, Côte Rôtie).  Även utmärka vita viner på Rousanne och Marsanne tillverkas.  Tain är även huvudort för hela Rhônes vinhandel och hyser därför de flesta större vinproducenter.

Hermitage (namnet) kommer för övrigt från den korsriddare, Gaspard de Stérimberg som drog sig tillbaka hit som eremit i början på 1200-talet, och som, vid sitt lilla kapell, började odla detta berömda vin.

Hemligheten bakom Hermitage är det perfekta läge, den granitbaserade sydsluttningen med lång solexponering, som ger den supermognad som är typsikt för de "välpackade" vinerna härifrån.  Ett lågt skördeuttag (max 40 hl/ha) hjälper också till.

Bästa vinerna kommer från lägen på sluttningens västra del, där också temperaturen är som högst,exempelvis lägen som Les Bessards, Le Méal och La Chapelle.  När det gäller de vita vinerna så kommer de bästa från högre lägen med en mer lera och kalkstens baserad jordmån.

Till skillnad från Côte Rôtie, så är de röda vinerna (~3/4) oftast baserade på enbart Syrahdruvan, men upp till 15 % av de vita druvorna Marsanne och Roussanne får dock (och kan) ingå.  Hermitage uppvisar sträva inslag av tannin och rök samtidigt som de har en smak/doft av mörka bär (svarta vinbär, björnbär, blåbär, hallon), torkade frukter, fat, kryddor, örter, lakrits, rökta charkuterier, mm.  Detta är viner som kan drickas ungt men ändå vinner på 10-20 års lagring. 

De vita vinerna (~1/4), gjorda på Rousanne och Marsanne, är även dom av hög kvalitet.  De är torra, halmgula och har en behaglig blommig doft med inslag av tropisk frukt, grapefrukt, äpple, citronskal, torkad frukt, nötter, päron, mm.  Chapoutier's Chante-Alouette är ett exempel på ett vitt Hermitage vin som faktiskt kan utveckla sig i decennier.

Riktigt bra år så görs, med lågt skördeuttag (max 15 hl/ha), Vin de Paille.  Detta ovanliga och delikata söta vita vin är mycket ovanligt.  Vin de Paille görs genom att druvorna får torka på halm ("paille") före jäsningen, vilket koncentrerar sockret i druvorna.  Denna typ av vin är vanligt förekommande i Jura.

Exempel på bra producenter är;  Albert Belle, Cave de Tain l'Hermitage, M. Chapoutier, Dom. Chave, Delas Frčres, B. Faurie, M. Ferraton, J-L. Grippat, E. Guigal, Paul Jaboulet, Marc Sorrel, Louis de Vallouit, m.fl.

Paul Jaboulet är en stor kvalitetsproducent som tillverkar vin från ett flertal av Rhônes appellationer.  Deras mest kända vin är utan tvekan "La Chapelle" som faktiskt är namnet på det 1200-tals kapell som eremiten Gaspard de Stérimberg (se mer ovan) anlade på toppen av själva berget l'Hermitage.  La Chapelle är för övrigt gjort av enbart Syrah.  Gör även ett högklassigt vitt vin med anknytning till eremiten, "Chevalier de Stérimberg".

 

Crozes-Hermitage (Rhône-norra)
[1 818 ha, 76 291 hl, 2020]
[90% rött, 10% vitt vin]

Crozes-Hermitage, norra Rhônes näst största appellation, ligger som ett randområde runt Hermitage, och producerar huvudsakligen ett rött vin av Syrah till hyfsat pris.  Upp till 15 % av de vita druvorna, Marsanne och Roussanne, får ingå i de röda vinerna (precis som för Hermitage).  Vidare så är vinet är av Hermitagetyp (men oftast lättare och fruktigare) och bör lagras i 5-15 år. 

Vidare så produceras här också (upp till 1/10) vita fruktiga, och blommiga, viner av druvorna Marsanne och Roussanne.

Exempel på bra producenter är;  Albert Belle, M. Chapoutier, Delas, M. Ferraton, Alain Graillot, Paul Jabolet, Étienne Pochon, Louis de Vallouit, Vidal-Fleury, m.fl.

 

Cornas (Rhône-norra) 
[155 ha, 5 243 hl, 2020]
[100% rött vin]

Cornas är en litet distrikt och ligger farligt nära staden Valence, som breder ut sig mer och mer.  Själva odlingarna ligger terrasserade på granitgrund (klippa).

Här tillverkas mörka röda och kraftiga viner gjorda enbart av druvan Syrah.  Dessa liknar de i Hermitage, men utan dess friska frukt.  Vinerna är så mörka och koncentrerade att dom nästan färgar tänderna svarta.  Doften/smaken är kraftig med frukt och mörka bär (blåbär, svarta vinbär, körsbär), plommon, och har inslag av fat, stall, peppar, mm.  Lång eftersmak.  Cornasviner bör lagras i 7-20 år. 

