© Lars Jonsson, larsvinsida.vininfo.nu
 
Bordeaux   (Vinområde i sydvästra Frankrike)
Allmänt (Frankrike) /  Vinlagar, klassindelning /  Klassiska områden (karta) ]

Allmänt.

Bordeaux är världens mest kända vindistrikt och det förnämsta rödvindistriktet alla kategorier, närmast följt av områden såsom Bourgogne i Frankrike, och av Napa och Sonoma i Kalifornien.  Bordeaux åtnjuter sitt rykte dels tack vare de många röda toppvinerna från Médoc, Graves, St-Emilion och Pomerol, och dels tack vare de ovanliga och söta vita vinerna från Sauternes/Barsac. 

Den största delen av produktionen i Bordeaux består dock av enkla och lätta röda viner för vardagsbruk (~50-65% av produktionen) - se tabellen nedan.  De torra vita vinerna (~8-9% av produktionen) har länge varit på tillbakagång beroende på den höga efterfrågan som varit på röd bordeaux.  (På 1950-talet bestod hela 60% av produktionen av vita viner.)

Vinerna kan delas i kategorierna;
49,5%
14.0%
16.6%
9.5%
8.7%
1.7%
Bordeaux och Bordeaux Superieur (röda och rosé)
Côtes de Bordeaux
Médoc och Graves
St Emillion, Pomerol, Fronsac
Torra vita viner
Söta vita viner
Procent av produktionen för år 2009
[ CIVB - Conseil Interprofessionnel du Vin de Bordeaux ]

Vintyper över tiden;
2016 2005 1981
85%
11%
4%
röda viner
vita
rosé
88%
11%
1%
röda viner
vita
rosé
58%
22%
20%
röda viner
vita
rosé

Nästan alla bordeauxviner är gjorda på blandningar av olika druvor.  Röda druvor som används är främst Merlot och Cabernet Sauvignon, följt av Cabernet Franc, Petit Verdot och Malbec, där Merlot är den mest odlade.  De vita vinerna, både de torra och de söta, baseras på druvorna Sémillon, Sauvignon Blanc och ibland lite av den aromatiska Muscadelle.  Även små mängder rosé och mousserande viner görs.

Kvaliteten på vinerna varierar en hel del med årgångarna, varför det är bra att ha en årgångstabell tillgänglig när man handlar bordeauxviner.  Vidare så har bordeauxvinerna stor lagringspotential, där de bästa vinerna kan ta 10-25 år på sig att mogna.

Bordeaux är Frankrikes största vinregion när det gäller produktion av kvalitetsvin, närmast följt av Languedoc och Rhône.  Endast 4-5 procent av produktionen faller utanför AOP-systemet och allt vin räknas därförs mer eller mindre som kvalitetsvin.  Vingårdsarealen är på 114 100 ha och produktionen på 6,34 miljoner hl per år.  Andelen rött (och rosé) vin är 89% mot 11% för vitt.  (siffrorna gäller år 2016 och kommer från FranceAgriMer).

När det gäller vinproduktionen så går utvecklingen mot större vinodlingar och medelstorleken är 17.6 ha 2016 mot runt 6 ha 1979.  Antalet vinodlare är 6300 och det finns samtidigt 33 kooperativ som tar hand om 25% av skörden (2016).

Historia.

Redan under romartiden, när Frankrike var en del av romerska riket och Aquitania var en romersk provins, så var Bordeaux en viktig vinregion.  St.-Emilion slottet Ausone är exempelvis namngivet efter den, i Bordeaux boende, romerska poeten (och vinodlaren) Ausonius.  På vingården ligger för övrigt resterna av en romersk villa som faktiskt kan ha tillhört självaste poeten.

Decimus Magnus Ausonius (310-394) var en romersk poet och retoriker som föddes i Burdigala (Bordeaux).  Framförallt var han verksam som lärare, bl.a. åt Gratian (romersk kejsare 375-383).  Ausonius blev utmämnd till romersk konsul 379, men drog sig tillbaka till Bordeaux efter Gratians död 383.  Kändaste prosan är hans dikt "Mosella" som i 483 verser beskriver Moselfloden och dess omgivningar.

Bordeaux's storhetstid började annars när sydvästra Frankrike år 1152, i och med Eleanora av Akvitaniens giftermål med Henri d'Anjou (sedermera Henrik II, Henrik Platagenet, far till Rikard Lejonhjärta), allierade sig med England.  I 300 år dominerade sedan engelsmännen vinhandeln och mängder med vin transporterades under denna tid till England.

Jean d'Arc är lite av en symbol för frankrikes enande.  1429 så lyckade denna "bondtös" blott 17 år gammal övertyga Chales VII att hon hade ett kall att driva ut engelsmännen.  Hon får en arme och driver tillbaks engelsmännen men blir tillsist infångad av burgunderna. Hon lämnas över till engelsmännen, döms i en orättvis rättegång och bränns på bål bara 19 år gammal, men hon har satt igång befrielsen av Frankrike...  Jean d'Arc helgonförklarades av den katolska kyrkan 1920.

År 1453, i och med att 100-åriga kriget tagit slut (slaget om Castillon), så tog också det engelska "herraväldet" slut.  Handeln med England fortsatte dock och Bordeaux blomstrade.  Det engelska namnet för bordeauxviner, claret (clairet), har sitt ursprung i färgen på den tidens betydligt lättare och ljusare viner.

Under 1600-talet så var det istället Holland som dominerade vinhandeln och även introducerade förändringar både när det gäller vinstilar och hur vinet distribuerades.  Nu blev det mer torra och halvtorra vita viner som gällde, dels för direkt konsumtion och dels som destillationsråvara för starksprit.  Det var också holländarna som introducerade förfarandet att sterilisera ekfat med "svavelljus", ett förfarande så pågår än idag.

Médoc blev till först i mitten på 1600-talet då den "sanka" marken dränerades*.  Innan dess var det Graves som ensamt stod för dom bästa vinerna.  Det var först på 1700-talet som Bordeauxviner, såsom vi känner igen dom, började att exporteras.  Några av dages kända slott fanns redan då, bl a Château Haut-Brion i nämnda Graves.
* Som så mycket annat en sanning med modifikation...  Exempelvis så har Médocegendomen Château Margaux anor ända tillbaka till 1100-talet (se Médoc, Margaux).  Egendomen hade vinstockar planterade i slutet på 1500-talet, alltså innan "dräneringen".  Det sägs förresten att romarna odlade ostron på/i området där Médoc nu ligger.

1700-talet var ett gyllene århundrade för Bordeaux.  Sjöfarten och handeln blomstrade, och inkluderade handel med socker, kaffe, bomull och faktiskt också slavar (Franska Västindien).  Detta gjorde att det bildades en ny överklass som gärna investerade i slott och vingårdar.  En sådan man var Marquis de Ségur som (i början på seklet) förutom att han var ordförande i Bordeaux's parlament också ägde egendomarna Château Latour, Lafite, Mouton, och Calon-Ségur.

Världsutställningen i Paris 1855 är en viktig milstolpe i Bordeaux.  Då gjordes nämligen den första klassificeringen av vinerna i Bordeaux.  På uppdrag till världsutställningen i Paris så klassificerades nämligen dels de förnämsta röda vinerna (från Médoc) och dels de förnämsta söta vinerna (Sauternes).  Trots många försök att "omklassificera" så är denna ursprungliga klassificering fortfarande den viktigaste.

1800-talets stora farsoter, mjöldagg (oidium), vinlusen (Dactylosphaera Vitifoliae, fd. Phylloxera Vastatrix, 1877) och "falsk mjöldagg" (mildew, 1883), drabbade Bordeaux hårt.  Inte en enda vinstock gick fri.  Fullt återhämtat var Bordeaux först efter andra världskriget.
Hur som helst så slogs inte all vinnäring ut på en enda gång, vilket man kan tro om man läser mindre nogräknad litteratur.  Flera stora egendomar kunde t.o.m. både bevara gamla stockar och öka produktionen under den här tiden.  Med andra ord så förstördes inte vingårdarna på det sätt som de exempelvis gjorde i Languedoc.

I spåren av farsoterna, låg produktion och ökad efterfrågan, följde en överproduktion av dåliga viner (och förfalskningar).  Detta ledde till att myndigheterna reagerade och 1905 skapades "Service de la Repression des Fraudes et du Contrôle de la Qualité" som såg över lagstiftningen, och lade grunden till appellations systemet som slutligen skapades 1935, genom grundandet av "Institut National des Appellations d'Origine".  Bordeaux fick sitt Appellation Contrôlée system 1936.  Sedan dess har en ständig kvalitetsutveckling pågått.

En stor kvalitetshöjning inleddes av Philippe de Rothschild när slottstappning introducerades 1924.  Något som idag är en självklarhet för de stora Bordeaux-slotten.

Klimat, jordmån.

Klimatet i Bordeaux domineras av vattendragen, Atlanten och golfströmmen. och är därför förhållandevis milt.  Namnet Bordeaux kommer faktiskt utav "au bord de l'eau" vilket betyder (fritt översatt) just "längs med vattnet".  Detta innebär; milda vintrar, varma somrar och långa soliga höstar.  Typiskt är annars hög luftfuktighet och tidvis mycket regn.  Variationerna är stora vilket ger stora skillnader mellan olika årgångar.

Jordmånen varierar mycket, men är oftast både mager och rik på mineraler.  De bästa vinerna odlas på grusjordar med bra dränering.  Bra dränering är extra viktigt då vingårdarna är "platta" / okuperade, vilket ofta är fallet här, speciellt i Médoc.  Man brukar säga att på bra vingårdar så skall man kunna "stå med fötterna i grus och kunna se Gironden".  Dessa grusjordar återfinns bl.a. i Médoc, Graves och i St-Emilion.  I övriga Bordeaux är det vanligt med inslag av lera, bl a så är lerjord vanligt i norra Médoc.

Odling, framställning.

De bästa slotten/vingårdarna sorterar druvorna redan vid skörden.  Jäsning sker i stora tankar i stål, cement eller i ek.  Chaptalisering (sockertillsats innan jäsningen) för att öka alkoholhalten är generellt tillåtet (vanligt även i Sauternes).

Röda viner:  Druvorna avstjälkas oftast innan krossning och jäses i stora jästankar (sk cuves) vid relativt hög temperatur (upp till 30°) i 5-10 dagar.  Vinet tillåts macerera på jäst- och skalresterna i ytterliggare några dagar innan pressning.  Man skiljer på den självrunna musten och pressvinet och låter dom genomgå malolaktisk jäsning (antingen i tankar eller på ekfat) separat.  Blandningen (assemblage) av olika viner (inkl pressvin) till önskvärd cuvée genomförs innan "slutprodukten" överförs till små ekfat (barriques, 225 l) för mogningslagring upp till ett par år.

Vita viner:  När det gäller tillverkning av torra vita viner så är det här man började med cryomaceration som innebär att man, efter krossning, extraherar ut smakämnen genom skalkontakt vid låg temperatur innan pressning och jäsning (15-20º).  Normalt får även de vita vinerna genomgå malolaktisk jäsning.  De bästa vinerna fatlagras.