Exempel på bra producenter är;  Allemand, Guy de Barjac, M. Chapoutier, A. Clape, Jean-Luc Colombo, Paul Jabolet, Marcel Juge, Jean Lionnet, Robert Michel, Noël Verset, Alain Voge, m.fl.

Auguste Clape är Cornas bästa producent och är mer eller mindre synonym med Cornas.  Traditionell vinifiering med oavstjälkade vindruvor.  Vinerna är strålande, nästan svarta, tanninrika, fullpackade med mörka och röda bär (blåbär, körsbär, hallon), lakrits, viol, kryddor, mm.  Det blir inte mycket bättre!

 

St-Péray (Rhône-norra)
[103 ha, 3 294 hl, 2020]
[100% vitt vin]

St-Pérey producerar enbart vita viner av druvorna Rousanne och Marsanne.  Mestadels går de till områdets alkoholstarka och gyllengula mousserande vin, gjort med champagnemetoden.  Vinet, som sägs varit ett av Napoleons favoritvin, var förr Frankrikes mest berömda efter Champagne.  Största producenten är Cave de Tain l'Hermitage.  Vinet bör drickas ungt, 1-3 år.

Exempel på bra producenter är; Cave de Tain l'Hermitage, J-F. Chaboud, A. Clape, B. Gripa, Marcel Juga, J. Lionnet, m.fl.

Cave de Tain l'Hermitage är ett stort kooperativ som tillverkar utmärkta viner från ett flertal av norra Rhônes appellationer.  Bl.a. är man den största tillverkaren av Hermitage.

 

Clairette de Die
[1 555 ha, 71 568 hl, 2020]
[100% vitt vin]

Slutligen kan området Clairette de Die nämnas, även om det kanske inte tillhör Norra Rhône utan kan sägas ligga som en enklav mellan norra och södra.  Clairette de Die är lätta, väldoftande och delikata mousserande viner av hög kvalitet gjorda på druvorna;  minst 75% Muscat (ā Petit Grains) och/eller Clairette.  Lite förvillande att inte Clairette är huvuddruvan, men så finns ju Crémant de Die nedan.

Crémant de Die (fd. Clairette de Die Brut, 21 ha, 1  055 hl) däremot är torra mousserande viner gjorda mestadels på Clairette som är den huvudsakliga druvsorten utblandat med Aligoté och/eller max 10% Muscat ā Petits Grains.  Méthode traditionelle (champagnemetoden) och minst 12 månaders lagring på jästfällning ("sur lie") är det som gäller.

 

Rhône-södra

Södra Rhônedalen sträcker sig från Montélimar (eg. vid byn Donzčre) och fortsätter söderut till Avignon.  Här öppnar sig landskapet med vidsträckta vinfält som breder ut sig över ett stort område söderut mot Languedoc och Provence.  Klimatet är särpräglat medelshavsklimat med milda vintrar och varma somrar.  Egentligen är det bara floden som förenar de två områdena.

Den absolut största delen av Rhônes viner görs alltså här i södra Rhône, och då under de mer allmänna appellationerna Côtes du Rhône och Côtes du Rhône Villages.  Dessa allmänna appellationer står för närmare 1,9 miljoner hl/år (av 2.7 miljoner totalt).  Kooperativ är viktiga och står för ~70% av produktionen.

Även här görs några av världens bästa viner; Châteauneuf du Pape's rödviner, Tavels roséviner, Beaumes de Venise's starkviner, för att nämna några...

 

Côtes-du-Rhône (Rhône-norra och södra)
[Côtes du Rhône Régional: 31 134 ha, 1 310 738 hl, 2020]
[87% rött, 8% rosé, 5% vitt vin]

Côtes-du-Rhône är en standardappellation, som täcker "hela" Rhônedalen - 171 kommuner, dvs. både norra och södra delarna, även om nästan alla viner kommer från den södra delen.  Under appellationen görs alltifrån enastående vin till direkt usla, varför det är extra viktigt att hålla koll på producenterna.  Ibland så betecknar Côtes du Rhône hela Rhônedalen.

Hur som helst så tillverkas här både röda, vita och roséviner.  Röda och rosé vinerna är blandviner som görs på druvsorterna, minst 60% och minst två av de huvudsakliga druvsorterna;  Grenache, Mourčdre och/eller Syrah.  I övrigt så får vinerna också innehålla en flertal andra druvsorter såsom;  Carignan, Cinsaut, Bourboulenc, Marsanne, Roussanne, m.fl.  För viner från Montélimar, eller norr om, så gäller att vinerna måste göras på minst en av de primära druvsorterna.  De vita vinerna görs på druvorna;  minst 50% av Bourboulenc, Grenache Blanc, Roussanne, Marsanne, Clairette och/eller Viognier.

En signifikant del av vinerna släpps som primörviner, Côtes du Rhône Primeur, konkurerande med Beaujolais Noveau.  Primörviner är viner som släpps ut på marknaden tredje torsdagen i November (skördeåret).

Exempel på bra producenter är;  Coudoulet de Beaucastel (Ch. de Beaucastel), Dom. Delubac, Domaine de Fonsalette (Ch. Rayas), Ch. de la Gardine, Dom. Gramenon, Ch. du Grand Moulas, E. Guigal, Paul Jabolet, Dom. de l'Oratoire St.-Martin, Dom. la Réméjeanne, Dom. St-Estčve, m.fl.

Coudoulet de Beaucastel, Château de Beaucastel's "andra vin", är ett utmärkt exempel på att vin under den allmänna appellationen kan vara högkvalitativa.  Coudoulet de Beaucastel ligger direkt öster om (i anslutning till) Château de Beaucastel (Châteauneuf-du-Pape), men alltså inte i Châteauneuf du Pape.  Hur som helst så är Coudoulet de Beaucastel utmärkta viner och görs både som röda och vita.  De röda görs på Grenache, Mourvčdre, Syrah och Cinsault, medan de vita görs på Marsanne, Viognier, Bourboulene och Clairette.

Château de Fonsalette är Château Rayas (Châteauneuf du Pape) motsvarighet.

 

Côtes-du-Rhône-Villages (Rhône-södra)
[Côtes du Rhône Villages: 8 286 ha, 290 892 hl, 2020]
[95.7% rött, 0.7% rosé, 3.6% vitt vin]

Côtes-du-Rhône-Villages är vin, vanligen rött, från bestämda högkvalitetsbyar i södra Rhônedalen.  Dessa viner anses som prisvärda och har i allmänhet högre kvalitet än de som kommer från standardappellationen, Côte du Rhône.  Kvalitetsskillnaden garanteras bl.a. genom regler om en högre alkoholhalt och ett lägre skördeuttag. 

Appellationen är ung, skapades 1966, och täcker idag 95 kommuner i 4 olika departement.  18 av byarna / kommunerna anses bättre och har rätt att sätta ut bynamnet på etiketten.

Côtes du Rhône Villages
Cairanne, Chusclan, Gadagne, Laudun, Massif d'Uchaux, Plan de Dieu, Puyméras, Roaix, Rochegude, Rousset-les-Vignes, Sablet, Saint-Gervais, Saint-Maurice-sur-Eygues, Saint-Pantaléon-les-Vignes, Séguret, Signargues, Valréas och Visan.

Möjlighet att upplyftas till egna appellationer finns, bl a så ingick Rasteau och Beumes-du-Venise och Châteauneuf du Pape kopiorna (idag egna appellationerna), Gigondas och Vacqueyras, förr i Côtes du Rhône Villages.  Bästa byn är annars Cairanne.

Även om nästan alla de bästa vinerna är röda, så görs här även högklassiga vita viner.  Blandviner och samma druvsorter som för Côtes du Rhône ovan.  De röda vinerna görs främst på de huvudsakliga druvsorterna;  Grenache, Syrah och/eller Mourvčdre, utblandat med bl.a. Cinsault, Carignan, m.fl.  De vita främst på;  Grenache Blanc, Clairette, Roussanne, Marsanne och/eller Bourboulenc, m.fl.

Exempel på bra producenter är;  Dom. Brusset, Dom. de Cabasse, Dom. Delubac, Ch. de Deurre, Dom. les Goubert, E. Guigal, Paul Jabolet, Dom. de l'Oratoire St.-Martin, Dom. de Piaugier, Dom. Rabasse-Charavin, Dom. Marcel Richaud, Dom. Ste.-Anne, Ch. du Trignon, m.fl.
.

 

Grignan les Adhémar (fd. Coteaux du Tricastin) (Rhône-södra)
[1 270 ha, 47 148 hl, 2020]
[74% rött, 16% rosé, 10% vitt vin]

Grignan les Adhémar bytte 2011 namn från Coteaux du Tricastin för att helt enkelt slippa dom negativa associationerna med kärnkraftverket Tricastin.  Grignan les Adhémar är en utmärkt rödvinsappellation.  Speciellt bra är vinerna gjorda på Syrah, som uppvisar både färg och styrka, och har smak av peppar och svarta vinbär.  Annars så görs det mestadels viner på blandningar av Grenache, Syrah och Cinsault, och som är av det lättare slaget.  Vinerna skall drickas unga, 2-5 år.  Även små mängder vita viner görs.