Söta vita viner:  Druvorna krossas och pressas i samma moment.  Musten centrigugeras sedan innan den får jäsa på fat (barriques) vid låg temperatur i flera veckor.  När jäsningen avstannat så stabiliseras musten genom svaveltillsats och kylfiltrering.  Vinerna genomgår sedan mognadslagring på ekfat i ett par år innan de är klara för buteljering.  Användningen av nya ekfat varierar men vissa egendomar, bl a Château dYquem, använder enbart nya fat.

Pressvin, "Vin de presse".  Karaktäristiskt för rödvinsproduktionen i Bordeaux, även om det även förekommer på annat håll, är att man innan fatlagring, till det jästa vinet, sätter till en viss mängd pressvin.  Pressvinet är pressad bottensats, huvudsakligen druvskal, från jäskaren och då det är mycket tanninrikt, så tillför det extra fyllighet och livslängd.

Druvor.

De flesta viner, både de röda och de vita, är alltså blandviner av två eller flera druvsorter.  Druvorna är nedan listade efter uppodlad areal och gäller för år 2015/16.
[Källa: FranceAgriMer]

Blå druvsorter: Gröna druvsorter:
 Merlot
 Cabernet Sauvignon
 Cabernet Franc
 Malbec (Cot)
 Petit Verdot
 Övriga
57,6 %
20,0 %
8,4 %
1,3 %
0.8 %
 Sémillon
 Sauvignon Blanc
 Muscadelle
 Ugni Blanc
 Övriga
5,5 %
5,0 %
0,6 %

Cabernet Sauvignon är den stora druvan i Bordeaux och ger vinerna mycket av sin karaktär, dvs. mäktiga fylliga och lagringsdugliga rödviner med smak av svarta vinbär, violer och ceder.  Med tiden så utvecklas dofter som stall, läder, kaffe, tobak, jord, etc.  Det som är hemligheten med druvan är just att den är liten och har ett mörkt tjock skal, vilket ger både färg, smak och rejält med garvsyra (tanniner).  En tålig, sent mognande, druva som trivs bäst på magra grusjordar.  Cabernet Sauvignon dominerar i Médoc och Graves.

Merlot (som alltså är den mest odlade druvan i Bordeaux) dominerar i St-Emilion och Pomerol och används för att mjuka upp Cabernet Sauvignon i Médoc och Graves.  Merlot ger saftiga och fruktiga viner med smaktoner av plommon, fruktkaka, röda och mörka bär (svarta vinbär), torkad frukt, mynta och honung.  Med tiden så kommer även dofter som stall, tobak, lakrits och tryffel.  Druvorna är större (jmf med CS) och har tunnare skal, vilket ger mindre av både tanniner och syra.  Ett högre sockerinnehåll ger dock alkoholrikare viner.  Trivs bra på lerinnehållande jordmåner, tillskillnad från CS.

Cabernet Franc är den sista av de vanligare blandningskomponenterna i röda bourdeaux viner, och ståtar tillsammans med Sauvignon Blanc som förälder till Cabernet Sauvignon.  Cabernet Franc är en relativt stor druva med ganska tunnt skal och bidrar med framförallt syra och jorgubbsliknande arom.  I Bordeaux så kallas den just för Gros Bouchet, till skillnad från Cabernet Sauvignon som kallas för Petit Bouchet.  Mest används den i St-Emilion, där den tom i vissa viner är huvudkomponent.

Petit Verdot används för att korrigera syrahalten och för den färg och parfym den tillför vinerna, bl.a. så ger Petit Verdot en eftertraktad violton.  Malbec, med sitt tjocka mörka skal, används för att korrigera färgen i framförallt Côtes de Bourg och Côtes de Blaye, dock i allt mindre utsträckning.  Carmenčre är en ovanlig druva som är tillåten, men som odlas i väldigt ringa utsträckning.  Anses även den (liksom Malbec) bidra med framförallt färg.  Enda vinerna jag stött på är Chateau Saransot-Dupre och Chateau Brane Cantenac (från årgång 2011).

Carmenčre är en intressant druva som alltså är tillåten men som är ytterst ovanlig.  Annat var det före vinlusen då det sägs att mellan 60-90 % av Merlotfälten var odlade med just Carmenčre.  Idag återfinns denna unika druva i framförallt Chile där den härstammar från de Merlot plantor som importerades från Bordeaux på 1850-talet (alltså innan vinlusen).  Orsaken till att druvan försvunnit i bordeaux är att den inte inte "fungerade" så bra (dålig avkastning) ympad på amerikanska rotstockar.  Så sent som 1991 så upptäcktes att en stor del av Chiles Merlot odlingar var just Carmenčre och officellt erkänd blev den först 1996.

Sémillon, den stora vita bordeauxdruvan och huvudruvan i alla söta Sauternes och Barsac viner, ger då den angrips av ädelröta, yppiga, honungslena, lanolinrika och aprikosdoftande viner.  Som torrt vin kan den ha en utmärkt fyllig friskhet som påminner om äppelskal och grädde.  Sauvignon Blanc bidrar framförallt med syra till de söta vinerna.  Muscadelle är en myskdoftande, exotisk druva som traditionellt används för att skapa effekten av "falsk ädelröta" i dåliga årgångar.  Ger också i små mängder fyllighet åt söta viner. 

När det gäller torra vita viner så förekommer både druvrena och blandade varianter.  Blandvinerna domineras oftast av Sauvignon Blanc och Sémillion, men Muscadelle, Ugni Blanc och Colombard kan också ingå.  De druvrena vinerna domineras av Sauvignon Blanc som ensamt ger dels riktigt stora fatlagrade viner, typ Pavillon Blanc du Château Margaux, som är ett av världens främsta vita viner, och dels mjuka och lätta Loire liknande (Sancerre och Pouilly-Fumé) viner.


Klassificering av bordeauxviner.

Det finns idag flera klassifikationer i Bordeaux (se Médoc, Graves, St.-Émilion, och Sauternes nedan).  Den främsta är dock fortfarande den som gjordes - beordrad av Napoléon III - inför världsutställningen i Paris 1855.  Då klassificerades dels de 58 förnämsta rödvinerna (eg. médocvinerna) och dels de 21 förnämsta vita vinerna (eg. sauternesvinerna).  Klassificeringen baserades på de priser som vinerna betingade på marknaden (vid den tidpunkten).  De enda egentliga förändringen är då Château Mouton-Rotschild blev uppgraderad från 2:dra till 1:a cru år 1973.  De andra förändringar som skett är att vissa crus (lägen) försvunnit, blivit uppdelade eller helt enkelt bara bytt namn.

1855 års klassificering av Medoc.
Rankningen av rödvinerna gjordes i 5 nivåer (reviderades 1973),
» Premiers Crus (1er Cru Classé),  - Högsta nivån, 5 egendomar.
» Deuxičmes Crus (2čme Cru Classé), - Består av 14 egendomar.
» Troisičmes Crus (3čme Cru Classé),  - 15 egendomar.
» Quatričmes Crus (4čme Cru Classé),  - 10 egendomar.
» Cinquičmes Crus (5čme Cru Classé),  - 18 egendomar.

Premiers Crus idag är Château Lafite-Rotschild, Château Latour, Château Margaux , Château Haut-Brion (Graves), och Château Mouton-Rotschild (togs upp i kretsen 1973 och är den enda förändringen sedan 1855).
Oftast används beteckningen Grand Cru istället för Deuxičme Cru.

1855 års klassificering av Sauternes (och Barsac).
Rankningen av de vita vinerna gjordes i tre nivåer,
» Grand Premier Cru, Premier Cru Supérieur (1er Cru Classé Supérieur),  - Består av en egendom, Château d'Yquem.
» Premiers Crus (1er Cru Classé),  - Består av 11 egendomar.
» Deuxičmes Crus (2čme Cru Classé),  - 15 egendomar.

Chateau d'Yquem är i ensamt majestät i Premier Cru Superieur klassen.

Klassificering av Graves (även Pessac-Léognan)
Klassificeringen gjordes 1953 (modifierades 1959 och 1960) . Man skiljer mellan röda och vita viner, men rangordnar dem inte i olika crus.  Alla klassificerade egendomar har sk Cru Classé-status.  13 st egendomar är klassificerade för rött vin, emedan 9 st är det för vitt.

Från början (1953) klassificerades endast de röda vinerna, de vita vinerna "tillkom" vid modifikationen 1959, förutom Château Haut-Brion Blanc som tillfördes 1960. 

1987 så "bröt sig" de bästa egendomarna ut och bildade appellationen Péssac-Léognan, som nu omfattar både de bästa kommunerna och 55 av de bästa egendomarna, däribland alla Cru Classés.

St.-Émilion klassificeringen.
Klassificeringen gjordes 1955 (reviderades 1969, 1985, 1996, 2006 och 2012).
» Premiers Grand Cru Classé (A),  - Högsta klassen, består fyra egendomar, Château Ausone och Château Cheval-Blanc, Château Angélus och Château Pavie.
» Premiers Grand Cru Classé (B),  - Näst högsta klassen.  14 egendomar.
» Grand Cru Classé,  - Består av 64 egendomar.

Här ska man se upp med skillnaden mellan Grand Cru Classé och Grand Cru.  Grand Cru är eg. bara ett tillägg till appellationen och inte en egentlig egen klass.  Vidare så är det relativt lätt att få sitt vin klassat som Grand Cru, varför det idag finns det ungefär 200 egendomar som är Crand Cru "klassat".

2006 års klassificering är en historia för sig då den på sätt och vis, i flera steg genom domstolsbeslut och lagändringar, både annulerats och ändå gällt.  Annuleringen som gjordes upphävdes nämnligen men på så sätt att dom egendomar som upphöjts till Grand Cru Classé fick behålla upphöjningen retroaktivt från 1996 års klassificering.  Efter att tre egendomar överklagat klassificeringen 2013 så fastlogs den återigen av en förvaltningsdomstol 2015.

Cru Bourgeois (innan 2007).

Cru Bourgeois var tidigare en kategori (och klassificering) som låg under Cru Classe.  Cru Bourgeois introducerades 1932, omklassificerades 1978 och 2003, och annullerades 2007.  Detta innebär att det ett tag var olagligt att använda termen Crus Bourgeois.

Klassificeringen blev nämnligen annullerad i juni-juli 2007 år av den franska konkurrensmyndigheten DGCCRF efter att man bedömt att senaste omklassificeringen gjorts av en jävig panel.  Delar av panelen hade nämnligen bestått av producenter som själva omfattades av besluten.  DGCCRF står för "La Direction Générale de la Concurrence de la Consommation et de la Répression des fraudes".

Label Cru Bourgeois (från och med årgång 2008).