Tittar man på regelverket så måste rödvinerna vara gjorda på minst 50% av de huvudsakliga druvsorterna;  Grenache och/eller Syrah, utblandat med Carignan, Cinsault, Mourvčdre, m.fl. druvsorter, där även gröna får ingå med max 10%.  De vita vinerna görs på druvsorterna;  Bourboulenc, Clairette, Grenache Blanc, Marsanne, Roussanne och/eller Viognier.

Tricastin tillkom på 1960 talet för att hålla samman tillbaka flyttande fransmän från norra Afrika (Algeriet, Marocko och Tunisien).  1973 fick man AOC/AOP-status samtidigt som Côtes du Ventoux.

Exempel på bra producenter är;  Ch. des Estubiers, Dom. de Grangeneuve, och Dom. de la Tour d'Elyssas, Dom. de Vieux Micocoulier, m.fl.

 

Châteauneuf-du-Pape (Rhône-södra)
[3 132 ha, 85 800 hl, 2021*]
[93% rött, 7% vitt vin*]
*Vinadea Maison des Vins de Châteauneuf-du-Pape,
Dossier de Presse 2021 - Chiffres.

Châteauneuf-du-Pape är såväl Rhônedalens som ett av Frankrikes kändaste vinnamn och vin, vilket det dessutom har varit i hundratals år.  Châteaneuf ligger vid den största ansamlingen av vingårdar som man finner vid Rhône.  Själva ursprungsområdet, appellationen, omfattar hela kommunen Châteauneuf-du-Pape och delar av kommunerna Orange, Courthézon, Bédarrides och Sourges. 

Många olika druvor (närmare bestämt 13 st), omfattande både blå och gröna, är tillåtna.  Det görs både röda och vita viner men såväl kändisskapet som den större delen av produktionen (~93%) ligger hos de röda.  Det flesta av vinerna håller en god kvalitet och en del är relativt lätt och konsumtionsfärdigt efter endast ett par år (detta tack vare att man ökat delen av Grenachedruvor) medan andra kräver lagring i 10-20 år. 

Historiskt så är Châteauneuf-du-Pape ett relativt ungt vin.  Först på 1800-talet så nämns "Châteauneuf" för första gången (André Julien - vinskribent 1766-1832), Châteauneuf du Pape Calcernier som vinet hette var troligtvis är ett betydligt lättare än dagens Châteauneuf.  Området drabbades tidigt av Phylloxeran (1870-talet) och årtiondena som följde var förödande (förfalskninger, bedrägeri,...), och det var först efter appellationssystemets införande som området åter kom på "fötter".

Grunden till det franska appellationssystemet lades faktiskt här av Baron Le Roy (Château Fortia) som 1923 formulerade de regler (tillåtna druvor, avkastning, geografisk begränsning, etc.) som blev grundläggande - en prototyp - för Frankrikes AC-lagar.

Châteauneuf-du-Pape ("Påvens nya slott").  Namnet kommer utav det sommarslott som påven Clement V (Pape-Clement), eg. hans efterföljare John XXII, på 1300-talet lätt bygga ovanför det som idag är själva byn Châteauneuf du Pape.  Clement är för övrig samma påve som ägde bordeaux slottet "Château Pape-Clément" (Graves).  På den tiden (1309-1378) var Avignon (alltså inte Rom) residens stad för "påvarna". (se mer under historia tidigare på den här sidan).  Hur som helst, kvar finns en ruin som är lite av ett maskot för byn.

Jordmånen (om man kan tala om jord) består av ett täcke med knytnävestora rullstenar ("galets").  Dessa stenar lagrar dagens värme som sedan avges på natten, vilket leder till den "övermognad", med höga halter av socker och extrakt som är en av "hemligheterna" bakom dessa stora viner.  Detta resulterar bl a i en hög alkoholhalt, lägst 12.5% (Frankrikes högsta), utan chaptalisering.  Egentligen är jordmånen mer varierad än den generella beskrivninen ovan, exempelvis så växer Ch. Rayas druvor på kalkhaltig sand utan tillstymmelse till rullstenar.

Klimatet är starkt påverkat av Mistralen, den kraftiga vind som börjar i alperna och accellererar på sin väg söderut mot medelhavet.  Mistralen, den varma solen och den tidigare beskrivna jordmånen är huvudorsakerna bakom appellationens stora viner.  Hemligheten är just att Mistralen blåser (fönar), ofta våldsamt, i upp till 120 dagar per år.  Detta resulterar i att druvorna torkar i det annars fuktiga klimatet och att druvjuicen koncentreras.  Förutom detta så trivs varken sjukdomar eller insekter i denna tuffa miljö så de flesta vinerna är ekologiska.  För att stå emot vinden är stockarna uppbundna lågt och fristående enligt gobeletmetoden.