Som ett svar på annulleringen så har odlarsammanslutningen, Alliance des Crus Bourgeois, istället skapat en form av certifiering där termen (Label) Cru Bourgeois skall användas som en kvalitetsindikering istället för en klassificering.  Certifieringen, som introducerades 2010, är öppen för alla Médocviner att ansöka om.  Certifieringen gäller årsvis och omfattar vinerna, och dess kvalitet, snarare än egendomen (Château'et).

Selekteringen, val av vilka viner som skall bli certifierade, görs två år efter skörd, vilket innebär att det vid introduktionen var selekteringen för årgång 2008 som presenenterades.  Selekteringen omfattar både en audit ("kontroll" av vingården) och en blindprovning.  Hitintills har listor för 2008 till 2016 släppts.  2016's listning omfattar 270 certifierade egendomar (Châteaux).

Övrigt.
Förutom ovanstående så kan följande klassificeringar förekomma,
» Cru Classé (el. Grand Cru Classé) är samlingsbeskrivning på alla ovan beskrivna klasser/kategorier, dvs. alla klassificerade viner i Bordeaux.

Château konceptet.
Typiskt för Bordeaux är Château konceptet.  De flesta vingårdar är inte knutna till en speciell odlingslott, som i Bourgogne, utan istället till gården (Château'et) som sådan.  Ett Château betecknar således en vingård (behöver inte var knutet till ett slott).  Hur som helst så gör detta att en enstaka vingård kan utöka sin areal och att vinet som odlas där automatiskt får samma namn, och klassificering (obs!), som vingårdens övriga vin. Detta under förutsättning att utökningen sker inom samma appellation/kommun, men undantag finns (se nedan).  Ett exempel på detta är Pomerol's stolthet Château Pétrus som sedan 1969 utökat sin areal med ungefär 50%.  Det finns mer än 3000 individuella Château namn i Bordeaux.  Detta gäller dock inte i St-Emilion där klassificerade viner/vingårdar alltså inte kan uttöka sin areal.

Ibland är det till och med så att egendomarna består av landremsor i olika kommuner.  Ch Pichon Longeueville-Lalande (2čme Cru Classé, Pauillac) har exempelvis vingårdsmark i både Pauillac och St-Julien, fast vinet ändå får saluföras som Pauillac AOP.

Marques (brands).
Förutom slotten, själva "Château'na", så finns här varumärken för billigare basviner, såsom exempelvis Mouton Cadet och Maître d'Estournel.  Även om namnen är förknippat med ädla bordeauxviner så har dessa litet gemensamt.  Dessa enklare viner görs på "sämre" druvor från hela Bordeaux, tillverkas i helt andra anläggningar, och kan alltså inte jämföras med Bordeaux storheter.  Bättre att lägga på lite pengar och köpa ett okänt "slottsvin" än dessa massproducerade "alkoholdrycker".


Lite om själva appellationssystemet.

Frankrikes appellationssystem utvecklades efter första världskriget och trädde i kraft 1935.  Huvudsyftet var (och fortfarande är) att skydda de kända franska vinnamnen.  Bakrunden - som beskrivits under histora ovan - var överproduktion av dåliga och förfalskade viner kring 1900-talets början.  Systemet administreras av Institut National des Appellations d'Origine (INAO) tillsammans med syndikat (sammanslutningar) av odlare från varje appellation.

De huvudsakliga funktionerna av appellationsreglerna är;

  • att definiera aktuella odlingsområden,
  • att lista tillåtna druvsorter,
  • att specifiera planteringsdensitet och beskärning,
  • att fastställa maximala skördeuttag,
  • att fastställa lägsta alkoholhalt och reglera chaptalisering,
  • att (sedan 1974) insistera på både analyser och provsmakningar innan de färdiga vinerna får erfoderliga appellationsdokument,
  • att årligen kräva in (från odlarna) data kring produktion och lagerhållning.

En ordentlig översyn gjordes 1974 vilket, förutom att provsmakningar blev obligatoriska, framförallt har gjort systemet mer flexibelt.  Det nya systemet kretsar kring tre koncept; Rendement de base - fastställande av ett bas skördeuttag som man utgår ifrån..., Rendement annuel - fastställande av ett årligt skördeuttag som tar hänsyn till det aktuella årets förhållande, och slutligen Plafond limité de classement - fastställande av en flexibilitet på vanligtvis 20 % vilket tar hänsyn till skillnader mellan olika vingårdar och odlare.  Dessa gränser fastställs av INAO efter ansökan av odlarnas intresseorganisationer (dvs Syndikaten).  När det gäller Plafond limité de classement så måste ansökan göras av odlaren själv.


Områden / appellationer.

Frankrikes största departement Gironde, i södra Frankrike, bildar också bordeauxvinernas AOP områden.  Bordeaux är i sin tur, delvis genom naturens försorg (havsviken Gironde, floderna Dorodogne och Garonne), uppdelat i tre delar. 

Väster och söder om Gironde/Garonne ligger distrikten (appellationerna) Medoc, Graves, och Sauternes/Barsac.  Området mellan Dordogne och Garonne upptas av Entre-Deux-Mers, emedan distriktet norr och öster om Dordogne upptas av Blaye/Bourg, Fronsac, Pomerol, och St-Emilion.  Dessa består sedan av nästan 50 appellationer/delområden.  En vinegendom kallas oftast för Château (slott) även om den består av enkla byggnader.

Förutom alla dessa "små" appellationer så finns här också några stora allmänna bordeauxappellationer för framförallt standardviner.  Dessa appellationer är; Bordeaux, Bordeaux Supérieur, Sauvignon de Bordeaux, Crémant de Bordeaux, Bordeaux Clairet och Bordeaux Rosé (alla AOP).

Totalt så består Bordeaux av mellan 50-60 st appellationer, AOP - Appellation d'Origine Protégée, (lite beroende på hur man räknar).

 

Médoc

Médoc, området väster om Gironde och norr om staden Bordeaux, är indelat i två underdistrikt, de allmänna appellationerna, Médoc (tidigare Bas-Médoc) i norr och Haut-Médoc i söder. 

Médoc (Bas-Médoc) omfattar viner odlade norr om byn St.-Estčphe på huvudsakligen lerjord.  Inga klassificerade (1855) viner kommer härifrån även om det även här görs många utmärkta viner.  Haut-Médoc, däremot, är centrum för kvalitetsproduktionen och innefattar dels de berömda kommunerna (egna appellationer) Saint-Estčphe, Pauillac, St-Julien, och Margaux, och dels kommunerna Listrac och Moulis.

Här produceras nästan uteslutande rött vin, dominerat av druvan Cabernet Sauvignon, som ger kraftfulla, sträva, fruktiga, och lagringståliga viner, uppblandat med den mjukare Merlot.  Övriga druvor som används (och är tillåtna) inom området är Cabernet Franc, Malbec, och Petit Verdot.  De vita viner som ändå görs, exempelvis Château Margaux's utmärkta Pavillon Blanc du Château Margaux eller Lynch-Bages Blanc de Lynch-Bages, saluförs under den allmänna appellationen Bordeaux AOP.  Médoc appellationerna (även kommunerna) innefattar nämligen bara röda viner.

Skördeuttagen skiljer mellan appellationerna så att högsta tillåtna uttagen är 50 hl/ha för Médoc (innan 1994 var gränsen 45 hl/ha), 43 hl/ha för Haut-Médoc, medan gränsen för de berömda fyra kommunerna - St-Estčphe, Pauillac, St-Julien, Margaux - och Moulis är så låg som 40 hl/ha.  För Listrac så är skördeutaget 45 hl/ha.

Médoc--St.-Estčphe
[ 1214 ha, 2009 ]

St.-Estčphe är det minst glamorösa av de stora appellationerna och gör heller inget Premier Cru (1er Cru Classé) vin.  Mer varierad jordmån med större inslag av lera (eg grus på lera), tillsammans med ett något svalare klimat, försenar druvornas mognad och ger en något högre syra.  Detta i sin tur medför att andelen odlad Merlot ofta är högre och att skillnaden i kvalitet, och vintyper, är större än vad det är i de andra tre klassificerade kommunerna.

Stjärnorna här är de två 2:a slotten (2čme Cru Classé);  Château Cos d'Estournel, följt av Château Montrose.  För övrigt så finns här bara ytterliggare tre klassificerade egendomar (alltså totalt 5 st. Cru Classés).  Dessa tre är;  Château Calon-Ségur (3čme Cru Classé), Château Lafon-Rochet (4čme Cru Classé) och Château Cos Labory (5čme Cru Classé). 

De fåtaliga klassificerade egendomarna gör att det här är finns många (Label) Crus Bourgeois (~50% av produktionen), varav flera gör högklassiga viner.  Kanske finns här de "bästa köpen"?

Château Cos d'Estournel (Grand Cru, Deuxičme Cru, 2čme Cru Classé) är, utan tvekan, områdets kändaste egendom och räknas också som den förnämsta producenten bland Médocs alla "2:or".  Cos d'Estornel har fått sitt namn efter grundaren Louis Gaspard d'Estournel som ärvde vingården 1811.  Idag (sedan år 2000) ägs slottet av Société des Domaines Reybier.  Vingården på 70 hektar är uppodlad till 60% med Cabernet Sauvignon och resterande 40% med Merlot.  Druvförhållandena i själva vinerna varierar från år till år med årgångarna, och endast vin från minst 20 åriga stockar går in i 1:a vinet, Château Cos d'Estournel.  Årgång 2001 består exempelvis till 55% av Cabernet Sauvignon.  2:a vinet heter "Les Pagodes de Cos".  Château Cos d'Estournel ligger intill Château Lafite-Rothschild (Pauillac), längst söderut i St.-Estčphe.  Endast en bäck skiljer egendomarna åt.

Château Montrose (Grand Cru, Deuxičme Cru, 2čme Cru Classé) på 95 hektar är den ständiga 2:an i St-Estephe och ägdes av familjen Charmolüe mellan 1897 till 2006, då den såldes till nuvarande ägarna Martin och Oliver Bouygues.  Vingården är planterad med 65% Cabernet Sauvignon, 25% Cabernet Franc, och 10% med Merlot.  2:a vinet heter "La Dame de Montrose".

Château Calon-Ségur (Grand Cru, Troisičme Cru, 3čme Cru Classé) var privatägd och drivdes av Madame Capbern-Gasqueton fram till 2012, då egendomen såldes till försäkringbolaget Suravenir (med Jean-Franįois Moueix med på ett hörn).  En "väg" som tyvärr många egendomar går genom arvskiften ihop med hög arvskatt. Namnet Calon-Ségur går faktiskt tillbaka ända till romartiden då kommunen St-Estčphe var känt som "de Calones".  På 1700-talet så ägdes slottet av Marcuis de Ségur som även ägde Ch. Lafite och Latour.  Hjärtat på etiketten sägs komma av att Nicolas de Ségur lär ha sagt "I make wine at Lafite and Latour, but my heart is at Calon".  Hur som helst så är detta ett av Bordeaux's bästa viner.  2:a vinet heter "Marquis de Calon".

Bästa köpen (mest prisvärda) är annars områdets otaliga högklassiga "oklassade" egenomar.  De bästa är;  Château Haut-Marbuzet, Château Phélan-Ségur, Château Meyney och Château de Pez.  Andra prisvärda egendomar är;  Ch.  Andron-Blanquet, Ch. Beau-Site, Ch. le Boscq, Ch. Capbern Casqueton, Ch. Chambert-Marbuzet, Ch. Le Crock, Ch. Lavillotte, Ch. de Marbuzet, Ch. les Ormes des Pez, Ch. Tronquoy-Lalande m.fl.  Ch. Lavillotte är ett exempel på ett mycket bra oklassificerat slott.

Médoc--Pauillac
[ 1212 ha, 2009 ]

Bordeaux's främsta druva, röda Cabernet Sauvignon, får i Pauillac fram sina bästa egenskaper och ger ett kraftfullt och stort vin, med smak/doft av frukt - såsom svarta vinbär, hallon eller plommon - och av ceder och "cigarrlåda".  Cabernet Sauvignon dominerar (60-80 %) med inblandning av Merlot (10-30%) och Cabernet Franc.  Ibland ingår också Petit Verdot och/eller Malbec.  Lagras länge, 5-20 år. 

Här är koncentrationen av klassificerade egendomar stor med hela 18 så kallade Cru Classés.  (Endast Margaux har fler klassificerade egendomar.)  Dessa Cru Classés är fördelade med bl a tre egendomar i den högsta (Premiers Crus) klassen och med två i den andra (Deuxičmes Crus). 

Högsta klassens (Premiers Crus) tre slott; Château Lafite-Rothschild, Château Mouton-Rothschild, och Château Latour, räknas alla till Bordeauxs främsta.  De två 2:a slott (Deuxičmes Crus, 2čme Cru Classé) som finns är Château Pichon-Longueville Baron och Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande.  Dock så finns här få (Label) Crus Bourgeois. 

Château Lafite-Rothschild tillhör (liksom övriga Premier Crus) världens främsta rödviner.  Château Lafite placerades främst av "ettorna" vid klassificeringen 1855, men man är oense om placeringen var efter kvalitets ranking eller bokstavsordning.  Egendomen köptes av Baron James de Rothschild för 4.4 miljoner francs 1868, och ägs fortfarande av familjen.  I slutet av 60-talet var vinerna undermåliga och ryktet var i svajning.  Baron Eric de Rothschild (nuvarande ägeren) tog över och under vinprofessorn Emile Peynaud's övervakande återtog slottet snabbt sin position (bland de bästa).  Lafite är med sina 100 ha en av de största egendomarna i Haut-Médoc.  2:a vinet heter "Carraudes de Lafite".

Château Mouton-Rothschild är den enda egendomen som, sedan ursprungliga klassificeringen 1855, lyckats höja sin klassifiering, vilket skedde 1973.  Mouton ingick ursprungligen i Château Lafite men blev självständigt som Château Mouton i mitten av 1700-talet.  Köptes 1853 av Baron Nathaniel de Rothschild, därav namnet.  1922 togs egendomen över av Baron Philippe de Rothschild (sonen) som är den som fört fram den till vad den är idag.  Baroness Phillipine de Rothschild styrde egendomen efter sin fars död 1988 tills det att hon själv gick bort 81 år gammal 2014.  Egendomens ägs och styrs idag av hennes tre barn Philippe, Julien och Camille Sereys de Rothschild.  "2:a vinet heter "Le Petit Mouton" och förutom röda viner görs ett vitt vin på Sauvignon Blanc, "Aile d'Argent" (Bordeaux AOP).

Trots sitt släktskap (kusiner), och det faktum att de är grannar, så är det rivalitet som har präglat de två egendomarna.  Baron Philippe de Rothschilds strävan att uppgraderas, vilket till slut lyckades, motarbetades hela tiden av Baron Elie de Rothschild på Château Lafite.  Ända sedan Philippe tog över 1922 så kämpade han för en högre klassning.  I början på 1970-talet så utkämpades slutligen ett bittert priskrig dom emellan som påverkade prisnivån i hela Bordeaux.  Till slut 1973 gav Elie med sig och Mouton blev upptagen i den högsta klassen.  Detta firades bl a med att låta Picasso designa etiketten för årgång 1973.  Etiketterna pryds ju med konstverk sedan 1945.   (Överaskning!!!  Klicka på etiketten.)

Château Latour slutligen är den av egendomarna som genomgående gjort de bästa vinerna, t.o.m. andravinet "Les Forts de Latour" räknas som ett av Pauillac's bästa viner.  Latour symbolyseras (etiketten) av ett medeltida vakttorn som var en del av en försvarslinje mot pirater.  Förstavinet, som är ett av Bordeaux's mäktigaste, är gjort på druvorna Cabernet Sauvignon (75%), Merlot (20%), Cabernet Franc (4%), och lite Petit Verdot (1%).  Château Latour ägs av franske miljardären Franįois Pinault.

Ch. Pichon-Longueville Comtesse de Lalande (2čme Cru Classé) som ligger precis vid Ch. Latour, nära gränsen till St.-Julien, gör fantastiska viner helt i klass med premier cru'na ovan.  Andra vinet heter "Reserve de la Comtesse".  Därefter (kvalitetsmässigt) kommer nog Ch. Lynch-Bages (5čme Cru Classé) som ibland kallas för "fattigmans Mouton", även om vinet är långtifrån billigt.

De bästa vinerna, förutom de tre stjärnorna ovan och de två "uppkommlingarna", är;  Ch. Pichon-Longueville Baron (2čme Cru Classé), Ch. Grand Puy Lacoste (5čme Cru Classé) och Ch. Pontet-Canet (5čme Cru Classé)

Bästa köpen då?  Ja några exempel på andra bra viner (som oftast betingar ett lägre pris än de från egendomarna ovan) är;  Ch. d'Armailhac, Ch. Batailley, Ch. Clerc-Milon, Ch. Grand-Puy-Ducasse, Ch. Grand-Puy-Lacoste, Ch. Haut Bages Libéral, Ch. Haut-Batailley och Ch. Lynch-Moussas.  (alla klassade i 1855 års klassificering)

Även vita viner görs även om dom är ovanliga.  Exempel är redan nämnda Château Lynch-Bages som sedan 1987 gör det utmärkta vinet "Blanc de Lynch-Bages" på en blandning av Sauvignon Blanc, Semillion, och Muscadelle.  Även Château Mouton-Rotschild gör ju ett ovanligt vitt vin, nämnda "Aile d'Argent", på 100% Sauvignon Blanc.  Vinerna saluförs under allmänna appellationen Bordeaux AOP, då Pauillac AOP endast är för röda viner.

Médoc--St.-Julien
[ 920 ha, 2009 ]

St-Julien är den minsta av de berömda appellationerna och omfattar kommunerna St-Julien och Beychevelle.  Här produceras stora bordeauxviner som är något av ett mellanting mellan de från Pauillac och Margaux (mörka, fylliga och fruktiga).  De kan drickas såväl unga som lagrade.  Cabernet Sauvignon (50-70%), Merlot (20-25%), Cabernet Franc och Petit Verdot.  Lagras 5-20 år.

Även här är koncentrationen av klassificerade egendomar stor med 11 st Grand Cru Classés, även om här alltså inte finns några Premier Crus (1er Cru Classé).  St-Julien har faktiskt den högsta andelen klassificerade lägen, med över 75 % av produktionen "klassificerad". 

Fem egendomar är klassade som Deuxičmes Crus (2čme Cru Classé), två som Troisičmes Crus (3čme Cru Classé) och fyra som Quatričmes Crus (4čme Cru Classé).  De fem 2:a klassade egendomarna är;  Château Léoville-Las-Cases, Château Léoville-Poyferré, Chateau Léoville-Barton, Château Ducru-Beaucaillou och Château Gruaud-Larose.  Övriga klassificerade viner är dels de 3:dje klassade Ch. Langoa-Barton och Ch. Lagrange och dels de 4:de klassade Ch. St-Pierre, Ch. Talbot, Ch. Branaire (fd Branaire-Ducru), och Ch. Beychevelle.  Alla producerande extraordinära viner.   

Château Léoville-Las-Cases är nog den i särklass bästa producenten nära följt av bl a "släktingarna" Léoville-Barton och Léoville-Poyferré, som båda består av en fjärdedel var av den ursprungliga enorma egendomen Léoville du Marquis de Las-Cases, som på 1700-talet var Médocs viktigaste.  Hugh Barton köpte loss sin del 1826 som fortfarande ägs av familjen Barton, därav namnet Léoville-Barton, medan Baron de Poyferré hade turen att gifta till sig sin del 1840.  Léoville-Las-Cases har gått i arv inom samma familj sedan slutet av 1800-talet och ägs idag av Jean-Hubert Delon som även äger ansedda Château Potensac.  Hur som helst så heter Château Léoville-Las Cases 1:sta vin just Grand Vin de Léoville du Marquis de Las-Cases (själva Château nämns inte).  Andra vinet som även det håller hög klass saluförs som Clos-du-Marquis.

St-Julien räknas som den, kvalitetsmässigt, jämnaste av Médocs appellationer.  Kvaliteten är hög och jämn.  Satsar man på ett Châteauvin härifrån, så vet man att man får ett utmärkt vin. 

Även här görs små mängder vita viner, detta alltså trots att kommunappellationen inte "tillåter" det.  Vinerna saluförs, på samma sätt som övriga vita Médocviner, dvs under den allmänna Bordeaux AOP.  Ett exempel är utmärkta Château Talbot Caillou Blanc som är gjort på Sauvignon Blanc blandat med Sémillon.  Château Talbot är annars Quatričmes Cru (4čme Cru Classé) klassificerat.

Några exempel på andra utmärkta producenter är;  Ch. Terrey-Gros-Cailloux, Ch. Lalande, Ch. du Glana, Ch. Lalande-Borie, Ch. Gloria, Ch. Hortevie, m.fl.

Château Gloria är en intressant egendom då den, förutom gör bra viner, och understryker att det i bordeaux är slottet och inte själva jorden som är viktig.  Gloria består nämligen av "klassificerad" mark, friköpt från slott som Ch. Leoville-Poyferre, Ch. Gruaud Larose, Ch. St Pierre och Ch. Duhart Milon.  Men då klassningen följer slottet och inte marken så är Ch. Gloria inte klassificerat.  Skulle marken säljas tillbaka så återfår den sin klassning.

Médoc--Margaux
[ 1489 ha, 2009 ]

Margaux som ligger i södra Médoc är den mest kända av Médocs kommunala appellationer.  Förrutom Margeaux så ingår de fyra närliggande kommunerna - Cantenac, Soussans, Labarde och Arsac - i appellationen.  Vinerna (i Margeaux) är generellt mjukare och har mer finess än vinerna från de övriga berömda médocappellationerna.  Trots att här tillverkas de skönaste av alla bordeauxvinerna så ska man se upp för misslyckade producenter (Château).  Här hittar man ofta de högsta halterna av Cabernet Sauvignon (60-80%).  Övriga druvor som ingår är Merlot, Cabernet Franc, Petit Verdot och Malbec.  Vinerna vinner på att lagras, 5-15 år (ev. längre).