Hela 13 olika druvsorter* är alltså tillåtna, 8 blå och 5 gröna.  Detta gäller såväl de röda som de vita vinerna och det finns inga krav på vilka av druvsorterna som används och i vilka blandningar.  De blå druvsorterna är;  Grenache, Mourvčdre, Syrah, Cinsault, Terret Noir, Counoise, Vaccarčse, Muscardin, och de gröna är;  (Grenache Blanc), Clairette, Roussanne, Bourboulenc, Picpoul och Picardan.  Grenache är den klart viktigaste druvan, följt av Mourvčdre och Syrah.  Det är tillåtet att använda alltifrån en (Ch. Rayas - Grenache) upp till alla 13 godkända druvsorter (Ch. Beaucastel).  Generellt så kan man dock säga att de röda vinerna är gjorda på;  Grenache (65-70%) uppblandat med Mourvčdre (10-15%) och Syrah (10-15%).
*Räknar man med färgmutationerna Grenache (Noir, Blanc, Gris), Clairette (Blanc, Gris) och Picpoul (Noir, Blanc, Gris) så kommer man upp i 18 olika druvsorter.

Viktigaste och dominerande druvan är utan tvekan Grenache som här visar att den, med rätt förutsättning (bl a lågt skördeuttag, under 35 hl/ha), är förmögen att producera högkvalitativa viner.  Olika druvsammansättningar och olika vinifieringsfilosofi göra att vinerna, både de röda och de vita varierar mycket mellan olika producenter.

Vinerna är torra, kraftiga, fruktiga och mjuka, med god balans och oftast med låg syra.  Smaken/doften är kraftig med mogna - företrädesvis - mörka bär (björnbär, svarta vinbär - dragning åt sylt), torkad frukt (russin, plommon) och inslag av örter, fat, stall, kryddor, kaffe, choklad, mm.  Även en liten mängd (~1/14) utsökta vita viner görs.  Dessa fruktiga viner doftar/smakar exotiskt (persikor, mandariner, etc).

Hur som helst så görs här olika typer av viner, både beroende på vilka druvsorter som ingår, men även på vilken filosofi som producenten har valt.  Här finns alltifrån de som gör långlivade viner på traditionellt sätt, till de som gör moderna, ofta lättare, viner som helt eller delvis är gjort med kolsyrejäsning som en del i produktionen.  Regionen är vidare "lite känd" för att använda gammal teknik - ha med stjälkarna i vinifieringen, jäsning vid hög temperatur i cementtankar och användade av riktigt gamla ekfat, etc.  Detta gäller alltså även de största slotten (som har råd med det senaste), vilket visar att tekniken inte är "allt".

Exempel på bra producenter är;  Ch. de Beaucastel, Dom. de Beaurenard, Henri Bonneau, Bosquet des Papes, Dom. de Cabričres, Dom. les Cailloux, Chante-Cigale, Chante-Perdrix, M. Chapoutier, Font du Loup, Font de Michelle, Ch. Fortia, Ch. de la Gardine, E. Guigal, Paul Jaboulet, Dom. de la Janasse, Dom. de Marcoux, Clos du Mont-Olivet, Ch. Mont-Redon, Dom. de Nalys, Ch. la Nerthe, Clos des Papes, Dom. de Pegaü, Ch. Rayas, Dom. du Vieux Télégraphe, m.fl.

Domaines Perrin's Château de Beaucastel (77 ha) är ett av världens allra bästa viner alla kategorier.  För deras röda vin används alla i området tillåtna druvorna, alltså 13 st (Mourvčdre 30%, Grenache 30%, Syrah 10%,...).  Man värmer upp druvorna snabbt till 80ēC, innan macerering och jäsning,bvilket är lite speciellt.  Druvorna jäses mestadels separat och får genomgå malolaktisk jäsning innan man blandar.  Mogning på ekfat (inkluderande omdragningar) i ett år innan klarning och buteljering.  Vinerna får sedan mogna ytterliggare ett år på flaska.  Man gör även ett sensationellt vitt vin på enbart Roussanne, Château de Beaucastel Roussanne Vieilles Vignes. 

Château Rayas är den andra av Châteauneauf du Pape's stora producenter.  Rayas Châteauneauf du Pape är gjort enbart på Grenache druvan.  Även andra vinet, "Pignan", som görs på druvor från yngre stockar är av hög kvalitet.

 

Lirac (Rhône-södra)
[818 ha, 20 022 hl, 2020]
[87% rött, 3% rosé, 10% vitt vin]

Lirac är ett "litet" (nja, mer än 800 ha är inte direkt litet...) undervärderat område på Rhônes högra strand, mellan Châteauneuf du Pape och Tavel.  Här produceras viner, såväl röda, vita och roséviner, som påminner om de mer berömda grannarnas, men som oftast är mer lättillgängliga. 

Både de röda och vita vinerna är lika de från Châteuneuf du Pape.  De röda är lättare (och fruktigare) men i övrigt liknande, medan de bästa vita håller samma klass.  När det gäller rosévinerna så är Lirac's roséviner friskare och mer rosélika än de från Tavel.  Ofta så har dom en tydlig jordgubbston.  Vinerna är billiga, men svåra att få tag på annat än lokalt.

Röda och rosévinerna måste vara blandviner där minst 50% måste vara baserade på de s.k. huvudsakliga druvsorterna;  Grenache, Syrah, Mourvédre och/eller Cinsaut, utblandat med övriga drusorter såsom de blå druvorna;  Carignan, Counoise, Piquepoul Noir, och de vita;  Clairette, Marsanne, Roussanne, Viognier och/eller Ugni Blanc.  Om vita druvor är med i blandningen så behöver dessa vinifieras tillsammans samtidigt som de huvudsakliga druvorna måste utgöras mer än 90% av blandningen för rödviner, och mer än 80% för rosé.

De vita vinerna måste även dom vara blandviner på minst 50% av druvsorterna;  Bourboulenc, Clairette, Grenache Bland och/eller Roussanne, utblandat med;  Marsanne, Piquepoul Blanc, Ugni Blanc och/eller Viogner.

Exempel på bra producenter är;  J-C. Assémat, Ch. d'Aquéria, Dom. de Devoy, Dom. Maby (bäst vita vinerna), Dom. de la Mordorée, Ch. St.-Roch, Ch. de Ségričs, Dom. de la Tour, m.fl.

Domaine Maby är Liracs stora namn och gör både utmärkta röda som vita viner.  Gör också roséviner i Tavel.

 

Tavel (Rhône-södra)
[905 ha, 30 337 hl, 2020]
[100% rosévin]

Tavel är en appellation som bara omfattar roséviner.  Av många anses just dessa också vara de allra bästa.  Och visst!!!  Här har man nämligen inte förstått att roséviner skall vara ljust, lätt och uppfriskande.  Istället gör man torra, alkoholstarka, medelfylliga, kraftiga och mörka rosa(röda) viner. 

Nio druvor är tillåtna men det är främst de röda druvorna;  Grenache och Cinsault som används, följt av Syrah och Mourvčdre.  Vita sorter som kan ingå, främst för att ger frisk syra och lätta upp, är;  Bourboulenc, Clairette, Piquepoul Blanc/Gris, Grenache Blanc/Gris.  Vinerna måste vara blandviner och Grenache måste ingå.

Stor efterfrågan och höga priser, tillsammans med stor kvalitetsvariation, gör att man bör hålla sig till de bästa producenterna.  Tavel skall drickas unga, 1-3 år.

Exempel på bra producenter är;  Ch. d'Acquéria, E. Guigal, Dom. de la Genestičre, Dom. Maby, Dom. de la Mordorée, Ch. de Trinquevedel, Prieuré de Montézargues, Le Vieux Moulin, m.fl.

 

Rastau - Côte-du-Rhône-Villages (Rhône-södra)
[Rasteau: 940 ha, 32 311 hl, 2020]
[100% rött vin]
[VDN Rasteau: 6 ha, 142 hl, 2020]
[45% rött, 55% rosévin]

Rastau var tidigare en av de två byarna i Côte-du-Rhône-Villages som hade egna appellationer (AOP) för förstärkta starkvin av VDN-typ.  Den andra är Beaumes de Venice.  Förutom starkvinerna så görs här även en hel del vanliga (rustika) röda viner som fram till årgång 2008 istället salufördes som "Côtes du Rhône Villages", men som alltså nu, från och med årgång 2009, saluförs under egen appellation.

Det unika med Rastau att man gör röda starkviner av VDN-typ.  Viner som huvudsakligen görs på mogna Grenache druvor (röda eller vita, minst 90%) och som bara får jäsa i några dagar innan jäsningen avbryts med alkohol (druvdestillat, "Brandy").  Detta resulterar i ett sött vin med smak av exempelvis mörka bär, torkad frukt, plommon och apelsinskal. 

Flera varianter finns;  Grenat som görs huvudsakligen på blåa Grenache Noir, Blanc som görs på Grenache Gris/blanc, Tuilé som är en Grenat som fått mogna i minst 30 månader i oxidativ miljö på små eller stora ekfat i kontakt med luft, Ambré som är motsvarande Blanc som fått 30 månaders oxidativ mognad, Hors d'âge som fått mogna minst 5 år, och slutligen Rancio som även den fått mogna minst 5 år och utvecklat en mikrojäst som gett vinet en nötaktig, madeiraliknande, karaktär.

Även då Rastau är namnet på själva appellationen så får faktiskt druvorna ha vuxit i någon av de tre kommunerna (byarna), Côtes du Rhône Villages;  Rasteau, Cairanne och Sablet.

Exempel på bra producenter är;  Dom. de la Grangeneuve, (Bressy-)Masson, Dom. de la Soumade, Francis Vache, Cave des Vignerons de Rasteau, m.fl.