Här finns den största andelen klassificerade egendomar med 21 Cru Classés, varav en, Château Margaux, är Premier Cru och fem är Deuxičmes Crus (2čme Cru Classé).  De fem är Château Brane-Cantenac, Château Durfort-Vivens, Château Lascombes, Château Rauzan-Gassies (ej i klass med övriga 2čme Crus) och Château Rauzan-Ségla.

De bästa vinerna kommer generellt från lägen där grus dominerar och dräneringen därför är god.  Det tidigare beskrivna "slottskonceptet", där enstaka vingårdar kan utöka sin areal och att vinet som odlas där automatiskt får samma namn, och klassning, som vingårdens övriga vin, gör att ovanstående beskrivning dock inte riktigt stämmer.  I exempelvis Château Margeaux ingår, efter arealutökning, "sämre" delar av land - lägen - som är helt avskiljda från övriga egendomen (lägen i Cantenac och Soussans).

Château Margaux är områdets bästa producent tätt följd, inte en Second Cru (Deuxičme Cru), utan av Château Palmer (3čme Cru Classé) nedan.  Château Margaux gör också ett av Frankrikes bästa vita viner, häftigt fylliga (och fatlagrade) "Pavillon Blanc du Château Margaux", som görs enbart på Sauvignon Blanc.  Vinet saluförs som Bordeaux AOP, detta då Médoc appellationerna alltså endast får användas för röda viner.  Även ett rött vin "Pavillon Rouge du Château Margaux" (Margaux's andravin) görs.  Förstavinet domineras av Cabernet Sauvignon (75%), och Merlot (20%).  Egendomen har anor ända tillbaka till 1100-talet då den gick under namnet La Mouthe de Margaux.  Rekonstruktion och plantering av vinstockar skedde i slutet av 1500-talet, alltså innan Médoc dränerades.  Château Margaux ägs av fransk-grekiska affärskvinnan Corinne Mentzelopoulos.

Château Palmer (3čme Cru Classe) är alltså det slott (trots sin klassning) som är nummer två i Margaux.  Château Palmer "skapades" av en engelsk officer - Charles Palmer - som 1814 (efter Napoleon krigen) köpte upp egendomen, byggnader och land.  I försäljningen ingick att änkan som sålde, Marie Brunet de Ferričre, livet ut skulle få 500 liter vin per år.  På slottet vajar tre flaggor - franska, engelska och holländska - representerande dagens ägarfamiljer (Mähler-Besse och Sichel).  Lika mängder (47%) Cabernet Sauvignon och Merlot, och lite Petit Verdot (6%) används i förstavinet.  Andra vinet heter "Alter Ego de Palmer" (från och med årgång 1998, innan dess "Réserve du Général").

Andra producenter, som i sina prisklasser tillverkar exceptionella viner, är bl a "trean" Château Rausan-Ségla (Deuxičmes Crus - 2čme Cru Classé) och Château Angludet.

Andra bra klassade viner är;  Ch. Ferričre, Ch. Giscours, Ch. d'Issan, Ch. Kirwan och Ch. du Tertre.  "oklassade" producenterna;  Ch. d'Angludet, Ch. Monbrison, Ch. Labégorce, Ch. Labégorce-Zédé, Ch. Pontac-Lynch, Ch. Siran, Ch. d'Arsac och Ch. des Trois-Chardons är några prisvärda producenter som inte behöver kosta skjortan.

Médoc--Övriga appellationer
[ Médoc, 5652 ha, 2009 ]
[ Haut-Médoc, 4596 ha, 2009 ]
[ Listrac, 597 ha, 2009 ]
[ Moulis, 603 ha, 2009 ]

Övriga appellationer är de tidigare nämnda, dels de två allmänna Médoc AOP och Haut-Médoc AOP, och dels underappellationerna Listrac AOP och Moulis AOP.

Médoc AOP täcker egentligen hela Médocområdet, men de flesta vinerna kommer från norra Médoc, från det område som förr kallades för Bas-Médoc.  Tyngre mer lerinnehållande jordmån än i Haut-Médoc, gör att andelen Merlot är högre och vinerna därigenom genomgående är lättare.  Annars så är druvorna samma, dvs Cabernet Sauvignon och Merlot dominerar över andra förekommande druvor såsom Cabernet Franc, Malbec och Petit Verdot.  Här finns många bra (Label) Cru Bourgeois och över hälften av produktonen är gjord i/av kooperativ.  Nästan bara röda viner tillverkas, vilka oftast är kraftiga, mörka och robusta, och utan den elegans som man finner hos vinerna från Haut-Médoc (men alltså lättare).  Vin produceras i 16 kommuner, varav den kvantitativt viktigaste är Bégadan.  Bästa egendomarna är;  Ch. Potensac och Ch. La Tour-de-By.

Haut-Médoc AOP innefattar ytterliggare 15 kommuner förutom de redan nämnda egna appellationerna, St.-Estephe, Pauillac, St.-Julian och Margaux (separat beskrivna ovan), och Listrac och Moulis (se nedan).  Vidare så finns här 5 Cru Classés som alltså bara har rätt till klassifikationen Haut-Médoc AOP, den bästa av dem är Ch. la Lagune (3čme Cru Classé).  Vinerna härifrån är oftast enklare, men bättre och mer eleganta än de från Médoc (Bas-Médoc) ovan.  Bästa egendomarna är; Ch. Lanessan, Ch. de Villegeorge, Ch. Cantemerle, Ch. la Lagune, och Ch. Sociando-Mallet.

Vinerna från kommunerna Listrac och Moulis är båda kvalitetsmässigt ett mellanting mellan de från de kända kommunerna och de från de allmänna appellationerna.  Här finns inga Cru Classés, men väl en rad utmärkta (Label) Cru Bourgeois.  Listrac är typiska Médocviner, och nästan ett mellanting mellan St.-Estéphes kraftfulla viner och St-Juliens fruktiga, medan Mouilis viner påminner mer om de från Margaux och är den av de två som består av fler och bättre producenter, bl a utomordentliga Ch. Chasse-Spleen och Ch. Poujeaux.

Lite mer om några producenter,

Château Potensac, Médoc, är en av de främsta "oklassade" egendomarna och var en av de nio att 2003 bli klassad som Cru Bourgeos Exceptionnel.  Tillsammans med slott som Sociando-Malet och Chasse-Spleen (nedan) så görs här viner som kan konkurrera med Cru Classés (alltså viner från 1855 års klassificering).  Potensac ägs av familjen Delon som även äger Leoville-Las Cases i St-Julien.

Château Tour Haut-Caussan, Médoc, tillhör också en av de bästa "oklassade" egendomarna.  Lägre skördeuttag än vad lagen kräver, lagring på nya ekfat, etc, gör detta till ett säkert köp.  En av de få "organiska" odlarna i Bordeaux.

Château Sociando-Mallet, Haut-Médoc, är en utomordentligt vin, och räknas som bättre (och är dyrare) än många Cru Classés.  Var Crus Bourgeois från starten 1932 men har valt att inte bli klassificerad på nytt vid uppdateringen 2003.  Hemligheten är ett utomordentligt läge strax norr om St-Estephe med utsikt över havsviken Gironde.  Ett vin som - liksom Chasse-Spleen nedan - förtjänar en högre klassning.

Château de Villegeorge, Haut-Médoc, har turen att ha en utmärkt grusdominerade jordmån lik den i Margeaux.  Här dominerar Merlot (60%) vilket är ovanligt för Médoc.  Var en av de få Cru Bourgeois som klassades som Cru Bourgeois Exceptionnel vid introduktionen av klassen 1932.

Château Larose-Trintaudon, Haut-Médoc, är Médoc's största egendom på 175 ha (att jämföra med att hela Hermitage appellationen i Rhône är på 132 ha).  Hur som helst så är vinerna prisvärda bordeauxviner.

Château d'Arsac, Haut-Médoc (och Margaux), är lite speciellt då det tills nyligen var den enda vingården i Arsac (byn) som inte ingick i Margaux AC.  Philippe Raoux (ägaren) har drivit en process mot "Syndicat Viticole de Margaux" och vunnit.  Då INAO avslagit hans begäran efter att ha konstaterat att egendomens läge (terroir) inte kvalificerade sig, så beställde/begärde Raoux en oberoende geologisk undersökning.  Med denna som bas gick han till domstol som 1995 beordrade INAO att "omklassificera" Margaux.  Den största delan av deras vingårdsareal är därför nu klassat som Margaux, medan den delen som inte är det saluförs som Haut-Médoc AOP.  Detta är första gången som någon lyckats driva en process mot INAO.

Château Chasse-Spleen, Moulis, är inte bara kommunens ledande Cru utan också en som förtjänar en Cru Classé status.  Helt enkelt ett höjdarvin!  Är en av de nio egendomar som blev klassade Crus Bourgeois Exceptionnel vid 2003 års klassificering.

Övriga bra egendomar/producenter,

Médoc;  Ch. La Cardonne, Ch. Chantelys, Ch. La Clare, Ch. d'Escurac, Ch. Les Grands Chęnes, Ch. Greysac, Ch. Loudenne, Ch. Lacombe-Noillac, Ch. Noaillac, Ch. Les-Ormes-Sorbet, Ch. Patache-d'Aux, Ch. Pontey, Ch. Potensac, Ch. Rollan de By, Ch. Sigognac, Ch. La Tour de-By, Ch. Tour Haut-Caussan, Ch. La Tour St-Bonnet, Ch. Vieux Robin, Vieux Ch. Landon, m.fl.

Haut-Médoc;  Ch. d'Arsac, Ch. Beaumont, Ch. Belgrave, Ch. Bernadotte, Ch. Camensac, Ch. Caronne-Ste-Gemme, Ch. Charmail, Ch. Cissac, Ch. Citran, Ch. Coufran, Ch. Lamarque, Ch. Lamothe-Cissac, Ch. Larose-Trintaudon, Ch. Liversan, Ch. Malescasse, Ch. de Malleret, Ch. Maucamps, Ch. Paloumey, Ch. Peyrabon, Ch. Ramage-la-Bâtisse, Ch. Sénéjac, Ch. Soudars, Ch. La Tour-Carnet, Ch. Tour du-Haut-Moulin, m.fl.

Listrac;  Ch. Clarke, Ch. Fonréaud, Ch. Fourcas-Dupré, Ch. Fourcas-Hosten, Ch. Lestage, m.fl.

Moulis;  Ch. Biston-Brillette, Ch. Bouqueyran, Ch. Brillet, Ch. Dutruch-Grand-Poujeaux, Ch. Gressier-Grand-Poujeaux, Ch. Maucaillou, Ch. Moulin-Ā-Vent, m.fl.

 

Graves (inkl. Péssac-Léognan)
[ Graves, 3441 ha (röda 2667 ha, vita 774 ha), 2009 ]
[ Pessac-Léognan, 1703 ha (röda 1435, vita 268 ha), 2009 ]
[ Graves Supérieures, 234 ha, 2009 ]
[ Cérons, 38 ha, 2009 ]

Graves (kiselgrus, på franska), som var det ursprungliga området för ädelt vin i Bordeaux, sträcker sig, från staden Bordeaux 50 km söderut (eg sydöst) längst Garonnes västra strand ner mot Barsac och Sauternes.  Här tillverkas både röda och vita (framförallt torra) viner.  Kvaliteten är hög och jämn, vilket gör att det är relativt lätt att köpa bra vin härifrån.  Generellt så produceras dom röda vinerna i norra delen och de vita i den södra.  Här finns även två underappallationer för söta vita viner, Graves Supérieur och Cérons.  Graves är faktiskt den enda av Bordeaux appellationer som är känt för både sina röda och vita viner.

De röda druvsortena är desamma som för Médoc, men Cabernet Sauvignon (45-60%) dominerar inte längre i samma utsträckning.  Det större inslaget av Merlot (25-40%) gör att vinet blir en aning mjukare.  Dock så är vinerna ofta lite dovare och mindre eleganta än de från Médoc.  En annan skillnad (mellan Graves och Médoc), som redan nämnts, är att man också producerar stora vita viner under egen appellation, vilket inte är fallet med de fåtal vita vinerna som produceras i Médoc.  Dessa viner, gjorda på en blandning av druvorna Sauvignon Blanc och Sémillon, är fruktiga med smak av gräs, äpplen, fläder, honung, nötter, kåda och vanilj.

De bästa egendomarna "bröt sig ur" 1987 (gäller från och med årgång 1986) och bildade appellationen Péssac-Léognan.  Drivande var vinpersonligheten och "kvalitetsjägaren" André Lurton som idag bl.a. äger egendomarna Ch. Coucheroy, Ch. Couhins-Lurton och Ch. La Louvičre.  Appellationen omfattar de bästa kommunerna och 55 av de bästa egendomarna, däribland alla Crus Classés.  Bästa vinerna kommer från kommunerna Léognan, Talence, Péssac, Martillac, och Portets, som alla är regelbundna producenter av kvalitetsvin.  Péssac-Léognan, som fortfarande normalt räknas till Graves, omfattar (appellationen) enbart röda och torra vita viner.

Graves mest berömda vin är utan tvekan det anrika Château Haut-Brion, som för övrigt är klassificerat i både Médoc och Graves.  Haut-Brion, med anor tillbaka till 1500-talet, var den enda icke-Médoc egendomen som inkluderades i den berömda 1855-års klassificeringen och är ett av de få Graves viner som håller samma klass som Médocs superstjärnor.  Efter staden Bordeaux's expansion är egendomen idag helt inneslutet av bostadskvarter.  Även små mängder vit Haut-Brion Blanc görs.  2:a vinet heter för övrigt Château Bahans-Haut-Brion.  Grannegendomen Château La Mission-Haut-Brion har samma ägare, Dom Clarence Dillon.

La Mission-Haut-Brion är ett exempel på att gamla Bordeaux klassificeringen är föråldrad, detta då La Mission faktiskt är en Premier Cru egendom i allt utom just när det gäller själva klassificeringen.  Kvaliteten är bland Bordeaux's högsta och man har en förmåga att även lyckas vid sämre årgångar.  Château Laville-Haut-Brion är i princip La Missions vita vin och håller likvärdiga höga kvalitet.  La Mission's andra vin heter La Chapelle de la Mission-Haut-Brion.

En annan historisk känd vinegendom är vackra Château Pape-Clément (från 1300-talet) som är Bordeaux första kända vinegendom.  Vinerna, både de röda och de vita, tillhör Bordeaux's bästa.  Namnet kommer utav att egendomen "från början" ägdes (eg. anlades) av Bertrand de Cot, Bordeaux's ärkesbiskop, som senare blev en påven, Clémens V. 

Alla Gravesklassificerade egendomar har samma klassning, Cru Classé.  13 st egendomar är klassificerade för rött vin, medan 10 st är det för vitt.  De klassificerade egendomarna är;  Ch. Bouscaut (r,v), Ch. Carbonnieux (r,v), Dom. de Chevalier (r,v), Ch. Couhins (v), Ch. Couhins-Lurton (v), Ch. de Fieuzal (r), Ch. Haut-Bailly (r), Ch. Haut-Brion (r,v), Ch. Laville-Haut-Brion (v), Ch. Malartic-Lagravičre (r,v), Ch. La Mission-Haut-Brion (r), Ch. Olivier (r,v), Ch. Pape-Clément(r), Ch. Smith-Haut-Lafite (r), Ch. La Tour-Haut-Brion (r) och Ch. la Tour-Martillac (r,v).   (r = rött, v = vitt) 

De bästa röda vinerna görs av;  Château Haut-Brion, La Mission-Haut-Brion, Château Pape-Clément, Domaine de Chevalier, Château Haut-Bailly och Château de Fieuzal som står lite i en klass för sig.  När det gäller vita viner så är dom bästa;  Domaine de Chevalier, Château Haut-Brion, Château Laville-Haut-Brion, Château de Fieuzal, Château Malartic-Lagravičre, Château Couhins-Lurton, Château La Louvičre, Château Pape-Clément och Château Carbonnieux.

Andra bra viner (och oftast mer prisvärda) är de från producenterna;  Ch. d'Archambeau, Ch. de Cardaillan, Ch. les Carmes-Haut-Brion, Ch. de Chantegrive, Ch. de Gruzeau, Clos Floridčne, Ch. Larrivet-Haut-Brion, Ch. Millet, Ch. Rahoul, Ch. Respide-Médeville, Ch. de Rochemorin, Ch. de Roquetaillade-La-Grange, Ch. du Seuil, m.fl.

Graves Supérieur är en underappellation till Graves som producerar viner lika dom från Cérons (nedan), men råare.  Det finns med andra ord bättre viner på annat håll!

Cérons är en appellation (enklav till Graves) som ligger direkt norr om, och i direkt anslutning till Barsac (nedan).  Här tillverkas söta och prisvärda vita viner från botrytisangripna druvor, lika dom från Sauternes/Barsac, men utan den koncentration som begränsat uttag ger (40 hl/ha mot Sauternes/Barsacs 25 hl/ha).  Enklavens torra viner saluförs under appellationen Graves.  Exempel på bra producenter är;  Ch. d'Archambeau, Ch. Bourgelat, Ch. de Cérons, Grand Enclos du Château de Cérons, Ch. Haura, Ch. Mayne-Binet, Ch. du Seuil, m.fl.

 

Sauternes / Barsac
[ Sauternes, 1767 ha, 2009 ]
[ Barsac, 465 ha, 2009 ]

Söderut ligger Sauternes (och Barsac) som är känt för sina kraftfulla söta vita viner.  Jämförbara viner finns bl a i Tyskland och Österrike, där man tillverkar liknande vin av Riesling, sk beerenauslese, trockenbeerenauslese och eiswein, och i Ungern med sina tokajiviner.  För att inte tala om Loires söta Chenin Blanc viner.  Det var (för övrigt) en tysk vinodlare som på 1800-talet införde "ädelröt-metoden" till Frankrike.

Appellationen Sauternes, som alltså enbart gäller oförstärkta söta vita viner, består av fem byar;  Sauternes, Bommes, Fargues, Preignac, och Barsac.  Kommunen Barsac är också en egen appellation vilket gör att viner härifrån kan saluföras både som Sauternes och Barsac AOP.  Skördeuttaget är fastställt till max 25 hl/ha, men de främsta egendomarna tar ut betydligt lägre (Château d'Yquem tar t.ex. ut 7-9 hl/ha).  Druvor som används är;  Sémillon (angripen av ädelröta), med tillsats av Sauvignon Blanc, och ibland också Muscadelle.  Sémillon är huvudruvan, mycket beroende på dess mottaglighet för för ädelröta, och brukar stå för runt 80% av druvblandningen.

Vinerna är allmänt lättare i Barsac och Preignac beroende på skillnad i jordmån (mer krithaltig).  Vidare så är sauternesvinet mycket årgångskänsligt.  Vissa år är vinet stort (söt, glittrande, gyllene vätska med en intensiv blomdoft).  Andra år misslyckas man så totalt att man inte får fram någon riktig Sauternes.  Mest berömda sauternesvinet är Château d'Yquem.  Det finns många dåliga Sauternes, så man skall vara försiktig med mindre kända, oklassificerade namn.

Smaker / dofter som förekommer hos de här "rika" vinerna är;  tropiska frukter (framförallt aprikos), honung, mandel(massa), "karlssons klister", saffran, citrus, botrytis, fat, mm.  Den nästan alltid förekommande botrytiskaraktären ger de här vinerna en extra dimension.

Klimatet är milt och fuktigt.  Man kan säga att det är de dimmiga och fuktiga höstarna, förstärkta av influenser från Garonne och dess bifloder, framförallt floden Ciron, som ger de speciella förhållandena, fuktig morgondimma, som krävs för att ädelrötan skall utvecklas.

Bilden till vänster visar druvor angripna av ädelröta (Botrytis Cinerea) i Sauternes.  Ser väl välsmakande ut?
 
Fotografiet publicerat med tillåtelse från
Chateau Raymond-Lafon.  Fotograf är Eric Monneret.

"Ädelröt-metoden" innebär att man låter druvorna sitta kvar på stocken tills långt fram på hösten då en blandning av sensommarvärme och fuktig morgondimma infekterar druvorna med mögelsvampen Botrytis Cinerea, sk ädelröta.  Den här svampen sitter på druvskalet och livnär sig på vattnet i druvan, och efter ett par dagar har druvan börjat att skrumpna och druvsaften koncentreras.  Druvorna plockas sedan druva för druva för de stora vinerna (annars klase för klase) sent på hösten.

Sauternes klassades 1855 samtidigt som Médoc (se mer under avsnittet klassificering ovan).  Det finns 26 klassade Château uppdelade i de tre klasserna; 1er Cru Classé Supérieur bestående av endast Château d'Yquem, 1er Cru Classé bestående av elva egendomar och 2čme Cru Classé som består av fjorton egendomar. 

Även torra vita viner görs, men saluförs då som Graves AOP, detta då appellationerna Sauternes och Barsac endast gäller söta vita viner.  Efter mönster från Château d'Yquem (se nedan) så namnges ofta de här torra vinerna efter första bokstaven i respektive egendoms / slotts namn, exempelvis så heter Château Guirauds torra vin "G".  De här kraftiga och alkoholrika vinerna är gjorda huvudsakligen på Sémillon.