 

Gigondas (Rhône-södra)
[1 225 ha, 36 356 hl, 2020]
[99% rött, 1% rosévin]

I Gigondas produceras både rött vin och rosé.  De bästa röda vinerna är väldigt lika bra (närliggande) Châteauneuf du Pape, vilket inte är så konstigt då dom inte bara har "samma" druvinnehåll.  Gigondas har nämligen i mycket samma regelverk, innebärande bl a samma låga skördeuttag och samma minimala alkoholhalt.  Trots detta är ofta vinerna lite mer rustika (kraftigare och mörkare).

Här görs nästan bara röda viner och då på huvudsakligen Grenache som är den enda s.k. huvudsakliga druvsorten och måste utgöra minst 50% och vara utblandat med minst en av de kompletterande druvsorterna som är;  Syrah och Mourvédre.  Övriga druvsorter som får ingå är bl.a.;  Cinsaut, Grenache Gris/Blanc, Piquepoul, Terret Noir, m.fl.

Gigondas blev en egen appellation (AOC/AOP) 1971, innan dess så ingick byn (kommunen) i den mer allmänna appellationen Côtes du Rhône Villages.

Exempel på bra producenter är;  Dom. de Cayron, Dom. les Clos des Cazaux, Dom. de Font-Sane, Dom. les Goubert, Dom. du Gour de Chaule, Ch. de Montmirail, E. Guigal, Paul Jaboulet, Dom. de Longue-Toque, Dom. les Palličres, de Piaugier, Dom. Raspail-ay, Dom. St.-Gayan, Dom. Santa-Duc, Tardieu-Laurent, Ch. du Trignon, m.fl.

 

Vacqueyras (Rhône-södra)
[1 452 ha, 46 801 hl, 2020]
[94% rött, 1% rosé, 5% vitt vin]

Vacqueyras är den andra byn (efter Gigondas) som fick sin egen AOC/AOP status 1990, innan dess såldes vinerna som Côtes du Rhône Villages.  Här tillverkas både röda (drygt 90 ), vita och roséviner.

De röda robusta Châteauneufkopiorna görs på Grenache, Syrah (större inslag av...), Mourvčdre och Cinsault, medan de vita vinerna tillverkas på Borboulenc, Clairette, Grenache Blanc, Marsanne, Roussanne och/eller Viognier. Medan alla röda vinerna alltid* domineras av Grenache så är varierar de vita vinerna stort när det gäller innehåll

*För röda vinerna gäller att de måste vara blandviner och mestadels måste bestå av huvuddruvsorten "cépage principal" Grenache utblandat med minst en av de två kompletterande druvsorterna "cépage complémentaires" Mourvčdre eller Syrah.  Därutöver får övriga druvsorter ingå, blå;  Carignan, Cinsaut, Counoise, Muscardin, Piquepoul, Terret Noir, Brun Argenté, och de gröna;  Bourboulenc, Clairette Blanc/Rosé, Grenache Blanc/Gris, Marsanne, Roussanne, och/eller Viognier.

Exempel på bra producenter är;  Clos des Cazaux, Dom. la Fourmone, Paul Jaboulet, Dom. de Lambertins, Ch. de Montmirail, Ch. des Roques, Ch. Sang des Cailloux, Ch. des Tours, m.fl.

 

Muscat de Beaumes-de-Venice (Rhône-södra)
[Beaumes de Venise: 680 ha, 22 735 hl, 2020]
[100% rött vin]

[VDN Muscat de Beaumes de Venise: 314 ha, 5 412, 2020]
[1% rött, 14% rosé, 84% vitt vin]

Beaumes de Venise, i departementet Vaucluse, ingick tidigare i Côtes du Rhône Villages, men är från 2005 en egen appellation.  I likhet med Rastau är dock Beaumes de Venice betydligt mer känt för sina starkviner än för bordsvinerna.  Till skillnad från starkvinerna så är bordsvinerna, Beumes-de-Venice, röda viner gjorda på mestadels Grenache.

Muscat de Beaumes de Venise är enligt många de elegantaste av Frankrikes förstärkta Muscatviner.  Alternativen (som enligt min mening ofta är bättre) är; Languedoc-Roussillon's Muscatviner, Muscat de Rivesaltes och Muscat de Frontignan.

Hur som helst, dessa viner är alla av VDN-typ (vin doux naturel).  Detta innebär att jäsningen stoppas genom tillsatts av alkohol, resluterande i ett starkvin (~15-20 %) med restsötma.  Muscat de Beaumes de Venise görs på Muscat ā Petits Grains Blanc och/eller Muscat ā Petits Grains Noir, vilket gör att det finns såväl vit som röd Muscat Beaumes de Venise.  Vinerna blir mycket aromatiska med smaker/dofter som; torkade blommor, tropiska frukter (pomerans, lichi, aprikos, persika och apelsin), arrak, snus (faktiskt!), mm.  Detta vin passar att serveras kylt både som aperitif eller till en söt efterrätt.