Château d'Yquem räknas av många som världens förnämsta söta vin.  Slottet ägs sedan 1999 av LVHM (Vuitton-Moët-Hennesey) gruppen, vilket tyvärr är skäl nog att faktiskt leta efter alternativ (om nu inte priset ändå avskräcker...).  LVHM är ett stort konglomerat som äger mängder av företag, däribland flera Champagneproducenter.  Hur som helst så är vingården stor (103 ha), men produktionen liten.  Skördeuttaget är nämligen så litet att man i princip bara får ut ett glas per vinstock (8 hl/ha), istället för en flaska som är mer normalt.  Man plockar (druva för druva) bara fullt ädelrötade bär, ofta så sent som i December.  Det speciella med Château d'Yquem är, förutom koncentrationen och doft/smak av aprikos, honung och mandelmassa (karlssons klister), den friska syran som möjliggör vinets livslängd (vilket verkar vara för evigt!).  Château d'Yquem's torra vin (dom gör också ett sådant) heter kort och gott "Y" ("Ygrec") och görs på mestadels Sauvignon Blanc.

Ledande Barsac egendomen Château Climens räknas oftast som nummer två efter d'Yquem, även om det finns fler slott som gör likvärdiga viner.  En annan aspirant på 2:a platsen är Château Rieussec som sedan 1984 ägs av Domaines Rothschild (Lafite).  Därefter följer i tätt följd slott som Château Guiraud, Château Doisy-Daëne, och Château Fargues.  Château Fargues ägs sedan över 500 år sedan av en och samma familj, nämligen Lur-Saluces, också fram till och med 1999 ägde Château d'Yquem.

Exempel på bra klassificerade egendomar är;  Ch. d'Arche, Ch. Broustet, Ch. Caillou, Ch. Climens, Ch. Clos Haut-Peyraguey, Ch. Coutet, Ch. Doisy-Daëne, Ch. Doisy-Védrines, Ch. Filhot, Ch. Guiraud, Ch. Lafaurie-Peyraguey, Ch. Rayne-Vigneau, Ch. Rieussec, Ch. Sigalas-Rabaud, Ch. Suduiraut, Ch. La Tour Blanche, Ch. d'Yquem, m.fl.

Exempel på bra oklassificerade producenter är;  Ch. Bastor-Lamontagne, Ch. Bouyot, Ch. de Fargues, Ch. Gilette (en av de absolut främsta efter Ch. d'Yquem), Ch. les Justices, Ch. Liot, Ch. Pernaud, Ch. Raymond-Lafon, Ch. Roumieu, Ch. Saint-Amande, m.fl.

 

Entre-Deux-Mers
[ Entre-Deux-Mers, 1325 ha, 2009 ]
[ Graves de Vayres, 493 ha, 2009 ]
[ Entre-Deux-Mers Haut-Benauge, 98 ha, 2009 ]
[ Bordeaux Haut-Benauge, 26 ha, 2009 ]
[ Premičres Côtes de Bordeaux, 195 ha, 2009 ]
[ Cadillac Côtes de Bordeaux, 1015 ha, 2009 ]
[ Cadillac, 185 ha, 2009 ]
[ Loupiac, 344 ha, 2009 ]
[ Sainte-Foy-Bordeaux, 255 ha, 2009 ]

Entre-Deux-Mers ("mellan två hav") ligger mellan floderna Dordogne och Garonne, och är det största distriktet i Bordeaux.  Här produceras både torra vita viner och en växande mängd prisvärda röda viner.

De torra och friska vita vinerna, som nu är bättre än någonsin, är gjorda på Sauvignon Blanc, ofta med inblandning av Sémillon och Muscadelle.  Dessa är de enda som har rätt till själva appellationen Entre-Deux-Mers AOP.  Smaker / dofter som förekomer, hos dessa friska och torra viner, är gräs, äpplen, citrus, m.fl.  Bordeaux Haut-Benauge AOP och Entre-Deux-Mers Haut-Benauge AOP är två andra Entre-Deux-Mers appellationer för torrt vitt vin.

De röda vinerna (som är de flesta) har rätt till någon av de allmänna appellationerna Bordeaux AOP eller Bordeaux Supérieur AOP, om de inte produceras i någon av Entre-Deux-Mers två rödvins appellationer, i Graves de Vayres AOP (Dorodognes vänstra strand, mitt emot Fronsac) eller i Premičres Côtes de Bordeaux AOP (Garonnes högra strand, mitt emot Graves, se mer nedan).  Entre-Deux-Mers är faktiskt huvudkällan för röd Bordeaux AOP.

De bästa rödvinerna "mellan haven" kommer från kommunen och egna appellationen Premičres Côtes de Bordeaux AOP som ligger längst västerut, "intill" staden Bordeaux.  I Premičres Côtes de Bordeaux produceras också söta vita viner men då som Premičres Côtes de Bordeaux Cadillac.

Mellan floderna (söder om Premičres Côtes de Bordeaux), på Garonnes högra strand "mittemot" Sauternes, ligger också de små kommunerna Cadillac AOP, Loupiac AOP och Ste Croix de Monts AOP som alla gör söta vita viner.  Loupiac är bästa sötvinsappellationen i Entre-Deux-Mers och här görs prisvärda ädelrötviner. 

Exempel på bra producenter/egendomar är;  Ch. Bonnet, Ch. Canet, Ch. du Gros (Loupiac), Ch. Grossombre, Ch. Haut-Rian, Ch. Lafitte, Ch. Latour, Ch. Launay, Ch. Loubens, Loupiac-Gaudiet (Loupiac), Moulin de Launay, Dom. du Noble (Loupiac), Ch. Reynon, Ch. de Ricaud (Loupiac), Ch. Tanesse, Ch. de Tastes, Ch. Thieuley, m.fl.

 

St.-Émilion (- Libournais)
[ St-Emilion, 1449 ha, 2009 ]
[ St-Emilion Grand Cru, 4030 ha, 2009 ]
[ Lussac-St-Emilion, 1454 ha, 2009 ]
[ Montagne-St-Emilion, 1454 ha, 2009 ]
[ Puisseguin-St-Emilion, 748 ha, 2009 ]
[ Saint Georges-St-Emilion, 198 ha, 2009 ]

Norrut (från Sauternes), på Dorodognes högra strand, ligger distrikten St-Émilion och Pomerol som båda gör mycket fina, fruktiga, mjuka och fylliga röda viner.  St-Émilion är även en pittoresk stad (den enda genuina i Bordeaux), som ligger som ett vindlande gytter av hus på en bergsida.  Många av vingårdarna, exempelvis de flesta Premiers Crus Classés, ligger bara gångavstånd från stadens gator.  De flesta av vingårdarna är, till skillnad från Médocs stora egendomar, små familjegårdar.  Här producerades det vin redan på romartiden.  St-Émilion är sedan 1999 listat på FN's (Unesco's) världsarvslista.

St.-Émilion är ett rödvinsdistrikt, och liksom i Pomerol, är den dominerande druvan Merlot, assisterad av Cabernet Franc (här kallad Bouchet), Cabernet Sauvignon och Malbec.  Dominansen av Merlot gör att vinerna här är både lättare och fruktigare än dom från Médoc.  Nu framträder mer smaker som plommon, björnbär och lakrits, på bekostnad av Cabernet Sauvignons typiska svarta vinbär, ceder och cigarrlåda.  Vidare så får vinerna ofta också en liten doft av stall (svettig häst).  En St-Émillon behöver lagras 4-10 år beroende av kvaliteten.  Två appellationer finns, dels den allmänna kommunappellationen St-Émilion AOP och dels St-Émilion Grand Cru AOP som innefattar alla klassificerade egendomar.

Staden St-Emilion är av gammalt datum, och spår finns till och med av romersk bebyggelse.  Annars så har här kyrkans influenser varit stora och det ända sedan benediktmunken (eremiten) Emilian slog sig ner här med ett antal bröder på 700-talet och grundlade ett embryo till dagens stad.  Någon gång runt 1080 så beslutade Bordeaux's ärkebiskop tillsammans med Comte de Castillon att stan skulle byggas, men det var först 1199 som staden fick sina privilegier av John I (Lackland, Platagenet), Englands kung.  Från 1199 till franska revolutionen 1789 så styrdes staden av Jurade de St-Émilion.

Jurade de St-Émilion är ett vinsällskap, likt Bourgognes "Confrérie des Chevaliers du Tastevin", som har som huvudsyfte att främja St-Émilion vinerna.  Man anordnar bl.a. årliga provningar.  Från början instiftades sällskapet som en myndighet av Kung John av England för att administrera stadens skötsel.  "Juraden" fungerade även som en kontrollorganisation för att garantera kvaliteten på vinerna.  Myndigheten upplöstes 1789 (franska revolutionen) men återskapades som ett vinsällskap 1948.

Själva appellationen St-Émilion definierades 1936 och stämmer nästan helt överens med den traditionella ytan som under medeltiden administrerades av "Juraden" (se ovan).  Även om man ofta bara pratar om St-Émilion och dess fyra sateliter (egna appellationer) så består appellationen St-Émilion av åtta olika kommuner, där själva kommunen St-Émilion är den i särklass största.  Av appellationens 5200 ha så upptar kommunen St Émilion 2300 ha (44%), och härifrån så kommer också de allra flesta av de bästa vinerna, exempelvis hela 59 av de 61 klassificerade egendomarna.  Övriga sju kommuner är; St Christophe de Bardes, St Etienne de Lisse, St Hippolyte, St Laurent des Comtes, St Pey d'Armes, St Sulpice de Faleyrens och Vignoiret.  (Även en del av kommunen Libourne ingår, vilket gör att viss litteratur anger nio olika kommuner.)

St-Émilion klassificerades 1955 och är den enda klassificeringen i Bordeaux som regelbundet revideras (senast 2012).  Det finns två (tre) klasser som alla inryms i appellationen St-Émilion Grand Cru AOP;
Premier Grand Cru Classé (A) - 1er Grand Cru Classé - med de fyra klassificerade egendomarna Château Ausone, Château Cheval Blanc, Château Angélus och Château Pavie, Premier Grand Cru Classé (B) med 14 st. egendomar bl a Château Figeac, Château Belair och Château Canon, och Grand Cru Classé med 64 st egendomar.

Observera att "Grand Cru"-beteckningen som också förekommer (ungefär 200 egendomar), inte skall jämföras med Grand Cru Classé.  Grand Cru (i St.-Émilion) är egentligen inte en kvalitetsklass (se Klassificeringar av bordeauxvin ovan).

Ibland står det att St-Emilion klassificerades 1954 i litteraturen men det som hände då var att fyra appellationer utkristalliserades, nämligen St-Emilion, St-Emilion Grand Cru, St-Emilion Grand Cru Classé och , St-Emilion Premier Grand Cru Classé.  Medan själva klassificeringen, dvs indelningen av egendomar gjordes först 1955.  1984 så begränsades de fyra appellationer till dagens två, nämligen St-Emilion och St-Emilion Grand Cru.

I (kommunen) St-Émilion finns vidare tre huvudområden när det gäller läge och jordmån.  Första (och bästa) området är kalkstensplatån (Plateau et Côtes) runt själva stan St-Émilion, där de flesta av de högst klassificerade egendomarna kommer ifrån.  Nästa området ligger istället vid gränsen mot Pomerol och består av grus och sand (Graves et Sables Anciens).  Här ligger bara klassificerade egendomar, däribland Cheval-Blanc och Figeac.  Slutligen så har vi området emellan de två tidigare beskrivna som också det består av grus och sand (Sables Anciens).  Obs! Ovanstående uppdelning gäller enbart själva kommunen St-Émilion.  När det gäller de övriga sju kommunerna så är skillnaderna i jordmån stor.

Bästa slotten/egendomarna är två av de högst klassificerade egendomarna, dels Château Ausone som fått namn efter den romerska poeten och vinodlaren Ausonius, och dels Château Cheval Blanc, följt av Château Figeac och Château Belair.  Dessa slott är jämförbara med Médocs storheter.

Château Ausone fick sitt namn 1781 efter den romerska poeten Ausonius som på 300-talet hade en vingård i departementet Gironde.  Det finns faktiskt - på egendomen - kvarlämningar efter en romersk villa som kan ha tillhört poeten.  Château Ausone är, i likhet med Cheval-Blanc, ett av Bordeaux's stora slott.  Trots bästa möjliga läge på de bästa slutningarna i St-Émilion så var kvaliteten tveksam under efterkrigstiden fram till det att vinmakaren Pascal Delbeck tog kontroll i mitten av 70-talet.  1996 ändrades förutsättningarna igen då Michel Rolland ("vinstjärna" som gör "Robert Parker viner") anlitades som konsult och Delbeck fick gå åt sidan.  På endast 7 ha odlas lika delar av Merlot och Cabernet Franc.  Pascal Delbeck är fortfarande vinmakare på den ansedda (B)-egendomen Château Belair, Ausone's närmsta granne.

Château Cheval-Blanc, som är ett av Bordeaux's stora viner, var från början en del av Château Figeac, men köptes loss 1832 och blev en egen egendom.  Namnet Cheval Blanc ("vit häst") kommer faktiskt av att det var där Figeac hade sitt stall.  Cheval-Blanc gränsar, förutom till Figeac, också till Château Petrus i Pomerol.  Det unika med Cheval-Blanc är det görs mestadels på Cabernet Franc (60%) och resten Merlot.  Andravinet heter "Le Petit-Cheval".

Château Figeac är också det gjort på en för området - St-Emilion - ovanlig druv kombination;  Cabernet Sauvignon (35%), Cabernet Franc (35%) och Merlot (30%).  Jäsning sker mestadels i trä fat (vats).  Lagring på enbart ny ek i 18 månader.

Norr och öster om St-Émilion distriktet ligger de fyra kommunerna som brukar kallas för St-Émilions sateliter.  Dessa är;  Lussac, Montagne, Puisseguin, och St.-Georges, och är egna appellationer.  St-Čmilion läggs till kommunnamnet, ex Lussac-St-Émilion.  Tidigare ingick de i St-Émilion, men är sedan appellationen definierades 1936 egna appellationer.

De elva egendomarna med Premier Grand Cru (B) klassning är; Ch. l'Angélus, Ch. Beauséjour Bécot, Ch. Beauséjour, Ch. Belair (Pascal Delbeck), Ch. Canon, Ch. Figeac (bäst bland "B-laget"), Clos Fourtet, Ch. la Gaffeličre, Ch. Magdelaine, Ch. Pavie och Ch. Trotteveille.

Exempel på andra bra producenter/egendomar är;  Ch. l'Arrosee*, Ch. Ballestard-La-Tonelle, Ch. Berliquet, Ch. Cadet-Piola, Ch. Canon-La-Gaffeličre, Ch. Clos des Jacobins*, Ch. Corbin Michotte, Ch. Dassault, Ch. Croque-Michotte, Ch. La Dominique*, Ch. Grand Mayne, Ch. Grand Pontet, Ch. Larmande*, Ch. La Serre, Ch. Soutard*, Ch. La Tour Figeac, Ch. Troplong Mondot.   (* rekomenderas särskilt)

 

Pomerol (- Libournais)
[ Pomerol, 804 ha, 2009 ]
[ Lalande-de-Pomerol, 1138 ha, 2009 ]

Pomerol är ett komplex av vinfält och små vingårdar på norra sidan av floden Dorodogne, öster om Bordeaux.  Pomerol kanske är ett litet område till ytan, men är fullpackat av vinstockar.  Pomerols storlek är på endast 804 ha, - att jämföra med St-Emilions 5479 ha, Médocs 16000 ha och Bordeaux's 118000 ha.

Druvor som används är Merlot, oftast i blandning med Cabernet Franc och/eller Cabernet Sauvignon.  Den dominerande druvan är Merlot och med den som bas görs här de mjukaste, fylligaste, och mest fulländade bordeauxviner.  Ett sådant är Château Pétrus, världens kanske dyraste vin.  För övrigt så är vinerna fulla av frukt (plommon, vinbär, björnbär), kryddor, och lagringskaraktär (toner av ek, vanilj, kola, och kaffe).

Bästa vinerna är utan tvekan det två stora Château Petrus och Le Pin, tätt följda av slott som Château Trotanoy och Château Lafleur. 

Château Pétrus, världens kanske dyraste vin, verkar klara konkurrensen från Le Pin och många bedömmare menar att Pétrus, när det gäller utvecklingen på flaska fortfarande är överlägsen.  På Pétrus och Le Pin sållar man bort klase, efter klase, så att det i princip bara sitter en klase kvar per vinstock, vilket ger dunderkoncentrerade viner.  Jean-Pierre Moueix är mannen bakom framgångarna och idag är det hans son Christian Moueix som administrerar vingården som man dock bara äger till hälften.  J-P Moueix (firman) är en betydande vinhandlare / vinproducent som äger och / eller sköter ett flertal vingårdar i Bordeaux.  Château Pétrus är gjort på druvorna Merlot (95%) och Cabernet Franc (5%).

Château Le Pin är egendomen som på allvar tagit upp kampen med Pétrus (för övrigt inom synhåll) om att vara bäst (åtminstone dyrast!) i Bordeaux.  Första årgången kom 1979, innan dess så såldes vinet i parti till grossister.  Le Pin är en liten egendom och omfattar endast några hektar (2 ha) nära Vieux-Château-Certain som för övrigt har samma ägare, Jacques Tienpoint.  Le Pin är gjort enbart på Merlot.

Liksom för St.-Čmilion ovan så har Pomerol också en satellit kommun, Lalande de Pomerol.  Lalande de Pomerol består av de två kommunerna Lalande och Néac, norr om Pomerol, och gör Pomerol liknande viner (dock ej av samma kvalitet).

Det finns ingen officiell klassning i Pomerol, men här produceras många viner av Premiers/Grand Cru klass, t ex;  Ch. Certan de May, Ch. La Conseillante, Ch. l'Eglise Clinet, Ch. L'Évangile, Ch. La Fleur-Pétrus, Ch. Lafleur, Ch. Latour ā Pomerol, Ch. Petrus, Ch. Le Pin, Ch. Trotanoy, Vieux Château Certain, m.fl.

Andra utmärkta producenter är;  Ch. Beauregard, Ch. Certan-Giraud, Ch. Clinet, Clos du Clocher, Ch. Clos René, Ch. La Croix, Ch. Le Gay, Ch. Gazin, Ch. Petit-Village, Ch. Plince, Ch. Rouget, Ch. de Sales, m.fl.

 

Fronsac / Canon-Fronsac (- Libournais)

Ett lovande område med prisvärda bordeauxviner.  Fronsac anses som det bättre av de tre distrikten (Fronsac, Blaye och Bourg).  Producerar bara röda viner.

Exempel på bra producenter är;  Ch. Canon, Ch. Canon de Brem, Ch. Canon-Moueix, Ch. de Carles, Ch. Dalem, Ch. la Rivičre, Ch. Toumalin, Ch. Villars, m.fl.

 

Blaye / Bourg

Detta gamla vinområde, bestående av böljande sluttningar alldeles norr om Gironde, floderna Dorodogne och Garonnes utlopp, odlades upp redan av romarna.

Här görs prisvärt rött vin av enklare kvalitet som inte kräver någon nämnvärd lagring.  De från Bourg är av lite robustare karaktär, medan de från Blaye (större andel Merlot) är mjukare och mer lättdruckna.

Exempel på bra producenter är,
Bourg;  Ch. du Bousquet, Ch. Brulesecaille, Ch. Eyquem, Ch. Grand-Launay, Ch. Guerry, Ch. Haut-Guiraud, Ch. Haut-Macô, Ch. de Lidonne, Ch. Mendoce, Ch. Roc des Cambes, Ch. Rousset, Ch. Tayac, Ch. Tour-de-Tourteau, m.fl.
Blaye;  Ch. Barbé, Ch. Charron, Ch. Crusquet-de Lagarcie, Dom. du Grand Barrail, Ch. du Grand Pierre, Ch. Haut Bertinerie, Ch. les Jonqueyres, Ch. Lamanceau, Ch. Marinier, Ch. Menaudat, Ch. les Petits Arnauds, Ch. Peyreyre, Ch. Segonzac, m.fl.

 

Allmänna bordeauxappellationer

Dessa appellationer är Bordeaux AOP, Bordeaux Supérieur AOP, Sauvignon de Bordeaux AOP, Crémant de Bordeaux AOP, Bordeaux Rosé AOP och Bordeaux Clairet AOP.  Några av Bordeaux's områden, i alla fall Médoc och Graves, har också sina egna standardappellationer.  De viktigaste av dessa tas upp under respektive område.

De allmänna appellationerna är framförallt för standardviner, röda, vita eller rosé, men vissa producenter måste använda någon av dessa pga sina lägen.  Med andra ord så kan man hitta hyggliga, ja till och med högkvalitativa, viner även här.

Bordeaux AOP vinerna kan komma från vilken gård som helst i hela departementet Gironde (Bordeauxområdet).  Samtidigt så kan kvaliteten variera från utsökta viner till direkt usla.  Bordeaux Supérieur vinerna är generellt fylligare och håller en högre kvalitet.  Crémant de Bordeaux (fd Bordeaux Mousseux AOP) är områdets intetsägande mousserande vin. (Det är inte svårt att hitta bättre!) 

Exempel på bra producenter / viner är;  Ch. Bonnet (Entre-Deux-Mers), Ch. du Bru, Ch. Clarke (Rosé, Médoc--Listrac), La Cour Pavillon (Ch. Loudeene, Médoc), Ch. Lascombes (Rosé, Médoc--Margaux), Maître d'Estournel (Ch. d'Estournel, Médoc--St.-Estephe), Michel Lynch (Ch. Lynch-Bages, Médoc--Pauillac), Mouton-Cadet (Baron Philippe de Rothschild, Médoc--Pauillac), Pavillon Blanc (Ch. Margaux, Médoc--Margaux), Ch. Pennin, Ch. Reynon (Entre-Deux-Mers--Cadillac), Ch.  Thieuley (Entre-Deux-Mers), m.fl.

 

[  Tillbaka till kartan över Frankrike (klassiska områden).  ]
 

 
2018-10-03
© Lars Jonsson