De stilla röda vinerna Beaumes de Venise måste vara blandviner som görs på den huvudsakliga druvsorten Grenache utblandat med främst de kompletterande druvsorterna;  Syrah och Mourvédre.  Därutöver så får max 40% utgöras av andra druvsorter såsom;  Carignan, Cinsaut, Piquepoul, m.fl. druvsorter som är typiska för Södra Rhône.

Exempel på bra producenter är;  Dom. de Bernadine, Dom. de Coyeux, Dom. de Durban, Dom. de Fenouillet, Paul Jaboulet, Vidal-Fleury, Vignerons de Beaumes de Venise, m.fl.

 

Côtes du Ventoux (Rhône-södra)
[5 675 ha, 256 950 hl, 2020]
[54% rött, 40% rosé, 6% vitt vin]

Côtes du Ventoux, som fick appellationsstatus 1973, är ett stort (och växande) område som har potential i sina vingårdar på sluttningarna till berget Mont Ventoux.  Här tillverkas framförallt blandviner, röda och rosé, gjorda på druvorna;  Grenache, Syrah, Cinsault och Carignan.  De fåtaliga vita vinerna görs främst på;  Clairette och Bourboulenc.

Tyvärr så är de flesta vinerna inget man "längtar efter", även om enstaka producenter såsom Jaboulet tillverkar hyggliga viner.  Bäst är kanske dock Côtes du Ventoux la Vieille Ferme (Domaines Perrin) som gör utmärkta både röda, vita och roséviner.  Domaines Perrin är firman / producenten bakom Château Beaucastel, Châteauneuf-du-Pape.

 

Côtes du Lubéron (Rhône-södra)
[3 330 ha, 160 630 hl, 2020]
[23% rött, 59% rosé, 18% vitt vin]

"Bortglömda" Côtes du Lubéron, öster om Avignon, fick sin AOC/AOP status 1988.  Här tillverkas lätta viner, både röda, vita och rosé.  Bästa producenten är; Ch. Val-Joanis.

 

Costičres de Nîmes (Rhône-södra)
[2 844 ha, 153 380 hl, 2020]
[43% rött, 48% rosé, 9% vitt vin]

Costičres de Nîmes tillhörde tidigare vinregionen Languedoc-Rossillon, men flyttades administrativ över 2004.  Detta då man ansåg att vinerna (typerna, druvsorter, etc) hörde mer ihop med Rhône. 

Costičres du Gard VDQS som appellationen tidigare hette, blev upphöjd till AOC 1986.  För att förhindra ihopblandning med lantvinsdistriktet Vin de Pays du Gard så ändrades namnet 1989 till Costičres de Nîmes.

Appellationen omfattar 24 kommuner kring staden Nîmes.  Strax söderut ligger den kända nationalparken (Rhôneflodens deltalandskap) Camargue, bl.a. känt för sina "vilda" vita hästar.  Även själva staden Nîmes, med omnejd, är värt att besöka.  Här finns välbevarade rester från romersk överhöghet, bl.a. akvedukten Pont du Gard.

Här görs i alla fall såväl röda viner (~43%) som rosé (~48%) och vita (~9%).  Röda och rosé vinerna måste till minst 60% bestå av druvsorterna;  Grenache, Syrah och Mourvčdre, där resterande utgörs av;  Carignan och Cinsault.  Rosévinerna får innehålla även appellationens gröna druvsorter till max 10%.  När det gäller dom vita vinerna så görs dom främst på;  Grenache Blanc, Roussanne och/eller Marsanne, men inslag av Bourboulenc, Clairette, Vermentino och Viognier tillåts.

Föredömlig jordmån som består av grus och sand (lokalt kallat "gress") i ett 5-15 meter tjockt lager, över lera.

Exempel på bra producenter är;  Domaine de Calet, Château de la Tuilerie och Château de Nages.

Clairette de Bellegarde AOC (6 ha, 180 hl, 2020) är en egen appellation och enklav inom Costiéres de Nîmes.  Liksom för Clairette du Languedoc så görs vinerna på den lokala och historiska druvan Clairette.  Clairette är en lättoxiderad druva som är svår att göra bra viner på och alltför många viner är just oxiderat mörka och nötiga.  Tillskillnad från Clairette du Languedoc så görs här bara torra vita viner.  De röda vinerna som ändå görs saluförs som Costiéres de Nîmes.  Tre producenter finns;  Coopérative de Bellegarde, Mas Carlot coh Dom. St-Louis de Perdrix.

 

 

[  Tillbaka till kartan över Frankrike (klassiska områden).  ]
 

    2022-03-07
Š Lars Jonsson